Carpe diem – svårare än man kan tro för homo sapiens. Foto: GettyImages
Krönika: Homo sapiens på semester
Att leva i nuet! Hur gör man det när hela vår existens grundar sig på att planera framåt och ta lärdom av det som varit. Vagabonds krönikör Per J Andersson om homo sapiens oförmåga att på riktigt fånga dagen.
Vi ligger i skuggan under tamarisken på den grekiska ön och smuttar på varsin frappé. Egeiska havet gnistrar och temperaturen är precis så där perfekt lagom hög och havet just så där lagom svalt. Allt är för en gångs skull så där avslappnat och bekymmerslöst som det sällan är annars. En magisk stund. Jag vet att den snart går över. Därför måste jag passa på att njuta av den lycka som plötsligt infunnit sig. Då hör jag mig själv utbrista medan jag pekar ut över havet: ”Kanske vi nästa år också ska ta båten dit bort …”
Tidigare i år på en annan plats har vi tagit av oss skidorna och satt oss i en snödriva. Vi känner vårvintersolen värma i ansiktet. Utsikten från glaciären vid den tyska alptoppen Zugspitze är makalös, himlen djupt blå, vinden obefintlig. Allt är så vackert som det kan bli. Då hör jag mig själv säga: ”Nästa år kanske vi ska åka till italienska Alperna.”
Ytterligare en annan gång är vi i de italienska Alperna. Vi sitter på ett tåg som slingrar sig fram på bergsryggen över de hundra dalarna nära Domodossola. Edelweissen blommar bredvid banvallen. De snötäckta alptopparna gnistrar. Vi har dukat upp vår lunchmatsäck med rödvin, persikor, ostar och bröd. Allting är så njutbart det bara kan bli. Medan jag sippar på vinet säger min resvän: ”Hur vore det om vi nästa år tog tåget till Klippiga bergen?”
På Mölle och Ransvik havsbad på Kullahalvön hör jag mig själv påpeka för min resvän: ”Det här är ju nästan som när jag var i Kroatien.” Så uppfylls jag av det bleknade minnet av vyn över det saltstänkta Adriatiska havet istället för att ta in det pågående livfulla solglittret i Kattegatt.
“Hade neandertalarna levt vidare idag hade de varit bättre på att koppla av”
— Per J Andersson, redaktör
Varför är det så svårt att leva i nuet? Att i tanken vara någon annanstans minskar ju upplevelsen av platsen vi befinner oss på.
Jag läste om en teori om varför neandertalarna dog ut för trettiotusen år sedan och Homo sapiens tog över. Enligt den levde de mer i nuet, medan vi var bättre på att planera för framtiden – med resultatet att de dog ut och vi överlevde. Hade neandertalarna levt vidare idag hade de varit bättre på att koppla av. De hade till fullo tagit in stunden på semesterön och bara tänkt på hur gott den där frappén smakade och hur vacker utsikten var – och inte tänkt en sekund på möjligheten att åka till en annan ö.
Grott-homosapiens använde förmågan att kunna tänka bakåt och framåt till att bli bättre på att jaga, fiska och samla och därmed överleva. Samtids-homosapiens använder det vinnande konceptet inte bara till att planera sin vardag – där förmågan att tänka bakåt och framåt är livsviktig – utan också till att på plats på det efterlängtade resmålet helt i onödan börja planera nästa semester.
Om man kunde uppdatera hjärnan skulle jag vilja göra det så att den nya versionen automatiskt kan skilja på om det handlar om överlevnad eller inte. Ta bort den där buggen i pannloben som gör att vi så lättvindigt börjar planera nästa resa istället för att ägna oss åt medveten närvaro och njuta av här och nu.
Text: Per J Andersson • 2022-10-04
Krönika