Annons
Annons
På halvön Halkidiki i norra Grekland gömmer sig badvikar, olivlundar och mysiga fiskebyar. Foto: Getty Images

På halvön Halkidiki i norra Grekland gömmer sig badvikar, olivlundar och mysiga fiskebyar. Foto: Getty Images

Grekland

Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland

Bara en timme från bubblande storstaden Thessaloniki gömmer sig ett okänt Grekland. Halvön Halkidiki bjuder på genuint byliv och fina badvikar inbäddade bland pinjeträden.

Text: Jörgen Ulvsgärd • 2019-06-07 Uppdaterad 2021-06-23

Klockan är strax efter sex på morgonen när jag från min balkong blickar ut över ett stilla hav i lätt soldis där vattenytan krusas av en ensam rödmålad fiskebåt på väg in med dagens fångst. Längre bort bryts horisontlinjen av landtungan Sithonias konturer som skiftar i otaliga nyanser av blått.

Det är förhållandevis få turister som väljer att resa till den här delen av landet. Här gömmer sig ett genuint Grekland med fina badvikar inbäddade bland pinjeträden. Här ligger också ett av mina favorithotell, om man vill sätta guldkant på tillvaron. Eagles Palace Hotel, vackert beläget i utkanten av den bysantiska 1300-talsstaden Ouranoupoli på landtungan Athos.

“Grekland må ha alla världens problem, men behåller livets sötma”, säger en av författaren Theodor Kallifatides grekiska vänner i boken Ännu ett liv. Det finns en värdighet trots den bespottning och förakt grekerna utsatts för från västvärlden och ändå verkar de inte bittra.

– Vi ser alltid nya möjligheter. Bland oss i den yngre generationen har krisen fött en oerhörd kreativitet som lett till att vi hela tiden kastar oss in i nya projekt och utmaningar, säger Vicky Tarnana. 

När det såg som mörkast ut och inga arbetstillfällen fanns att uppbringa startade hon vandrarhemmet Little Big House i Thessaloniki tillsammans med två tjejkompisar. Nu ser hon ljust på framtiden, trots en medvetenhet att den grekiska ekonomin inte står på stadiga ben ännu.

– Turisterna har återvänt och det är ett positivt tecken. Vi är fullbokade, säger hon med förtjusning och en gest mot väggen där nyckelskåpet är tomt. 

Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Utsikt över Agio Orosbukten.
Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Foajén i Eagles Palace Hotel. Härifrån är utsikten över Agio Orosbukten bedårande.
Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Mitt favorithotell Eagles Palace i utkanten av staden Ouranoupoli.
Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Skulpturinstallationen ”The Umbrellas” är Thessalonikis moderna landmärke .

Resan till Halkidiki startar i Thessaloniki som ligger på en viktig handelsled mellan öst och väst, breder ut sig runt Thermaikosbukten och är porten till halvöns berömda trehövdade landremsor. Thessaloniki har ofta kallats “Lilla Istanbul” på grund av det stora ottomanska inflytandet från 1400-talet fram till 1912. Fem är senare härjade en omfattande brand som förstörde stora delar av centrum. På andra sidan bukten reser sig gudarnas berg Olympos med sin snöklädda topp på nära 3 000 meter, Zeus och alla gudars hemort. 

Vid ett litet torg omgivet av smala skuggiga kullerstensgränder på den branta sluttningen upp mot Ano Poli stiger vi in under ett tak av vinrankor ackompanjerade av cikadornas stämsång. Det gröna taket över Igglis Taverna ger en behaglig svalka. Här släpps vinden igenom lövverket, vilket gör måltiden till en njutning. Från restaurangens högtalare spelas rebetiko, ett slags grekisk blues med rötter i Mindre Asien. Till sånger av den för greker välkända folkmusikkompositören Vassilis Tsitsanis inleder jag samtalet med svenskgreken Tony Kodros, som till vardags jobbar på en tatueringsstudio, men som om helgerna ofta tar bilen med sina vänner och sticker söderut till Halkidikihalvön för att bada.

Tillsammans njuter vi av en traditionell grekisk måltid, meze, med saganaki (friterad ost), tzatziki, grillad aubergine, dolmades (vinbladsdolmar) och haydari, en kryddig tomatröra med vitlök.

– Jag kom till Grekland från Sverige som elvaåring för att bo med pappa i Aten, men för sex år sedan flyttade jag till Thessaloniki, berättar Tony Kodros. Jag trivs mycket bättre här. Thessaloniki är en coolare stad och mycket mer tillbakalutad än huvudstaden. Vi har ett modern grekiskt slanguttryck för det, halara, som i korthet betyder slappna av och som innebär att vi inte hetsar upp oss i onödan. Här i den norra delen av landet behärskar vi helt enkelt konsten av att njuta av livet. 

Redan efter några dagar är det märkbart att det vilar en sorts bekymmerslöshet över folk som inte ens den svåra ekonomiska krisen kunnat rå på. Tony ger mig några värdefulla tips inför resan söderut i jakten på innebörden av uttrycket halara.

– Du ska koncentrera dig på Sithonia, det mellersta av Halkidikis tre ben. Där hittar du gröna pinjeskogar och mysiga fiskebyar. Sithonia har klarat sig bäst från större exploatering. Kassandra som ligger närmast Thessaloniki är mer lättillgängligt och därmed också mer välbesökt av turister.

Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Maten är viktig i den nordvästra delen av Grekland. Här pratar man hellre mat än idrott och politik.
Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Vi skålade i ouzo och drack retsinavin och som avslutning fick vi en efterrätt på kataifi och baklava. Svag musik och den sandpapperliknande smaken av kaffesump i sista klunken grekiskt kokkaffe. Denna stund förknippar jag för evigt med Grekland.

Med hyrbilen kör vi söderut genom ett kuperat och bergigt landskap där olivträden på de branta bergssluttningarna kärleksfullt vrider sina flätade stammar runt varandra. Första anhalten blir landtungan Agion Oros Athos, en helig plats inom den grekisk-ortodoxa kyrkan. Staden Ouranoupoli är märkligt nog sista anhalten för den vanlige besökaren. Till resten av halvön är det bara munkarna som har tillträde till de tjugotal kloster som hänger likt örnnästen på Atos klippiga kust. Ett mycket begränsat antal manliga besökare får lov att komma dit om man i god tid skaffat tillstånd. Kvinnor gör sig däremot icke besvär. De får nöja sig med att med båt från sjösidan betrakta de tusenåriga klostren.

Med ett hjärtligt kalo sorisate hälsas vi välkomna av restaurangägaren Salas på restaurang Lemoniadis. Sedan mitten av 1950-talet har han drivit sin krog vid hamninloppet till Ouranoupoli. Här är fisken och skaldjuren alltid nyfångade.

Att jag åter befinner mig här på Halkidiki-halvön har med ett outplånligt minne att göra, en liten händelse förknippad med mat som inträffade under en bilresa i min ungdom då vi körde runt på Halkidiki. Någonstans på vägen längs Kassandras kust vek vi av mot havet och hamnade av en slump i en liten fiskeby som jag inte kommer ihåg namnet på. Vi slog oss ner på en liten familjeägd taverna och var så gott som ensamma gäster.

Denna eftermiddag som sträckte sig mot kväll, då ägaren och hans hustru dukade upp ett dignande skaldjursfat, glömmer jag aldrig. Vi skålade i ouzo och drack retsinavin och som avslutning gavs vi en smarrig efterrätt på kataifi och baklava gjord på nötter, honung och smördeg. Svag musik och den lite sandpapperliknande smaken av kaffesump i sista klunken grekiskt kokkaffe. Denna stund förknippar jag för evigt med Grekland och den har sedan dess lett mig hit otaliga gånger.

Nästa dag blir det en tur runt den mittersta landtungan, Sithonia. Första stoppet blir i byn Armenistis med sina fina tavernor i småbåtshamnen. Bakom oss reser sig bergen med sina pinjeskogsklädda sluttningar. På den östra sidan är kusten brantare och badvikarna mindre, men också mer avskilda och mindre besökta av badgäster. 

En sådan liten pärla hittar vi intill Lagomandrastranden. Högst uppe på klippan i skuggan under pinjeträden på den smalaste delen av landtungan ligger ett litet mysigt kafé, Beach Bar Aqua Heaven.

Lite längre söderut kör vi in i byn Nikitis gamla stadsdel med sina vackert bevarade hus. Gäller det bad är Lemos på Sithonias sydspets med strand på båda sidor om ett smalt näs ett måste. Den nås bara till fots efter en promenad på ett par kilometer eller ännu hellre från havssidan med båt. En mer lättillgänglig strand är Orange nära Sarti.

Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Efterrätterna på Michelinrestaurangen Kamares är pricken Ù�ver i:et efter en fantastisk måltid.
Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Vid Lagomandra Beach på Sithoniaudden hittar vi denna lilla undangömda badvik med ett litet kafé högst uppe på klippan.
Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Ouranoupoli är tröskeln in till det heliga berget Athos med alla sina grekiskt ortodoxa kloster. Dagligen utgår båtar från hamnen med pilgrimer över till Dapne. För att få följa med krävs särskilda besökslicenser som måste ansökas långt i förväg.

Turister är alltså bara välkomna på den första delen av Athoshalvön. Vi får följa med Eagles Palace Hotels egen båt ut till ön Ammouliani som ligger strax utanför. Vi ankrar upp i en väl skyddad vik, Alikes. Vattnet här är sinnebilden för Grekland: kristallklart och smaragdgrönt. Räcker det inte för den folkskygge finns de ännu mer avskilt belägna systeröarna Pena och Retsi där man hittar små undangömda vikar utan en levande själ.

När vi fortsätter med båt längs det heliga bergets kustremsa kan vi åtminstone på håll se fem av Athos tjugo kloster, resten ligger gömda för ögat i marmorbergets skrevor. Endast en kvinna har fått sätta sin fot på Athos genom historien – Jelena, den medeltida serbiska kejsarinnan. Hon var makan till Dusan den Mäktige, den mäktigaste serbiska härskaren i historien.

Vinden drar upp silverstråk i Egeiska havets svarta vatten. I denna föränderliga tid där katastrofer av olika slag avlöser varandra står Athos kloster stadiga, grundade på urberg vars topp reser sig tvärbrant ur havet till en höjd av lite mer än 2 000 meter. Den bleka månskäran stiger vid horisonten samtidigt som 2 000 munkar faller på knä i samma liturgiska ritual som de gjort de senaste tusen åren.

När jag nästa dag utforskar landtungan Kassandra hamnar jag åter i en liten fiskeby som sätter minnen i rörelse från min ungdomsupplevelse i Halkidiki. När Apollo i den grekiska mytologin förälskade sig i Kassandra lovade han att ge henne siargåvan om hon besvarade hans kärlek. Hon lät sig inte imponeras, men det är svårt att själv motstå denna kärleksinvit där jag sitter på en klipphylla i byn Afytos och blickar ut över havet och Toroneosbukten medan solen långsamt försvinner i ett svagt skimmer av rosa och blått.

I en av Afytos gränder möter jag senare en äldre kvinna som bjuder in mig till sitt lilla vitkalkade hus. Panagiota heter hon, och hon besvarar roat mina frågor om varför hennes hus, liksom så gott som alla andra hus och dessutom alla trädstammar är vitmålade. 

– Förr i världen kalkades husen och träden för att hålla insekterna borta.  Den vita färgen är dessutom ett sätt att reflektera ljuset så att det inte blir för varmt inomhus, säger hon och sätter fram en skål oliver och lite fikon som tilltugg.

Och jag som alltid trott att det bara var för att de skulle se vackra ut. 

Ett uttryck som jag ofta hört när det gäller den grekiska gästfriheten är att det alltid finns plats runt ett bord och att det sällan är fullbokat på en restaurang. Blir du inbjuden av en grek kan du vänta dig åtminstone vatten, bröd och en skål med oliver, ofta även en kopp grekiskt kokkaffe – essensen av den grekiska själen. Min samlade grekiska erfarenhet är att det stämmer. Så även denna eftermiddag hos Panagiota.

Sista doppet tar jag från Golden Beach nära Paliouri. Jag kastar mig ut i en glittrande solgata som sträcker sig bort mot Sithonias klippsiluett och berget Athos blånade bergstoppar. 

Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Från halvön Athos bryts horisontlinjen av landtungan Sithonias konturer som skiftar i otaliga nyanser av blått.
Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Glassigt värre på restaurangen Kamares.
Halkidiki – äkta känsla i norra Grekland
Panagiota utanför sitt makedonska hus i den lilla byn Afytos

Guide!

Läs tillhörande guide till Halkidiki!

Fakta Halkidiki

Vad: Halkidiki (Chalkidike) är en regiondel i den nordgrekiska regionen Mellersta Makedonien och består av tre halvöar: Kassandra, Sithonia och Athos.

Bäst tid att resa hit: Maj–jun och sept–okt.

Valuta: 1 euro=10,50 kr.

Tidsskillnad: + 1 timme.

Prisläge: Drygt 30 procent lägre än Sverige.

Cykelsemester i Italien – Gardasjön på två hjul

Maldiverna – träningsresa i paradiset

Guadeloupe – Karibien på franska


Text: Jörgen Ulvsgärd • 2019-06-07
GreklandRestips

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top