Per J Andersson, redaktör.

Krönika

Krönika: Per kommer ut som turist

Det är dags att sluta skämmas.

Text: Per J Andersson • 2016-10-31

Alla är det då och då, men få vill stolt stå upp och erkänna: Ja, jag är en turist!

Annat var det på den tiden då turism var detsamma som en förstaklasskupé ombord på Orientexpressen eller en båt på Nilen. Då var turism något som bara en liten grupp rika och stilfullt klädda herrar och damer sysslade med. Då var man märkvärdig om man turistade utomlands. 

Jag lovar: ingen skämdes. Och ingen anade att överklassens exklusiva lek snart skulle bli en massrörelse. 

Problemet med turismen är att den blivit folklig. Jag har vänner som med självgod min förklarar att de aldrig åkt på charter. I deras uppsyn: samma stolta uttryck som om de hade berättat att de aldrig läser kvällstidningar. Ett erkännande skulle ju betyda att de är en del av den stora skocken. Och det vill man ju inte vara. Man vill vara unik, egensinnig, självständig.

Berättelsen om hur vi på sextiotalet började åka på charter till Medelhavet känner ni till. Men man skulle kunna tro att turisthorderna slutade växa någon gång på nittiotalet när välfärdsökningen i väst avtog. Men nej! Antalet turister som semestrar utomlands har tvärtom ökat ännu mer de senaste decennierna. Från 600 miljoner utlandsturister vid millennieskiftet till 1,2 miljarder i år. En fördubbling!

Krönika: Per kommer ut som turist
“Problemet med turism är att den har blivit folklig.” Foto: Fotolia.

Vad är det som hänt? Jo, inte nog med att europeiska arbetare och bönder numera åker flygmaskin till fjärran stränder, nu har ju också invånarna i tredje världen börjat resa på semester.

Jag frågade folk i resebranschen i indiska Kerala och Goa vem som var den typiska turisten och tänkte att de skulle svara: solsvedda européer. Men nej igen! Indiska medelklassfamiljer, svarade de. Kunde de ha rätt? Jag kollade statistiken. Jo, nio av tio turister på stranddestinationerna är … indier. “Och de gör av med mer pengar än ni snåla européer”, fick jag höra, vilket lät som en anklagelse. Harmsen googlade jag statistik från FN:s Världsturist­organisation, för att upptäcka att största gruppen utlandsturister i världen varken är amerikaner, tyskar eller britter, utan kineser. De är inte bara flest, de spenderar också mest semesterpengar som bidrar till att invånarna på destinationerna höjt sin levnadsstandard, och i sin tur blivit utlandsturister. 

Turistresor till främmande länder, det som för femtio år sedan var en lek för världens vita elit, är idag en global, mångkulturell och alltmer demokratisk massrörelse. Vi borde ju vara glada, eftersom orsaken är att allt fler människor på jorden har fått det bättre ställt.

Turismen står för 10 procent av världens BNP. Ett av elva jobb på planeten jorden är ett jobb i turistbranschen. Turismen omsätter mer stålar än oljebranschen och elektronikindustrin tillsammans. Därför måste vi allt oftare diskutera avigsidorna, som sexturism, miljöpåverkan och usla arbetsvillkor för hotellpersonal.

Men vi måste också glädjas åt att allt fler får vara med. Och vi måste sluta skämmas. Vi måste våga stå upp, titta våra vänner i ögonen och stolt säga: Ja, jag är en turist!

Turista i verkligheten: Att se världen som den verkligen är

De bortkomna – en hyllning till alla som hamnar fel

Jävla vagabond!


Text: Per J Andersson • 2016-10-31
Krönika

Scroll to Top