Foto: Jeppe Klockareson

Foto: Jeppe Klockareson

Restips

Direktrapport från bushen

Rytande lejon och ringlande ormar. Jeppe Klockareson från Fair Travel ska spendera 26 dagar i sydafrikanska Selati Game Reserve för att lära sig hur man överlever i bushen. Läs hans rapporter från ett område som rymmer några av Afrikas finaste nationalparker.

Text: Redaktionen • 2011-05-03

Då har det afrikanska äventyret börjat för min del. Just nu sitter jag i ett tält, omringad av naturens alla läten och dofter, och reflekterar över den första hela gångna dagen och vad som väntar mig under de nÙ?stkommande 26 dagarna.

Att jag är helt novis när det gäller naturen och vildmarken är väl att ta i, men det här är utan tvekan en oskuld som skall betvingas. Att säga att man befinner sig mitt i bushen och samtidigt kan sitta och skriva på en dator som sedan sänder informationen via cyberrymden ut till er känns lite missvisande, men det är väl bara att inse teknikens framgång och framfart.
Tältet och campen som jag befinner mig på, ligger i Selati Game Reserve som ligger utanför Hoedspruit i östra Sydafrika, inte långt ifrån gränsen till Mozambique och Krugerparken. Reservatet är privat ägt mark på 33 000 hektar med en stor population av allehanda djur och växter. Reservatet är ingen Big-5 park, då buffeln ej finns här pga sjukdomsrisk.
Dagen startade tidigt i morse, kl 05:00 efter en väldigt svettig och sov-fattig natt pga en onormal fuktig hetta som håller området i ett järngrepp. Vintern som ska vara på intåg håller sig borta och de förberedelser jag tagit i form av en dunsäck att sova i, av modellen Never Winter är helt sonika för varm. Det informerades om normala nattliga temperaturer på 3-5 grader, men inatt har det legat runt 20 medan dagen håller sig runt 30 så här långt. Lägg därtill att ett kraftigt skyfall fick mina sömndruckna ögon att öppnas under nattens sena timmar, då tältfönstret glömts bort att stängas.

Trots de rytande lejonen som spanat på oss tidigare under dagen och elefanterna som väsnades på andra siden floden, så fanns det inte många andra val att ta till, än att klä sig snabbt, säkerställa att det inte fanns någon skorpion i skorna och ta sig ut för att stänga fönstret. Här ute får man verkligen inse att det gäller att rätta sig efter naturen och anpassa sig därefter. Det finns ingen annan väg eller lösning.
Direktrapport från bushen

Den tidiga koppen te följdes av att gruppen på 16 delades upp i två där en guide tog med sig mitt “lag” på en vandringssafari och det andra åkte ut på en safaritur i öppen safaribil. Deltagarna i gruppen är primärt sydafrikaner som ska utbilda sig till fältguider för en framtida karriär, men även några individer som tröttnat på sina jobb och vill göra något helt annat. Varje dag är en lektion med praktiska och teoretiska pass och det gäller att läsa på, skriva bra resultat och hänga med för att kunna klara certifieringen i slutet av kursen om man nu eftersträvar detta. Personligen är jag här för att hitta tillbaks ut i naturen och lära mig mer om helheten.
Dagarna är uppbyggda med tidig start i form av en vandring eller tur i safaribil, följt av frukost med en tillhörande föreläsning. Efter lunch gör man ännu en vandring eller tur i bil. Ett nytt ämne presenteras varje dag och är temat under den dagens aktiviteter.
Morgonens vandring gav en introduktion till spårning, där vi gjorde det som kunde göras för att spåra upp lejonen som följt oss under gårdagen. Till mångas förtret i all spänning där vi plöjde genom tjock vegetation och värme, så tappade vi bort spåret och fick istället sätta fokus på att introduceras till olika träd och hur dem kan identifieras, lite stenarter, en presentation av en stor Rock Scorpion på nära håll av instruktören, följt av viktig överlevnadskunskap i bushen, för hur man kan hitta väderstreck, hitta vatten och vad som kan ätas i det vilda.

Inte visste jag till exempel att en svamp som kan hittas på fallna döda träd är det bästa tändmedlet för en brasa om man torkar den och använder sig av solen och en kikare? Eller att en impalas inälvor kan vridas för att få fram en drickbar vätska som substitut till vatten. Känns som om det är hämtat från Hollywood, men det är helt enkelt överlevnadskunskap.
Jag har funderat en hel del på hur lång tid det skulle ta innan jag skulle stöta på en vild orm av något slag och det tog inte längre än till efter lunch då en lång men smal Grass Snake hade kravlar sig upp på tältväggen för att njuta av eftermiddagssolen. En snabb runda in i tältet för att samla ihop och plocka med mig min kamera för eftermiddagens biltur, ledde till att jag såg en skugga som gled uppför tältväggen på utsidan i den varma solen. Inte mycket mer att göra än att bara låta den ligga kvar där. Den är ju trots allt inte giftig, men dock ett konstaterande om att de finns runt omkring oss här!
Bilturen bjöd på en hel del intressanta möten med en grupp av tolv giraffer, några zebror som ständigt verkar vara på språng, en Waterbuck, en liten jackal samt en liten Bush Baby, som trots sin litenhet tog ett jättekliv från trädet på ena sidan vägen till ett träd på andra sidan. Denna lilla krabat på ca 20-30 cm hoppade säkert fem meter utan större problem.

Direktrapport från bushen

Det var minst sagt en intressant tur då svensken från Stockholm stad med liten kännedom fick ta platsen som tracker, dvs på stolen som sitter längst fram ovanför kofångaren. Det är denna person som ska hitta djuren och som är “lockbetet”. Lite annorlunda kan jag väl erkänna men det kändes ganska rofult att sitta där, i alla fall tills det mörknade på vägen tillbaks och jag utan ficklampa eller direkt ljus satt med vindens sus i öronen och bilen stannade med ficklampor från övriga lysandes in i ett buskage.

Nog tyckte jag mig höra en hel del rörelser där inne och då bestämde man sig för att släcka alla lampor och stänga av bilens motor. Tystnaden lade sig ett tag och jag kunde ana djupa andetag från buskaget tillsammans med några frustande av mindre karaktär.

Plötsligt började rörelserna bli större och i ett nattsvart mörker kunde jag höra att det rörde sig om ett stort djur som kom i min riktning, vilket följdes av att bilen sparkade igång och gav sig iväg i ett högt tempo. Mycket riktigt hade vi inkräktat på en ensam elefants kvällsmål. Välkommen till naturen!


Text: Redaktionen • 2011-05-03
RestipsSydafrika

Scroll to Top