Annons
Annons
Foto: Andreas Offesson

Foto: Andreas Offesson

Japan

Tokyos bohemiska kvarter

När du tröttnat på Shibuyas blinkande skyltar, Shinjukus skyskrapor och Ginzas flärd – då är det dags att upptäcka Tokyos mer okända stadsdelar. Som bohemiska Shimo-Kitazawa.

Text: Fredrik Brändström • 2012-09-03 Uppdaterad 2021-06-23

Shimo-Kitazawa, eller Shimokita som det kort och gott kallas, definieras av smala gator som planlöst strålar ut från bägge sidor av en tågstation. Längs gatorna stryker tonåringar med rufsiga frisyrer, smala jeans och lågt hängande ryggsäckar.

Första tanken: varför har jag släpat mig ända hit ut för detta?

Det är först när man trampat omkring ett par timmar som man upptäcker stadsdelens skönhet. Små mysiga kaféer dolda bland slamriga spelhallar. Modebutiker med udda lokala klädmärken insprängda bland billiga dussin-affärer. Välsorterade skivaffärer gömda uppe på andra våningen i bostadshus.
Och framför allt tystnaden.

Tokyos bohemiska kvarter
Stadsdelen är känd för dess suveräna utbud av vintage- och secondhandshopping.

Vi anländer med tåg från Shibuya, som med sina höga hus, sin galna trafik och sina blinkande och högljudda reklamskyltar för många blivit definitionen av det moderna Tokyo. Shimokita ligger bara en tågstation bort men är en annan värld. En liten by mitt i Tokyos storstadsdjungel. Många av gatorna är bilfria eller för trånga att köra bil på och man kan till och med höra en och en annan fågel som kvittrar.

I en av de labyrintliknande gränderna lockas vi in på en ekologisk restaurang, Nomin Café (Bondens kafé) av en kvinna i slokhatt av jeanstyg. I farstun tar vi av oss skorna och visas upp till en sittplats i ett eget rum på övervåningen. Det känns som att vara i någons hem. I rummet bredvid, avdelat från vårt med en vägg av rispapper, sitter ett sällskap på små kuddar och pratar lågmält. Vi serveras lotuste och chazuke, en vegetarisk risrätt, till lunch.

– Riset kommer från vår egen ekologiska odling utanför Tokyo, säger ägaren Kirasawa, och visar bilder från den senaste skörden, glada ansikten som spexar och dricker öl ute på ett grönt fält.

Han har tunt skägg, stickad keps och tröja med dödskallar på. Förutom att driva två matställen i Shimokita så jobbar han som musiker. En gång om året tar han sin motorcykel och sin akustiska gitarr och drar ut på turné bland Japans ungdomsfängelser.

– Jag spelar för riktiga bad boys, men det är lugnt, jag är också en bad boy, säger Kirasawa och skrattar.

Kirosawa flyttade till Shimokita för tjugo år sedan och har blivit stadsdelen trogen.

– Jag gillar att det finns så många bra restauranger och klädaffärer. Men framför allt så är det en skön stämning, folk är vänliga och jag känner de flesta.

Tokyos bohemiska kvarter

Tankarna förs till stadsdelar som Venice i Los Angeles (minus surfare) eller kanske Greenwich Village i New York. Dess promenadvänliga atmosfär och låga, sparsamma bebyggelse sticker ut i en stad där normen är att bygga högt, modernt och med så hög densitet som möjligt.

För ett par år sedan så presenterades en plan om en modernisering av Shimokita, med flera nya höghus och en bred genomfartsled genom samhället.
Planen har delat stadsdelen i två fraktioner. En del anser att en renovering är välbehövlig, andra att ombyggnaden förstör det unika med området.

– Om de bygger en stor väg här kommer allt att förändras. Folk kommer att sitta i sina bilar istället för att promenera, det kommer bli mer trafik och stökigare, säger restaurangägaren Kirosawa, innan vi mätta och belåtna lämnar Nomin Café.

Oppositionen och demonstrationerna som brutit ut i Shimokita är uppseendeväckande. I framstegsoptimistiska Japan brukar moderniseringar och förändringar tas emot utan knorr.
Men så har området en lång tradition av motstånd och alternativt tänkande. Ända sedan sextiotalet har stadsdelen varit ett centrum för radikala intellektuella; skådespelare, författare, musiker.

Många kända kulturpersonligheter har gått till offentligt försvar för stadsdelens bevarande under parollen Rädda Shimo-Kitazawa. Området är känt för sina små oberoende teaterhus och live houses som Shelter, där man ofta kan se Japans mest intressanta alternativartister uppträda.

Ikväll står det lokala bandet Homosapiens på Shelters scen. Smala och kajalsminkade med långa luggar ser de ut som hämtade från ett omslag på en mangatidning. Musiken – yxig modern rock med emoinfluenser – är inte tillräckligt originell för att få igång den stora publiken av mestadels tonårsflickor som står packade som sillar i den svartmålade källarklubben. Trots det står alla tyst och artigt kvar tills bandet går av scenen, då folk vänder sig mot baren för att prata, röka och köpa öl i pappmugg.

Shelter – ett lämpligt namn för den lilla skyddsrumsliknande lokalen, och passande i en stad som alltid vilar under ett latent hot om jordbävning. De som röstar för en ombyggnad av Shimokita har ett dyrbart trumfkort i detta hot – som aktualiserats med den tragiska naturkatastrofen i Fukushima i början av 2011.

En modernisering behövs för att kunna evakuera stadens invånare snabbt och säkert vid händelse av ett stort skalv eller eldsvåda menar politikerna. I nuläget har taxibilar och andra fordon svårt att ta sig fram på de trånga vägarna.

Tvärs över gatan från klubben, utanför skivaffären Disk Union, säljs t-shirts på automat (i Japan kan man köpa det mesta på automater) med dystra slogans som Shimokita is Dead? i svarta bokstäver.
Den livaktiga handeln i Shimokita karakteriseras av små privatägda butiker. Multinationella kedjor och stora varuhus är frånvarande. Yama som sitter och röker utanför sin affär där han säljer egentillverkade smycken och accessoarer, tror att många mindre butiker kommer att få det tufft framöver.

– Det är redan dyrt här, och det lär inte bli billigare. En del har redan klappat igen, säger han.

– Men jag kommer att stanna kvar så länge som möjligt. Jag har svårt att tänka mig något annat ställe att bo på än här. I love Shimokita, säger han och ler.

Tokyos bohemiska kvarter

Tokyos bohemiska kvarter
Minimala klubben Shelter är ett pålitligt hak om man vill kolla in den senaste undergroundmusiken.

5 andra hippa stadsdelar i Tokyo

Det är till Tokyos västra och södra delar som man ska bege sig om man vill ta tempen på de senaste trenderna. Här är några av de populäraste kvarteren.

1. Naka-Meguro. Ett av stans hippaste distrikt som breder ut sig längs Megurofloden, söder om Shibuya. Många små modebutiker med lokala märken och mysiga kaféer.
2. Koenji. Har lite av samma undergroundkaraktär som Shimokita; mycket secondhand och bra punk- och jazzklubbar och, av någon anledning, många restauranger som serverar mat från Okinawa-öarna. Ligger i västra Tokyo.
3. Kichijoji. Ligger längre ut på Keio-linjen som även passerar Shimo-Kitazawa. Enormt populärt bland unga japaner men bara ett fåtal turister hittar hit. Bra shopping, restauranger och nattliv.
4. Daikanyama. Lite mer “upscale” modedistrikt med centralt läge mellan Ebisu och Shibuya. Lugna bakgator späckade med lyxiga butiker och välsorterade vintageaffärer.
5. Shibuya. Galna Shibuya är fortfarande omåttligt populärt som shopping- och nöjesdistrikt, såväl för turister som unga japaner. Området kring Harajukus tågstation är något av en gratis modevisning där de senaste ungdomstrenderna och de mest utflippade kreationerna demonstreras.


Text: Fredrik Brändström • 2012-09-03
JapanRestipsTokyo

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top