Foto: James Morgan
Raja Ampat – paradisets arkipelag i Indonesien
Raja Ampat, Indonesien. Du har aldrig hört talas om platsen, men kanske har du sett bilder på havet och korallreven. Paradisens paradis. Orört, okänt och nästintill oupptäckt. Närmaste granne är Papua. Mer exotiskt än så här blir det inte. Hoppa ner i kajaken, nu startar vår magiska paddling.
Fisken nappar inte. Det borde den göra, tänker jag nedslaget. Här finns trots allt fler marina arter än någon annanstans på jorden. Vi har slingrat oss fram genom en trång labyrint av mangrove i en timme nu, glidit på långsamma strömmar som får mig att tänka på engelska floder.
Skillnaden är att flodbankarna här dränks i cikadors knirrande djungeltoner och under ytan i det grunda vattnet växer färgskimrande koraller. Jag paddlar in mot mangroveträdens rötter i jakt på sniglar att använda som bete när en blixt av silver bakom min väns kajak snart tar formen av en kämpande barracuda.
Våra middagsplaner ser plötsligt mycket mer lovande ut.
De flesta som besöker Raja Ampat kommer hit för dykningen. Trots den långa resan hittar allt fler hit för att bo på något av den växande skaran av småskaliga, fina dykhotell eller ombord på lyxiga dykbåtar, här i Indonesiens ostligaste utmarker. Raja Ampat är en liten arkipelag med 1 500 öar och korallrev utanför västra Papua. Att ta sig hit kräver ofta några dagars resande, via Indonesiens huvudstad Jakarta, men belöningen är spektakulär.
Om världshavens biologiska mÙ?ngfald vore en darttavla, skulle Raja Ampat vara Bull’s Eye, den lika eftertraktade som svårträffade punkten i tavlans mitt. Forskare har hittat enskilda rev här med större artrikedom än hela Medelhavet. Allt från blåvalar till pygmésjöhästar, dugonger och gående epåletthajar finns i Raja Ampat – plus 76 procent av alla kända korallarter. Området är lika dramatiskt ovan ytan som under, och att paddla kajak är ett spännande sätt att ta del av den oerhört varierade och rika havsmiljön.
När vi paddlar ut ur mangroveskogen möts vi av två flasknosdelfiner som simmar vid vår sida ett tag, kanske lockade av våra orangefärgade farkoster.
Vi befinner oss i mynningen av Kaboei Bay, en djup havsvik översållad med kalkstensklippor vars fundament är så skavda av vågor att de på avstånd ser ut att sväva fritt över vattenytan. Äventyraren Alfred Russel Wallace som seglade här för 150 år sedan beskrev Kaboei Bay som “ett av de mest säregna och pittoreska landskap jag nÙ?gonsin sett”.
Kajaker på glas.
Intäkterna från kajakturerna går till lokalbefolkningen.
Vårt gästhus kommer i sikte precis innan solnedgången.
Någonstans bland dessa småöar finns ett boende på styltor där vi ska tillbringa natten och sedan kanske få fästa blicken på vad Wallace kallade “den mest speciella och vackraste av vår planets fjäderklädda invånare” – paradisfågeln. Om bara våra gps-koordinater visar rätt vill säga, men det borde de göra eftersom vi har fått koordinaterna av den naturvårdare och upptäcktsresande som började ta sig fram här för tjugo år sedan, holländaren Max Ammer.
Max kom egentligen till Papua i jakt på militärutrustning, sådan som förlorades eller övergavs efter andra världskriget. Men sökandet efter vrak avslöjade en annan undervattensskatt, Raja Ampats vidsträckta system av korallrev.
– På den tiden fanns den här platsen verkligen inte på radarn, berättar den före detta marinkårssoldaten för mig när han packar utrustningen för vår paddlingstur.
– Jag berättade för dykare och forskare om vad jag upptäckt här, men det dröjde till 2001 innan en omfattande vetenskaplig studie av området genomfördes.
Den undersökningen registrerade fler än 1 000 tropiska arter, många av dem var tidigare oupptäckta eller endemiska, unika för området. Antalet fiskarter i Raja Ampat överstiger, har det nu visat sig, 3 000.
Och det är inga svårfunna fiskar heller. Jag dök vid Cape Kri dagen före paddelturen, ett fransigt rev precis utanför Max Ammers tvillinghotell Sorido Bay och Kri Eco Resort. Mängden fisk i stora stim, barracudor, tonfiskar och napoleonfiskar, fick mig att tappa hakan så att regulatorn nästan föll ur munnen.
Koralltätt. 76 procent av alla kända koraller finns här.
Lukas Arempeles leende söner.
Lukas Arempeles leende söner.
Resortanläggningarna ligger på varsin sida av en udde. Om Sorido Bays moderna bungalower erbjuder välkommen lyx som luftkonditioner-ing, varmvatten och stora dubbelsängar, så kompenserar Kri Eco Resort ett mer spartanskt utbud med sin charm. Husen står på styltor över vattnet, i typisk papuastil, med regnskogen bakom som en imponerande kuliss. Från din veranda kan du följa vitfenade revhajar med blicken, eller bara glida rakt ner i vattnet för en snorkeltur.
Max Ammer är spindeln i nätet för forsknings- och fotoexpeditioner i området och han arbetar nära de frivilligorganisationer som sköter Raja Ampats nätverk av skyddade marinparker. Max har till och med ett tvåsitsigt flygplan som han fått av organisationen Conservation International. Han använder det till att spåra tjuvfiskare som fångar hajar för deras fenor, och andra som bedriver illegalt fiske.
Kajakpaddlingen har han startat som ett sätt att stödja lokalbefolkningen.
– Jag ger byborna lån, hjälper dem att bygga egna gästhus och lär dem att ta hand om turister, säger han.
– Vi har redan färdigställt sex boenden och vi bygger ett tiotal till under det kommande året eller så.
Max tillhandahåller också all nödvändig utrustning – vattentäta packsäckar, fiskeprylar, sjukvårdslåda och den helt oumbärliga gps:en.
Mellan varje gästhus är det en paddling på 15 kilometer genom laguner, trånga sund och vikar. Det finns också mer krävande paddling på öppet vatten för de som vill ha större utmaningar. Vi tillhör inte den kategorin. Istället följer vi kustlinjen under vår tre dagar långa paddlingstur och belönas med ett ständigt skiftande panorama av fuktig regnskog, vita stränder och korallaguner.
Varje dagsetapp är 15 kilometer lång.
På spaning efter kajakbesökare.
Två knippen pinfärsk middag.
Vårt gästhus kommer i sikte precis innan solnedgången, en träpir och två palmbladshyddor som rymmer sovmattor och moskitnät. Lukas Arempele och hans tre leende söner väntar på oss, de tar hand om vår barracuda och tillagar den över öppen eld.
Tidigare var Lukas fiskare, precis som de flesta invånarna i Raja Ampats cirka 90 byar, men idag jobbar han med turism. Lukas specialitet är att ge besökare en unik chans att se den ovanliga röda paradisfågeln som bara finns i Raja Ampat.
Lukas väcker mig vid femtiden och vi vandrar genom djungeln i en ficklampas sken när den tidiga gryningens ljud börjar inta skogen. Mörkret fylls av törnkråkors repetitiva sång och enstaka skri från tukaner och hornfåglar. Vi kryper in i ett gömsle och Lukas pekar på en suddig skugga i trädet framför oss.
– En hane, viskar han upphetsat.
Jag ser inte fågeln bättre än att det lika gärna skulle kunna vara en vanlig kråka, men bestämmer mig för att vänta så länge som artigheten kräver och sedan bege mig mot frukosten.
I takt med att dagsljuset fyller skogen får fågeln sällskap av en till, och en till och en till. Snart kan jag inte ens räkna hur många de är i virrvarret av rostbruna vingar. En hona slår sig ner på en gren, hennes enkla fjädrar blir en vardaglig kontrast till den magnifika fjäderprakten hos hanarna och strax blir jag vittne till den berömda parningsdans som Alfred Russel Wallace färdades så långt för att få se redan för 150 år sedan. En efter en tävlar hanfåglarna om honans uppmärksamhet med vingarna utsträckta, vajande fram och tillbaka med samma hållning som en flamencodansare.
Jag vandrar salig tillbaka mot boendet. Solen kröner trädtopparna och Lukas barn fiskar från träpiren. Vi äter det som är kvar av barracudan, packar kajakerna och ger oss av.
Vi har 15 kilometer av rev och regnskog att klara av innan skymningen faller.
Gillade du reportaget? Missa inte att gilla Vagabond på Facebook för mer inspirerande läsning.
Efter paddlingen sover du på styltor.
VÙ�rldens bästa dykning, enligt många.
Miniguide Raja Ampat
Resa dit
Flyg till Sorong från Jakarta, Manado, eller Makassar. Avgångar finns med en handfull indonesiska bolag, till exempel Garuda och Xpress Air. Flyget från Jakarta tar cirka 6 tim med mellanlandning i Manado eller Makassar. Från Sorong på fastlandet går färjor och snabbåtar till Wasai på ön Waigeo, som är huvudort i Raja Ampat. Färjeturen tar 1,5 till 2 tim. Flygtrafiken ändras dock snabbt i Indonesien så det är bra att kolla upp färdrutter innan avresa.
Paddla
Om du vill göra som i reportaget och paddla kajak mellan byarna i Raja Ampat, finns all information på: kayak4conservation.com. Intäkter från kajakpaddlingen går helt till lokalbefolkningen.
Dyka
De allra flesta som reser till Raja Ampat gör det för dykningens skull och bor ombord på en dykbåt under vistelsen. Läs mer på exempelvis diverajaampat.org. Dykare måste fixa tillstånd från den lokala polisen. Ta med pass och tre kopior på passidan med visumstämpeln, dykarrangören kan hjälpa till med det praktiska.
Bo
Eftersom de flesta besökare bor på dykbåtarna, finns bara ett fåtal hotell för turister än så länge. Tre nya hotellanläggningar är under uppförande. Sorido Bay Resort och Kri Eco Resort, se reportaget, är de vanligaste boendena på land.
Information och bokning på:papua-diving.com
Text: Johnny Langenheim • 2013-03-12
Indonesien • Restips