Vita björkstammar, svarta skogssjöar, gula rapsfält. Där jag sitter på andra våningen på det grönvita dubbeldäckartåget slås jag av hur lik den finska naturen är den svenska. Kulturen, däremot, den är ju precis som språket något helt annat. Eller är den verkligen det?

Låt oss ta det från början. Åbo, där vi tre dagar tidigare klev av färjan från Stockholm, kändes ju som lilla Sverige. Inte så konstigt eftersom staden före 1809, då tsaren gjorde om Finland från svensk rikshalva till ryskt storfurstendöme, var en av Sveriges viktigaste.

Läs mer: Upptäck den östra skärgårdsidyllen i Finland

På promenadstråken längs Aura å myllrade det av folk i det ljumma försommarvädret. Solen sken över uteserveringarna, domkyrkotornet reste ståtligt på sig och gratisfärjan Föri körde i skytteltrafik mellan södra och norra åstranden.

Som i Sverige

Känslan av att inte ens ha lämnat Sverige stärktes när vi besökte Svenska teatern som har legat vid Thaliatorget sedan 1839, ett Dramaten i miniatyr där svenska språket hålls högt. En kulturborg från 1800-talet med bladguldstäckt takkrona som är importerad från Wien och väger ett ton – och en presidentloge på en balkong där finländska presidenter som Kekkonen och Halonen vinkat till publiken på parketten.

– Det har spelats teater i kyrkor och på torg i Åbo sedan medeltiden. Gycklare och teatersällskap kom resande från Europa via Sverige, berättade Ida Ridberg som är publikansvarig på teatern.

Läs mer: 5 skäl att besöka världens bastuhuvudstad

– Men på 1600-talet, la hon till, förbjöds teatern eftersom man ansåg att den förledde ungdomen. Så blev det 1700-tal och Gustav III, teaterkungen, kom och ställde allt tillrätta.

Även om skådespelarna spelar på svenska kan man inte bara förlita sig den svenskspråkiga publiken.

– Så vi textar också allt på finska.

Basta varje dag

En av ursprungsplanerna med den veckolånga tågluffen i Finland var att bada bastu minst en gång om dagen. Hur det gick? En hint är att det inte bara var gott om publika bastur. Alla hotellrum vi bodde i hade bastu en suite. Det var svårt, med andra ord, att motstå en daglig före-frukost-bastu, trots att vi visste att vi hade inplanerade besök i publika bastur på eftermiddagen.

Andra dagens eftermiddag var det dags för en genuint finsk upplevelse i form av besök på Villa Järvele för en första närkontakt med genuin finsk bastukultur. Här, på stranden av Littois träsk, hängav man sig åt vad många finländare gjort sedan de lärde sig krypa.

Läs mer: Kan man tågluffa i Finland?

Eftersom de fem basturna, varav tre vedeldade, var gemensamma för damer och herrar hade alla badkläder på hela tiden. Eftersom det är rötter, kottar och granbarr på marken hade alla badskor. Och eftersom uthålligt bastubad, som alla vet, snabbt dränerar kroppen bar alla omkring på vattenflaska.

– Om vi ser någon med en handduk lindad kring kroppen vet vi att det är en utlänning. Så bastar inte finländare, sa Vivian Salminen från Åbos turistbyrå i ett försök att förbereda oss på finsk bastuetikett.

Vi testade förstås allt. Den lagom varma tältbastun med små hål i tältduken som fick taket att se ut som en stjärnhimmel, den något varmare rökbastun med svartnande timmerstockar, de hetare pellets- och vedeldade och, sist men inte minst, bastuns antites: stugan med femton minusgrader i inomhusluften och en plusgrad i bassängen. Efter den frostiga upplevelsen kändes Littois träsks sjövatten badkarsljummet.

Lökkupoler

När vi kliver av tåget i Tammerfors känns det som om vi först nu på allvar anlänt till ett främmande land, inte minst tack vare lökkupolerna på den ortodoxa kyrkan som man kan skönja redan från stationens perronger.

Tammerfors ligger i hjärtat av Insjöfinland och brukar kallas världens bastuhuvudstad. Belägen på ett smalt näs mellan sjöarna Näsijärvi och Pyhäjärvi och med en fors som rinner genom staden och med den legendariska textilfabriken Finlaysons fabriksbyggnader i rött tegel som skriker 1800-tal och tidig industrialism.

Numera har väv- och symaskinerna ersatts av restauranger, kaféer, museer och butiker. Hjärtat i den finska tekoindustrin har med andra ord förvandlats till ett lokalt kulturcenter.

Hur smakar Finland? tänker jag när vi kliver in i Kauppahalli, Nordens största saluhall. För att ta reda på det testar jag den svarta blodkorven, mustamakkara, som äts med lingonsylt och sköljs ner med ett glas kall mjölk. Jag som älskar blodpudding känner mig som hemma. Det gör jag däremot inte när jag sätter tänderna i en muikkukko, ett rågbröd med smör, fisk och fläsk, en tveksam kombo.

Å andra sidan måste vi ju inte hålla oss till det ortodoxt traditionella. Kontinentala vindar har faktiskt blåst in också här. I Kauppahalli har de fört med sig 4 Vuodenaikaa (4 årstider), stans bästa franska lunchhak, där vi får in en fantastisk bouillabaisse med surdegsbröd och immiga glas fyllda med chardonnay.

Bastuexpert

En kort promenad från mattemplet tar oss till juvelen i stadens bastukrona, Kuuma. Där har vi stämt träff med bastuexperten Alexander Lembke för en stunds het bastukonversation om varför kroppen och själen mår så bra av att vistas i ett hett rum.

– Många Tammerforsbor badar bastu varje dag mellan jobbet och dagishämtningen. Vi ser det som en nödvändig avstressande aktivitet för att klara vardagen, säger han där vi sitter på högsta laven i en av Kuumas många bastur och blickar ut över den spegelblanka viken.

Svettdropparna pärlas i våra pannor medan ännu en skopa med vatten hälls på stenarna. Alexander berättar om studierna som säger att bastu i kombination med kalla bad motverkar depression, sänker blodtrycket och förbättrar nattsömnen.

– Venerna blir mjukare, cellerna åldras långsammare och risken för stroke och demens minskar, säger han och tillägger:

– Men efter Kuuma måste ni testa världens äldsta bastu som också finns här i stan.

Jag nickar instämmande. Vårt uppdrag är ju att ta oss Finland runt för att hitta de allra bästa bastupplevelserna. Den mest anrika får vi förstås inte missa.

Rökbastu

Efter morgonbastun på hotellrummet och eftermiddagsbastun på Kuuma står vi utanför Rajaportti, redo för dagens tredje heta sejour. Vi kliver in i ett gulmålat stenhus som går på tvärs med alla förutfattade meningar. Här är det vitkalkade stenväggar i bastun som påminner om en traditionell italiensk bagarstuga.

Tvättar sig gör man i samma varma rum som man bastar. Glöm nymodigheter som duschar, här är det tvättkar med ljummet vatten, kallvattenkranar och trähinkar att fylla för att hälla över sig. Efter tvättningen tar jag mig via trappan upp till entresolen strax under taket där temperaturen är några snäpp högre.

Varje morgon vid fyratiden tänds elden i den murade ugnen som rymmer 1 500 kilo sten. De båda basturummen, ett för damer, ett för herrar, blir sakta varmare samtidigt som de fylls med rök. Elden slocknar, röken vädras ut och så kan man börja basta. Den stora mängden sten gör att värmen håller i sig resten av dagen.

Ute i den friska luften sitter vi på träbänkar omslingrade av humle och klematis och svalkar oss. Alexander Lembke, som följt med oss hit från Kuuma, tycker nu det är dags att avslöja bastuns innersta väsen där den gudomliga treenigheten utgörs av kaminen, elden och löyly, ångan från vattnet som hälls på bastustenarna.

– Löyly är inte bara den ånga man ser och känner, säger han allvarligt. Den är också bastuns själ och symbol för människans livskraft.

Nattåg norrut

Varför går nattåget från Tammerfors till Rovaniemi mitt i natten? tänker jag där står och blänger på den digitala skylten som anger avgångstiden. 02.37, står det. Efter ett tag förstår jag varför: det är ju för att det avgick kvällen före från Helsingfors tjugo mil söderut.

När vi installerat oss i kupén och tåget satt fart norrut slocknar vi fortare än kvickt, utmattade som vi är av gårdagens trippelbastande. Vaknar först nästa förmiddag. Solen står redan högt när vi sitter i restaurangvagnen och äter rågbrödsfrukost. Tåget rasslar fram på bron över Kemi älv. Utanför fönstret myrmarker, virkeshögar, grusvägar, korta krokiga tallar och täta dungar med björkar.

Vi rullar in i Rovaniemi enligt tidtabell.

– I Finland är tågen nästan alltid punktliga, kommenterar Antti, bordsgrannen från restaurangvagnen.

– Man kan lita på tågen i Finland, fortsätter han, vinkar adjö, kliver ut i solen på perrongen och gör två svenska tågluffare gröna av avund, vana som de är vid klagosånger om hur dåligt allt som går på räls funkar.

Nazisterna brände ner

Rovaniemi är ingen vacker syn. Det finns en förklaring. Den kallas för brända jordens taktik. När de tyska nazisterna retirerade under andra världskrigets slutskede brände de ner Rovaniemi för att fördröja finländarnas framryckning. Resultatet är en grå 50-talsstad utan synbar charm.

Men det går direktflyg hit från ett trettiotal europeiska storstäder. Vintertid kryllar stan av turister från hela världen. Européer, indier, kineser, amerikaner.

Turistinvasionen började med Eleanor Roosevelt, änkan efter amerikanska presidenten Franklin D Roosevelt, som sommaren 1950 kom hit som FN:s välgörenhetsambassadör. Uppdraget var att se vad som kunde göras för att få ordning på den krigsdrabbade regionen med hjälp av tusentals ton med förnödenheter. Dessutom ville Eleanor se midnattssolen.

Stadens styrande letade snabbt reda på en bit fast mark i myren i Rovaniemis utkant och började bygga en stuga värdig en presidentänka. Resultatet blev Roosevelt Cottage som idag är en souvenirshop, omgiven av mångmiljonindustrin Santa Claus Village. Det är för den som så många turister flockas här runt jul. Tomtebyn lockar med snörestaurang, snölekland, renar som man får mata och ett postkontor varifrån man kan skicka vykort poststämplade med ”Polar Circle”.

– Hit kommer också breven till tomten med önskelistor från barn över hela världen. Om du befinner dig på andra sidan jorden och skriver ”Santa Claus, Polar Circle” på adressraderna så lovar jag att det kommer fram. Postkontor jorden runt vet vart de ska vidarebefordra breven, berättar Sofia Ahvenainen från Rovaniemis turistbyrå som propsar på att jag också ska gå in i tomtens verkstad och träffa tomten himself.

Vintertid ringlar sig kön till honom lång. En solig och varm försommardag som denna är jag enda besökaren. Han tar emot mig med öppna famnen. När jag på engelska anförtrott honom min önskan inför kommande julen svarar han på svenska.

– Va! Pratar du svenska?

– Jag pratar alla världens språk!

– Läser du alla brev barnen skickar?

– Vi läser alla, även om vi inte hinner svara.

Arktiskt museum

Betydligt roligare, om man inte är fem år, är Arktikum, Rovaniemis museum över kulturen och naturen i den här delen av Arktis. I den 171 meter långa atriumgången med glastak och utsikt mot sammanflödet av Kemi älv och bifloden Ounasjoki, möter vi museiguiden Frank Nieuwenhuizen-Yliniva. Han ska visa oss den ambitiösa utställningen av arktisk kultur i allmänhet och samisk i synnerhet.

– Men det är inte så tydliga gränser här mellan finländare och samer. Till skillnad från i Sverige och Norge kan alla äga renar här. På museet har vi ofta diskussioner om vem som är samisk och vem som inte är det. Det är inte glasklart. Därför pratar jag hellre om samiska rötter än om samer, säger Frank som kommer från Nederländerna och hamnade vid polcirkeln på grund av förälskelsen i en finländska som jobbade som aupair i hans hemland.

– En utställning som denna, där det specifikt samiska framhävs, är problematisk, menar Frank och tillägger:

– För det understryker skillnaderna mellan olika folk. Vi vill inte exotifiera. Samtidigt vill vi förstås visa hur sofistikerad och rik samisk kultur kan vara och slå hål på alla fördomar om samer.

När vi lämnar Arktikum är mitt starkaste minne varken de traditionella dräkterna eller den 8 400 år gamla träälgen som man funnit i skogen norr om stan, utan ett utställt nummer av Vulle Vuojaš, Kalle Anka & Co på samiska.

Biltåg

Nattåget från Rovaniemi stannar i Pasila strax före ändstationen Helsingfors Central. Här gör vi ett längre stopp för att alla bilägare ombord ska bege sig till sina fordon och köra av tåget. Biltåg! Vilket civiliserat land! tänker jag. Så underbart att slippa köra de drygt tio timmarna mellan huvudstaden och polcirkeln och istället rulla ombord på tåget, äta middag och dricka en Lapin Kulta i restaurangvagnen och somna i en bäddad säng.

På huvudstadens centralstation står jag länge och beundrar jugendarkitekturen med Lyktbärarna. De fyra jättelika stenstatyerna håller i varsin lykta som ser ut som jordglober.

– När stationen stod klar 1919 räknade man med att järnvägen skulle binda samman hela världen. En gång i tiden fanns det till och med direkttåg härifrån ända bort till Mongoliet, berättar Heidi Johansson från Helsingfors turistbyrå som möter oss på perrongen.

Tillsammans med henne beger vi oss till Oodi, Ode (gammalt ord för högstämd dikt) på svenska, huvudstadens kulturhus där det mesta är gratis. Här kan du förutom att läsa och låna böcker spela in musik i en topputrustad musikstudio, skriva ut färgfoton, trycka affischer, göra egna pins och badges eller sy nya gardiner – allt utan att betala en enda euro.

– Det var en idé för 25 år sedan från Claes Andersson, den populära författaren, psykiatern och parlamentarikern, säger Heidi. Och 2018, på Finlands hundraårsdag, kunde det äntligen invigas.

Bastu med bar

Den finländska tågluffen och jakten på Finlands bästa bastu avslutas enligt ursprungsplanen. Först en kort spårvagnsresa till Eirastranden och därefter besök i Löyly Helsinki, en av huvudstadens mest hajpade publika bastur, inrymd i en träbyggnad som liknar en futuristisk vision av en månbas.

Vi börjar med rökbastun, fortsätter till den vedeldade, tar ett dopp i Finska viken, dricker en öl i bastubaren och gör sedan om allt en gång till. Och om vi inte hade haft biljetter bokade på nattfärjan hem till Stockholm samma kväll hade vi nog fortfarande suttit där och känt hur värmen successivt fått spänningen i kroppen att släppa.

---

FINLÄNDSK TÅGLUFF – EN GUIDE

Resa dit

Det går färjor från Stockholm till Åbo och Helsingfors med Viking Line och Silja Tallink, från Kapellskär till Nådendal (Naantali) och från Umeå till Vasa.

Dessutom kan du ta tåget till Finland om du väljer den nordliga rutten med byte i Haparanda och Torneå. Kolla tider på norrtag.se och vr.fi.

De finska tågen

Statliga VR, som har monopol på persontrafiken, har natt- och biltåg mellan södra delen av landet och finska Lappland. Därutöver mängder med snabba dagtåg mellan alla större städer.

Du kan nå Rovaniemi långt uppe i norr med dagliga direkttåg från Helsingfors. Om du tar nattåget får du uppleva de bekväma sovkupéerna som till skillnad från i Sverige är både moderna, hela och välstädade.

Om du väljer alternativet på övervåningen har du egen dusch och toalett. Sovvagnarna rymmer 1-2 resenärer i våningssängar. Eller varför inte ta ett dagtåg norrut för att njuta av utsikten mot det arktiska landskapet utanför fönstret. 

Interrailkortet gäller i Finland och ger rabatt på färjan dit från Sverige. Du kan också köpa en semesterbiljett från VR för 7, 9, 14 eller dagars tågresande. Kostar från 149 euro.

På tågen upp till finska Lappland kan du ta med bilen. Bilplats på tåget kostar från 39 euro och motorcykel från 29 euro. Som förmånligast får du sovkupé + bil för 88 euro (kupé 49 euro + bil 39 euro).

VR kör sedan 2024 också tåg i Sverige, bland annat har man tagit över MTRX snabbtåg Stockholm–Göteborg.

Den finska bastun

• De äldsta spåren på finsk mark av bastu är de 10 000 år gamla hålen i marken som man troligen täckte över med djurpälsar.
• I glesbygden födde man förr i tiden ofta barn i bastun.
• Det finska ordet löyly, som betyder molnet av vattnet som avdunstar från de heta stenarna, beskriver också traditionellt människans själ och livskraft.
• I Finland med sina 5,5 miljoner invånare finns 3,3 miljoner bastur.
• Den stora mängden förklaras av att många familjer har en bastu hemma, även om man bor i lägenhet, en i sommarstugan och en vid bryggan vid samma sommarhus.
• Det är vanligt att spekulanter på bostäder i flerfamiljshus tackar nej med motiveringen: Lägenheten saknar ju bastu!

Guide till Åbo

Villa Järvelä vid Littois träsk har fem olika bastur att välja mellan. Dessutom isrum att svalka sig i och trädkojor att övernatta i. 40 minuters cykling eller 30 minuter med lokalbussen från centrum.

Åbo konstmuseum. Finlands näst äldsta konstmuseum efter Ateneum i Helsingfors. Här kan du njuta av sträva realistiska och mjuka nationalromantiska målningar som Akseli Gallen-Kallelas Gumma med katt från 1895, Helene Schjerfbecks Den gamla herrgården från 1901 och Elin Danielson-Gambogis En solskens-dag från 1960. Bra kafé med afternoonon tea-meny.

Åbo svenska teater. Anrik teater med röda plyschfåtöljer och borgerlig 1800-talsprakt. Klassiker, nyskrivet, musikaler, barnteater, soppteater och gästspel.

Fölläri-bikes. Hyrcyklar i ställ runt om i stan. Hyr via appen Donkey Republic.

Äta i Åbo

Restaurang Kaskis har en Michelinstjärna. Restaurang Smör hoppas på en. Testa annars matställena i saluhallen Turun Kauppahalli, och Kakola Brewing Company och bageriet Å i det före detta fängelset i Kakolabacken.

Guide till Tammerfors

Kuuma. Bastu med bar och bra restaurang på kajen vid forsen som förbinder sjöarna på varsin sida om stan. Boka bord och slottid i bastun på sajten. Öppet sent.

Rajaportti Sauna. Världens äldsta ännu verksamma offentliga bastu. En halvtimmes promenad eller tio minuters bussresa från centrum. Ölförsäljning. Kafé.

Kauppahalli. Ett mecka för allt från traditionellt finländska rotfruktslådor, korvar och ostar till mat från hela världen och stans bästa bouillabaisse på 4 Vuodenaikaa (4vuodenaikaa.fi).

Kajakpaddling med Tres Hombres. Hyr ut kajaker med eller utan medföljande guide för paddelutflykter på sjöarna som omger staden. Kanske en tur bort till Rosendahlstranden eller grannstranden Pyynikin uimaranta.

Guide till Rovaniemi

Rovaniemi Arktikum. Mångfasetterat museum om livet, kulturen och naturen i finska Lappland. Bra servering och välsorterad museishop. Fin utsikt över flodkorsning.

Korundi. Rovaniemis konstmuseum i före detta postbusstationen, ett av de få gamla hus som tyskarna inte brände ner. Vill lyfta lokal konst från norra Finland. Fokus på ursprungsfolk i hela Arktis. Stor samling av modern konst. Bra lunchrestaurang.

Bearhill husky kennel. Gör en utflykt till kenneln med alaskan och siberian huskies. Åk hunddragen släde på medar på vintern och släde på hjul på sommaren.

Sieriporo safaris. Finländsk familj som haft renar i 200 år. Har för närvarande cirka 450 renar som på vintern går i hägn, på sommaren strövar fritt i skogen. Arrangerar vintertid färder med slädar som dras av renar.

Santa Claus Village. Drömmen för barn och vuxna som älskar julen. Mata renar, träffa tomten, lek i snö, posta ett vykort med poststämpeln ”Polar Circle”.

Äta i Rovaniemi

Stans tre bästa är Gustav med spännande kontinentala rätter på lokala råvaror, den förvånansvärt autentiskt mexikanska taquerian Yuca och Roka Street Bistro med allt från lappländska laxrätter till brittisk pubmat.

Guide till Helsingfors

Helsingfors Oodi/Ode. Stans häftiga kulturhus med gratis aktiviteter, hantverksverkstäder och musikstudior. Maskiner att kostnadsfritt producera grafiskt material i. Även bibliotek och biograf.

Amos Rex. Konstmuseum i Glaspalatset, ett funkishus i centrum som ursprungligen byggdes till Helsingfors-OS 1940 (som på grund av kriget sköts upp till 1952). Fokus på nutidskonst, konstnärer som var pionjärer när de levde, experimentell konst och konst som ger en helhetsupplevelse.

Glaspalatsets restaurang. Stilsäker krog med 50-talsinredning. Ett besök blir till en estetisk tidsresa. Fina traditionella fisk- och kötträtter.

Löyly. Bastukomplexet på Eirastranden. Basta, bada i Finska viken, häng i baren, ät lunch eller middag. Här tillbringar man lätt minst en halvdag utan att längta bort. Spårvagn hit från centrum.