Florida – från Disney till månen

Det är kylig gryning i Clearwater Beach. Jetlagad och felvaknad simmar jag längd efter längd i den uppvärmda poolen. På en telefontråd sitter sju papegojor som för att markera att jag inte längre är hemma. Två stora pelikaner glidflyger över mig och landar med oviga dunsar i den lilla havsviken bredvid. På pollare står hägrar, smäckra och strama som högvakter.

Torkar mig och går in för att göra frukost åt familjen. Vrider isär en tub färdigjäst deg och sätter in åtta bullar i ugnen.

När jag var liten trodde jag bestämt att livet skulle bli såhär. Burkar, tuber, pulver och piller. Vi hade en period i slutet av sextiotalet när saften var ett orange pulver, nypotatisen såldes på burk och lakanen i husvagnen liksom mors trosor var av papp. Florida var då framtidslandet, spjutspetsen som visade hur bra, enkelt och fantastiskt allt en gång skulle bli.

Ont om naturliga produkter
I dag har Florida i stället kommit att bli symbolen för det usa vi älskar att hata. Det artificiella, det konstgjorda, det icke allvarliga och alltid lekande.

I affärerna har jag ett sjå att hitta naturliga produkter. Är jag inte på min vakt kommer jag hem med kaffefritt kaffe, sockerfritt socker, grädde utan grädde, smör utan smör, ost utan ost och konstgjorda blåbär. Det sista, hur kom någon på det? undrar jag när jag ställer fram muffins som innehåller konstgjorda blåbär av färgade sojakulor. Titta chefen, jag har uppfunnit ett konstgjort blåbär som nästan ser ut som ett blåbär och som nästan smakar som ett.

När jag var liten var det också från Florida som rymden skulle koloniseras. Det var härifrån den kända världen skulle utvidgas långt, långt ut i universum. I dag förknippar vi i stället Florida med Musse Pigg. Florida har gått från att vara Framtidslandet till att vara synonymt med Leksakslandet.
Hur blev det så?

Familjen har vaknat. Serverar barnen yoghurt med tuggummismak. De vägrar äta den. Fina barn.
En vecka senare äter vi frukost på lokal. Stora, jästa pannkakor med frukt och lönnsirap. En häger spankulerar fram och tillbaka utanför serveringens panoramafönster. Havet brusar på andra sidan vägen och sanddynerna. Ibland mullrar en bil förbi. En jättestor bil. Allt här är uppblåst till enorma proportioner. Utom trottoarerna som är små eller inte alls.

Vi går längs havet. Barnen letar snäckor. De hittar många men de flesta är fortfarande bebodda med någon varelse som sticker ut en klo och raspar efter dem. Ja ja, hade vår hotellägare sagt när vi berättade vad vi skulle göra och tillagt att det flyter upp både det ena och det andra på stranden.

Det han syftade på var de kubanska flyktingar som i tragiskt hemsnickrade farkoster ibland landar hÙ?r efter en livsfarlig seglats över havet. Hotellägaren är en genomamerikaniserad värmlänning som fnyser åt att min fru jobbar på Försäkringskassan. Hans egen uppfattning är att vill man så kan man och att det är lika bra om de som inte vill slås ut.

Vackrare i Åhus
Stranden är lång. Sanden är vit, gnisslig och tittar man hela tiden utåt havet kan man låtsas att alla 20-våningshus man har i ryggen inte existerar. Det är vackrare i exempelvis Åhus.

Att resa till Florida är egentligen bara för dem som är nyfikna på USA. De som vill se om verkligheten stämmer med deras förutfattade meningar om landet. För stränderna är bättre på annat håll, liksom maten, liksom kulturen, liksom det mesta annat.
Men Florida är väldigt, väldigt bra på att vara just USA.

Vi åker delfinbåt. Susar fram och tillbaka i sundet mellan fastlandets Clearwater och ön Clearwater Beach. Vi ser inga delfiner varför skepparen i stället berättar om vilka kändisar som bor i de palatslika husen vi passerar. En är fribrottaren Hulken Hogan, en är Elvis Presleys dotter och en är en kille som vann en ofattbar summa pengar på Lotto. Tre rikedomar som på ett vis förstärker känslan av att vara i ett land där ingenting är på riktigt. Rik blir man på att låtsasbrottas, ha en berömd pappa eller genom att vinna stålarna.

Vi far ut på havet. Fortfarande inga delfiner och jag börjar så smått räkna med att lösa in skeppets delfingaranti: inga delfiner – pengarna tillbaka. Då kommer de. Först långt borta. Vi hinner se en böljande rygg, en stjärtfena eller bara ett plask. Sen närmre och närmre. Barnen räknar. Vid 28 ger Tekla upp. Till slut leker delfinerna i båtens kölvatten. Forsar fram, hoppar upp, dyker ner, försvinner för att strax komma tillbaka. Som avskedshälsning gör en av delfinerna ett tremetershopp just akter om båten.

Vi kör söderut. Genast blir landskapet vildare, eller rättare sagt när landskapet väl får visa upp sig utan asfalt och betong, framstår det som vilt, lummigt, tätt och snårigt. Ett lågt landskap med enstaka palmer som sticker upp sina ruffiga huvuden. Det verkar vara fullständigt ogenomträngligt och det känns logiskt att många frigivna svarta eller förrymda slavar en gång tog sin tillflykt hit till dessa ogästvänliga, myggrika mangroveträsk. Trots att Florida var en av de stater som allra hårdast odlade myten om den vita rasens överlägsenhet gav dess vildmarker skydd åt de som ville hålla sig undan.
Var är de svarta i dag? Inte här i alla fall.

Längs vår väg är det andra etniska grupper som satt sina avtryck. Vi passerar en rad städer med italienskklingande namn som Naples, Venize och Capri. Många ser små ut på kartan men är enorma i verkligheten. Vi är vana vid att förorter har en ort att så att säga ligga “före”. Men här är “orten” avskaffad till förmån för den till synes oändliga platta förorten som breder ut sig åt alla väderstreck. Dessa platser utan centrum, där allt liv och alla kontakter sker vid sidan av någon motorväg, är det framtida mardrömssamhället för mig.

Motorvägen skär genom otillgängliga träsk. Plötsligt viker det vilda åt sidan och naturen vecklar ut en 18-håls golfbana eller låter ett 30-våningshus skjuta upp ur våtmarken. Varpå allt åter sluter sig och blir ödsligt och otämjt.

Två nya Kasinon har tagit fart i Florida, ett i Tampa och ett i Hollywood strax utanför Fort Lauderdale. Kasinon är egentligen förbjudna i usa. Men i vissa delstater ges dispens – om kasinot drivs av indianer. Indianer behöver inte heller betala turistskatt. Seminolestammen i Florida står därför bakom satsningen på delstatens nya kasinon.

Vi kanske skulle göra likadant i Sverige. Ge något som egentligen är olagligt till en grupp vi känner att vi varit taskiga mot. Som kompensation. Låta samerna få monopol på hembränning och slippa alkoholskatt eller låta romerna fritt få ladda ner musik och filmer från nätet för att, momsfritt, sedan säljas.

Men det är inte bara indianer som har skattelättnader i Florida. I en delstat med en oerhört stor andel inflyttade pensionärer blir man inte långlivad som politiker om man samlar in skatt för att betala för sådant som skolor och dagis. Möjligtvis kan skatten gå till jämnare trottoarer och billigare tandproteser men i övrigt anser många Floridabor att var och en får köpa vad de själva behöver. För det har det själva minsann alltid fått göra.

Även om det är en överdrift att säga att alla i Florida är pensionärer eller skatteflyktingar, är det tydligt att delstaten inte har de pengar den behöver. Överallt möts man av skyltar som ber om ens pengar: Adoptera en motorväg! Adoptera en strand! Adoptera ett mangroveträsk! Adoptera vad för något som helst vi inte har råd med i detta skatteparadis.

Renhållningen längs motorvägarna sköts av utkommenderade fångar. Samtidigt läser jag i dagstidningen att de sociala myndigheterna i Boca Raton omhändertagit en femårig labrador från en hemlös man med motiveringen att gatan inte är ett lämpligt hem för en hund.

Vi bor nu på Marco Island. Långa, vackra, välkrattade stränder där välbärgade pensionärer struttar längs vattenbrynet och njuter av sina sista dagar i det som av många elakt kallas för Dödens väntrum.

Från detta allra mest civiliserade Florida räcker det med att ta ett rejält kliv så befinner man sig mitt i naturen. En natur som dessutom är spännande, artrik och som bjuder på fågelskådande för nybörjare. Alla fåglar är stora, många och jättenära. Det är inte fladdrande finkar i skogsbrynet som man ska artbestämma genom att urskilja något löjligt litet streck på undersidan av vingen eller höra om den låter fjuitt eller fjuittit.

Vi är i en nationalpark och går en runda på en boardwalk, ett slags bryggsystem ut i träskmarkerna. Vi ser vita och bruna pelikaner, vita och blå hägrar, storkar, tranor, ibis, en vacker hök och en butter uggla. Efter rundan går vi ner till floden. En skylt berättar om kanotuthyrning medan en annan varnar för alligatorer. Är det inte en kons-tig kombination? Som att hyra ut snorklar och sälja hajmat på samma ställe.

Stiger i en rundtursbåt. Efter tjugo meter pekar skepparen på en alligator som dåsar på strandbanken och meddelar att det är en stor rackare på minst tre meter.
Jag blir lite skärrad eftersom alligatorn ligger just där jag för en stund sedan lät våra barn gå ner till vattnet för att kolla lite.
Skepparen skojar genom att säga att han skulle tycka att det var förnedrande att bli dödad av ett djur med en hjärna stor som en vindruva.
Våra barn är inte heller rädda. Det gäller bara att springa i sicksack, meddelar de sakligt. Då är en människa snabbare än en alligator och alligatorn är för dum för att förstå att den inte måste följa efter i alla svängarna.

Barn vet allt nuförtiden. Vi går en ny boardwalk. Längre in i denna fuktiga, slingrande, grönskande, sagoboksliknande natur som fortsätter rada upp djur: en padda med läte som en utombordsmotor, en fjäril stor som en klapphatt, en orm som jagar iväg in i vegetationen, ett urtidsaktigt bältadjur, några vegeterande sköldpaddor på en sten och fyra limpsmå alligatorer på en stock.

Plötsligt ligger den där och spärrar vår väg. Alligatorn är närmare fyra meter och dess svans går i en böj rakt över den stig vi ska gå. Det finns inga omvägar. Vill vi förbi måste vi passera på en meters avstånd. Det känns inte så kul. Då kommer några amerikanska turister. De går förbi oss fram till alligatorn. För att kolla närmre. En har en bebis i famnen. Vi smiter förbi medan jag tänker att de kanske aldrig sett på djurprogram på teve. De vet inte vad som brukar hända med den stackars gnun som står närmst vattendraget.

Alligatorer ofarliga för människor
Efteråt får jag veta att alligatorer aldrig anfaller människor, att de inte tycker om vårt kött. Annat är det med krokodiler. När jag då frågar hur man ser skillnad på en krokodil och en alligator får jag en invecklad förklaring, som jag genast glömmer, om huvudets form och om tänder som sticker ut ur käften. Men jag vet att jag ska springa i sicksack.

Från urtida alligatorer till högteknologiska rymdraketer på Kennedy Space Center känns steget ungefär så långt som det överhuvudtaget kan bli. Familjen har jag lämnat i Orlando för att de för andra gången ska besöka Sea World.

När den första människan steg ner på månen var jag tio år. Det var en händelse som både direkt och indirekt påverkade min värld. Genast övergav vi grabbar cowboys och indianer för att i stället leka rymdstrider (vi vände våra pickadoller upp och ner och lät “bzzzz” istället för “pang” – annars var det samma lek). Teve visades serien Mannen från Mars och alla mina serietidningar från Kalle Anka till Tintins tecknade rymdäventyr. Till och med Barna Hedenhös for ut i galaxen.

Gagarin, den första människan att flyga ut i rymden, reste på turné i Sverige, dubbades till hedersbrandman i Malmö och invigde ett flygfält i Karlstad. Göteborg fick Rymdtorget. Lund fick gator uppkallade efter planeter och en mataffär döptes till Satelliten.
Allt medan Frank Sinatra sjöng “Fly me to the moon”.

Efter månlandningen sålde Expressen en skiva med apollomännens röster och talade om 1969 som början på en ny epok. Vi som var barn då skulle få vara med om de mest otroliga utomjordiska äventyr. På så vis kom Florida med alla modiga astronauter, fantastiska tekniker och otroliga vetenskapsmän att bli drömriket på jorden. Det var i Florida framtiden skissades. Det var där de lyckliga bodde i de vackra, automatiserade husen, med de stora bilarna, de välklippta gräsmattorna.

Men så blev det aldrig. Det skulle visa sig att månlandningen inte var början på ett nytt äventyr. Det var slutet på rymdåldern. Sedan 1972 har ingen besökt månen.

Det första jag försöker göra inne på Kennedy Space Center är att beställa en cappuccino på det hippa lilla kaféet just innanför grindarna.

– Tyvärr, apparaten är sönder.

– Är det inte lite underligt med ett ställe som kan skicka folk till månen men inte klarar av att hålla igång en espressomaskin?

Tystnad.

Sätter mig i rundtursbussen som tar oss ut till avskjutningsramperna och de gigantiska monteringshallarna där dörrarna är så stora att Frihetsgudinnan kunde ha promenerat ut och in. En video rullar igång. Speakern är defensiv. Försöker från början att försvara rymdsatsningen med att forskningen har gett många spin-off-effekter inom exempelvis medicin och data. En tjej med tandställning visas i bild.

Jag muttrar i mitt säte. Jag vill ha tillgång till rymden. Det är den ni lurat mig på. Jag skiter i er spin off. Jag nöjer mig inte med folieglittrande rymdfiltar, inläggssulor i rymdmaterial, stekpannor i teflon eller tandställningar.

Speakern avslutar med att käckt konstatera att era barn kommer att leva i rymden och era barnbarn kommer att födas där.
Skitsnack.

Gott om temaparker
Orlandos platta omgivningar är fyllda av nöjesparker. Jag ger upp att försöka begripa hur många det finns. Konstaterar bara förbluffat att idéerna på teman aldrig tycks sina. Det är som om man försökt krympa valda delar av världen och placera ut den längs stadens nätverk av motorvägar. En avfart för en till ett konstgjort Marocko, en annan till Serengetis savanner och en tredje till Det heliga landet, komplett med Jerusalems klagomur i miniatyr. Däremellan ligger shoppingcentra, outlets, biografkomplex och nattklubbar. Även de sistnämnda med mer eller mindre krystade teman. En inte alltför vild gissning är att showrestaurangen Arabiska nätter inte går lysande i denna delstat som styrs av George W Bushs bror.

Innanför grindarna på Disneys Magic Kingdom är kön till Musse Pigg alltför lång. Våra tjejer får nöja sig med Peter Pan: hej, hej, kratsig autograf och ett leende framför pappas kamera.
Jag gillar många av Disneys figurer och jag tycker det är livat att åka karusell. Det jag har svårt att förstå är när seriefigurerna kliver ut ur sina tidningar och lämnar sina filmer för att användas till att sälja allt möjligt. Det var detta som Walt Disney var allra bäst på. Bara några år efter den första Musse Pigg-filmen hade 2,5 miljoner musklockor sålts.

Varför Långbenkeps?
Hur kan en bild på Kalle Anka förhöja njutningen av en glasstrut? Varför vill någon gå omkring i en Långbenkeps, bära kalsonger med Odjurets bild på, käka Lejonkungentuggummi, använda en tratt i form av Pinocchios huvud och varför anses en karusell snurra skojigare för att man far runt på något man sett i en film, exempelvis Dumbo?

På nyåret 1954 räknar farbror Walt fram att 2 928 olika slags Disneyprylar inbringat sammanlagt 750 miljoner dollar i licenspengar. Han var nu rikast i Hollywood.
Det är det som stör mig med Disney. Att det inte i första hand handlar om att ge mina barn den bästa möjliga filmupplevelsen utan att i stället forma dem till reflexmässiga konsumenter av innehållslösa Disneyprylar.

Rymdåldern är död men kanske är Florida ändå fortfarande framtidslandet. Men i stället för att stå som symbol för ett kommande gränslöst liv i rymden är det nu konsumtion av låtsasprodukter i uppbyggda låtsasvärldar som är förebilden.
I så fall mÙ?ste jag bestämt hävda att framtiden var klart bättre förr.

Resetips till Florida:

Resa dit
Reguljärflyg: Till Florida kan man krångla sig med i princip vilket flygbolag som helst. Vi valde till slut att flyga med SAS via Chicago till Tampa för strax under 5 000 kronor för vuxna och en tusenlapp mindre för barnen.

Både Ving och Fritidsresor har Florida med östkustens Fort Lauderdale och Key West som destinationer. Två veckor med del i dubbelrum från 8 000 kronor. Tänk på att det härifrån fortfarande är långt till Disneyland.

Resa runt
Under vår första tid i Clearwater Beach hade vi ingen hyrbil, vilket medförde långa promenader till mataffären 3 kilometer bort. Även om man “ligger still” är det alltså svårt att klara sig utan hyrbil. Enklast och billigast är att hyra hem-ifrån. En liten bil kostar lite drygt 2 000 i veckan. Bensinen är nästan en fjärdedel så billig som i Sverige.

Boende
Jämfört med andra i-länder bor man bra och hyfsat billigt i Florida. Är man en familj uppskattar man att motellen ofta erbjuder tvårummare med kök, mikro, kaffekokare och teve (ibland två stycken). En tvårummare på ett fräscht ställe med uppvärmd pool kostar runt 400 kr dygnet. Billigare veckopriser.

I Clearwater Beach bodde vi på svenskägda Sunrise Motel. Ett bra ställe. Tel 727-446 99 11, www.sunriseresortfla.com.

Annars är Florida fullt av tomma hotellrum för den som vill chansa och se vart man hamnar – vi hittade lediga rum till och med på nyårsafton. Den som vill boka gör det enklast genom ortens Chamber of Commerce, i Clearwaters fall http://www.beachchamber.com.

Mat
Det är lätt att göra sig rolig över amerikanernas snabbmatskultur, deras ständiga ätande och alla dess groteskt överviktiga invånare. Men för den som vill, och har råd, Ù�r det inte svårt att hitta bra, hälsosam mat på de lite trendigare restaurangerna som ofta serverar medelhavsmat eller asiatisk cross-over.
Bra råvaror och halvfabrikat hittar även den som vill laga själv och orkar leta sig förbi varuhusens murar av syntetiska livsmedel.
Glöm inte att botanisera bland alla kaliforniska viner.

Säsong
Florida har en förhållandevis jämn åretrunt-temperatur även om det kan vara frostiga nätter i norr om vintern. Våren är bäst med lagom temperaturer på land och vatten. Med sommaren kommer en fuktig hetta och en stor, även med Norrlandsmått mätt, myggplåga. Jul och nyår funkar bra om man inte kräver långa havsbad.

Nationalparker
Everglades är ett enormt område som kan utforskas från flera olika håll beroende på var du bor. Det finns rundturer med såväl vanliga båtar som träskgående propellerfarkoster att följa med på. Allra bästa är dock att leta upp de “boardwalkes” som finns utspridda lite överallt i nationalparken. Inte bara för att de är gratis utan för att naturen och alla dess djur gör sig bäst när man möter dem öga mot öga och inte i grupp i en högljudd farkost. Mer info finns på: http://www.nps.gov/ever

Guideböcker
Både Berliz, Willma och ICA:s förlag har guider till Florida för den som vill läsa på lite lagom. För den som vill vara lite mer påläst rekommenderas Insights guide, medan den som mest söker praktiska tips bör leta i Lonely Planet eller Rough Guide. Finns på Vagabond Resebokhandel, Götgatan 95 i Stockholm, tel 08-555 240 60 eller på http://www.vagabond.se.

Lekparker
I och runt Orlando finns en mängd lekparker. Generellt kan man säga att de alla tar minst en dag att beta av, att barn behöver en vilodag vid poolen efter en sådan strapats, att de kostar mellan 200 och 400 kronor per skalle i inträde och att ett antal kombinationsbiljetter finns.

De populäraste är:
Magic Kingdom. Originalet med Askungens slott i mitten, paraderande Disneyfigurer och olika halvantika åkattrak-tioner. Låååånga köer. www.disney.com

Sea World. Hoppande späckhuggare, applåderande sjölejon och möjlighet till att mata delfiner. Svårslaget ställe för marint intresserade. Utan konkurrens Orlandos bästa lekpark. www.seaworld.com

Kennedy Space Center. Inte bara för de som gillar att glo på gamla raketer och utrangerade månlandare, utan också för de som kan se rymden som symbolen för ett annat liv. www.ksc.nasa.gov

Animal Kingdom. Djurpark med uppbyggda låtsasvärldsdelar för de som tycker att det riktiga Afrika eller Asien verkar ligga för långt bort. www.disney.com

Wet’n’Wild. Inte alls vad jag trodde när jag för första gången såg en tjej som bar en t-tröja med Wet’n’Wild på, utan i stället ett gigantiskt äventyrsbad. www.wetnwildorlando.com

Universal Studios. Lite karuseller, lite tevestudior, lite filmkulisser, lite musikaler, liten chans att själv bli statist och minimal chans att se en kändis. www.universalorlando.com

Epcot. Undervisande allmänbildande underhållning om männi-skans utveckling, teknik och världens framtid. Många knappar att trycka på. Avdelningen om världens kultur och matvanor känns mer beige. www.disney.com

Disney MGM Studios. Liksom Universal Studios en blandning av åkattraktioner, shower och inspelningsstudior. www.disney.com

Islands of Adventure. Lite berg- och dalbana och lite Jurassic Park. Fem öar med äventyr som tema varav alla känns ganska b. http://www.universalorlando.com

Mer info
www.floridasbeach.com. Samlat om stränderna i St Petersburg och Clearwater.
http://info.ci.ftlaud.fl.us. Allt om USA:s Venedig, Fort Lauderdale.
www.florida.com. Allt slags boende.
www.lakelandchamber.com. Lakeland, området söder om Orlando där många lekparksbesökare väljer att bo.

---

Text: Johan Tell • 2006-06-01
Restips • USA • Florida