Filippinerna – båtluffa bland Robinsonöar

Ninoy Aquino International Airport ger en passade introduktion till mitt land. Först slås man av att det finns beväpnade vakter överallt, man lockas av lyxiga glättiga taxfreebutiker som säljer sprit, cigaretter och sista-minuten-presenter, man snubblar ut i en påstridig kvalmighet, in i en överfull ankomsthall med uttorkande luftkonditionerad luft, slitna plastgolv och knarrande bagageband, en kvintett blinda musiker tar emot resenärerna med gamla favoriter som “La Cucharacha” och “Let It Be”, en övernaturligt stor och hånleende president Fernando V. Estregan välkomnar en från en plansch som täcker hela väggen, en skylt kungör: “Välkommen till Filippinerna, det mest kristna landet i Asien”, och under den: “Varning för ficktjuvar.”

Filippinska författaren Miguel Syjuco fångar träffsäkert ankomstkänslan till Filippinerna i sin storsäljare Ilustrado.
Någon timme efter att vi plockat våra väskor från bagagebandet vandrar jag och min reskamrat i eftermiddagsvärmen på Manilas gator. Vid den palmkantade strandpromenaden vid Manilabukten tömmer fiskare med brunbrända, pergamentliknande ryggar dagens sprattlande fångst i kulörta plastspannar. Hundar och eftermiddags­flanörer tittar nyfiket på.
På andra sidan bukten börjar solen gå ner, den berömda solnedgången, ensam i sitt slag. Skeptikerna menar att vi har luftföroreningar att tacka för färgerna.
Miguel Syjucos skönlitterära bok slog nyligen igenom stort utanför Asien, även om det är några år sedan han skrev den. Utifrån en förmodat mördad filippinsk författare bosatt i New York får läsaren en målande bild av Filippinerna och landets samhälls- och maktstruktur. Rikedomen som möter fattigdomen, men alltid med vattentäta skott dem emellan. I lyxiga shoppingkomplexet Greenbelt Mall dricks det macchiato från Starbucks bredvid skyltfönster för Omegaklockor och Guccihandväskor. I andra änden av den filippinska verkligheten finns Smokey Mountain. Ett två miljoner ton stort sopberg som beräknas vara hem för omkring 30 000 personer. Enligt FN lever hälften av Manilas 11 miljoner invånare i slum. För landet i stort är siffran 20 miljoner.
I min nästan 600 sidor tjocka guidebok till Filippinerna nämns inte Smokey Mountain med en enda rad.

Jeepneys, halvöppna minibussar, har sitt ursprung i de amerikanska militärjeepar som blev kvar i landet efter andra världskriget.

Vid strandpromenaden bredvid Roxas Boulevard tänds lyktorna för kvällen. Fiskarnas revar ligger utsträckta likt stora spindelvävar på den lilla sandplätt som finns vid havets rand. De kulörta plastspannarna finns bara kvar som runda ringar i den våta sanden. Från usa:s ambassad, en gigantisk byggnad som ligger med perfekt läge vid den vackra bukten, strömmar det ut folk som slutat för dagen. Väntande taxi och trehjuliga mopeder står redo och slukar många av dem. Andra försvinner till fots.
USA:s inflytande på Filippinerna går inte att ta miste på. Så sent som 1946 blev Filippinerna en egen stat, efter att i nästan 50 år ha varit under usa:s styre. Engelska är idag det officiella språket och McDonald’s och Dunkin Donuts är lika självklara som ris och adobo, kyckling eller gris i sojasås. Den gamla kolonialmakten Spanien har förstås också satt sin prägel på landet. Tagalog, som i dess standariserade form kallas för filipino, är till stor del influerat av spanskan och det språk som flest filippiner har som modersmål. Det spansk-amerikanska arvet gör Filippinerna unikt. Känslan går ofta nästan lika mycket åt Latinamerika som Asien.

Strandpromenaden vid Manilabukten – ett av Manilas få andningshål.
Några kvarter från Roxas Boulevard, trafikpulsådern med farligt högt blodtryck, slår vi oss ner vid ett rangligt plastbord på en av Manilas många koreanska restauranger. Jag beställer en San Miguel. Förutom flygresan hit kommer Filippinerna med röd prislapp. Ölen kostar sex kronor.
Jag tar en klunk och slår upp guideboken. Last Frontier, sista utposten, så beskriver guideboken ön och provinsen Palawan, som detta epitet till trots har letat sig in i många svenskars vardagsrum utan att de vet om det. 2009 var Palawan inspelningsplats för svenska Robinson. Huvudinspelningsplats var Helicopter Island, en högrest kalkstensö, med en vidsträckt sandstrand. Vacker förvisso, men långt från den bästa i arkipelagen. Provinsen Palawan består av 1 780 öar och det är lätt att hitta sin egen favorit. Enligt guideboken ska lilla fiskebyn El Nido vara en av de bästa platserna att starta sin öluffning från.

Nyfångad fisk och färsk chili kryddar ölivet på ett angenämt sätt.
Miguel Syjuco skriver ingenting om ljuvliga Palawan, men dagen efter åker han med i den 10 kg lätta packningen i ett litet propellerplan med plats för 19 passagerare. Ljudnivån är hög. Jag rotar fram ett par öronproppar ur packningen och snart smyger sig resetröttheten in bakom ögonlocken. När jag vaknar har det hänt något. Manilas gytter av hus är bytt mot blankt hav. GrÙ?na broccolihuvuden av öar har poppat upp i det blå. Snart urskiljer sig den första öde stranden, sedan den andra, sedan den tredje. Däremellan är det enbart grönblått hav och böljande kullar med djungel. Högresta kokospalmer sticker här och var upp sina spröt ovanför naturens tjocka heltäckningsmatta.
Barfotadagarna vid strandbrynet är nu bara en landningsbana bort – också den belägen vid en öde strand visar det sig.

Cadlao Island, långt från allt, men mitt i paradiset.
På Cadlao Island, 40 minuters båtfärd från flyg­fältet och El Nido, ligger vår hydda ovanför en lika långsträckt som efterlängtad sandstrand. En lokal fiskarfamilj bor här och också 26-årige Jack Foottit från London. Han tar emot oss i flip-flops, linne och ett par moderiktiga solglasögon. Nästippen är vit av solkräm.
– Välkomna till paradiset, säger han med ett brett leende och utsträckt hand.
Hunden Anniemouse svansar omkring hans ben och pockar på ständig uppmärksamhet.
Tillsammans med sin filippinska kollega Eddie Agamos-Brock har Jack startat Tao Philippines, Remote Island Expeditions, som blivit ett av lilla El Nidos mest kända företag, framför allt tack vare en artikel i brittiska Guardian.
– Vi köpte första båten 2006. Den heter Aurora och är döpt efter Eddies mamma, säger Jack och pekar ut mot båten som vi kom dit med.
På grönt hav ligger den och guppar i den vackra naturbukten.
– Vår idé var att göra långväga expeditioner i arkipelagen och att vara borta minst fyra veckor i sträck. Idén var bra, men vi var tvungna att anpassa oss till marknaden. Få kan vara borta så länge så vi fick satsa på turer från fem upp till sju dagar istället.

Taos klientel är högst internationellt. Singapore, Skottland, Danmark, Sverige och Holland är några av de nationaliteter som är representerade på vår tur.
I El Nido finns det många båtföretag. Det är enkelt och billigt att i grupp eller på egen hand ta sig ut till någon eller några av de otaliga paradisstränder som finns på de omgivande öarna. Förutom Jack och Eddie har dock ingen i den lilla byn satsat på längre turer för äventyrssugna resenärer.
– Det är inga lyxturer vi erbjuder. Vi vill att alla ska hjälpa till när det behövs. Lyxen är de fantastiska stränderna och öarna som vi besöker.
Under turerna bor man direkt på stranden, på båten eller hos fiskarfamiljer. Lokal förankring är a och o menar Eddie, som slår sig ner bredvid Jack. Själv kommer han från Luzon i norra Filippinerna, men hjärtat har han dock här, i Palawan. Från början ville Eddie arbeta med bistånds­projekt, men ingen var intresserad av att starta projekt i området, berättar han. Nu när företaget har kommit på fötter har de startat egna projekt.
– Vi har skänkt byggmaterial till tre skolor i de norra, mest orörda områdena. De får bygga skolorna själva. Det tar tid, men det går i alla fall sakta framåt.
Anne Pansinsoy, som är bofast på Cadlao Island, kom­mer med ett fat uppskuren guanabana. Det mogna, vita fruktköttet smälter i munnen.
På Cadlao Island planeras för en frukt- och grönsaks­odling som ska göra de lokala familjerna självförsörjande. Odlingen är även tänkt att kunna ombesörja frukt- och grönsaksbehovet hos Taos passagerare och besättning.

Byn El Nido är ett utmärkt avstamp ut mot ölivet.
Jag slänger mig i det gröna, salta havet. Cadlaos branta klippor blickar ner mot mig. Jag väcks ur min meditation av Anniemouses skall. Med henne vid mina fötter låter jag sedan kropp och badshorts lufttorka.
Uppe i hyddan, som ligger varmt omfamnad av Cadlaos lummiga grönska, packar vi upp vår blygsamma packning. De övriga 16 passagerarna som är med på turen bor med Anne Pansinsoy och hennes familj, direkt vid stranden. Totalt är det bara en handfull hus, i övrigt regerar djungeln, havet och stranden.
På stranden tänder Jack några hemmagjorda oljelampor, fastsatta på bambupinnar. Snart sitter vi i ljusets fladdrande sken, fyra–fem steg från havet som rullar in. En nyfångad kattfisk ligger på en glödande kolbädd.
– Turerna med Tao är det bästa jag gjort under 1,5 års resande, säger Klara Halkjaer från Stockholm.
Tidigare bodde hon i London och arbetade på ett tv-produktionsbolag. Andra drömmar än ett jobb i medievÙ?rlden låg dock och skavde. En dag var det helt enkelt dags. Hon sa upp sig och tog tag i drömmen. Det är nu andra gången Klara reser med Tao.
– Att träffa nya människor och att få sova på båten, ankrad vid en orörd paradisö, är fantastiskt.
På grillen börjar fisken få en fin färg. Anniemouse tassar fram ur skuggorna och luktar förhoppningsfullt i luften. Någon öppnar en San Miguel.
Natten kommer som en sammetssvart, solvarm gardin.

Palawans kalkstensberg rymmer många hemligheter. Här finns grottor och undangömda stränder som bara nås via vattenfyllda tunnlar.
Dagen efter blir jag och min kamrat kvarlämnade en­­samma på Cadlao Island. Datumet för vårt flyg hem tillåter inga femdagarsstrapatser. Vi solar, badar och går längs med stranden. Sverige känns längre bort än på mycket länge. Till och med vår skandinaviskt vit-blåa vinter­hy har nu gett vika till förmån för en varm, nötfärgad ton.
Medan våra nyvunna vänner åker vidare ut i paradisets arkipelag förvisas vi en dag senare till El Nido. Det är inte det sämsta. Tvärtom. Turismen är lågmäld och öarna nära. Byn är osminkad och vacker i sig själv. Den lätt bågformade stranden kantas av en handfull strandbarer och enklare bo­en­den. Palawans typiska höga kalkstenstoppar ramar in bukten som byn ligger i. Detta är en plats där man på allvar står och väger mellan att göra fingret åt förkylningar och snöslask och istället satsa på ett Robinsonliv. Ägna sina dagar åt Palawans ljuvliga mantra – sola, bada och lufttorka.

Tao Philippines arrangerar fem–sju dagars turer i Palawans arkipelag. Bor gör man på båten, på någon strand eller hos lokala familjer.

Guide till Filippinerna

Resa till Filippinerna

Flera flygbolag har trafik till Manila, bland annat SAS, Lufthansa, Cathay Pacific, British Airways och Etihad Airways. Ofta innebär det två stopp innan man ankommer till Manila. KLM är något smidigare. De flyger direkt Amsterdam–Manila. Räkna med priser från 7 000 eller 8 000 kr.
ABC-tours (abctours.se), Indcen (indcen.com), Rosa bussarna (rosabussarna.se) och Kilroy Travel (kilroy.se) är några av de researrangörer som har Filippinerna i sina program.

Resa till El Nido

Från Manila går det både båt och flyg till El Nido. Säkerheten på färjorna är dock undermålig. Island Transvoyager Inc (island transvoyager.com) flyger till sin egen flygplats 8 km från El Nido. Kostar ca 3 000 kr.
Seair (flyseair.com) har också flyg till El Nido från Manila, men med mellanlandning i Puerto Princesa.

Öluffning kring El Nido

Det finns en mängd båtföretag i El Nido som tar med sig turister ut till den vackra arkipelagen. Gå en sväng i byn så hittar du dem i stort sett överallt. Du kan åka med en tur med andra turister eller hyra egen båt. Priserna för en gemensam tur per person är 100–200 kr. Vill du vara ute en längre tid och bo på stränder, i byar och på båt så är det Tao Philippines (tao philippines.com) som gäller.

Boende på Filippinerna

Manila. H20 Hotel (hotel h2o.com), Manila Ocean Park i Luneta. FrÙ�scht fyrstjärnigt hotell med bra läge vid Rizal Park. Billigast blir att boka via Hotels.com. Räkna med 600 kr/natt för två. Pool finns.
El Nido. Längs stranden finns det många rums- och bungalow­uthyrare. Enklast är att gå en sväng och se vad som finns.
Ricos (tel 0929-467 16 32), ligger precis vid stranden. Rum kostar ca 160 kr/natt. Glorias är närmsta granne och drivs av samma familj. Glorias har något enklare rum som kostar kring 130 kr/natt.
Vårt val: El Nido Beach Hotel (elnidobeachhotel.com) är ett av de få lite mer påkostade alternativen. Rum för ca 400–550 kr.

Prisläge på Filippinerna

Filippinerna är billigt. Räkna med att en öl kostar fem–sju kronor och en rätt på restaurang 20-60 kronor, beroende på vad du beställer. En stor flaska bra, lokal rom kostar 15 kronor i butik. Taxi är otroligt billigt, förutsatt att man åker på taxameter.

Turistinformation i El Nido

Art Café (elnidoboutiqueandartcafe.com), Sirena Street, kan hjälpa till med det mesta.

Säkerhet

Filippinerna har problem med muslimska separatister, som önskar ett muslimskt Mindanao (en ö i söder). UD avråder därför från resor dit. Det finns även andra väpnade styrkor som krigar mot regeringen. Attacker och kidnappningar har skett i Manila, men även i Palawan. Läs alltid UD:s reseråd (ud. se) innan avfärd och updatera dig också gärna via media.
Undvik att åka färja på Filippinerna. Färjorna är ofta Ù�verlastade och flytvästar saknas. Det finns också viss risk för pirater.

Mer info

Filippinernas officiella turistsajt, wowphilippines.com.ph.

Missa inte!

Boka Tao tidigt. Taos utflykter fylls snabbt. Boka i god tid innan.

Missa gärna!

Specialiteten Balut. Balut är ägg med några veckor gamla foster …

Robinsonstranden vid Helicopter Island.

4 ljuvliga stränder kring El Nido

1. Secret Beach nås via ett hål in i kalkstenberget. Klarar du ta dig in utan att stranda på korallrevet innanför så väntar den mjuka, helt undangömda sandstranden på dig – bara dig.
2. Helicopter Island. Ljus, vidsträckt och känd från tv.
3. Big Lagoon. Stranden är liten och fin, men det är vattnet man åker hit för: kristallklart som nyöppnad Ramlösa, grönt som gnistrande smaragder.
4. Entalula island. Namnet för tankarna mot Söderhavet och det är också så ön ser ut: vaniljvit strand, vajande kokospalmer och turkost hav.

Läs även: 

• Filippinerna – de bästa dyken
• Sydostasiens bästa stränder
• Lata dagar på strandparadiset Boracay i Filippinerna

---

Text: • 2011-12-07
Filippinerna • Restips