Livsnjutarweekend i franska Calvados

Lågtrycken vandrar in från Atlanten, korna betar av det saftiga gräset och äppelträden dignar av frukt. Vi åkte till Calvados för att ta reda på mer om äpplen, ostar, svunnen societetsturism och drycken som heter som området den kommer ifrån.

Livsnjutarweekend i franska Calvados
Vägen till Calvados.

Vägen slingrar sig fram mellan en forsande bäck, låga korsvirkeshus och sluttande ängar. Häckarna är höga och kullarna runda och ett lätt duggregn faller över nejden som doftar våt jord och söt frukt. Efter regn kommer … regn, som man skämtar i den här lågtrycksintensiva delen av Frankrike.

Men så slits molnen itu och solen strålar ner genom det fuktiga diset, skingrar dimbankarna och formar en regnbåge över Pays d'Auge, jordbruksbygden i departementet Calvados i regionen Basse-Normandie, känd för sina hästar, kor och äppelträd, som i förädlad form tar sig uttryck i hästkapplöpning, dessertostar, äppelpaj, cider och calvados.

Ingen dålig kombination, tänker jag när jag svänger av A13 från Paris och kör ut mot atlantkusten på de krokiga vägarna genom det böljande och prunkande landskapet. Jag kliver ur bilen i Deauville, blickar ut över det blanka havet och tar ett djupt andetag. Solen bländar. Luften smakar salt. 

Jag checkar in på Le Royal, ett pampigt beigt och rödvitrandigt hotell på strandpromenaden som känns som en blandning av scener ur Grand Budapest Hotel och en pjäs av Ibsen på Dramatens stora scen. Långa korridorer med sliten heltäckningsmatta och murriga och randiga tapeter. Knarrande hissar. Uniformerade bell boys. Och på väggarna svartvita bilder på den gamla världens kändisar i smoking och långklänning.

Destilleringen av calvados bygger på lika delar tradition och nymodigheter. Foto: David Morganti.

Destilleringen av calvados bygger på lika delar tradition och nymodigheter. Foto: David Morganti.

I hotellbaren är det mörk träpanel och tunga röda draperier. Jag sjunker ner i en av fåtöljerna i röd plysch. En känsla av tidlöshet: just här och nu skulle det lika gärna kunna vara 1916 som 2016. 

Så gör han entré. Han har stil och god smak, känns
det som. Blå glasögon, blågrönrandig slips, blå skjorta och beige kavaj. Han heter Vincent Boulard, är sprit­fabrikör och femte generationen i rakt nedstigande led som destillerat Pays d'Auges över hundra olika äppel­sorter, en del bittra, andra syrliga och söta, till spriten som fått sitt namn av området där den görs.

Vad vi ska beställa i baren är självklart, tänker jag. Men, visar det sig, Vincent är trött på fransmännens seglivade tradition att dricka ett litet glas rumsljummen calva som avec till en rykande kopp kaffe. 

– Folk här i Normandie är så konservativa. De tycker att is i calvados är helgerån. Men varför det? frågar mannen som blivit synonym med den lokala äppelspriten.

– Ska det vara en manhattan, en old fashioned eller kanske en mojito? undrar han.

– Men … ska vi inte ha en calvados?

– Jo, med calvados.

– Med?

Femte generationens sprit­fabrikör. Vincent Boulard.

Femte generationens sprit­fabrikör. Vincent Boulard.

Så förklarar han. Strunta i traditionerna. Var lokal och global på samma gång. Blanda världsvana drinkar från andra sidan havet med den lokala spriten. Kort sagt: byt ut vodkan, romen och ginen mot calvados. 

– Vad tycker du? undrar Vincent när jag smuttat på min isbitsklirrande calvados-manhattan.

– Ovant, svarar jag och tänker att nya konsumtionsvanor förstås är en listig överlevnadsstrategi för en anrik spritproducent i en föränderlig värld.

– Men gott, tillägger jag ärligt och frågar om han vet att det finns en svensk calvados?

– Jo, den har jag smakat, den är god, men det är ingen calvados, svarar Vincent Boulard lugnt.

– Vad är det då?

– Det är en äppelbrandy.

Javisst, det borde jag ha tänkt på. Hur drycken – och maten – är producerad och framförallt var den görs är extremt hårt reglerat i fransk lag. Lagarna har starkt stöd hos folket, förstår jag efter några dagars sightseeing i Calvados och möten med ostproducenter och spritfabrikörer. Brott mot lagarna om kontrollerad ursprungsbeteckning – appellation d'origine controlée (AOC) – ger dig en garanterad plats långt ner i helvetet.

Reportaget fortsätter på nästa sida.