Hemma i Hua Hin

Hemma i Hua Hin

Tre månader i Thailand – en dröm som blev verklighet. Göran Ingman och hans familj vände den svenska vintern ryggen och hyrde lägenhet med terrass och poolutsikt. Så här gick
det till när Hua Hin blev hemma.

Dagarna börjar likadant i lagunen. Tidigt. Skjutdörrarna med myggnät dras isär, trötta fötter hasar över terrassens svala klinkergolv. Grusiga ögon vaknar vid utsikten över en stilla blå pool, blommande vita frangipaniträd och rakryggade kokospalmer. Ibland pilar en gecko över husväggen. En av nattens ödlor som missat att klockan slagit sju och det är hög tid att hitta ett gömställe innan den behagliga morgonvärmen förvandlas till grillande dagshetta.
En tuk-tuk kanske puttrar över stenbron med gäster till storhotellet intill. Vink, vink till det kanadensiska pensionärsparet två hus bort som spelar golf tre gånger per vecka och avgudar hockeybröderna Sedin.
Ibland tornar höga, rosafärgade moln upp sig bakom bergen i väster, målade av solen som reser sig ur Siambukten. Efter en stund börjar morgonbrisen leka bland palmbladen.
Rykande bryggkaffe, smörgås gjord på en fralla som kostar dubbelt så mycket som hemma. En liten burk yoghurt som går på det tredubbla. Att behålla frukostvanorna hemifrån är fullt möjligt i en välförsedd stad som Hua Hin, men det kostar. Å andra sidan är nästan allt annat billigt. Gungor och karuseller, ni vet. Vi ska återkomma till det.

Utsikt över Hua Hin, landets äldsta badort.

Ett halvår tidigare vid en dator hemma i Sverige. Muspekaren hovrade över bokningsknappen. I beställningen på nätresebyråns sida stod det "utresa 2 januari Stockholm–Bangkok, hemresa Bangkok–Stockholm 3 april".
Klick! Några sekunders väntan på bekräftelse och sedan var 89 dagars resa bokad. Nästan tre månader.
Just där och då blev det verklighet, det vi pratat om i flera år. Vi hade samma dröm min fru och jag: att dra iväg på en riktig långresa någon gång, om vi bara skulle få chansen.
I vårt fall kom möjligheten när vi fick barn. Min fru var föräldraledig och jag är frilansjournalist med möjlighet att jobba precis var som helst. Tre månader i Thailand följdes av två månader i New York under ett halvår som blev en upplevelserik flykt från svensk vintervardag.

Det där klicket blev också startskottet för en intensiv period av planering och förberedelser. Ett hus eller en lägenhet skulle bokas, visum fixas och reseförsäkringar ses över. Och framförallt: var skulle vi bo? På en ö eller på fastlandet, i en stad eller på landsbygd? Skulle vi ens stanna i Thailand? Malaysia lockade faktiskt ännu mer.

För vår del blev svaret lite av en kompromiss. Vi ville vara vid havet och samtidigt ha nära till bra sjukvård om något av barnen skulle bli dåligt, så lugna små paradisöar försvann snabbt från listan. Du läste rätt förresten, det ska vara plural. Vi skulle resa med tvillingbebisar som vid ut­resan var knappt fem månader gamla. Och när man planerar en resa med barn tvingas man tänka annorlunda än tidigare, det insåg vi snabbt.
Vi ville inte vara på Phuket. Två tidigare besök räckte, ön är för sönderexploaterad och skränig. Och tre månader i bullrande Bangkok? Hur mycket vi än gillar den staden kändes det för mycket. Så målet blev Hua Hin, staden vid havet cirka 20 mil söder om Bangkok, där den thailändska turismen faktiskt föddes.

Lägenheten på andra våningen blev vårt hem i tre månader.

Idag är Hua Hin en populär weekendflykt för Bangkokbor som söker svalka, ren luft, fest och bra restauranger, för européer som köper hus och går i pension och för oväntat många rödbrända, öldrickande charterresenärer från Finland.
Krydda med en lång sandstrand, en lågbebyggd tätort utan större finess eller charm, så har du bilden klar.
Eller förresten: lägg också till att prostitutionen inte alls är så utbredd som på andra platser i landet. Visst finns den, men i Hua Hin får du inga girliebars med unga thailändskor och gamla vita män upptryckta i ansiktet som i Pattaya och Patong. Förklaringen är faktiskt kunglig. När den thailändske kungen bestämde sig för att göra Hua Hin till sin residensstad, han bor i palatset Klai Kangwon strax utanför centrum, kommenderade han att staden skulle snyggas till och tveksamma inslag städas bort.
Hua Hin gillar sina besökare, och utbudet av förströelser och aktiviteter är stort, men här finns också ett vardagsliv som inte låter sig påverkas av tillfälliga bekantskaper.

 

Hua Hin Hills Vineyard. Thailand blir aldrig en vinproducent av rang, men elefanter på vingården tröstar besvikna smaklökar.

Kvällsmarknaden längs vägen mellan Hua Hin och Cha-Am byter plats då och då. Ibland är den på vår sida motorvägen, andra kvällar får vi skynda över asfalten i en snabbt försvinnande lucka mellan lyxbilar från Bangkok, puttrande motorcyklar och djärvt metalliclackade långfärdsbussar. Varför marknaden byter plats får vi aldrig någon förklaring till. Utbudet är detsamma, försäljarna likaså.
Kryssandet mellan rangliga träbord är en berg och dal-bana för luktsinnet. Friska dofter blandas med hålla för munnen-stank. Det är osande currygrytor, nyskuren mango, färskt kött, sura fiskar, kralliga krabbor och rosiga räkor. En antydan av svett. Nybakade munkbollar och tårtbitar. Och stinkbomben durian, frukten som utan att vara speciellt god smakar oerhört mycket godare än den luktar.
Upplevelsen är världar från Ica Kvantum i Liljeholmen där vi vanligtvis handlar vår mat, och det är snudd på magiskt att få ha den som vardagsliv. Vi blir återkommande besökare, de enda utlänningarna mitt i thailändarnas bestyr.

Middagen på kvällsmarknaden. Precis lika gott som billigt.

Vi köper krapao moo till middag. Fläskfärs kryddad med röd chili, vitlök, ostronsås, fisksås, citrongräs och thaibasilika. Syra som drar i mungiporna, chilistyrka på tungan och sälta på vägen ner, smakerna är fantastiska. Maten läggs i små plastpåsar som försluts med gummiband. Två portioner med extra ris kostar 80 baht, cirka 12 kronor. Gungor och karuseller, igen.
För att återvända till frukosten en stund. Efter en tid i Thailand står det klart: Att äta olika varianter av nudlar, ris och grönsaker till lunch och middag är inga problem. Visst, nyhetens behag klingar av, men thaimaten står sig i tre månader.

Frukost däremot är en annan historia, ibland vill man bara ha en god smörgås. I Hua Hin är det inga problem, staden har flera stora matbutiker som ser till att fylla västerlänningarnas behov. I princip allt du hittar i Europa, finns att köpa. Men priserna är höga.
Allt som thailändarna inte själva köper förses med rejäla påslag, mycket mer än vad importkostnaden motiverar. Ibland är priserna som i Sverige, inte sällan är det dyrare. Vill du ha ost på mackan, får du räkna med att kilopriset är dubbelt så högt som hemma. Så lärdomen blir att du kan leva extremt billigt i Thailand, men knappast om du vill behålla alla dina vanor hemifrån.

Chili, curry och en näve cashewnötter.

Efter halva tiden måste vi lämna landet. Turistvisumet gäller i 60 dagar och kan förnyas med ytterligare 30 dagar om man reser ut ur och sedan tillbaka in i Thailand. Valet faller på Singapore och när vi återvänder en vecka senare mår ett av barnen riktigt dåligt, med hög feber och stora utslag över hela kroppen. På Bangkok Hospital i Hua Hin tas prover och vi blir inlagda. Klockan nio på kvällen ringer läkaren till vårt rum. En preliminär odling av blodprovet visar att det kan handla om att stafylokocker tagit sig in i hennes blodomlopp. Den vänliga och lågmälda kvinnliga doktorn pratar om sepsis, blodförgiftning, som kan vara mycket allvarligt för ett spädbarn som ännu inte har ett fullt fun­gerande immunförsvar.

 

Astrid på sjukhus. En historia som slutade lyckligt tack vare bra vård.

Vi blir förtvivlade, den oro som hittills varit ganska försiktig slår till med full kraft. Men, lugnar hon oss, om de gissat rätt på orsaken kan den nya antibiotika de tänker sätta in hjälpa snabbt.
Kort efter samtalet byter en sköterska dropp till den nya medicinen och morgonen därpå är utslagen borta. Vi får stanna på sjukhuset i en vecka, men sjukdomen är under kontroll. Beslutet att välja att bo i en stad med god sjukvård var, visade det sig, helt avgörande. Sjukhuset vi blev inlagda på, Bangkok Hua Hin Hospital, gav den bästa sjukvård någon av oss upplevt. Skickliga läkare, snabba provsvar och en mycket professionell behandling och allt täcktes av vår reseförsäkring (läs mer i guiden). Senare fick vi höra att en bebis hemskt nog avlidit på ett svenskt sjukhus, i samma sjukdom som vårt barn hade. Så någon ånger över att vi reste med barnen till Thailand finns inte, även om vi får frågan ibland.

Eftermiddagsbad nedanför balkongen.

Läs också: Thailands bästa paradisöar

Hua Hin är ingen spektakulär destination och knappast någon omedelbar förälskelse för den som sett andra delar av Thailand eller Sydostasien. Stranden är lång och fin, men havet ofta grumligt. Shopping finns, men inte i något överflöd. Stan ställer upp med en modern galleria, ett par gamla diton och en riktigt trevlig nattmarknad.
Sevärdheterna är lätträknade. Du kan slå ett öga på den berömda, men inte speciellt iögonfallande tågstationen, ta trapporna förbi den imponerande buddastatyn på berget Khao Takiab och kika på apor och utsikt, och kanske besöka en flytande marknad. Du kommer inte att bli bländad av attraktionerna, men som förströelse funkar de.
Hua Hins styrka är stadens behaglighet. Läget i landet är perfekt. Du når Bangkok på drygt ett par timmar med bil, och till öar som Koh Tao, Koh Pha-Ngan och Koh Samui finns förbindelser med buss och båt. Klimatet är stabilt och jämnvarmt året runt. Och de översvämningar som då och då plågar Bangkok når aldrig hit.

I väntan på tåget till Bangkok.

Om staden i sig inte är någon större fröjd för ögonen, är omgivningarna betydligt vackrare. Bergen bakom Hua Hin gömmer både golfbanor i världsklass och en av landets biologiskt rikaste regnskogar. Ett trevligt sätt att uppleva djungeln på är ett besök till vattenfallet Pala-U.
I grönskan på landsbygden bakom Hua Hin odlas ananas, mango och papaya och 45 minuters bilresa från staden finns en av Thailands få vingårdar som, även om Thailand och vin låter som en märklig kombination, verkligen är värd ett besök.
Massor att utforska alltså.
Stannar du länge har du gott om tid på dig.

Soluppgång över Siamviken.

Guide Hua Hin

Snabbfakta
Befolkning: ca 100 000 ­personer.
Varav utlänningar: ca 20 000 personer.
Bästa tid att resa dit: svalast och torrast dec–mars, men året runt funkar fint.
Avstånd: ca 20 mil till Bangkok och 25 mil till Chumpon och ­båtarna till Koh Tao, Koh Pha-Ngan och Koh Samui.

Resa dit

Flyg till Bangkok med exempelvis Thai Airways, SAS eller Norwegian. Sedan vidare med tåg, bil eller buss. Tåget är charmigt men långsamt, taxi är bekvämt men dyrt. Delad minibuss från Victory Monument i Bangkok är snabbast och billigast.

Resa runt

Bästa alternativet är att ta en songthaew, en taxibuss som följer en viss rutt. Priset varierar med hur långt du åker, men det är det billigaste alternativet. Tuk-tuk är dyrt, lite av en turistfälla faktiskt, och vanliga taxi­bilar finns det ganska få av. Många hyr en cykel eller motorcykel och tar sig runt på egen hand.

Hyra bil

Är du långtidsboende i Thailand blir livet vardag även där. Livsmedel ska köpas, färdigmat hämtas och utflykter göras. Att ha en egen bil gör att ni enklare och snabbare kommer iväg. Ofta finns rabatter när du hyr för längre tid. Prisexempel: 30 dagar hos Avis för en mellanklassbil kostade ca 6 000 kr vid bokning på nätet, vilket blir 200 kr per dag. Som jämförelse kan nämnas att vi betalade 700 baht, ca 140 kr, i fast pris för att åka taxi från vårt boende in till Hua Hin och tillbaka.

Bo

Centara Grand Beach Resort. Få hotell i världen andas så mycket koloniallyx som det här. Känns nästan som att tropikhjälm och pressade khakishorts är ett måste. Hotellet är stans gamla järnvägshotell och har, förutom all charm och historia, ett strålande läge vid stranden. Hotellet är dessutom filmkändis efter rollen som The Hotel Phnom Penh i klassikern Dödens fält (1984). Rum från ca 1 000 kr/natt. centarahotelsresorts.com/centaragrand/chbr/
G Hua Hin Resort & Mall. Nytt och mycket fräscht hotell mitt i stan. Nära till stora shoppinggallerian Market Village, men en bit från stranden. Om det är okej med en promenad till havet, är det här ett prisvärt alternativ med rum från 400 kr natten. ghuahin.com
Mod Guest House. Vad sägs om att sova i ett hus på styltor över havet? Mod Guest House är ett annorlunda och billigt thailändskt boende. Rummen går på 100–200 kr, då ingår fläktande havsluft och fenomenalt läge på Naresdamri Road mitt i stan. Obs! Undvik Sirima Guest House vägg i vägg.
Till upplägget samma typ av boende, men Sirima är smutsigt och ofräscht. modguesthouse.com

Äta och dricka

Beach Café. Om en rejäl stek eller en hamburgare i direkt strandläge låter lockande, är Beach Café restaurangen du ska leta upp. Ligger en bit förbi storhotellen i stan, men är värt promenaden. God mat, till ­rimliga priser för att vara en ­internationell meny.
Ban Isan (ibland Baan E Saan). Om du har bil eller motorcykel, kör norrut från
Hua Hin och leta upp den här vägkrogen med underbar mat. En bit efter att du passerat shoppinggallerian Fly Now ser du en stor skylt på vänster sida, svart och gul, med bara thailändska bokstäver. Sväng av och beställ deras kycklingpanaeng. Eller nästan vad som helst i övrigt på menyn. Snart hummar du be­låtet.
Vårt val: Chao Lay. Två våningar fisk- och skaldjursfrossa på en pir rakt ut i havet i korsningen Naresdamri Road och Soi 57. Vilken restaurang i Hua Hin som är bäst på delikatesser från havet tvistas det om, men Chao Lay är alltid med i diskussionerna. Sjörustikt och romantiskt på samma gång. Boka bord på tel +66 32 513 437.

Missa gärna!

Snorkel och cyklop. Havet som rullar in på Hua Hins stränder är ­murrigt och bjuder inte på de vackra undervattensupplevelser som finns på andra platser i landet. Dessutom är maneter inte alls ovanliga.

Missa inte!

Hua Hin Hills Vineyard. Vackra omgivningar, en snyggt designad restaurang och butik där du kan provsmaka vinerna från en av Thailands få vingårdar. Extra bonus: vingården använder ­elefanter i skördearbetet och den som vill (och ­betalar) får rida en sväng. huahinhillsvineyard.com

Läs mer: