• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Los Angeles - varva ner på Venice Beach

    Beatniks och hippies. Muskelbyggare och månglare. Kändisar och lodisar. Alla har de hittat ett hem på Venice Beach i Los Angeles där palmer och kalifornisk sol blandas med en avslappnad och tillåtande atmosfär.

    Los Angeles - varva ner på Venice Beach
    Ljuset. Det berömda kaliforniska ljuset, som ett filmiskt filter över verkligheten. Stilla havets vågor slår in mot stranden med ett lugnande brus. I fjärran avtecknar sig Santa Monicas berg och pariserhjul höljda i ett dallrande dis.
    – De bästa dagarna är då det blåser direkt från havet. Då vet man att ingen har fisit i vinden ännu!
    På parkeringen bredvid Venice Beach Boardwalk tittar Alfred ut ur sin gula buss, en klassisk amerikansk Simpsons-skolbuss som han gjort om till husbil.

    Bild 777389

    Hans kropp är tanig och solbränd, håret fäst i en stripig hästsvans. Blommig pikétröja och tobaksfärgade tänder som gärna ler. Han ser ut som en snällare version av den diaboliske Bobby i tv-serien Twin Peaks.
    Alfred kommer från norra Kalifornien men åker runt i USA som det passar honom. Tar sporadiska jobb längs vägen, köper och säljer bussar. Till Venice kom han första gången 1957. Här har han många vänner, och bussen är full med gåvor från besökare, bland annat en stor tygspindel som sitter fastklamrad på ratten. Plåten är täckt av färgglad graffiti med motiv från just Simpsons. En dag när han kom tillbaka var det där. Det är cool, det är okej, tycker han.

    Bild 777390
    Santa Monica-bergen försvinner i fjärran.


    – Venice är ett fritt ställe där man kan slappna av lite, let your hair down. Man behöver inte ljuga för någon här. Man känner sig som en del av en familj.
    Venice är känt för sin toleranta attityd mot udda personligheter, ett arv från beatnik- och hippieeran på femtio- och sextiotalen, då många konstnärer, musiker och författare hängde i området. På senare år har många kändisar flyttat hit. Skådisar som Julia Roberts, Viggo Mortensen och nyligen bortgångne Dennis Hopper är några som har eller haft Venice som postadress.

    Bild 777391
    Improviserat trumjam på stranden.


    Från början var det ett försök att skapa en semesterort med Venedig som förebild. Man drog upp kanaler och importerade gondoljärer från Italien. Men de flesta av kanalerna fylldes så småningom igen och området förföll.
    Länge var stadsdelen mest beryktad för sina baksidor – droger, brott, hemlösa. Men trots sitt ärrade förflutna är Venice är fortfarande ett av de viktigaste turistområdena i Los Angeles. Mer än så – det har blivit hippt. Folk som för femton år sedan aldrig skulle ha satt sin fot här vallfärdar nu till paradgatan Abbot Kinney Boulevard som har förvandlats till ett av Los Angeles främsta shoppingstråk med silverglansiga porschar, makrobiotisk kost, välsorterade antikaffärer och gallerier med skinande blanka skyltfönster. Alfred har sin egen analys.
    – Pengar. Det är roten till allt ont. Nu har folk med pengar flyttat in, folk som inte har någon förståelse för områdets själ.

    Bild 777392
    Finlir på flaska.


    Men såväl Abbot Kinney som stranden får ursäkta. Den verkliga attraktionen i Venice är strandpromenaden. Den myllrar. Av semesterslappt klädda turister och tatuerade punkargäng. Modeller i högklackat och mexikanska storfamiljer med barnvagn. Skateboardåkare som smidigt åker slalom genom folkmassan.
    Någon går på långa styltor. En annan, iklädd sjöjung­frudräkt, saluför medicinsk marijuana som är tillåtet i
    Kalifornien om man kan uppvisa recept.
    – Doktorn är inne, skaffa ditt lagliga gräs här!
    Att titta på människor är ett folknöje här och kommersen är värdig en souk i Kairo. Spågummor, rastafarikrimskrams och hennatatueringar. Afrikansk konst och billiga solglasögon. Gatumusikanter så kassa att de knappast skulle släppts in på en sylta i en svensk landsortshåla samsas med riktiga talanger. I Venice får alla en chans.

    Bild 777393
    Stilla morgon vid Stilla havet.


    En del känns autentiskt utflippat. Annat känns sökt eller bara turistigt. Som att man köpt Venicepaketet rakt av. Men å andra sidan, vad är äkta och vad är fejk? Vi är trots allt i Los Angeles – staden där det artificiella har upphöjts till norm.
    – Jag hatar la, detta är enda stället i stan där jag trivs. Det finns så mycket personlighet i Venice, säger Michael, en ung kille med lockigt och saltsträvt surfarhår, näsring och sönderbränt ansikte som sitter på en parkbänk längs strandpromenaden och dricker en vitamindryck.
    Som så många före honom har han letat sig västerut, trött på livet i lantliga Arkansas, lockad av sol och drömmen om Kalifornien. I Venice samsas losers utspottade av en hård stad, sökare som försöker återskapa en liten glimt av tidigare generationers bravader och trasiga tonåringar som rymt hemifrån. I skuggan av en kungspalm lite längre bort ligger några slitna existenser och sover inrullade i sovsäckar. Det är trots allt lättare att inte ha tak över huvudet i en stad där medeltemperaturen sällan kryper under 20 grader celsius.
    – Mixen av människor är det som gör Venice intressant. De enda som inte är välkomna här är de som inte välkomnar alla. De som rynkar på näsan inför allt det konstiga.
    Vill man ha en fin, ren, ordnad stadsdel så finns Santa Monica här bredvid. Detta är något annat, säger Michaels bänkgranne Eric Mahoney, som jobbar som filmare och bor i Venice.

    Bild 777394


    Det är svårt att ha trist så kan man i Venice. Här finns alltid saker att göra, eller titta på folk som gör saker om man föredrar det. Rullskridskoaerobics, basketmatcher och improviserade trumkonserter nere på stranden. Exhibitionistiska muskelberg som fixar strandlooken på legendariska Muscle Beach, där självaste guvernören, Arnold Schwarzenegger, svettades för att bli Mr Universum i början av åttiotalet.
    Knattar som åker runt i evighet, fastklistrade på sina brädor i skateboardparken av grå betong nere vid stranden. Den moderna skateboardåkningen föddes här en torr sommar i början av sjuttiotalet, då ett lokalt gäng – Z-Boys – bröt sig in i privata trädgårdar och skejtade i torrlagda swimmingpooler medan ägarna var på semester.

    Bild 777395


    I Venice anses det inte patetiskt eller uppseendeväckande att glida runt på bräda, ens om man hunnit upp en bra bit in i medelåldern. När jag sitter och äter frukost i ottan ser jag morgontrötta hussar och mattar som åker skateboard med hunden i koppel, samtidigt som gråhåriga surfare cyklar i våtdräkt på väg ner mot stranden. Venice är ett av få områden i bilburna la där bil inte är nödvändigt och många låter bilen stå och använder bräda, cykel eller rullskridskor för att ta sig runt.
    Där övriga Los Angeles kan verka förvirrande med sin brist på centrum så påminner Venice mer om en europeisk småstad – och de som bor här är märkbart stolta över sitt lokalsamhälle. awol – Always West of Lincoln Boulevard – är ett populärt stridsrop som klargör att man bara rör sig bortom Venices yttre gränser om man nödvändigtvis måste.

    Bild 777396
    Motion i motljus.

    Tröttnar man på uppståndelsen längs boardwalken så räcker det att ta ett par steg åt sidan och upptäcka en annan värld. Jag vandrar in bland de tysta bakgatorna där moderna lyxvillor med stora perspektivfönster blandas med små vindpinade träkåkar. En del ser övergivna ut, med flagnande vita trästaket, övervuxna trädgårdar och torra fallna löv. Fantasifulla utsmyckningar och alltid en surfbräda eller en longboard på lut utanför dörrposten. Stannar till och njuter av tystnaden. Ljudet av ett vindspel klingar mystiskt och en kolibri surrar uppe bland palmbladen.
    Senare på kvällen är det Jim Morrison Tribute på en sylta längs strandpromenaden. Den legendariska sångaren i sextiotalsbandet The Doors bodde i Venice i slutet av sextiotalet och hyllas nu av ett coverband med en förvånansvärt originaltrogen sångare. "Waiting for the sun" och "Light my fire" framförs för en publik av mestadels unga turister som önskade att de hade varit med då det begav sig, när det riktiga Doors framträdde på klubbarna i grannskapet. En ålderstigen hippie freakar loss i en uppsluppen dans framme vid scenkanten. Kanske var han en av dem som var med, då när det begav sig.


    Miniguide: Los Angeles

    Resa dit[/h3] Flyg. Till Los Angeles flygplats (LAX) går inga direktflyg från Sverige eller Köpenhamn. Byte sker i Europa eller USA. Några exempel: KLM flyger från Amsterdam, Air France från Paris, British Airways från London. Lufthansa från Frankfurt. Priser från 6 000 kr och uppåt.


    Ta sig runt

    Ska du turista i Los Angeles behöver du en bil för att ta dig runt mellan de olika stadsdelarna. Så länge du är i Venice klarar du dig dock fint med cykel. Hyr en hoj på Venice Beach Rentals (3100 Ocean Front Walk) och glid längs strandpromenaden mot Santa Monica.


    Bäst tid att åka

    Soligt året runt. Vår och höst har behagliga temperaturer och bra luft. Tidig sommar drabbas Kaliforniens kust av vad man kallar "June gloom", moln som kommer in under morgonen med kallare temperaturer som följd. Molnen försvinner oftast under dagen.


    Bo

    Venice Beach Cotel (venicebeachcotel.com). Billigt vandrarhem med bra läge. Kan man tänka sig att dela rum kostar det 22 dollar, eget dubbelrum från 52 dollar.
    Cadillac Hotel (thecadillachotel.com). Snyggt och rent bredvid boardwalken. Budgethotell byggt 1905 som renoverats och blivit lite dyrare. Från 100 dollar.
    Hotel Erwin (jdvhotels.com/hotels/losangeles/erwin).
    Trendigaste boutiquehotellet i Venice. Har en takbar som är en populär mötesplats om kvällarna. Från 200 dollar.

    Missa inte!

    Släng atlasen och lägg några extraslantar på en gps om du hyr bil och tänker köra runt i LA. Reducerar stressen radikalt.


    Missa gärna!

    Nattliv i Venice Beach. Trots att det är så actionladdat under dagarna så stänger merparten av boardwalkens restauranger och barer före midnatt. För nattliga upptåg bör man söka sig till andra delar av LA.