VEM BESTÄMMER VAD Vagabond ska skriva om? Jag får ofta frågan från läsare.
Svaret blir ofta långt. Här kommer det i komprimerad form:
Vi som jobbar här tar intryck från en massa olika håll:
1. Vi läser statistik över vart svenskar reser och tar intryck.
2. Vi har en erfarenhet som säger oss vad som brukar locka läsare att köpa tidningen.
3. Vi har alla personliga preferenser – smak, stil, åsikter – som styr våra val.
4. Vi lystrar till telefonsamtal och mejl från läsare som efterfrågar reportage från ett visst område, resmål, land.
Och: 5. Reseföretagen bombarderar oss med förhandsinformation om nya flygdestinationer, hotell, restauranger och charterresemål. Vi läser förstås alla pressmeddelanden, tar intryck och väljer ibland att göra en Marseille-guide eftersom det startats direktflyg med ett lågprisflygbolag dit eller ett Sri Lanka-reportage eftersom tre charterbolag börjat med resor dit.
Men reseföretagen skickar inte bara information. De bjuder oss också att gratis resa ut i världen.
På sistone har dessa pressresor duggat tätt.
EN GRÅMULEN FEBRUARIMORGON fick jag frågan om jag inte skulle kunna tänka mig att följa med till Mauritius. En regnig marseftermiddag kom mejl om erbjudanden att följa med på whiskyresa till USA. Dagen därpå (då det snöade och blåste spikar av is) vädjade man till mig att följa med till Istanbul och Milano. När vintern var som kallast och eftermiddagarna som mörkast kom tio erbjudanden i veckan om gratis pressresor, ofta till vackra och varma destinationer.
Alltid på fina hotell! Alltid inklusive allt!
Givetvis är det frestande att dra iväg till Mauritius, bo på lyxhotell och dricka dyra drinkar, utan att belasta redaktionens budget med en spänn.
Ändå åker vi sällan med, även om det händer. Varför så skeptiska? undrar ni förstås.
För det första: Att bli bjuden en eller två gånger är kanske inte så farligt (förutom att det rent juridiskt skulle kunna klassas som muta). Men om vi gör bjudresorna till en förutsättning för att tidningen ska komma ut förlorar vi initiativet. Då skulle vi få åka till Egypten, dit bjudresan går, och inte till Grekland, som vi ville skriva om men inte hade råd med. Reseföretagen skulle med andra ord bestämma vad som skulle stå i Vagabond, som därmed skulle förlora trovärdighet.
Nej, läsarna ska inte ens behöva misstänka att vi tipsar om resmål, hotell eller restauranger som gentjänster för att vi blivit bjudna. Därför betalar vi för oss när vi följer med.
FÖR DET ANDRA: En pressresa innebär att en grupp journalister, ofta från konkurrerande medier, vallas runt för att titta på sevärdheter och testa olika saker. Kort sagt: förutsättningarna för att skriva ett unikt, subjektivt reportage är små.
Pressresan är till sin natur en form av studiebesök då man visar upp det finaste man har.
Med andra ord: ingen idealisk arbetssituation för resereportern som vill uppleva personliga möten med människor från andra kulturer och också se baksidorna av en plats, ett land, en kultur.
