Öluff i Kroatien

Öluff i Kroatien

Där det Adriatiska havet möter i svävande blåskalor ligger fyra öar. Fyra karaktärer. En är hård. En är naken. En tredje grön. Och den fjärde påstår sig sitta på ursprunget till allt resande. Följ med på öluff!

Korcula

– ursprunget till allt resande?


Dalmatiens skärgård börjar i Split. Med små kaffekoppar framför en flimrande ljustavla som anger färjor, avgångstider, kajplats och destination. Ett så medryckande virrvarr av förväntningar, uppställda väskor och båttutor att jag efter tömd kaffekopp övermannas av något slags primitiv flyttdrift, kliver in i färjeterminalen och köper en biljett till närmast förestående avgång. Den går till Korcula.

Bild 775228

Havet tycks nöjt och lugnt. Rynkiga krusningar följer färjan. Solen har dödat all vind och sommarledigt folk tassar runt på övre däck. Svartklädda independent-tjejer med rasslande fotlänkar, en ung man med panamahatt och gitarr, ett äldre, men tydligt förälskat par som mellan kramar och pussar fotograferar allt, sig själva förstås, men också molnen och skärgårdens öar som är så långsträckta att man kan inbilla sig att de i själva verket flyter med färjan och av den anledningen aldrig tycks ta slut.

Det är i detta sällskap jag anländer till Korcula. Hamnen heter Vela Luka. Fortsätter med buss mot öns huvudstad. En smal landsväg löper längs sluttningar vikta i kraftigt stensatta terrasser. Byar ligger upptryckta mot bergen. Bara kyrktornen står rakryggade inför massan av vilt spridda hus och tak.

Sedan blir det grönt, förbluffande grönt. Pinje bolmar upp över höjderna mot ett högt pass där vi åker in i låga moln. På andra sidan för vindlande kurvor oss mot fri sikt, mot ett galleri av näktergalsgrönska, vinstockar och löv.
Just före havet möter Korcula stad. Den ligger på ett vattenomslutet utsprång, sökande mot fyra väderstreck, medeltida intakt med svällande stadsmur, tjock katedral och utsikt mot fastlandets höga berg.

Marco Polo påstås vara född här. Det sägs att Korcula gav honom lusten att utforska omvärlden. Teorin är omstridd. Stan ser i och för sig ut som om den skulle kunna driva iväg när som helst. Kärnan verkar ha köl och akter med kyrktorn som mast.
Under 800 år kontrollerade Venedig trakten och anlade stans gränder så fiffigt att invånarna fick precis lagom med vind och sol. I ett av husen längs dessa gränder påstås alltså Marco Polo ha bott.
De som stöder teorin, och tjänar pengar på den, hävdar att Korcula alltid varit hem åt släkten de Polo, att det finns bevis för att Marco år 1298 tillfångatogs vid ett sjöslag utanför staden.

I förlängningen blev allt detta resande och upptäckande början på slutet för stans storhetstid. När Columbus nådde Amerika, hamnade Korculas hamn i bakvatten.
Det passar mig utmärkt.
Stannar i dagar. Sjunker in i tystnad och lugn. Tar badbåten ut till ön Badija och flyter runt i vatten blankt som en spegel. Sitter på kvällarna uppe på gamla stans värn och äter röd skaldjursrisotto och har ärligt talat ingen större lust att upptäcka mer än just så här. Korcula och havet.

Fakta Korcula

Så tar du dig dit: Från Split går minst 2 dagliga färjor till Vela Luka (4 timmar). Minst 1 flygbåt till Korcula stad (2 1/2 timme).
Bästa baden: Från Korcula stad, badbåtar till ön Badija med klippbad och svindlande klart vatten. Sju kilometers bussresa öster om Korcula stad ligger byn Lumbarda med härliga sandstranden Plaza Przina och klippbaden Lenga och Brendana där man kan bada näck. Öns bästa stränder finns vid sydkustens Pupnatska Luka och nordkustens Racisce. Utanför Vela Luka väntar härliga klapperstensstränder på ön Proizd.
Bästa maten: Adio Mare. Duktiga på fisk och skaldjur, men också kroatiska specialiteter som brodet, fisksoppa, och pasticada, ugnsbakad biff. Adress: Ulica Sveti Roka, Korcula stad.
Bästa boendet: Hotel Korcula, Obala bb, Korcula stad. Öns äldsta hotell, som har tagit emot gäster sedan 1912. Hotellet har 20 enkla, men bekväma rum och en skön terrass som kvällstid bjuder på utsikt mot en persikofärgad solnedgång.

Bild 775229

Brac

Hård och blank som marmor

Stränder som nås via en två kilometer lång marmorpromenad tillhör knappast vanligheterna. Men så är Brac inte vilken ö som helst. Stor, rund, bergig med lågt gående moln dit bussarna når efter att ha skruvat sig uppför vindlande kurvor mellan stenrösen och cypresser; en ö med så mycket sten och så skinande marmor att valda bitar skeppats till fastlandet och fogats in i Diocletianus kejserliga palats i Split, i Vita huset i Washington, i Berlins riksdagshus.

Även stranden Zlatni Rat går ut över det vanliga. Singel och sand bildar en tunga som bokstavligt slickar vågorna.
Parkerar mig där en dag när temperaturen stiger upp mot 40 grader, och inte ens cikadorna orkar hålla igång. Havet lindrar. Vattnet är nästan rökigt blått, ljummet och sprakande i salt.

Först på seneftermiddagen lufsar jag mot Bol och fler överraskningar. Vandrar tvärs igenom Dominikanerklostrets krucifixfyllda korridorer. Hittar inte porten till paradiset men åtminstone en lummig trädgård med palmer, pinje och grönska mot havet. Folk badar från avsatser. Klostrets rödvin serveras från mörka buteljer. Ett parti boule pågår samtidigt som några män sjunker in i en diskussion över små glas av eterstark rakija. Klockor ringer till mässa, och någon har redan somnat.

Då Bols utomhusbarer börjar fyllas med folk träffar jag Liliana som över ett paket cigaretter berättar att hon hatar krig och nationalism, att hon just därför undviker kyrkan i sin kroatiska hemstad, för att inte blanda sig med dammiga högerkrafter.
Nämner Dominikanerklostret för henne, stranden och vinet och får det svar jag förväntat mig.

– Vi är på Brac!
Det här är ingen vanlig ö.

Fakta Brac

Så tar du dig dit: Från Split, minst 12 dagliga färjor till Supetar (1 timme). Sommartid en båt per dag till Bol (45 minuter) och Milna.
Bästa baden: Klapperstensstranden Zlatni Rat vid Bol tillhör Adriatiska havets bästa och mest storslagna. I stan också fina bad nedanför det vackra Dominikanerklostret. Härligt, klart vatten väntar också vid Milna på västligaste Brac.
Bästa maten: Jastog. Stans erkänt bästa restaurang serverar hummer, lamm och hemmagjord glass. Adress: Bana Josipa Jelacica 7, Supetar.
Bästa boendet: Villa Giardino. Ett av Bols mysigaste och charmigaste hotell. Bakom en stengrind väntar en vit villa med en stor, välskött trädgård. Under högsäsong är Villa Giardino mycket populärt. Boka i god tid! Adress: Novi Put 2, Bol.

Bild 775230

Vis

– en enslig skönhet

Av alla öar ligger Vis längst ut. Så långt ut att skärgården upphört och havet blivit till en öppen blå yta. Så långt ut att det tar två timmar med färja hit från Split.
Solblekta stenfasader famnar hamninloppet. Får en känsla av att kliva ut i en gammal film som stannat av, som tappat både tempo och skådespelare. När väl bilarna krånglat sig ur färjan och försvunnit iväg åt olika håll, hånar i princip bara en kanariefågel tystnaden.
Vis är avfolkningsbygd. Under 1900-talets början fanns här 10 000 invånare. Nu är bara 3 000 kvar. Många hus står tomma. Delvis som en följd av att efterkrigstiden slog ut mycket av de traditionella näringarna, att ön förvandlades till en stor och hemlig jugoslavisk militärbas och hölls stängd för turister fram till 1989.
Även om en ny generation av resenärer börjat hitta hit med ryggsäck eller segelbåt, känns ön en smula jungfrulig.

Följer kajen mot den stadsdel som heter Kut, och dras där, längs gränderna, mot samlade mansröster, en gudomligt vacker stämsång som stiger och faller i en trädgård där citronerna hänger tunga som klockor.
Stannar till en stund och bjuds på vin under födelsedagsfirandet.
Vandrar ut ur stan längs något slags vandringsled, upprymd av sol och himmel och tankar om att det egentligen inte existerar några klockslag eller uppgjorda planer som jag måste följa. Fötterna får bestämma.

De leder mig förbi traktorer och uppodlade fält, upp längs skogsklädda höjder. Vid ett krön blir havet åter synligt. Ivern över att nå dit så fort som möjligt får mig att forcera törnen, tills jag står inför den perfekta belöningen: ett litet värdshus med tre dadelpalmer och strand.
På nytt har jag letts mot målet av sång. Röster och musik som låter som ett mellanting av James Last och ledmotivet till Zigenarnas tid. Oompa-oompa och vemodiga fioler. Dråsar ner bland det sjungande, ätande sällskapet och beställer vin och sardeller i vetskap om att skymningen är nära, och avståndet hem åtminstone två timmar. Det är då som värdshusvärden kommer med två olika förslag på lösningar. Taxi eller snaps.
Väljer det sistnämnda, följt av ett snabbt bad. Inget som vare sig Socialstyrelse eller anständig guidebok skulle rekommendera. Men det funkar! Åtminstone för mig. Når stan i fullständigt mörker, men hör röster och sånger från citrusträdgården och ser hur månen speglar sig i havet.
Kvällar senare hör jag sjömannen Ante berätta om livet, de sju haven och Tito. Kriget 1991 tvingade honom in i den absurda konflikt som han aldrig förstod sig på. Vad stred de om? Varför började folk plötsligt skjuta på varandra?
Ante sändes till fastlandets berg. Bara några hundra meter bort låg den jugoslaviska armén nedgrävd, och någonstans där bland skyttegravarna fanns hans svåger bakom en annan gevärspipa.

Ante påstår att han bestämde sig för att inte skjuta ett enda skott, att några kulor aldrig någonsin lämnade hans k-pist. I övrigt säger han sig sakna Tito.
Kanske är det vinets inverkan, för när Ante önskar god natt och släntrar hemåt, är gryningen redan här och jag ger mig ut för att leta efter Titos gömställe. Den grotta där partisanledaren vid 1940-talets mitt gömde sig tillsammans med sina närmaste män och organiserade kampen för ett fritt Jugoslavien.

Klättrar över det branta berget som vetter mot stan. Följer på andra sidan en järnfärgad grusväg som blir till små stigar genom en begynnande morgon med ropande härfåglar och en diamantmönstrad orm.
Långt senare hittar jag grottan, gömd i en sluttning till berget Hum. Två mörka hål gömmer sig bakom grönskan. Spindlar väver glömska över platsen. Jag är helt ensam.
Försöker mana fram bilder av det som utspelats här. Hur attacker förbereddes mot de nazikontrollerade grannöarna. Hur lilla Vis blev hem åt 10 000 partisaner. Hur alla öns män mellan 15–50, frivilligt eller ofrivilligt, mobiliserades in i kampen. Hur öns barn och kvinnor evakuerades till det brittiskkontrollerade Egypten, där många av dem gick under i heta, eländiga tältläger.

Lyckas inget vidare. Ser bara hur en fjäril förgäves försöker ta sig loss från spindelnätet. Ger upp och börjar gå mot havet. Det är här Vis fortfarande lever. Bland vita klippor och avgrundsblått vatten.

Fakta Vis

Så tar du dig dit: Från Split, minst 2 dagliga färjor (2–2 1/2 timme). 1 flygbåt (1 1/2 timme).
Bästa baden: Nära Vis stad, på öns nordöstligaste hörn, ligger den lilla barnvänliga sandstranden vid Stoncica, där det också finns en utmärkt taverna. Sydkusten gömmer på spektakulära Stiniva, en turkosskimrande bukt som av vita branter fångats i en snäv ögla. Från byn Komiza kan du ta badbåten till den blå grottan på ön Bisevo.
Bästa maten: Pojoda. På en innergård med bambu, apelsin- och citronträd äter du utsökta fiskrätter, men även annat mycket gott som rökt dalmatisk skinka och stark Pagost. Adress: Don Cvjetka Marasovica 8, Kut.
Bästa boendet: Hotel Paula. Vis mysigaste hotell har 12 rum och en mycket bra fiskrestaurang. Adress: Petra Hektorovica 2, Kut.

Bild 775231

Hvar

– naket javisst!

Hvar har sig själv att skylla. Ön har aldrig förnekat sitt rykte som Balkans Saint Tropez. Just därför promenerar jag mot kajkantens barer med ett antal bilder framför mig. Jetset, dekadens och travar av hastigt spenderade pengar.

På klassiska baren Carpe Diem sitter folk redan uppkrupna i fönsterkarmarna, tittar med jordgubbsdaquiris ut mot havet och ser hur solen går ner över hamnbassängens segelbåtar och lustyachter. Men någon Paris Hilton eller David Beckham ser jag aldrig. Bara vanligt folk. Semestermänniskor i sandaler och massproducerade kläder. Och så de båda japanskorna. De som under resan från Split pratade så märkligt att jag aldrig blev klok på om de drev med mig eller menade allvar.
– Ähum, liksom ähum, sa den långa.
– Nakna män simmar här.
– Vi finner det intressant, förtydligade den yngre.

När jag nu träffar dem på nytt, säger de att jag måste åka ut till de små Pakleniöarna utanför stan. Morgonen efter följer jag rådet och tar en taxibåt till Jerolim där nakna människor vandrar runt i total frihet eller sitter bland klipporna i poser som klassiska, antika skulpturer. Börjar skruva på mig lite besvärat inför all exponerad hud. Anstränger mig för att se oberörd ut. För att titta åt annat håll och framför allt inte för mycket.
Fast å andra sidan, ska man släppa loss, kan man lika gärna göra det just här. Hela Jugoslavien påstås ha börjat med ett nakenbad. Då kamrat Tito och ledaren för andra världskrigets jugoslaviska exilregering, Ivan Subasic, kom fram till att just Tito skulle styra landet, firades avtalet med att de båda simmade näck framför den blå grottan på ön Bisevo.
Kroatiens naturism är faktiskt äldre än så. I augusti 1936 fick den brittiska regenten Edward VIII myndigheternas tillstånd att lämna alla klädesplagg på land inför simturer i Kandarolabukten.

Taxibåtens nästa stopp sker på Stipanska. Här möter ett hav så jublande klart och livsbejakande att inte ens jag förmår hålla emot längre. Skalar av mig kläderna. Kryper hukande ner för skrovliga klippor och kastar mig ut i en isblå rundel. Sparkar loss i det salta vattnet, skrattar till för mig själv och fylls av en berusande frihetskänsla.
Det är så skönt. Så klart. Så friskt. Och jag kan se allt.

Fakta Hvar

Så tar du dig dit: Från Split, minst 4 dagliga färjor till Stari Grad (2 timmar). 2 dagliga flygbåtar till Hvar stad (1–2 timmar). Tidvis flygbåt till Jelsa (1 timme).
Bästa baden: Attraktiv strand vid Franciskanerkloster i Hvar stad. Än bättre bad, tvärs över kullen, vid sympatiska och barnvänliga klapperstensstranden Pokonji Dol med härlig taverna. Från Hvar stad, badbåtar till Jerolim, Stipanska, Marinkovac och St Klement (Palmizana) med jungfruligt rent vatten och nakenbad. Från byn Jelsa tar du badbåten till Glavica och ön Zecevo.
Bästa maten: Zlatna Skoljka. Förutom skaldjur och allt det sedvanliga på menyn serveras lokala specialiteter som getost i olivolja och lammgryta tillagad på en rad spännande sätt. Adress: Petra Hektorovica 8, Hvar stad.
Bästa boendet: Hotel Podstine. Ligger vid en bukt med klappersten och palmer. Alla rum har havsutsikt. Adress: En 20-minuters promenad väster om stan.

Bild 775232

Bra att veta om båtluff i Kroatien

Dalmatien är ett landskap i sydvästra Kroatien. Hamnstaden Split är given utgångspunkt för att ta sig ut till Dalmatiens öar. Rederiet Jadrolinijas färjor gör flera gånger i veckan en komplett kroatisk odyssé från Rijeka i norr till Split och Dubrovnik i söder. Bortsett från den linjen saknas oftast båtförbindelser mellan öarna. Så det är lika bra att du vänjer dig vid hamnen och kaféerna i Split.
Att åka båt i Kroatien är billigt. Den 2–2 1/2 timmar långa turen från Split till ön Vis kostar till exempel bara 50 kronor.
Du kan kolla båtavgångar på Jadrolinija (www.jadrolinija.hr), Split Tours (www.splittours.hr) och Krilo (http://www.krilo.hr/).

På Brac, Hvar och Korcula funkar lokalbuss hjälpligt. Vill du ha mer frihet hyr du bil (375–500 kronor/dag) eller moppe. Vis är behändigt litet; hyr moppe, cykel eller vandra längs de många lederna.

På öarna bor du bra och billigt på privatrum, sobe, som kan vara alltifrån ett överblivet sovrum till något lägenhetsliknande med luftkonditionering, kök
och balkong. Uthyrare möter så gott som alltid färjorna. En annan variant är att boka privatrum via resebyrå. I varje hamn finns lokala förmedlingar.