Utsikt från gården San Mauro i Istrien.
Istrien: En kroatisk smakupplevelse
Den kroatiska halvön Istriens runda kullar är ett grönskande matbord av druvor, oliver, frukt och tryffel. Följ med och låt dig väl smaka!
På tallriken framför mig ligger en halvt uppäten portion av den möraste biff, krispiga pommes frites, färska grönsaker och rödvinssås. Men min mage orkar inte mer efter en gigantisk frukost, antipasti, vit tryffelomelett och nu förväntas jag äta Kroatiens förmodligen största biff på det. Smaklökarna övertygar dock magen och jag får i mig en tugga till som jag sköljer ner med hemmagjord fläderjuice och pustar nöjt ut.
– Vad är det för fel på dig, har de sänt oss världens minsta mage?
Ägaren och kocken Libero går förbi, skakar bedrövat på huvudet och fnyser innan han återvänder till köket.
Agroturismgården San Mauro i norra Istrien drivs av familjen Sinkovic som består av pappa Libero, mamma Dora och deras två söner Sergej och Patrik. Den som kommer på besök hit riskerar inte att gå hungrig. Maten är deras liv och de delar gärna med sig av den i massor.
Allt som serveras på gårdens restaurang är närproducerat.
I köket står Libero och Dora som även är gårdens kockar. Här stÙ�r bröd på jäsning och på spisen kokar färsk pasta. Libero blandar försiktigt samman olivolja och vinäger som han serverar tillsammans med bröd. Köttet som fräser i stekpannan är Doras skötebarn.
– Vi är en av gårdarna här i Kroatien som fått tillåtelse att själva tillaga kött från den istriska tjuren, boskarin. För det måste man ha gått en kurs, säger Dora och pekar stolt upp på väggen där ett diplom förkunnar att hon kan tillaga boskarin på det traditionella sättet.
Boskarin är en lantras som är unik i Istrien. I århundraden gav rasen mjölk och kött åt invånarna och var en ovärderlig hjälpreda vid plöjning av åkrar. På 1960-talet fanns det över 60 000 boskarin i Istrien, men när ny teknik tog över oxens jobb, minskade antalet och för tio år sedan var rasen nästan helt utrotad. Men traktens bönder och lokala myndigheter gick samman och lade upp en plan. För att behålla tjuren, måste de börja äta den. Idag marknadsförs köttet stort på restauranger och enbart certifierade får servera köttet som nu anses vara en stor delikatess. Därmed är boskarin på banan igen.
Familjen Sinkovic gård ligger på en av de högsta kullarna i området. Gästhuset på gården är tre våningar högt och har plats för åtta lägenheter. Jag får min högst upp. Efter en natt i total tystnad och mörker vaknar jag av hönsens kackel och porslin som dukas fram till frukost. Morgonluften är redan varm och med luftiga shorts och linne går jag ned till uteserveringen. Där ligger huskatten under ett parasoll. Jag beställer in frukost och gör katten sällskap till utsikten av gröna kullar och Medelhavets blå vatten som sträcker ut sig mot horisonten.
Från gårdens lilla destilleri sprids doften av jästa druvor och som en skottspole springer den yngste sonen Sergej fram och tillbaka över gården.
– Årstiden styr vad vi måste göra, så här i slutet av juni är det tillverkningen av vår speciella grappa som vi gör med honung som står på agendan. Senare i höst är det vinets tur, säger han och ursäktar sig för att springa till destilleriet som ligger ett stenkast bort.
För att officiellt få kalla sig agroturismgård måste man i Kroatien uppfylla flera regler. Förutom en lugn och lantlig miljö att övernatta i ska det serveras mat som producerats på gården och det ska finnas möjlighet till korta utflykter.
– Vi var en av de första gårdarna här i Istrien som började jobba med agroturism. Våra grannar tittade konstigt på oss och kunde inte förstå varför turister ville komma hit för att se på när vi jobbade på gÙ�rden eller bo här uppe i bergen, istället för vid havet, säger Sergej.
Idag finns det 15 gårdar i Istrien som är officiellt godkända som agroturismgårdar och drygt 70 lantliga gårdar som erbjuder turister en vistelse på landet.
Familjens Sinkovic inspiration kom från Toscana där begreppet agroturism slagit igenom ordentligt. Att de tog efter just Toscana är inte någon tillfällighet – landskapet i Istriens inland är nästintill en kopia av Toscana med mjuka kullar, hÙ�ga cypresser längs vägarna, olivlundar och vinodlingar. Den största skillnaden är att här i Istrien finns inte de vidsträckta odlingarna, utan här blandas små odlingar med varandra hejvilt.
– Varje bonde har sin mark och på den vill de odla allt, så här blandas småodlingar med druvor, oliv- och fruktträd, säger Sergej.
När cikadorna börjar spela sin kvällsmelodi avslutar Sergej dagens arbete i destilleriet och tar mig med på en biltur. Han vill visa mig Istriens mÙ�ktiga boskarin och berättar att det i byn bor en gammal man som äger fem sådana. Varje morgon efter att ha gett dem hö vandrar han iväg med dem till någon av traktens skogar. Där lämnar han dem att vandra kring fritt hela dagen för att beta färskt gräs.
– Hans tjurar har vunnit pris som de bästa och finaste i Istrien flera år i rad på den årliga boskarintävlingen som hålls i staden Kanfanar, säger Sergej.
För att hitta boskapen lyssnar vi efter deras bjällror. Bilen skumpar sig uppför en kulle där vi stänger av bilens motor och lyssnar, men allt som hörs är tystnad. Vi kör från fält till fält, kulle till kulle, men inga kor i sikte. När vi precis är på väg att ge upp hör vi ett svagt klingande ljud i fjärran. Sergej styr efter ljudet in på små landsvägar tills han slutligen stannar.
Härifrån måste vi leta till fots.
Vi kliver över en förfallen stenmur och hoppar ned på en grönskande äng. Det knälånga gräset kittlar mot benen. Buskarna tätnar och bjällrornas klang bli allt starkare tills vi plötsligt möts av fem ögonpar som nyfiket tittar på oss. Deras silvergå kroppar glänser i solens sista strålar.
När intresset för oss svalnat återgår de till sitt idisslande och vi till gården. Där avslutas dagen med ytterligare lite mat. Grappa, ost, prosciutto, nybakt bröd, marmelad och mycket, mycket mer.
Miniguide Istrien
Resa dit
Flyg: Istriens största flygplats ligger vid staden Pula, men man kan även flyga till Rijeka eller italienska Trieste, fyra mil från den kroatiska gränsen.
Ta sig runt
Bil: Om man vill resa runt i Istrien gör man det lättast genom att hyra bil. Här gäller samma trafikregler som i övriga Europa, vägarna är säkra, trafiken lugn och avstånden små. Biluthyrningar finns på flygplatserna eller i någon av Istriens städer. Under högsäsong juni, juli och augusti kan det vara säkrast att boka bil i förväg hemifrån.
Cykel: Istrien är känt för sina många och bra cykelvägar. Besök istra-bike.com för information om cykelrundor med anpassade boenden längs vägen.
Agroturism
På sidan istra.hr har den kroatiska turistbyrån listat 176 lantliga boenden i Istrien. Boendena är graderade efter kategorierna: agroturism, lantligt semesterboende, lantlig bed & breakfast, lantliga familjehotell och semester längs “vinstigen”. Av dem klassas 15 som äkta agroturismgårdar.
Bo
Vi bodde på gården San Mauro som drivs av familjen Sinkovic och ligger i nordöstra Istrien. Gården har åtta lägenheter med plats för 27 gäster. Ligger på en hög kulle med utsikt över landskapet och havet. Kostar från 250 kr per person och natt, sinkovic.hr.
Kastel Pineta erbjuder inte bara en naturskön omgivning, utan även bekvämligheter som inomhuspool, massage, vinprovning och hästridning. Kastellet ligger på östkusten och har 6 rum. Dubbelrum från 420 kr per person och natt, kastelpineta.com.
Ograde ligger mitt i Istriens inland. I det lilla värdshuset serveras traditionell istrisk mat intill den öppna spisen. På gården finns ett hus för sex personer att hyra, kostar 1 000 kr per natt. Eller så kan man bo i lägenhet från 150 kr per person och natt, agroturizam-ograde.hr.
Läs mer:
Reportage och guider till Kroatien
Text: Sara Pettersson • 2013-06-17
Kroatien • Restips • Mat och dryck