Europas bästa vandringsleder

Jotunheimen, Norge

Jättarnas hem

I Jotunheimen, som var “jättarnas boning” i fornnordisk mytologi, ligger de högsta, brantaste och djärvaste fjällen i Skandinavien med många toppar över 2 000 meter.
   Känslan av belåtet lugn och pirrig förväntan är påtaglig i frukostmatsalen på Gjendesheim fjällstation. I denna rustika byggnad vid vägens slut har olika kategorier av fjällfolk vilat ut och laddat upp med god mat sedan 1878. Det som hägrar är framförallt Besseggen, Norges populäraste och mest kända fjälltur som lockar 40 000 vandrare varje år.  
   Besseggen kan attackeras från två håll och oavsett riktning är det ingen skarp rygg som man kan ramla ner från, men brant är det. Högsta punkten ligger på 1 743 meter och utsikten över sjöarna Gjenden och Bessvatnet med bergen i fonden är betagande.
   Leden ringlar över och mellan stora stenblock. Det myllrar av färgglada anoraker och människor i alla åldrar. Där det är som brantast bildas snabbt en kö, där de som är på väg upp måste invänta dem som är på väg ned, eller tvärtom. Några nästan springer obehindrat uppför, någon gråter hulkande och får lugnande stöd av vännerna runt omkring. Gemenskapen är stor, utan så många ord.
   När svenskarna kånkar på 25 liters-ryggsäckar och käkar torrskaffning i ett blött tält garvar norrmännen. I Norge är fjällvandring lika med njutning, där lätt packning är lika självklar som gourmetmiddagar och skön sömn på timrade hytter med torvtak. Norrmännen slår sig ned vid ett dukat bord varje kväll och låter sig väl smaka av trerättersmiddagar som ofta håller minst lika hög klass som restaurangerna i storstadsdjungeln.
   Det serveras nyfångad lax, oxrullader med portvinssås och pinjenötter, limemousse och färska hallon. Även norska fjällstationsfrukostar är i en klass för sig. Liknande måltider serveras ju även på en del svenska fjällstationer, men vi har en bit kvar innan begreppet fjällvandring klingar lika njutningsfullt i folksjälen som i Norge. 

FAKTA JOTUNHEIMEN

Resa dit: Tåg och buss eller egen bil via Oslo till fjällstationen Gjendesheim eller Spiterstulen. Vägen går ända fram! Leden mellan dessa båda fjällstationer är en lagom veckotur som inkluderar Bess­eggen. Egen bil är förstås smidigt men det går att pussla med tåg och bussar. Tidtabeller finns på nsb.no och nor-way.no.
Boende: De flesta hytter tillhör den norska turistföreningen, DNT, och ger rabatt på mat och boende till medlemmar. Samma rabatt gäller för medlemmar i Svenska turistföreningen, STF. En del hytter är privata, men de flesta har avtal med DNT och håller samma prisnivå och ger viss rabatt till medlemmar.

Dolomiterna, Italien

Italiensk sagovandring

Dolomiterna består av mer än 14 olika bergsmassiv som alla har åtminstone en topp över 3 000 meter. Att mäta naturen i siffror är ju ett sätt att försöka göra den begriplig. Det kan behövas i sådana här trakter. GPS:en visar på 1 890 meters höjd, men inte blir omgivningarna mer begripliga för det. En vägg av järngrå jättar till berg med snö på topparna vakar över stigen som går genom doftande tallskog och över blommande ängar.
   Taggiga toppar reser sig mot skyn men det här är ingen vildmark i skandinavisk betydelse. Kor med pinglande klockor betar på de milsvida gröna ängarna, och här och där ligger små fäbodar utspridda. Som vandrare är man inte heller ensam och hälsningsfraserna duggar tätt: Grüss Gott! Bongiorno! Salve!
Färgskalan ändras snart till ett märkligt månlandskap i brunt, beige, rostrött och vitt. Leden går upp till ett pass och sedan brant ned i en jättelik gryta med berg på alla sidor. Här är stigen till stora delar täckt av löst grus. Små och medelstora stenar lossnar emellan­åt med ett lömskt kras.
   Varje hytta har sin egen stil. Familjedrivna Geisleralm är byggd i trä i grovhuggen stil och i de gröna omgivningarna springer getter och kaniner och kattungar. Langkofelhütte är ett hundraårigt stenhus placerat högt upp i en dramatisk amfiteater av sten. Stegjärn och isyxor smyckar väggarna och hyttvärden Walter, en senig man i 60 årsåldern, har genomfört oräkneliga alpina expeditioner.
   Måltiderna skiljer sig lika mycket som hyttorna där de serveras. Middagarna överträffar varandra, med vin som billigaste måltidsdrycken och ett imponerande utbud av efterrätter. Frukostarna är mer varierade. En morgon består den av yoghurt, färska hallon och blåbär, hemlagad sylt och marmelad, goda skinkor och ostar och färskt bröd. I nästa hytta serveras bara två torra frallor och något varmt att dricka. Basta.

FAKTA DOLOMITERNA

Resa dit: Dolomiterna ligger i nordöstra Italien. Flyg till München eller Innsbruck, vidare med tåg till Bolzano. Härifrån går det bussar flera gånger om dagen till många av Dolomiternas byar och pass.
Guidebok: Vandra i Dolomiterna (2002) av Eva Hellström-Boström.

Pyrenéerna, Spanien

Vilt och vackert

Pyrenéerna är bergskedjan som ligger på gränsen mellan Frankrike och Spanien och sträcker sig från Atlanten till Medelhavet. Ordesa Monte Perdido nationalpark är av Unesco utnämnt till världsarv och ligger ganska så precis mitt i spanska Pyrenéerna.
   En av de stora attraktionerna är Europas motsvarighet till Grand Canyon, Ordesaravinen. Det är ett av dessa naturens mästerverk där man påminns om hur liten man är som människa. Den väldiga rymden är nästan svår att ta in. Få andra vandrare syns till men några lammgamar seglar majestätiskt i skyn och ett murmeldjur kikar nyfiket fram från sitt gömsle bland några stora stenblock,
   Bergshyttan Goriz ligger på 2 200 meters höjd och omges av blommande alpängar och berg där snön ligger kvar i fläckar. Gästerna är en skön samling vandrare i olika åldrar, som i eftermiddagssolen unnar sig en kall öl eller läsk i gräset utanför hyttan. Trötta fötter som släppts ut ur sina kängor får vila i knallrosa foppatofflor som lånas ut till alla besökare, ett avväpnande inslag bland svettiga strumpor och underställ som fladdrande hänger på tork i vinden.
   Luften är fylld av lika delar belåtenhet över en fin dag och förväntan inför vad som väntar. Vilket håll man än kommer ifrån är det svettigt att ta sig både hit och härifrån. Skratten är många när goda råd utbytes på en blandning av spanska, engelska, italienska och franska. Goriz är en mötesplats för spännande berättelser om stora upplevelser.
   Bergsporten i dessa trakter har flerhundraåriga anor och tas på stort allvar. Såväl atmosfären som gemenskapen kring middagsborden är varm och uppspelt. Det dricks vin och spelas kort, kartor begrundas och goda råd byter ägare. Någon plockar fram en gitarr och sjunger. Att mobiltelefonerna för länge sedan förlorat täckning är det ingen som bryr sig om.

FAKTA PYRENÉERNA

Resa dit: Flyg till Barcelona. Vidare med hyrbil eller buss från Estació de Sants till bergsbyn Torla, nära Ordesa Monte Perdido nationalpark. Köp bussbiljett på plats. Tidtabeller och priser: alosa.es
Guidebok: Trekking in the Pyrenees (2005) av Douglas Stratfield-­James.

Transsylvanien, Rumänien

Bland björnar och vampyrer

Vandrarna är få men en och annan fåraherde syns till, med får i hundratal som myllrar likt ulliga tussar längs bergssidorna. Affischer på både trädstammar och på de spartanska fjällstugornas väggar påminner om björnfaran, och ingen fåraherde skulle någonsin drömma om att släppa sina djur obevakade på bete. Med drygt 3 000 björnar på en yta hälften så stor som Sverige är Rumänien också det björntätaste landet i Europa. Även varg och lo räknas i tusental och bidrar till att rovdjursturismen i Rumänien växer stadigt.
   Den lilla byn Bran är en av Rumäniens största turistattraktioner som lockar hundratusentals besökare varje år. Slottet som vakar över den lilla staden byggdes på 1200-talet men är fint restaurerat. Inte mindre än sju filmer om greve Dracula har spelats in här.
Kommersen på marknaden nedanför slottet är intensiv. Det genomgående temat är vampyrer och greve Dracula som uppenbarar sig i form av temuggar, tallrikar, askfat, t-shirts och vinetiketter. Det är en särskild känsla att lämna tingeltanglet till fots.
   Landskapet varierar från vida öppna fjällhedar och magiskt skimrande bokskogar till makalöst praktfulla blomsterängar som får idén om sju olika svenska midsommarblommor att blekna. Ängarna slås med lie och den knähöga färgprakten som också rymmer massor av olika sorters fjärilar är nästan overklig.
   Dasset som tillhör bergshyttan Curmátura på 1 250 meters höjd har utsikt över magnifika berg som täcks av böljande skog. Här gör den ensamme unge stugvärden en stor poäng av att endast servera slow food, eftersom det tar tid att fixa även enklare smårätter när man är ensam som kock, städare och receptionsansvarig. Gott är det, och vem har bråttom?

FAKTA TRANSYLVANIEN

Resa dit: Flyg till Bukarest, vidare med tåg till Sinaia. Härifrån kan man ta skidlift upp i Bucegibergen. Eller tåg till Zarnesti för vandring i nationalparken Piatra Craiului. Hytterna är spartanska. BjÙ?rnskådning anordnas på flera håll. Läs mer: pcrai.ro, transylvanianwolf.ro
Guidebok: The mountains of Romania (2005) av James Roberts.

Runt Mont Blanc, Frankrike/Italien/Schweiz

Extra allt

Drottningen bland Europas vandringsleder har stjärnstatus även när man jämför med mer avlägsna bergstrakter i andra världsdelar. Leden runt Mont Blanc går genom Frankrike, Italien och Schweiz och under större delen av tiden har man det mäktiga berget i blickfånget.
   Mont Blanc är mer än ett berg, det är ett 25 kilometer långt bergsmassiv med 400 distinkta toppar och ett 40-tal glaciärer. Varje sommar rundar omkring 10 000 personer Mont Blanc. Av dessa är drygt en fjärdedel deltagare i UTMB, Ultra Tour de Mont Blanc. De springer den 17 mil långa sträckan på mellan 23 och 30 timmar. Förutom längden rör det sig om sammanlagt 10 000 höjdmeter, ibland upp, ibland ner.
   De flesta tar det betydligt lugnare. Här ses vandrare som tycker att frihet stavas eget tält, kök och rejält tilltagna ryggsäckar, och cyklister som utrustade med endast en tandborste och en vattenflaska dödsföraktande släpper bromsarna i varje brant nedförslut. Är man med på en paketresa med guide kan man lasta merparten av sina pinaler på en mulåsna.
   Bergen vakar över leden och ofta känns det som om man befinner sig mitt i ett klassiskt alppussel. Här och där syns både stenbockar och murmeldjur och det är fascinerande och sorgligt att se hur stora glaciärer dragit sig tillbaka.
   Gränsen mellan Frankrike och Italien går vid Col de la Seigne, ett pass på 2 516 meters höjd. På andra sidan hälsar alla plötsligt buon-giorno istället för bonjour, och någon har en flaska Pelegrino hängandes utanpå ryggsäcken istället för Perrier. I övrigt förefaller mänskliga påhitt som landgränser ganska överflödiga och betydelselösa bland bergen.
   Tour du Mont Blanc är en vandring som rymmer gott om stora upplevelser. Det är storslaget, långt, högt och bitvis jobbigt. Belöningen är stor.

FAKTA MONT BLANC

Resa dit: Man kan starta på flera olika ställen. Enklast om man reser från Sverige och vanligast är att starta i Chamonix eller Les Houches i Chamonixdalen. Från Genève går buss till Les Houches och Chamonix där man lämpligen stannar en natt innan man påbörjar vandringen. De flesta väljer att gå motsols runt berget, vyerna sägs komma bäst till sin rätt om man går åt det hållet. Ta taxi från Les Houches till Notre Dame de la Gorge så kan du börja vandra direkt. En eller ett par delsträckor kan kortas med buss eller taxi. Det är inte fusk, det är smart!
Kondition: Även med lätt packning är det en krävande vandring. Knäna måste klara närmare 9 000 höjdmeter, minst. Vandringsstavar rekommenderas varmt. Klätter- eller glaciärutrustning behövs inte, men man ser glaciärer på nära håll.
Guidebok: Tour du Mont Blanc (2008) av Jim Manthorpe.

Guide: Vandra i Europas berg

Europa till fots – så funkar det

Man kan såklart välja att gå långt och att bära tungt – för tungt blir det om man utöver personliga pinaler ska kånka på tält och sovsäck och liggunderlag och mat och kök och bränsle. Ett tält ger förstås friheten att man kan slå sig ner i stort sett var man vill, men på många håll måste man fråga markägaren om lov eftersom allemansrätten inte gäller. Friheten har sitt pris. Ibland är det värt det, ibland inte.
   Alternativet är att bära lätt och att övernatta i hyttor, ™?kontinentens motsvarighet till svenska fjällstationer. Bor man på hyttor klarar man sig bra med begränsad packning, bara något ombyte och sovsäckslakan. Då är det heller inte tungt att gå. Du går till dukat bord varje kväll och blir dessutom delaktig i en skönt otvungen gemenskap bland likasinnade.

Övernattning

Bergshyttorna är många och välplacerade och erbjuder oftast både dusch, trerätters-middag, skön sömn, frukost och ibland lunchpaket. Ibland bor man i sovsal, ibland i dubbel- eller fyrbäddsrum. ­Vanligtvis betalar man för middag, övernattning och frukost, kostar 300–500 kr/person. Barnpriser finns på en del håll. Observera att endast kontant betalning gäller på de flesta bergshyttor. Boka för säkerhets skull plats i förväg. Många hyttor har egna hemsidor men vissa har endast telefon.

Mat

Middagarna i hytterna är ofta trerätters men frukostarna är inte alltid lika generösa. Ofta kan man få med sig lunchpaket, men gardera med en egen termos och till exempel pulversoppa, kex och ölkorv.

Packning

Lätt är alltid rätt, det går inte att betona nog. Ta med ett ­sovsäckslakan, en varm tröja, mössa, vind- och regnställ, underställ, shorts, något ombyte, toalettartiklar, vattenflaska, karta och kompass. Så mycket mer behövs faktiskt inte.

Befolkad vildmark

Medan man på välkända svenska vandringsleder möter relativt få andra vandrare även under sommarens högsäsong, lockar många av lederna sÙ?deröver betydligt fler. Ändå är det inte trångt precis. Även i trakter som ligger förhållandevis nära civilisationen infinner sig ofta känslan av verklig vildmark. Bara emellanåt möter man en och annan grupp eller en brokig skara dagsvandrare.

Avstånd

Till fots mäts avstånd ofta i timmar istället för i kilometer. En normal men rejäl vandringsdag kanske innebär 5–6 timmars vandring. Varva med kortare dagsetapper. Guideböckerna ger oftast tips på lämpliga rutter och delsträckor.

Vandringsstavar

Vandringsstavar skonar knäna när man går nerför och ger extra kraft när man går uppför eller på ojämnt underlag – oavsett ålder, balans, styrka och kondition. Den som tycker att det är kärringaktigt eller gubbigt med stavar kan tänka om. På kontinenten har nästan alla stavar, oavsett ålder, även de som bara är ute på en dagstur.

Säsong

Från mitten av juni till mitten av september. Det är också då som de flesta bergshyttorna håller öppet. Augusti och september är högsäsong i Alperna och Sydeuropa men även i slutet av juni och i juli är bergshyttorna ofta fullbelagda och det är klokt att förboka på nätet eller på telefon. Beroende på hur vintern har varit kan snön i högt belägna bergspass ligga kvar in i juli. Då behövs stegjärn och erfarenhet.

Läs också:

Äventyr- och aktivitetsweekend

Cykla genom Apulien i Italien

Georgien – storslaget reseäventyr i öst

3 klassiska trekkingleder i Nepal

---

Text: Kicki Lind • 2014-08-29
Frankrike • Italien • Norge • Restips • Rumänien • Schweiz • Spanien • Aktiv semester