Krönika

Men du som reser så mycket?

Den där jäkla valpen. Hon som var en tanke som blev en förälskelse som blev en verklighet.

Text: Karin Wallén • 2012-10-02

Och plötsligt har man skaffat hund

Månen hänger som en rislampa över de mjukt rundade kullarna när taxin från flygplatsen tar mig ut på den engelska landsbygden. Det är skymning, spöklikt, vackert och vemodigt. Motvilligt vemodigt. Det är den första av sex nätter hemifrån och det ska bli kul. Verkligen skitkul. Jag menar det alltså. På riktigt. Bröllopet på slottet, vandringen i Lake District. Det SKA bli KUL. Men huvudet surrar. Hur är det där hemma? Hur mår hon? Hur har hon det? Vad gör hon nu? Tänk om hon är skitjobbig? Ett sms som jag hoppas inte andas alltför mycket oro far iväg och jag får genast svar. Hon lever. Hon är snäll. Allt är toppen. Hon har bara kissat inne tre gånger.
Tre gånger. Aj då.

Den där jäkla valpen. Hon som var en tanke som blev en förälskelse som blev en verklighet. Hon med de sylvassa tänderna och ögonen fulla av bus. Hon som väntar på väckarklockans signal varje morgon för att störta fram till sängen och inleda dagens första pusskalas. Hon som gör det lättare att gå upp då.
Ganska ofta får hon hicka. Jag ler vid tanken. Undrar om hon har hicka nu? Eller de där kvällsrycken. När hon rusar runt som en galning. Oj. Undrar om hon har ett sånt ryck nu?
Månen är fortfarande rund och stor där på himlen i England. Med silverstrålar som lyser upp heden, stenmuren och de mulliga, mäktiga ekarna. Snart slottet. Sedan festen. Och vips – så har två nätter redan passerat. Tanken på att det bara är fyra kvar ger mig lyckorus i magen.

För sanningen är att lika mycket som jag sett fram emot resan har jag längtat efter att den ska vara över. Åka vill jag ju, uppleva vill jag. Men nu vill jag också hem. MÅSTE hem.
För har man hund blir man bunden, sägs det, och jag kan inte låtsas att jag inte blivit varnad. “Hund? Du? Men du som reser så mycket?” Japp, säger jag. Jag som reser så mycket. Jag får väl resa lite mindre då. Fixa världens bästa hundvakter. Eller ta henne med mig. Det finns ju EU-pass för hundar, har jag deklarerat, och försökt dämpa ångestklumpen som trots allt börjat gnaga sig in i magen.
Sedan har jag räknat på hur många kiss-stopp man kan göra med tåget till Berlin och vilka rastningsmöjligheter det finns på en färja över Engelska kanalen.
Veckorna innan valphämtardagen jobbade huvudet för högtryck med att samla argument för att det var en bra idé, eller åtminstone genomförbart. Det där med hundar och resor.
I Berlin såg jag hundar-hundar-hundar och parkerna man kunde rasta dem i, kaféerna de fick följa med in i, butikerna de strosade runt i.
Ändå kom tvivlen, de sista valpfria kvällarna, när sömnen inte ville infinna sig utan något annat knackade på. En röst som sa: “Är du dum i huvudet eller?! Skaffa hund?! Men du som reser så mycket?!!”
Ja. Jag som reste så mycket.

Sista kvällen i norra England. Jag har vandrat i tre dagar och vilar benen på en pub där de säljer ale med hundetiketter. Det är hundar överallt. Hundar på vandringsleden, hundar på puben. De ligger på golvet intill sina ägare och jag tänker mig hur det skulle vara, hur det kommer bli.
Vi som ska resa så mycket.

3 hundresetips

EU-passet

Med EU-passet, som du kan få från veterinären, kan du resa utan att behöva sätta hunden i karantän. Reglerna gäller i EU, men även för flera länder i övriga delar av världen, och det krävs att hunden är mikrochippad och rabiesvaccinerad. För ett fåtal länder krävs även avmaskning mot dvärgbandmask. Mer info på jordbruksverket.se.

Hundvänliga England

England är ett paradis för resenärer med hund. Hundar är ofta välkomna på puben, och många bed & breakfasts har djurtillåtna rum. En del b&b:s erbjuder till och med hundpassning. Upptäck mer på dogpeople.co.uk.

Flyga med vovve

Verkar inte så kul det där med att sitta inburad i ett bagageutrymme bara för att åka på en semesterresa. Men – har du en liten hund som väger upp till åtta kilo kan du ofta få ta med dig hunden i kabinen, typ som handbagage, även om reglerna varierar mellan flygbolagen. Grattis alla chihuahuaägare!


Text: Karin Wallén • 2012-10-02
Krönika

Scroll to Top