Foto: Jacob Zocherman

Foto: Jacob Zocherman

Kenya

Kenya – Strand och safari på samma resa

Kenya är skolboksexemplet på Afrika med sina djurrika savanner där lejon, geparder och elefanter trängs med otaliga bufflar och gaseller. Men i landet ryms även moderna skyskrapemetropoler och en tropisk kust där Indiska oceanens vågor väller in mot kritvita stränder.

Text: Mikael Persson • 2011-12-29

Safari betyder resa på swahili. Jag vet att det kommer att bli en bra sådan. För precis bortom Nairobis flygplats dyker helt oväntat en giraff upp. Upplyst av en stor reklamskylt klyver den nattmörkret, stoiskt betande med den slanka halsen nerstoppad i en småväxt akacia. Synen är smått bisarr. Långbent, rutig. Och min reströtthet byts vips mot en bubblande lyckokänsla.
Har ingen vettig förklaring varför. Men det känns som om jag kommit hem. Till moder Afrika. Alltings födelse.

Här har ekvatorn fött förutsättningar för liv och livsformer som är rikare än någon annanstans. Här blev människan människa på riktigt och började gå upprätt långt före västvärlden lärt sig plundra kontinenten på råvaror och värdighet. Och här finns en natur och ett djurliv utan motstycken; inte som på andra håll i världen, där enstaka, skygga varelser kvickt försvinner ur synhåll, utan som dominerande element i landskapet; hjordar av klövar och horn varvat med enstaka tassar; lejon, antiloper, elefanter och gnuer i storslagna tapeter.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Det är dit jag är på väg. Mot savannen. Och jag är alldeles för upprymd för att sova. Hotellrummet ligger på femte våningen i den kenyanska huvudstad som grundades år 1899 med två bitar räls och rallarnas tältläger då järnvägen mot Uganda skulle byggas. Sedan har det gått fort.
På tidigt 1900-tal anlände Karen Blixen hit i en vagn dragen av sex mulåsnor. Nairobi var litet då, med särskilda stadsdelar för swahilitalande, indier och somalier, med verandan till Norfolk Hotel där europeiska plantageägare och storviltsjägare drack dubbel gin med tonic och is.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Hundra år senare har stan svällt rejält, fått 3–4 miljoner invånare, skyskrapor, lyx och rostiga kåkstäder byggda på röd jord; en huvudstad som på sistone plågats av sociala orätt­visor och efterdyningar från ett val i vars kölvatten över tusen personer miste livet och 300 000 människor tvingades till enkla tältläger som flyktingar i sitt eget land.
I gryningen reser jag västerut i en safaribil, mot de öppna vidderna. Ser stan krympa i backspegeln. Passerar det vita höglandets behagligt rullande teplantager och jakaranda­trädens grenverk som reser sig som spända segel över vägkantens lojt pickande glansstarar och kapråkor.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Kenya är måttfullt till ytan, mindre än Skandinavien, men rymmer ändå vad som i normala fall kräver en komplett kontinent. Isbefläckade Mount Kenyas 5 200 meter höga vulkankon. Tropisk kust, ångande skogar, Victoriasjön och långsmala turkosen Lake Turkana med bitterbrunt månlandskap och karminröda biätare.
Ändå är jag inte riktigt beredd när Rift Valley dyker upp längs landsvägen; ett möte som föreslår att jordklotet inte är runt, utan platt på det sätt som man påstod på medeltiden, med en tvär kant där allt tar slut. Det gör det i och för sig inte riktigt här, för nedanför domedagsstupet öppnar förkastningsbranten Afrikas inre i en 600 mil lång kulvert med målgång i Moçambique.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Nere i sprickan springer zebror och gaseller färgade av rött landsvägsdamm. Och jag kommer att tänka på en urgammal afrikansk skapelseberättelse enligt vilken allt började med ett apbrödsträd. Gud lät blixten slå ned i dess stam. Ur röken vandrade de första djuren. Till en början levde de i harmoni. Men sedan kom de första människorna, och i sällskap med dem rädsla och svek.

För inte så länge sedan pangades det på allt. Först av europeiska troféjägare som drömde om the big five. Sedan av tjuvskyttar med hopp om snabba pengar. Under 1900-talets senare hälft reducerades Kenyas elefantbestånd med någonstans kring 90 procent, och själva nationens varumärke, det rika djurlivet, var plötsligt hotat. Då vaknade myndigheterna och gick till motangrepp. 1989 brändes tolv ton konfiskerat elfenben offentligt i Nairobi National Park. Nu har park­vakter fått stopp på den illegala jakten, och flera hotade arter har börjat återhämta sig.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Seneftermiddagen vid Lake Nakuru bjuder på ett nästan bibliskt flöde av djur och fågelvingar. Hundratals pelikaner vrider och vänder sina väldiga vingflak i de varma upp­vindarna för att stiga mot solen som svartvita röksignaler.
Nedanför betar spridda hjordar av bufflar, zebror, gaseller och impalor med krökta spjuthorn.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Får från safaribilen intryck av att allt finns här: flodstrandens kutryggiga marabou­storkar med uppsyn som någon elak figur ur en Charles Dickens-bok. Markens hornkorpar som tunga, svarta avtryck från forntiden. Hyenor lufsande i sitt ständiga sökande efter mat och möjlig­heter. Galleriskogens gröna skogshärfåglar. Vita noshörningar som dundrar ut ur moln av damm.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Så mycket djur och rörelser på en gång att jag har svårt att sätta fokus. Tills sjön dyker upp. Hundratusentals flamingor svämmar ut över vattenspegeln som rosafärgade knappnåls­huvuden. Under ljud som påminner om dånet från ett avlägset vattenfall tar flocken höjd mot förkastningsbrantens kanter och stiger mot den ljumma kvällshimlen som ett behagligt rus under inflytande av Salvador Dalí.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Det är typiskt Afrika. Typiskt ekvatorn. Natten kommer kvickt som en knapptryckning. Då finns jag i safaritältet, med täcket uppdraget, lyssnande till små påminnelser om vad som finns där ute. Bufflar som fnyser. Gabarhöken som rättar till sig på sin kvist. Bökande vårtsvin. Och … lyssnar en gång till. Någonstans ute i mörkret ryter ett avlägset lejon.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Så kommer gryningen. En flock med hjälmpärlhönor rullar som mörka klot genom den begynnande dagen, och vi är på väg mot södra Kenya och Masai Mara. Timme efter timme längs böljande kullar och låga byar med slakteri, bibelskola och fotbollsspelande barn.
Det borde regna nu. Tiden på året är den rätta. Men solen lyser enväldigt över cementgrå Narok där sjungande män hänger vid bensinstationen. En av dem heter Daniel, som säljer cd-skivor med afrikanska strandhits för att få in kompletterande shilling till familjens för tillfället alltför torra majsfält.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Bortom stan tappar riksvägen beläggning. Snart också sig själv, och försvinner ut i obanad terräng som två dammiga hjulspår. Och jag inser att vi är framme, på savannen.
Grupper av rödsvepta massajer kommer vandrande från ingenstans, på väg mot någonstans; rakryggade och liksom
i full harmoni med naturen som de rör sig igenom; ett landskap som för mina ögon i princip saknar orienteringspunkter. Här och där någon låg och tätt sammanhållen klunga av lerhyddor, alternativt enstaka paraplyakacior i en i övrigt flack evighet där massajernas tamboskap betar omgivna av gaseller och zebror.
Masai Mara står för själva sinnebilden av det vilda, vackra Östafrika. I princip allt som syns på naturfilmerna finns här. Lejonflockar och långbenta sekreterarfåglar. Elefanter och flodhästar. Och så det riktigt unika – sensommarens spektakulära migration då miljontals gnuer och hundratusentals gaseller och zebror, i ett frustande, brölande virrvarr av damm och anspända muskler trotsar alla faror, floder fyllda av krokodiler och lejon i bakhåll, för att nå saftigt gräs och början på nytt liv.
Safaribilar kör kors och tvärs genom parken. Man lär sig snart. Där flera bilar står på kö väntar något extra: elefanter med ungar. Flodhästars murriga vattenhål. Vilande lejon som vänder och vrider på sina utsträckta ben och tassar i nya, experimenterande vinklar för att nå slappandets för­fining.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Det mesta är lätt att se. Utom de fläckiga kattdjuren.
Sista dygnet i Masai Mara blir till en lång dags färd mot gepard. Upp och ner för kullar, längs galleriskog och en sluttning där det nyligen brunnit. Stridsörnar och krontranor finns här, liksom eleganta gycklarörnar på papperssvalelätta vingar i mörkt purpur. Strutsar försvinner bort i fjärran i ett skum av uppblåsta stjärtfjädrar. Flyghöns med gul strupe lyfter intill bilen och bufflar står på vakt.
Det är uppenbart. Leoparder finns i området. I ett av korvträden hänger ett skelett av en impala; vid nästa träddunge fladdrar en bit intorkad hud i grenverket; rester av bytesdjur som dragits upp i träden för att undgå lejon och hyenor. Men inga rovdjur syns.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Ändå börjar det kanske brännas. För det som påminner om en tromb är gamar på väg. Målet ser på avstånd ut som ett strandat skepp. Giraffen överraskades förmodligen under gårdagskvällen. Nu ligger den till synes fridfullt vilande, tills den motsatta kroppssidan blir synlig. Magen är fullständigt uräten, precis som om en kanonkula gått genom djuret. Schakaler försöker närma sig kadavret, men ryggar tillbaka. För dolt i en buske, med endast svansborsten synliga, ligger en kraftig lejonhane och bevakar sitt byte.

Spänningen smittar. Traktens thomsongaseller stampar nervöst med klövarna i marken, beredda till flykt. Avståndet dit är långt. Flera hundra meter. Men i kikaren upptäcker jag tre, små allvarliga ansikten i skuggan av en akacia.
Är det inte? Tittar en gång till, skruvar in kikarens skärpa och känner adrenalinet bubbla till. Geparder! Så fulländade, så vackra med sina vinthundslånga ben och gåtfulla tårar som runnit i svarta streck nedför kinderna.

Kenya – Strand och safari på samma resa

Två dygn senare står jag vid havet. Nationens näst största stad Mombasa bjuder på en behaglig saktfärdighet. Luften är het och fuktig och tempot rejält nerskruvat jämfört med Nairobi. Vid English Garden bryggs kardemummakaffe och ingefärste och längs trapp­stegen ner mot Indiska oceanen sitter män i timmar och idisslar marungi, ett slags uppiggande khat.
Mombasa är slitet och fuktanfrätt. Inte så mycket Tusen och en natt som Zanzibars Stone Town, kanske, men levande och sympatisk. Här möter Afrika arabiska och indiska influenser. Himmelssängar snidas ur ädelträ på bakgatorna, minareter reser sig mot himlen tillsammans med hindu­tempel, böneutrop och Bollywoodmusik flyter ihop och nedanför mörka burslag tvingar en ensam trampsymaskin tyg till bomullsbyxor med smärt passform.

Kvällen är ljummen. Strosar sakta längs gamla stans gränder och mörka prång. Utomhusborden vid marknadshallen dukas med samosas och passionsfruktsjuice, Tre småtjejer simmar glatt skrikande mellan Fort Jesus och ankrade lastfartyg och just som aftonen slår om i blåsvart mörker sätts folk och mopeder i rörelse mot stans moskéer och gatubarnen ger sig ut på jakt efter mat.
Morgonen efter springer jag på 23-åriga Alice. Och vi börjar prata. Om hennes hittills fruktlösa jobbsökande. Om fadern som lämnade modern, for till Nairobi för att leva med en annan kvinna, och som inte synts till under de senaste fem åren.
Uppväxten har varit tuff. Ändå gillar Alice hemstaden. Särskilt dess acceptans mot avvikelser.

Kenya – Strand och safari på samma resa

– Här finns muslimer, kristna och hinduer. De som föredrar president Kibaki, och de som stöder oppositionens Raila Odinga. Men sällan fientlighet och våld, säger Alice.
Själv bor jag norr om stan, vid stillsamma Shanzu Beach där solen och månen hänger i varsitt hörn av himlen på morgnarna och Indiska oceanen höjer sig i ett brusande svall för att dåna in mot ett långsmalt korallrev. Vandrar över vit sand och går på upptäcktsfärd bland röda sjöstjärnor och fiskebåtar urholkade av mangoträd. Och njuter fullt ut av att vara i Afrika. Alltings moder.


Text: Mikael Persson • 2011-12-29
KenyaRestips

Scroll to Top