Krönika

Våga vägra Ryanair

Vi som vill åka till Barcelona eller Rom över helgen måste vara beredda att betala de extra hundralappar det kostar att välja en konkurrent till förnedringsflyget, skriver Vagabonds chefredaktör Tobias Larsson.

Text: • 2012-09-24

Företagsansvar och moral blir allt viktigare för företag – men inte för lågprisflyget, skriver Vagabonds chefredaktör Tobias Larsson[/h3]

Konkurrensen i luften är stenhård. Skyways,Spanair och Malev är några av de flygbolag som inte lyckats få tillräckligt med luft under vingarna de senaste åren. Fler flygbolag kommer gå i konkurs – idag, imorgon eller om ett par år. SAS och Alitalia har flera gånger varit nära, liksom en rad andra.
I det hårda kriget i luften är vinnarna vi konsumenter som till röda prislappar når efterlängtad weekendshopping eller D-vitaminspetsade sol- och badsemestrar.

En annan vinnare är lågprisflygbolaget Ryanair, som varje vecka fyller sina plan på Skavsta för att någon timme senare lasta av de förväntansfulla resenärerna på flygplatser utanför Barcelona, London eller Rom. Det irländska flygbolaget är det mest extrema lågprisflygbolaget som finns idag och har en nästintill permanent plats på Allmänna reklamationsnämndens svarta lista. Förra året struntade Ryanair i 65 procent av Allmänna reklamationsnämndens rekommendationer vad gäller ersättning till kunder. Bara ungerska lågprisbolaget Wizzair var sämre. De struntade i 91 procent av fallen. Ryanair toppar dock listan med antal anmälningar – 127 stycken från januari förra året fram tills nu. Nej, kundnöjdhet är inget som vd:n Michael O´Leary har prioriterat högt i verksamheten.

Att strunta i Allmänna reklamationsnämndens rekommendationer är förstås bara toppen på ett smutsigt isberg för flygbolaget. Den senaste tiden har Ryanairplan tvingats nödlanda fyra gånger på grund av bränslebrist. Precis som de sparat in på allt annat så har nu turen kommit till bränslet. Spanska staten vill utreda nödlandningarna. Lägg till detta de anställdas usla anställningsvillkor, en mängd dolda avgifter på biljetter och bagage, ett strategiarbete som innebär utvikningskalendrar med den kvinnliga ombordpersonalen och att Michael O´Leary öppet idiotförklarar – och bötfäller – kunder som missat skriva ut sina boardingkort – så blir Ryanair än mer unket.
Ändå reser vi som aldrig förr med bolaget.

I alla andra branscher blir ord som rättvisemärkt, moral och företagsansvar viktigare. Vi kunder kräver det. Det gör vi inte när det kommer till lågprisflygbolagen. Så länge vi konsumenter kan komma till ett vårvackert Barcelona för några hundralappar är vi nöjda. Flygbolag som har bra anställningsvillkor för sina anställda, som följer Allmänna reklamationsnämndens beslut, inte behöver nödlanda och som erbjuder gammal hederlig service har svårt att klara konkurrensen. Vad blir det då kvar i slutändan? Flygbolag som Ryanair. Billigast möjliga. Alltid. Till vilket pris som helst. Det är som med de privata vårdbolagen eller diskussionen om att köpa ägg från burhöns eller frilevande höns – billigast är inte alltid bäst. Det finns andra parametrar att ta hänsyn till.

Nyss startade en Facebookgrupp. Den heter “Våga vägra Ryanair – en sida där vi som har fått nog av Ryanairs arroganta stil mot sina kunder och sitt tummande på säkerheten för att tjäna mer pengar”
Det är dags att det blir mer än en Facebookgrupp. Ryanair måste skärpa sig. Och framförallt måste vi som vill åka till Barcelona eller Rom över helgen vara beredda att betala de extra hundralappar det kostar att välja en konkurrent till förnedringsflyget.

Fotnot: Artikeln publicerades första gången på Aftonbladets debattsida lördagen 22 september 2012.


Text: • 2012-09-24
Krönika

Scroll to Top