• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Robyn korsade öknen med kameler

    I nästa vecka har filmen om australiensiskan som vandrade med kameler genom öknen premiär på svenska biografer. Vagabond har träffat äventyraren och författaren Robyn Davidson som skrev boken som nu filmatiseras.

    Robyn korsade öknen med kameler
    Skådespelaren Mia Wasikowska (t v) spelar Robyn Davidson (t h) som korsade Australiens öken med fyra kameler.

    1977 lämnar den då 26-åriga Robyn Davidson Alice Springs i centrala Australien för att ge sig iväg på en 270 mil lång vandring. Resan går västerut mot Indiska oceanen, genom öknen och vildmarken. Med sig på resan har hon sin hund – och fyra kameler som hette Dookie, Bub, Zeleika och Goliath.

    Hennes resa dokumenteras av National Geographic och hon skrev även den bästsäljande boken Tracks som baserades på hennes upplevelser. Boken utgavs på svenska 1980 med titeln På kamelrygg genom öknen. Flera producenter har även velat filmatisera boken, men Robyn har varit tveksam – tills nu.

    Robyn Davidson

    Vagabond fick en intervju med Robyn Davidson i en källare i Stockholm, en miljö väsensskild från Australiens öken. Foto: Johanna Jackson

    – Jag kom till ett stadium där jag kunde släppa ifrån mig historien och när jag träffade producenten (Ian Canning) så tyckte jag om honom instinktivt. När jag sedan fick veta att Mia Wasikowska skulle spela huvudrollen tänkte jag att ja, jag gillar henne! Jag fullkomligt älskar henne!

    "Inte min min resa"

    Första gången Robyn såg filmen var när den preliminära klippningen var gjord. Hon berättar att regissören och producenten nervöst väntat utanför det nedsläckta redigeringsrummet medan filmen spelades. När Vagabond träffar henne är det i en källare i centrala Stockholm. Dagen innan har det varit svensk förhandsvisning av filmen och snart ska hon återvända till London där hon numera bor. Hon uppskattar att hon sett den färdigklippta versionen fyra gånger nu, och för varje gång känner hon sig mindre främmande inför filmen.

    – Jag tror att producenten genuint ville fånga bokens innebörd, men samtidigt så är det ju inte jag, det är inte min resa och det är konstigt att se någon annan porträttera dig. Det är inte en film jag skulle ha gjort, men det är en vacker film. Jag tycker att filmen har en subtil komplexitet som man först förstår efter att ha sett den några gånger.

    Idén att korsa öknen fick hon runt 20-årsåldern, några år senare satt hon ensam på tåget till Alice Springs och ytterligare två år senare, efter att ha blivit utnyttjad av arbetsgivare, hotad av män med bakåtsträvade åsikter, fångat och tränat ett par vilda kameler, påbörjade hon sin resa som kom att ta henne nio månader. Att lämna civilisationen bakom sig var inte svårt, säger hon. Istället hade hon längtat efter ensamheten.

    – Det kändes fantastiskt att lämna allt bakom mig, det var ju det jag ville.

    Bröt mot normerna

    Motståndet hon mötte i Alice Springs fick henne att tuffa till sig och stärkte hennes beslutsamhet. Förutom verbala hot försökte även polisen vid ett tillfälle att stoppa henne.

    – Jag tror att folk kände sig hotade, som kvinna bröt jag mot normerna.

    Idag tror hon att kvinnor på ett sätt har det lättare än på hennes tid, men att de står inför andra typer av svårigheter.

    – Jag tror att det var svårare då på grund av att det fanns väldigt få kvinnliga förebilder vid min tid och det var mycket mer motstånd. Jag tror att unga kvinnor har bättre utgångspunkter nu, deras mödrar har banat vägen för dem. Men samtidigt var det nog också enklare för mig, det känns som att världen blir mindre och möjligheterna till att vara fri minskas, unga kvinnor har så mycket press på sig att bli något.

    Helt ensam i öknen kom Robyn Davidsson ändå inte att bli, nära hennes avfärd blev hon uppsökt av fotografen Rick Smolan som arbetade för National Geographic. De ville sponsra och dokumentera hennes resa i utbyte mot ensamrätten till att publicera hennes historia. Motvilligt och på grund av bristande ekonomiska tillgångar, accepterade hon erbjudandet, med jämna mellanrum skulle fotografen möta upp henne och kamelkaravanen.

    Mellan Rick Smolans besök passerade veckor utan mänsklig kontakt, Davidssons enda sällskap var kamelerna och hunden Diggity.

    – Det förändrade mig väldigt mycket. Genom att upptäcka mitt andra sätt att vara på borta från alla måsten, så upptäckte jag hur galna människor är.

    Efter 270 mil kom Robyn fram till Indiska oceanen. Bilden är från filmen.

    Efter resans slut

    När hon väl nådde fram till havet uppfylldes hon av blandade känslor, hon var lycklig för att ha nått sitt mål men samtidigt orolig för att lämna sina djur och för att behöva anpassa sig till samhället igen.

    – Att komma tillbaka var ganska extremt, jag visste att jag skulle behöva åka till USA för att skriva artikeln (till National Geographic, reds anm) och jag kommer ihåg att jag strövade omkring på gatorna och att jag inte kunde förstå hur galna människor är, jag fann det väldigt svårt att relatera till en värld av status och ambition – för mig var den världen inte fullt ut medveten eller vaken.

    Artikeln blev skriven och boken som blev en bästsäljare kom att bli starten till en författarkarriär och nu även en film. Hon berättar att hennes reselust numera är relativt sval, efter öknen blev nästa stora äventyr en vistelse i Himalaya och med åren och efter att nya destinationer blivit henne bekanta, har äventyrslustan bytts ut mot en försmak för bekväma och flerstjärniga hotell.

    – Efter ett tag börjar man kunna föreställa sig platser man inte ännu besökt, säger hon.

    Anledningen till varför hon ville korsa öknen från början då?

    – Varför inte? Det är en trevlig sak att göra, det förbluffar mig varför mer folk inte gör sådana saker oftare.

    Läs mer

    Info om filmen Tracks på filmsajten IMDB.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!