Plötsligt en dag så sitter den äntligen där, uppnålad till allmän beskådan. Sommarens semesterlista. Varje år när den kommit upp på väggen i fikarummet sker samma sak med mig:

Reaktion 1: Eufori. Hurra, semester!
Reaktion 2: Förbryllan. Vänta, nu, hur kunde ett år gå så fort?
Reaktion 3: Panik. Hjälp! Hur ska jag hinna med allting innan semestern?
Reaktion 4: Villrådighet. Vart ska jag åka på semester i år?
´
Den första och sista reaktionen är av det behagligare slaget. Nummer två är inte mycket att göra åt och nummer tre brukar jag lösa genom att delegera så mycket arbete som möjligt till mina kära redaktörer (i synnerhet Fredrik, då han inte bara sitter närmast, utan också är av en mycket godhjärtad norrländsk människotyp som helt enkelt tror gott om allt och alla – till och med chefer). Detta gör att jag helt och hållet kan fokusera mig på reaktion ett och framförallt på reaktion fyra.

De långväga resmålen gör sig – med handen på hjärtat – bäst på vintern. Och städer som London, Paris och New York gör sig bäst när knoppar brister eller löv faller. Och däremellan kommer i min semestervärld Medelhavet.

Min första smak av Medelhavet var charter-Rhodos. Varma kvällar med doft av souvlaki, tzatziki och alkoläsk. Mina tummade pappersbilder från den resan visar en fjunig Tobias med mittbena ihop med en klasskamrat med alldeles för långa tonårsarmar och klorblekt hår.

Av alla länder jag besökt sedan den där Rhodosresan för länge sedan är Grekland det land som jag återkommit till flest gånger. Jag har utvecklats till en riktig grekofil. Drömmar och minnen om grottlägenheter på Santorinis klippkanter, perfekt stekt saganaki-ost och immiga glas med friskt, vitt vin till persikofärgade solnedgångar går inte att motstå.

Jag har räknat ut att jag har hoppat iland på 30 olika grekiska öar så här långt. Det är också så som landet bäst besöks: på öluffaräventyr med rikligt med lediga dagar. Tre veckor – har jag kommit fram till – är en perfekt öluffartid. Man hinner upptäcka mycket, men inte tröttna på något.

I detta extra tjocka sommarnummer har vi extra mycket öluff och extra mycket Medelhav. För att vi gillar det – och för att vi vet att många av er också gör det. Det är fantastiskt enkelt och underbart omväxlande att tillbringa semesterdagarna på öluffande fot. Köp en flygbiljett, flyg i sisådär tre timmar, på med solkrämen och ta sedan barfotadagarna som de kommer. Husrum och rutt ordnar sig under resans gång.

Har du gjort Grekland finns såklart annat att upptäcka, som Italien eller Kroatien, som är det som vi valt att skriva om i öluffarväg i detta numret. Ni grekofiler får spännade Aten och ombytliga Kreta istället, medan ni med dragning åt mer udda resmål får Tjernobyl.

Förhoppningsvis kommer jag springa på några av er läsare i sommar, bland brölande färjor, tavernor med smäktande bouzoki-musik och svalkande dopp. En som jag med säkerhet inte kommer träffa under min årliga migration söderut är redaktör-Fredrik. Han råkar nämligen ha väldigt mycket att göra just då.

Trevlig sommar!

Tummen upp för

Charter från små flygplatser

Aldrig har så många små flygplatser landet runt transporterat solsugna chartersvenskar kors och tvärs i världen. De tre första månaderna i år ökade chartertrafiken från de lokala flygplatserna med 35,6 procent jämfört med samma period förra året. Att flyga från små flygplatser har många fördelar: kortare köer, smidigare säkerhetskontroller, lättare att hitta och kortare resväg för många. För barnfamiljer på landet så betyder det att man ofta slipper ta en dyr natt på hotell i närheten av storflygplatserna.

Tummen ner för

Dyr biljett till Arlanda

Det finns tre sätt att med tåg ta sig till Arlanda: snabbtåg (Arlanda Express), fjärrtåg (SJ) och lokaltåg (SJ). Reser du med SJ tvingas du betala ett högre biljettpris för att kliva av på Arlanda. Detta för att Arlanda Express, som har avtal med Arlanda (och som 2007 gjorde en vinst på 30 miljoner), inte ska ha för stor konkurrens med SJ. I slutänden blir det för konsumenten dyrt, även om man kan tänka sig att åka de långsammare SJ-tågen. En ljuspunkt är att det nu förs diskussioner om att SL-tåg ska få använda sig av Arlanda Express-rälsen i framtiden.