Foto: Mikael Persson

Foto: Mikael Persson

Nepal

Ett litet steg för Nepal, ett stort för byn Jyamrung

Vad gör man inför allt det vackra, men också fattigt hårda som möter under en vandring i Himalaya? Förslagsvis som Dan och Ewa Söderberg. Bjuder tillbaka och bidrar till positiv utveckling för en hel by.

Text: Mikael Persson • 2010-02-02

All tänkbar statistik pekar mot ett och samma håll. Nepal tillhör världens fattigaste länder. Miljontals människor överlever från månad till månad med minsta möjlig marginal. Via mödosamt odlade terrasser. Någon buffel eller get. Eller bäst av allt: söner som då och då skickar hem pengar via brev poststämplade i Kathmandu, Malaysia eller Qatar.

Det funkar så länge som man håller sig frisk och stark. Så länge som man har en familj och backup inför ålderdom och sjukdomar. För pengar behövs förr eller senare. Till sjukvård och medicin, till skola och skolböcker åt barnen.

Dan och Ewa Söderberg hade vandrat genom den nepalesiska landsbygden. Naturen var svindlande vacker. Men livet tufft. Så mycket av det som vi tar för givet saknades.

Bara 40 procent av landets befolkning har tillgång till el. Många byar har sin närmsta farbara väg på dagsmarschers avstånd. Medelinkomsten ligger på blott 2800 kronor per år. På landsbygden ofta betydligt lägre.

Hur överlevde man egentligen? Frågorna var många och svaren inte särskilt upplyftande. Vad gör man när man aldrig fått lära sig läsa eller skriva och det plötsligt införs demokrati och allmänna val? Svar: röstar som man blir tillsagd av inflytelserika jordägare som gärna vill behålla den rådande ordningen.

Vad gör man när det inte finns några toaletter? Svar: gömmer sig vid floden och uträttar sina behov med följd att bakterier och sjukdomar sprids med strömriktningen. Vad gör man om man vill nå förändring?

Svar: flyttar till huvudstaden Katmandu som på grund av att så många delar samma tanke och att stadsplaneringen är så usel, hotar att sjunka och utplånas som Atlantis, drunknat i egna sopor och kåkstädernas fattigdom.

Dan och Ewa funderade på vad de kunde göra. Ge upp för det hopplösa, blunda och gå vidare? Knappast! Skänka pengar till någon biståndsorganisation och hoppas att de nådde fram. Inte heller det särskilt troligt. För i Nepal har så många välmenande biståndsprojekt ätits upp av utbredd korruption.

På flera platser har storskaliga investeringar klubbats igenom över lokalbefolkningens huvuden, lämnats vind för våg och förfallit efter att projektarbetarna åkt därifrån.

Ett litet steg för Nepal, ett stort för byn Jyamrung
Det måste finnas andra lösningar, tänkte Dan och Ewa. Under ett trekkingbesök i Jyamrung fick tankarna tydlig form. Byn ligger utspridd längs tusen höjdmeter i en grön floddal inför Himalaya. GuidenRam Sapkota råkade komma härifrån. Och vandringsgruppen spenderade några nätter i familjens hem.

Mamman, pappan och systerdöttrar hostade långt nerifrån lungorna efter att ha tillbringat nätter i ouppvärmda rum med jordgolv. Flera av byns lågkastiga småflickor hölls borta från skolan. För att familjerna inte hade råd. För att döttrarna måste stanna hemma och sköta småsyskon och passa bufflar och getter, innan de giftes bort till underdånig tillvaro i den blivande makens tjänst. Jyamrungs skola var dessutom så pass förfallen att undervisningen skedde i ett unket källarmörker med sickande doft av mögel.

Något måste göras och intrycken blev till Tuki Nepal. 2004 bildade Dan och Ewa föreningen tillsammans med några svenska vänner. Målet var att förbättra levnadsförhållandena i Jymarung. Alla beslut togs tillsammans med byns invånare som bildat en systerförening.

Konceptet hade en stor fördel. Det var litet och överskådligt. Och det är alltid svårare att stjäla från sig själv, från sin familj och sina vänner. Särskilt som varenda summa som spenderas för gemensamma förbättringar redovisas och kontrolleras ner till minsta öre.
Projektet har flutit på bra sedan starten, tycker Ewa. Via svenska faddrar går samtliga barn i skola.

Till och med flertalet av byns gamla gubbar och gummor har lärt sig läsa och skriva genom kvällskurser. Och skolan har rustats upp, byggts ut och kallas numera av byborna själva för distriktets bästa. Tuki Nepal har också siktat mot hygien och hälsa. 2007 uppfördes åtta miljöriktiga toaletter åt Jyamrungs lågkastiga daliter. Något som sporrade byns jordägande braminer och chetrier att följa efter.

Även en sjukvårdsfond skapades. Pengar som via förtroendevalda pytsades ut till behövande. Det rörde som om mödrar drabbade av blödningar efter ha fött många barn i hemmen. Om en tbc-sjuk skräddare, barn med epilepsi, rörelsehindrade i väglöst land och folk som varken hade råd att besöka läkare eller köpa medicin.

Under 2009 klubbade Tuki Nepal igenom tre nya projekt. Istället för att sitta 3-4 timmar i en skakig buss och kuska till distriktshuvudstaden Dhadings sjukhus, ska byns invånare kunna få enklare sjukvård och mödravårdsundervisning via traktens första sjukstuga. Ett svenskt företag, Holtab AB, har dessutom engagerat sig för att elektrifiera Jyamrung. Via solceller till sju av de lågkastiga daliternas hushåll.

Men också med framtida tankar på ett litet vattendrivet mikrokraftverk som ska förse skolan med el och minska trycket på Nepals biologiskt värdefulla skogar. Dessutom planeras en bilväg till Jyamrung.

– Om vi kan fixa fram arbetstillfällen, så kommer de unga inte längre att fly trakten, hoppas Tuki Nepals nepalesiska ordförande Ram Sapkota. Många av byns unga lockas av Katmandu.

För Rams del var resan dit lång och smärtsam. Tillsammans med tre vänner flyttade han in i en liten vindsvåning och sov och lagade mat på golvet. De första pengarna tjänades via vägbyggen och som hunsad bärare tills han efter några hårda år lyckades avancera upp genom trekkinghierarkin, till guide och så småningom positionen som ägare av en egen resebyrå.

Delar av lönen har han hela tiden skänkt tillbaka till Jyamrung. Det är här rötterna finns. Släkten och vännerna. Och nu vill han precis som Ewa och hennes svenska vänner bjuda tillbaka och skapa en hållbar och dräglig framtid för byn.

Läs mer om projektet

http://www.tukinepal.org


Text: Mikael Persson • 2010-02-02
NepalRestips

Scroll to Top