Tv-producenten och Youtubern Kalle Möller, känd från Youtubekanalen ”Paradrätten”, har genomfört en riktig långresa. Under åtta veckor har han cyklat hela vägen från Stockholm till Rom. 54 dagar tog den 2976 kilometer långa resan och en vecka innan midsommar rullade han i mål. När Vagabond når honom har sex dagar passerat.

Vilket projekt! Hur känns det att vara framme? 

– Jag börjar landa. Jag har varit uppe i varv så länge att jag nu har haft svårt att sova. Även om jag har varit duktig på att vara ledig så har jag alltid haft i huvudet att jag måste åka vidare. Det har stängts av nu.

Läs mer: Youtube-serien ”Paradrutten” väcker reslusten

Från Stockholm fortsatte Kalle Möller genom Tyskland, för att svänga in i schweiziska Basel under Eurovision Song Contest. Därefter blev det Frankrike från Alsace ner till Rivieran, och vidare längs med kusten till Italien.

Utrustningen? En enkel, nio år gammal pendlarcykel från det franska varuhuset Decathlon, packad med tält och 40 kilo nödvändigheter. Löpardojor på fötterna. Många av hans följare har visat oro inför hans ”oprofessionella” utrustning. 

Är du nöjd med dina förberedelser?

– Så glad jag är att du frågade! Jag är fruktansvärt nöjd med mina förberedelser! Jag gjorde rätt saker: Jag såg till att frigöra tid, det var det viktigaste. Sedan skaffade jag mig det absolut nödvändigaste, som extra cykelslang, tält och sovsäck.. Och så hade jag en ungefärlig plan.

Läs mer: 25 galet pittoreska städer i Italien

– Jag tror inte att man måste träna så mycket inför en resa, det är bara att sänka tempot lite så blir starten en träning. Generellt är mitt råd att softa lite. För mig har det varit en resa, inte en utmaning. Jag har inte haft ont någonstans, inte haft problem med varken knän eller rumpa. Då har jag cyklat fem dagar och varit ledig i två dagar i åtta veckor. Jag har snittat på 7–8 mil varje dag. 

– Jag hade inte med mig massa onödiga saker heller. Eller, jo, en konsthistorisk guidebok till Rom, som jag älskar och visserligen har läst massor av gånger. Den väger typ ett kilo men den har gett mig massor av glädje på kvällarna under resan.

Kan du sammanfatta några känslor efter resan?

– Det har verkligen varit en spännande erfarenhet av ensamhet som inte är känslomässigt tyngande. Även om jag har varit ensam, fysiskt, så har jag inte behövt känna mig så ensam: Jag har varit så inriktad på att ta mig framåt och jag har också fått mycket hjälp och träffat mycket människor längs med vägen. När man är i rörelse så är det på något vis svårt att känna sig ensam. 

Läs mer: Guide till Basel – konst, bad & trendiga barer 

– Det är otroligt fascinerande att det går att hitta hela vägen. När man tänker på att det är ett så långt avstånd med många delvägar och små beslut… Jag kommer ju alltid fram om jag inte är så fyrkantigt inställd på vart jag ska i det korta perspektivet. Men hur fan hittade jag fram till Rom? Jag kan inte ens förklara hur jag kom fram till Nyköping.

– Jag har också tänkt på att det är så fruktansvärt smidigt för en svensk och EU-medborgare att röra sig fritt i Europa. Under dessa åtta veckor har jag inte plockat upp mitt pass en enda gång. Inga gränskontroller, inga frågor, ingenting.

Kalle Möller delar inte bara med sig av sina resvägar och upplevelser och möten, utan också alla känslor som uppstår under resans gång. Motgångarna är påtagliga, och de tycks öka i takt med att resan fortsätter söderut, bergen blir brantare och de italienska vägarna blir vådligare. 

Du ger intryck av att ha varit ganska less på projektet i slutet?

– Jag har varit väldigt frustrerad och less. Jag kände mig färdig redan när jag var i Provence. Jag träffade kompisar i Cannes, då tänkte jag att jag hade tagit mig till Medelhavet, varför var det inte slut här?

Läs mer: Cykelled tar dig genom 8 natursköna länder i Europa

Har du kunnat njuta av resan?

– Ja! Jag har kunnat njuta jättemycket! Både av själva resan och av att komma fram. Jag är inte en atlet, inte en självhävdare… Men för mig är varenda ögonblick det vi kallar livet. Det är visserligen lättare att säga nu än när vi är mitt i alla uppförsbackar…

Att göra om det lockar inte. Men han är samtidigt väldigt nöjd med att ha valt cykeln som färdmedel genom Europa, även om han inte nödvändigtvis rekommenderar någon annan att cykla hela vägen till Rom. 

– Nja, det kanske är lite överdrivet att cykla så långt som jag gjorde. Jag tycker snarare att man kan nöja sig med en 50-milasträcka, det tar typ en vecka. Ta det land du är intresserad av och kolla på deras nationella järnvägar. I både Italien, Frankrike och Tyskland tillåter man cykel på nästan alla tåglinjer. Det är en otrolig tjänst, det möjliggör en komboresa på ett sätt som är svårt annars.

Vilka var de bästa cykelsträckorna?

– Tyskland är verkligen ett föregångsland av de fyra länderna jag har cyklat mycket i. Där finns det cykelvägar bredvid varenda landsväg. Fantastiskt smidigt, men kanske också lite tråkigare när det kommer till upplevelser och vyer. Tyskland har också en nationell cykelplan som jag inte har sett någon annanstans. 

– I Italien har jag fått cykla på motortrafikleder, det var så läskigt. Lastbilar som körde nära mig, det var värst de sista dagarna. Jag trodde jag skulle dö. 

Guide: Så tågluffar du med barn till Tyrolen

– Samtidigt var den italienska Rivieran underbar, när de inte byggde om vägarna. Där har de sparat gamla järnvägstunnlar och gjort om dem till promenad- och cykelvägar. Även längs havet var det jättebra cykelvägar, otroligt fräscha. Det var mycket bättre än på den franska Rivieran, jag tror att det är för att det är så lyxigt där – så mycket extremt rika människor som inte cyklar. 

– Sista dagen i Sverige cyklade jag också en bit längs med Sydostleden när jag passerade Smygehuk. Det var bra cykelvägar och en väldigt fin sträcka. Annars tyckte jag nästan att Sverige hamnade på samma nivå som Italien, det kanske är lite orättvist, men det fanns faktiskt mer cykelvägar i här nere än i Sverige. 

– Frankrike var bitvis väldigt bra, i Alsace var det lite tysk standard. Basel var jag också inne i, det var toppen. Men så fort det blir praktiskt så blir det också tråkigt. Det är härligt att cykla längs med skogsvägar men också skitjobbigt.

Tältet användes ett tiotal nätter under den 54 dagar långa resan, övriga nätter sov han på olika former av hotell eller hos vänner. Maten åt han på hotellen eller på restaurang, bortsett från de gångerna han köpte med sig lunchmatsäck på snabbköp. Han räknar att hela resan kostade runt 80 000 kronor, inklusive den utrustning han behövde köpa med sig inför avfärden. 

– Men det har inte varit några utsvävningar jag ägnat mig åt. Jag har också tillåtit mig att göra det här till ett jobbprojekt. Är man bara intresserad av cyklingen så kan man nog göra resan på nästan halva tiden, jag har nog jobbat halvtid med mitt vanliga jobb under resan, säger Kalle Möller. 

Och vad händer nu? Nästa dröm är att cykla mellan Porto och Faro i Portugal, en lite nättare tur på endast 60 mil. Men det blir inte inom en snar framtid – och definitivt inte på samma cykel. Den har han nämligen skänkt bort, och den står numera på svenska ambassaden i Rom. 

– Den ska nu finnas genom ett stipendium att låna för svenskar som befinner sig i Rom och vill göra en cykelresa. Den har full utrustning, alltifrån tält och sovsäck till extra cykelslangar och mobilfäste. Jag gav bort allt!

Detaljerna kring villkoren för själva utlåningen är ännu inte fastspikade, men eftersom Kalle Möller också är en passionerad historiker så ser han gärna att resan har någon form av kulturell anknytning. 

– Det vore kul om man skrev en liten motivering, typ: ”Jag vill åka till Pompeji och cykla samma väg som Gustav III gjorde när han kom till Rom”. Sådana projekt vore kul att premiera!