Text och foto: Per J Andersson

Det nya museet Ù�r ett spännande futuristiskt hus med mycket glas, designat av internationella stjärnarkiteken Bernard Tschumi. Museet står på tå på ett transparant glasgolv, så besökarna kan blicka ner i underjorden, där rester av en stad från tidig kristen tid uppenbarar sig. Takvåningen, som beskrivits som ett av den moderna arkitekturens vackraste rum, har 360-graders utsikt över staden och Akropolisklippan.

Det är en efterlängtad premiär. De antika statyerna, bysterna och friserna från Atens Akropolis har hittills saknat den värdiga utställningslokal de nu fått.

En del av konstskatterna har fram till nu varit magasinerade och därmed osynliga för allmänheten, en del var utställda i det gamla Akropolismuseet som rymts i en skumbelyst och kyffig barack uppe på klippan.

Känslan av provisorium har med andra ord varit monumental. Nu är det äntligen slut på provisoriet.

Skälen till att det nya Akropolismuseet är så försenat är flera: dels uppstod flera marktvister som behövde lösas, dels hittade byggjobbarna – som alltid i Aten – lager på lager av gamla husgrunder från antik, hellenistisk, romersk och tidig kristen tid, fynd som givetvis måste grävas ut av arkeologer. Utgrävningar som nu alltså är synliga för besökarna genom glasgolv och öppna håll ner i lager efter lager av historisk tid.

Greklands regering hade hoppats att det nya museet också skulle bli slutet på en tvåhundraårig tvist med Storbritannien om delar av de friser som en gång i tiden i tiden prydde arketraven på Akropolis huvudtempel, Parthenon. Men tyvärr fortsätter bråket.

En del av Parthenonfriserna befinner sig sedan 1800-talet på British Museum i London och ägs av brittiska staten.

Upphovet till denna märkliga ordning är en man som kallades Lord Elgin. Från 1799 var han brittisk ambassadör i Konstantinopel (dagens Istanbul), huvudstaden i Ottomanska riket, som Grekland på den tiden var en del av.

Runt om i Europa var det i början av 1800-talet på modet att återupptäcka antikens skönhet. Konstsamlare, adelsmän och kungligheter åkte till Italien och Grekland för att se vad man kunde komma över till sina samlingar.

De ottomanska myndigheterna i Aten var välvilligt inställda till britterna, och som en trevlig diplomatisk gest gav de 1810 Lord Elgin rätt att plocka med sig några av friserna från Akropolis.

Kanske var det tur. Under grekiska frihetskriget som startade elva år senare sköts ett av templen uppe på Akropolis, Erechtheion, sönder och samman.

Lord Elgin tyckte att friserna skulle göra sig bra i hans nya hem i Skottland. Men när han fick ekonomiska bekymmer sålde han friserna och karyatiden 1816 till British Museum, där de länge kallades kort och gott för Elgin Marbles.

Först 1830 blev Grekland ett självständigt land. Då underkände grekiska staten det ottomanska beslutet att skänka Akropolis skatter till Lord Elgin. Nu krävde man tillbaka friserna och karyatiden. Men Storbritannien vägrade.

Under 1900-talet har det gjorts tre allvarliga försök att få tillbaka konstskatterna. Men varje försök har bemötts med ett bestämt brittiskt ”no”. British Museum menar att det var himla tur att Lord Elgin fick med sig så mycket värdefullt, som därmed har kunnat bevaras till eftervärlden på ett professionellt sätt i London.

Grekiska statens argument för att återföra friserna till nya Akropolismuseet i Aten är att de nu för första gången skulle kunna ställa ut på ett säkert och för besökarna attraktivt sätt. Friserna från British Museum var tänkta att ställas ut i det vackra takrummet i nya Akropolismuseet. Nu är det märkligt tomt i stora delar av rummet. En tomhet som många anser att Storbritannien bär skulden för.

Fakta: Nya Akropolismuseet
Museet öppnar för besökare söndag 21 juni. På premiärdagen och fram till på tisdag 23 juni kommer man bara in på museet om man har en e-biljett köpt på museets hemsida. Men från och med onsdag 24 juni kan besökarna också köpa entrébiljett på museet.

Entrépriset är extra lågt året ut, kanske som en kompensation för alla förseningar: 1 euro.

Museet är öppet tisdag–söndag 8.00–20.00.

Mer info: http://www.newacropolismuseum.gr.

Kommentar av Vagabonds redaktör Per J Andersson.