Annons
Annons
Foto Johan Marklund

Foto Johan Marklund

Restips

Manchester – fotboll, musik och solidaritet

Industrialismens vagga, en världsberömd musikscen och numera två av planetens bästa fotbollslag. Manchesterborna har aldrig haft fler skäl att vara kaxiga.

Text: Christian Daun • 2014-08-25 Uppdaterad 2021-06-23

Och på sjätte dagen skapade gud Manchester

Fakta Manchester

Invånare: 503 000.
Bäst tid att åka: juni, juli, augusti bjuder på mildast väder (observera dock att fotbollen gör uppehåll då). Undvik janu­ari och februari om du inte är förtjust i mörker och rått regnväder.
Textil kuriosa: Det randiga bomullstyget som på svenska fått namnet manchester lär först ha producerats i Leeds, men den mest kända tillverkningsorten är just Manchester.

Läs också: Stor guide till Manchester

I receptionen på Hotel International står 42-årige hotellchefen Jay Smith med en telefonlur pressad mot örat.
– Just a moment, Sir.
Av gammal vana slår han upp liggaren för att se om det finns något ledigt. Så slår det honom.
– Oh, I’m afraid we’ve shut down by then, Sir.
Jay Smith har jobbat på det bedagade hotellet i åtta år men om bara några månader är det slut. Byggnaden, en bomullsfabrik från 1870-talet, har köpts upp av den tyska hotellkedjan Motel One och ska snart jämnas med marken. Det innebär att den legendariska soulklubben The Twisted Wheel, som funnits sedan 1960-talet, också försvinner. Många har protesterat mot att Manchester utplånar en viktig del av sin historia.
Jay Smith suckar varje gång saken kommer på tal.
– English heritage, myndigheten för historiska byggnader och monument, var här och kollade om byggnaden var värdefull men … Saken är den att stadsplanerarna vill ha en massa skyskrapor i Manchester. De behåller väl stadshuset men resten kommer att försvinna, det är min gissning.

Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Det byggs mycket i Manchester. Många har protesterat mot att historiskt viktiga byggnader förstörs till förmån för det toppmoderna.

Jay Smiths förutsägelse är pessimistisk men inte helt ogrundad. Centrala Manchester påminner inte så lite om en byggarbetsplats. Vid en tomt längs Oxford Street smaskar en långhalsad maskin i sig av en redan halvt massakrerad byggnad. Girigt, nästan aggressivt, slår ståldinosaurien käftarna om ännu ett våningsplan. Det gnisslande svarta-tavlan-ljud som uppstår får de förbipasserande att hålla för öronen. Cement och isoleringsmaterial störtar ned och fyller på den redan enorma grå högen av dammigt bråte.
Det hade antagligen varit effektivare att riva huset med hjälp av dynamit; problemet är att Manchesterborna är trötta på bomber och explosioner. Nazisternas bombräder under andra världskriget sargade staden svårt och tvingade Manchesterborna att ägna sig åt återuppbyggnadsarbete i flera år framöver.
Det som föranlett den bygghets som pågår nu inträffade långt senare, den 15 juni 1996. Mitt under pågående fotbolls-EM, svängde en skåpbil in och parkerade på Corporation Street i hjärtat av Manchester. I lasten fanns 1 500 kilo spräng­­ämnen som skulle skada 212 människor och ödelägga stora delar av innerstan. Många byggnader sårades så svårt av IRA:s bomb att de var tvungna att jämnas med marken. Förödelsen satte igång ännu en våg av nybyggnation, en våg som fick ökad kraft när staden arrangerade samväldesspelen 2002. Stadens östra delar, som stått förfallna sedan industrierna blev värdelösa, rustades upp ordentligt. Sedan dess har det fortsatt. En när-vi-ändå-håller-på-mentalitet har spridit sig i Manchester och staden liksom vägrar att koagulera i de formar den tilldelas.

Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Lillebrors tur. Efter årtionden som underdog kan nyrika Manchester City på allvar konkurrera med Manchester United.
Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Medvind. Manchester är det tredje populäraste resmålet i Storbritannien efter London och Edinburgh. Antalet besökare ökar med 50 000 personer om året.

Förstagångsbesökaren slås ofta av hur ruffigt det är. Speciellt i Northern Quarter där stora ödsliga gamla fabriksbyggnader med pangade rutor tornar upp sig. Slingriga newyorkska brandtrappor klänger på de graffitiprydda tegelfasaderna likt enorma insekter. På många väggar ser man väderbitna skynken med texten loft style offices to let.
På en annan av dessa brunröda tegelväggar syns inskriptionen And on the sixth day God created Manchester.
Mitt bland de slitna kulisserna finns det en stolthet, ja till och med en kaxighet, över att vara det man är. Oasis gitarrist Noel Gallagher har sagt: “The thing about Manchester is … it all comes from here.” Grejen med Manchester är att allt kommer härifrån.
Han har i alla fall delvis rätt. Manchester var den indust-riella revolutionens vagga och fick som världens största bomullsmarknad smeknamnet “cottonopolis”. I början av 1800-talet blev man den första industristaden i världen. När Karl Marx kompanjon Friedrich Engels behövde ett fall till sin studie om arbetarklassen begav han sig hit. Här fanns kapitalismen men också dess konsekvens – den organiserade arbetarrörelsen. Den uppsjö bomullsfabriker som hyste arbetarna görs nu om till flashiga bostadshus eller kontorsbyggnader.

Läs också: Stor guide till Manchester

Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Stans ruffiga exteriörer är skräddarsydda för fotografering av rockband och mode.
Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Modell. Manchester är ledande inom media, en position som stärktes 2010 då BBC flyttade stora delar av sin verksamhet till staden.

Camilla Lewis på University of Manchester har studerat hur de eviga ombyggnationerna pÙ?verkar folket. Vi ses på hennes kontor.
– Folk skapar emotionella band till byggnader och platser, så sprängs de bara i luften. Det ger en känsla av att ingenting här är permanent.
Camilla Lewis har bland annat forskat på hur uppfräschningen av området kring Manchester Citys fotbollsarena Etihad Stadium påverkat människorna som bor där.
– Först var folk väldigt glada för att det skulle byggas ett enormt köpcentrum där. Idag har alla små slakterier och livsmedelsbutiker försvunnit och det har utrotat hela känslan av community. De informella systemen har försvunnit. Tidigare räckte det att man försåg slaktaren med pengar hela året, så hade man betalat sitt kött till jul. Jag är rädd att man bygger bort en del av identiteten.
Lewis förklarar att det gjorts upprepade försök att locka folk till innerstaden. Men ambitionen att göra stadskärnan mer levande fick sig en törn för några år sedan. Efter att ha följt med polisens specialstyrka under en kvÙ?ll 2009 jämförde Englands justitieminister det centralt belägna området Moss Side med den våldsamma version av Baltimore som visas upp i tv-dramat The Wire.
– Visst finns det problem i Manchester men sånt snack … Ortsnamnen blir bara synonyma med en massa stereotyper och så länge det är så blir stadskärnan aldrig levande. Många av lägenheterna står fortfarande tomma. De som har råd flyttar till Salford istället.
Camilla blickar ut genom de spröjsade fönstren som vetter ut mot Oxford Street. Det hällregnar ute.
– Regnet känns som en del av Manchesteridentiteten, säger hon. Jag tror inte att det regnar mer här än i London men folk här vill gärna att det ska vara så. Nu regnar det igen liksom, här är det kärvt …
 Camilla skrattar till och säger att Manchesterborna ser påvra förhållanden som något att vara stolt över.
– När det kommer på tal att folk i södra England är rikare säger man: Inte konstigt att de i söder är rika, de Ù?r ju tight bastards, snåla typer. Här delar vi med oss, här tar vi hand om varandra.

Manchester – fotboll, musik och solidaritet

En fredagskväll på puben The Millstone får jag en smak av denna solidaritet. Trängseln i baren vittnar om att helgen är efterlängtad. Det känns som att alla faktiskt firar något. Kanske en så enkel sak som två dagars ledighet?
Stella Cain är en av dessa uppsluppna människor. Till vardags tillverkar hon rör åt Manchester Hospital. Fredagskvällar som denna fäster hon ett ölunderlägg på nästippen för att sedan knacka folk i sidan och med rynkad panna fråga: Who threw that? Folks förbryllade miner får henne att asgarva, varje gång.
Det är karaokekväll och det dröjer inte länge förrän Stella och hennes bästis Rebecca Turnbull vinglar upp på scenen för att vråla Manchesters nationalsång, “Don’t look back in anger” av Oasis. Tjejerna sjunger hellre än bra men folket förbarmar sig över den falsksjungande duon genom att överrösta deras skränande. Det är fint. Jag ser mig omkring och konstaterar att stadens stoltheter går hand i hand. Solidariteten och musiken.

Läs också: Stor guide till Manchester

Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Partytrick. Stella Cains ölunderläggsolycka«
är en after work-klassiker i kompisgänget.
Manchester – fotboll, musik och solidaritet
För den historieintresserade ekommenderas Imperial War Museum, som dessutom är gratis.

En mulen söndag visar Inspiral Carpets rödhåriga trumslagare Craig Gill upp ställena där Manchesters musikscen föddes. Efter att ha pressat näsan mot rutorna på The Boardwalk Club och numera nedlagda Hacienda blir vi stående utanför byggnaden där allt började. Free Trade Hall. Det var här Bob Dylan genomförde sin legendariska “Judas”-spelning då han räckte fingret åt det akustiska folksoundet och för första gången pluggade in elgitarren. Den konserten har förstås sin plats i musikhistorien men den som vill förstå Manchesters musikscen ska förflytta sig tio år framåt i tiden. Det var 1976, i konsertsalen Lesser Hall, som det tog skruv. Ett nybildat tokhajpat och röjigt Sex Pistols kom till stan och visade att man inte behövde vara någon musikalisk begåvning för att starta ett band. Morrissey, Tony Wilson, Mark E Smith, Peter Hook och Bernard Sumner från Joy Division … De som senare skulle utgöra stadens popgrädda fick sitt musikaliska uppvaknande just den natten. Craig Gill minns stämningen efteråt:
– Det var inte ens kallat punk när Sex Pistols kom hit men efteråt visste alla vad de skulle göra. Det handlade om attityd i första hand, musicerande i andra. Det giget kickstartade revolutionen här.
– Ser ni flaggan där uppe? Våningen ovanför den, där brukade min kompis bo.
Kompisen Craig pratar om repande med hans band Inspiral Carpets samma dag som Lockerbieolyckan i december 1988. Craig och hans bandmedlemmar tyckte inte att den kaxige ynglingen hade någon vidare sångröst så de erbjöd honom att bli roadie, hantlangare pÙ� bandets turnéer. Några år senare startade den unge mannen ett eget band med sin lillebror Liam. De döpte det till Oasis.

Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Lysande utsikter? Ungdomsarbetslösheten är hög i Manchester. I stadens mest utsatta områden står var femte ungdom utan jobb.
Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Kärlek i luften.

Oasis har stannat i graven men annars råder återföreningarnas tider i musikvärlden. Manchestergiganterna Stone Roses pryder omslaget på NME och var huvudakten på Hultsfredsfestivalen 2012. Craig Gills band Inspiral Carpets är också ute och turnerar igen. En låt spelar de nästan alltid, “This is how it feels”. Sången är en kultklassiker i Manchester sedan den annekterats av fotbollslaget Manchester Uniteds fans.
Refrängen går: So this is how it feels to be lonely, this is how it feels to be small, this is how it feels when your word means nothing at all.
Unitedfansen brukar skråla en lätt modifierad version: This is how it feels to be City. This is how it feels to be small. This is how it feels when your team wins nothing at all.
Ramsan är riktad mot stadens andralag, den eviga underdogen Manchester City. Unitedfansen hade länge fog för sin kaxighet; de var det största och mest framgångsrika laget i staden med supportrar över hela världen. City var inte ens ett flås i nacken. Men allt det där har förändrats. Sedan den förmögne shejken Mansour bin Zayed köpte City 2007 har klubben blivit en fullvärdig utmanare till United. Ja, mer än så. En söndag när jag traskar ut till hemmaarenan Etihad Stadium är det faktiskt de regerande engelska ligamästarna jag ska få se. Laget som otroligt nog krossade storebror med 6–1 i november 2011, i Uniteds hemmaborg Old Trafford dessutom.
Nuförtiden är det Citysupportrarna som sjunger starkast. Ofta, som inför dagens hemmamatch mot Arsenal, skrålas ramsan om 6–1-slakten. You lucky bastards, it should have been ten! Citys match föregås av Liverpool–Manchester United så ölen går åt på Mary D’s, den pub intill arenan där många inbitna Cityfans väljer att ladda. De garvade kvinnorna i baren smackar in hela plåtar om tolv öl i en diskmaskinsliknande apparat. Ett knapptryck senare har de tolv bräddfyllda pappmuggar med Carling’s. Ett förväntansfullt sorl vilar över puben. Överallt ljusblått, på matchtröjor, halsdukar och pins.
Jag slår mig ned mitt emot Steve och hans mor Anne Hewood, båda Cityfans sedan vaggan.
– I’ve been a City supporter all my life, förklarar Anne. Like me dad was.
Givetvis var hon på plats när City säkrade ligatiteln i maj 2012.
– Jag har aldrig sett så många vuxna karlar gråta, säger hon. Tårarna forsade nedför deras kinder.
Jag frågar hur den hastiga förändringen av klubbens DNA påverkat kärleken till deras lag. Den nya arenan, alla shejkpengarna som injicerats i klubben … Känner de att klubben sålt sin Manchesteridentitet?
– Jag förstår inte riktigt det resonemanget, säger Steve. När man väntat så länge som vi på att något bra ska hända … Nej, jag är stolt Citysupporter, riktigt stolt.
Han lutar sig fram och anlägger ett förtroligt ansikts­uttryck.
– Vet du vad, jag ska bli farfar snart. En liten kille ska det bli.
Steve Hewood fiskar upp sin mobil och knappar fram en bild som han vill att jag ska se. Han ler med hela ansiktet när han visar fotot av den ljusblå lilla sparkdräkten.
– Jag var precis och köpte ett litet Citykit till honom.

Manchester – fotboll, musik och solidaritet

Guide till Manchester:

­Resa dit

Prisvärda Norwegian flyger direkt från Stockholm. Easyjet och SAS flyger från Köpenhamn. Den som befinner sig i London kan ta tåget (Virgin Trains) för omkring 75 pund.

Ta sig runt

Det finns en gratisbuss, Metro Shuttle, som går var tionde minut kl 7–19 mån–lör och 10–18 på söndagar. Bussen stannar vid de huvudsakliga buss-, tåg- och spårvägssta­tionerna. Den som vill detaljplanera sin resa kan gå in på traveline-northwest.co.uk.
Taxiresenärer bör tänka på att det ofta kostar 10 procent extra att betala med kort.

Bo

VÅRT VAL: Victoria Warehouse Hotel, Trafford Wharf Road M17 1AB, victoriawarehouse.com. Prisvärt och trevligt hotell inrymt i en högrest industribyggnad, fem minuters promenad från Manchester Uniteds arena Old Trafford. Den icke-fotbollsfrälsta uppskattar kanske snarare gångavståndet till Imperial War Museum (fritt inträde) och Media City.

Verdene Hotel Bed & Breakfast är ett mysigt krypin med 40 år på nacken. 20 minuters promenad till stadskärnan men busshållplats runt hörnet. Frukost ingår i det facila rumspriset. 454 Moss Lane Street, verdenehotel.co.uk.

Velvet, 2 Canal Street, utsågs till stadens trendigaste hotell 2012. Började som en bar i Gay Village men har svällt till ett designhotell med fräsch restaurang/bar. Läget intill Piccadilly tågstation, gör stället perfekt för partajande ressällskap med shoppingambitioner. Se mer på velvetmanchester.com.

Äta

Alla pratar om hamburgarna på Almost Famous, 100 High Street. Inte undra på det. Delikat saftiga och förvånansvärt billiga köttdoningar som anländer i opretentiösa plastkorgar.

Den som är sugen på “kinesiska tapas”, dim sum, beger sig med fördel till den kompakta rektangel som är Chinatown.

Inhemskt käk då? Den som tror att engelsk kokkonst är synonymt med gråa korvar, grillade tomathalvor, vita bönor, bacon och ägg bör besöka Aumbry, 2 Church Lane, Prestwich. Här har den inhemska husmanskosten uppgraderats till fine dining. Denna viktorianska pärla väntar en kvarts spårvagnstur från city.

Nattliv

Northern Quarter är fullt av bohemiska pubar och kreddklubbar medan blinkande Canal Street i Gay Village snarare för tankarna till den svunna charter­resans partygata.
Musikintresserade kommer inte att ha några problem att få sitt lystmäte. Madchester-hajpen må ha lagt sig men staden har fortfarande ett suveränt utbud av livemusik. Missa inte the The Deaf Institute på universitetsområdet. Konserter, klubb- och quizkvällar, och en bar som serverar högkvalitativ men prisvärd mat och dryck. Fin uteservering om somrarna.
Klubbsugna får inte missa The Warehouse Project. I underjorden under Picca­dillys tågstation anordnas väl­besökta klubbkvällar med varierande tema och musik­inriktning. Arrangeras titt som tätt från september fram till jul. Kolla vad som händer på thewarehouseproject.com.

Tips!

Gratis är gott. Nio av Manchesters topp 10-attraktioner har sympatiskt nog fritt inträde. Kolla till exempel in Imperial War Museum och njut av all fotbollsmemorabilia som ryms innanför glaskolossen National Football Museum.

Missa inte!

Manchester Music Tours. Craig Gill var trummis i Inspiral Carpets, ett av banden som förknippas med det världsberömda Madchester-soundet. Idag guidar han bland stadens ikoniska klubb-, konsert- och replokaler. Ring Craig Gill och boka på +44-79-582 469 17.

Missa gärna!

Trist museum. People’s History Museum kan du hoppa över. Med tanke på Manchesters högintressanta arbetarhistoria är utställningen besynnerligt oengagerande.

Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Lysande utsikter? Ungdomsarbetslösheten är hög i Manchester. I stadens mest utsatta områden står var femte ungdom utan jobb.

5 lokala kändisar

1. J K Rowling. Harry Potter-författaren bodde i Manchester då idén till böckerna föddes.

2. Emmeline Pankhurst. Ledare för suffragetterna som kämpade för kvinnors rösträtt.

3. Anthony Burgess. Författare till bland annat A clockwork orange.

4. Karl Pilkington. Radioproducent, tv-personlighet och författare, mest känd från En idiot på resa och medverkande i The Ricky Gervais Show.

5. James Prescott Joule. Brittisk fysiker som har gett namn till SI-enheten i energi, Joule.

Manchester – fotboll, musik och solidaritet
Kolla in bra vintageshopping …
Manchester – fotboll, musik och solidaritet
… och snygg gatukonst.

Text: Christian Daun • 2014-08-25
RestipsStorbritannienManchester

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top