Mysiga Kinsale är en semesterfavorit strax utanför storstaden Cork. Foto: Karl Johan Larsson.

Irland

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut

På resan längs de irländska vägarna förväntade vi oss god öl och vackra vyer. Men när vi lät irländarna själva peka oss i rätt riktning fann vi också vilt hav, höga berg, musik och äventyr.

Text: Emma V Larsson • 2016-02-10

Den lille mannen spänner blicken i mig. Hans filthatt är på sniskan och ett spefullt leende leker i mungipan. 

– Sätt dig, beordrar han.

Jag sätter mig bredvid honom, alldeles under statyn som föreställer Molly Malone, på Grafton Street. Han tar upp sin traditionella trumma som kallas för bodhran och börjar spela. Han knuffar på mig med axeln, rynkar pannan och ber mig sjunga med. Jag inser att det inte är någon idé att säga emot. Tillsammans tar vi ton där vi sitter, mitt i ett livligt förmiddags-Dublin. Den lille mannen har en rik repertoar och en entusiasm som räcker för flera visor. När han tystnar vänder han sig till mig. 

– Välkommen till Dublin! Det är en bra stad, men något ska du veta. Det riktiga Irland hittar ni på landsbygden. Det är där naturen och berättelserna finns. Åk till havet, bergen och musiken. Det får ni inte missa.

Jag kan inte annat än nicka och jag undrar för mig själv om dessa visdomsord också ingår i hans charmiga repertoar. De är snacksaliga, irländarna. Denna pratglada sinnesstämning summeras i ett mycket enkelt ord – craic – som betyder roligt/trevligt samtal. 

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
Det irländska ordet craic betyder en trevlig konversation – en konst som många irländare briljerar i.

Dublin är charmig, sprudlande och lätt att blixtförälska sig i. Men å andra sidan är staden också vuxen, modern och kan skryta med namn som Samuel Beckett, Oscar Wilde, W B Yeats och James Joyce. 

Jag och fotografen Kalle landade för bara tre timmar sedan, men staden har redan tagit oss med storm. En promenad genom centrala Dublin, en kaffe i parken St Stephens Green, en öl på Guinness Storehouse – som enligt uppgift ska servera hela Irlands bästa exemplar – och ett gott råd av en finurlig man i filthatt. 

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
I Dublinkvarteret Temple bar kan man uppleva irländsk folkkultur förpackad på ett turistvänligt sätt.

Dublin är långt ifrån en tråkig stad. Det finns gott om tidsfördriv, framförallt på kvällen. Dublins moderna tappning av irländsk folkkultur upplevs enkelt i kvarteret Temple Bar – där är den förpackad på ett turistvänligt vis. Vi befinner oss på en pub som är full till brädden av människor. En ung man arbetar snabbt bakom baren. Hans händer jonglerar med glas och flaskor som fångar upp det njugga ljuset från halvt dolda lampor.

Stämningen är hög, trots att det är söndag. Bandet på scenen spelar irländska favoriter med snabba takter, varvat med popdängor som alla kan. Här märks det att Dublin först och främst är en modern storstad, men med en stor personlighet. Därför är det enkelt att ta turismens effekt med jämnmod, även om det händer att Dublinborna själva kallar området för turistfälla. 

Dublin utgör startpunkten på en veckolång rundresa på södra delen av ön. Den lille mannen på Grafton Street pekade oss i riktning mot landsbygden för att uppleva det riktiga Irland. Vi har på känn att han förmodligen har rätt. Nästa anhalt är Cork, den glada staden i syd.

Reportaget fortsätter på nästa sida.

Den första lärdomen under en rundresa på Irland, är att man aldrig kan räkna med särskilt mycket – varken bra väder, smärtfri körning i vänstertrafik eller lättlästa trafikskyltar, då många av dem är skrivna på iriska. Således får vi ett antal nära-döden-upplevelser på vägen innan vi anländer till Cork. Det är Irlands näst största stad, men småstadskänslan är påtaglig. Här finns många studenter, mycket shopping och – givetvis – många pubar. Men inte långt från den livliga huvudgatan St Patrick Street hittar du resten av Cork County som bjuder på smäktande ängar och vassa klippstränder. 

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
Södra och västra Irlands stränder är många – surfarna likaså.

Cork vibrerar av hetta när vi anländer. Vi strövar gata upp och gata ned. Den ljumma vinden fläktar föga och Lees vatten ligger nästintill blickstilla. Vi har fått nog av stadsgator – gör som resten av stadens invånare, hoppar in i bilen och styr mot havet. I Kinsale, 25 kilometer utanför Cork City, hittar vi det vi söker – fläktande havsbris, en förtjusande lunch på fiskrestaurangen Fishy Fishy och vin som smakar fläder. 

Staden är liten och ett populärt semestermål. Här trängs gourmetrestauranger, segelbåtar och konstgallerier. Strax utanför Kinsale ståtar kustremsan med en strand i samhället Garretstown. Den vita sanden är omgiven av Irlands så typiskt gröna ängar och vassa, låga klippor. I de rastlösa vågorna guppar färgglada prickar. Vågsurfare. 

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
Franske Hubert har flyttat till Irland för surfingens skull, här med sin dotter Billie.

Det tar inte lång tid innan vi träffar på Hubert Sauve, 38 år. Han är surfare förstås. Om inte hans långa busiga hår och lediga stil avslöjar honom, så gör brädorna det. Utanför hans skåpbil ligger de lockande uppradade på marken, med nosarna pekande mot havet. Hubert kommer från Marseille och bryter på franska, men slänger sig med irländsk slang lika obehindrat som vilken Corkbo som helst. 

– Jag kom till Irland för tio år sedan. Då surfade ingen här, men nu! Nu surfar nästan alla.

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
I Killarneys vilda bergstrakter inbjuder naturen till aktiviteter som vandring, klättring och paddling.

Hans blick söker sig hela tiden mot havet, som för att leta efter den perfekta vågen. Han arbetar för företaget Sandy Bottom, hyr ut brädor och ger surflektioner. Irland är kanske inte välkänt för sin surfing, men sporten växer och surfkulturen blommar i de små kuststäderna. 

– Det som gör surfingen på Irland speciell är omgivningen. Landskapet som ramar in vågorna är unikt. Det är därför jag är här. Irländarna har en skön relation till naturen, de är ett utefolk. Det är en livsfilosofi som passar mig.

Huberts sexåriga dotter Billie trampar honom på foten och frågar om de inte ska ut och surfa snart. Han nickar drö­­jande. Jo, visst ska de det. Vågorna är ju perfekta idag.

Reportaget fortsätter på nästa sida.

Tystnad vilar i dalen och bergen tornar upp sig, mörka och ohämmade, med rörliga och lättsmulade bergsväggar­. Vi befinner oss i Killarneys vilda bergstrakter för att vandra uppför Irlands högsta berg Carrauntoohil. Var och varannan irländare verkar ha gjort samma vandring minst en gång i sitt liv. Tim Long har gjort den minst 20 gånger. Han gör oss sällskap idag, enbart för nöjes skull, och rör sig vant över de lösa stenarna. Hans ögon är muntra, som om han ruvar på en drös med hemligheter. 

Vi vandrar genom bitvis oländig terräng, med siktet inställt på det cirka 1 038 meter höga berget som tornar upp sig framför oss. Det är högt, skrämmande och oerhört vackert. Kerrybergens karga sandsten utgör en skarp kontrast mot det tidigare mjukt rundade landskapet. Terrängen är svår och brant, det tar tre svettiga timmar att nå toppen.

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
Vandringen uppför Irlands högsta berg Carrauntoohil är brant och hisnande.

– Välkommen till Irlands tak, säger Tim.

Vi slår oss ned, äter vår matsäck. Tim minns fort­farande första gången han besteg berget, för cirka 20 år sedan. Det har en magnetisk dragningskraft och han tröttnar aldrig på den vilda naturen, bergets vackra form eller den utmaning som det bjuder på. Han säger att naturen är viktig för irländare, framförallt här i County Kerry.

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
I Kinsale trängs gourmet­restauranger, fiskebåtar, segelbåtar och konstgallerier.

– Vi har alltid levt av marken. Det var inte länge sedan vi enbart var beroende av jordbruket. Vår pubkultur och starka friluftslivkultur går enkelt hand i hand. Efter en dag i bergen, är det inget som slår ett besök på puben.

Tim Long är en historieberättare. Berättartraditionen har alltid varit stark på Irland och den utgör ännu en viktig del av folkkulturen. Tim berättar att den irländska folkkulturen står i ett vägskäl. Gamla traditioner har inte längre en självklar plats i samhället. Han säger att kulturen förändras, men den står ändå stark. Förmodligen har han rätt – det blir vi övertygade om när vi reser västerut och kommer till Dingle, två dagar senare.

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
Tim Long och Felicia Thomas är på väg uppför Irlands högsta berg.

Fiskebyn Dingle kallas ofta för den irländska folkkulturens vagga. Dingle är ett Ghaeltachtområde – en plats där iriskan fortfarande talas som förstaspråk. Västkusten och bergen utgör centrum för irländsk folkkultur, för det var hit som många irländare flydde undan engelsmännens förtryck. Under 1600-talet började engelsmännen kolonisera Irland och befolkningen förde en kamp för att bevara sitt språk, sin religion och kultur. Kanske är det just därför som det känns som om folkkulturen inte hotas nämnvärt idag, den har redan fått utkämpa sina slag. 

Dingle ligger vid foten av Mount Brandons grästäckta sluttning. Längs med de dussintals gator som staden rymmer trängs färgglada hantverkarbodar, restauranger och pubar. Här är man aldrig långt från havet, saltdoften sticker i näsan.

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
Närmare naturen kan man knappast komma – klippklättring på irländska västkusten.

På kvällen hörs livemusik från nästan varje dörr. Inne på Dick Macks känns det särskilt genuint – lokalen agerar skomakeri och pub i ett. Medan hyllorna dignar under gamla kängor träffas invånare och turister i en skön symbios. Här samtalar alla – unga och gamla, kostymklädda och luggslitna. Någon gång under kvällen, bortom sorlet, hör jag en ensam stämma ta ton. Jag och fotografen Kalle smyger iväg, följer rösten och hittar ett rum där en grupp på fyra personer sitter. En av männen har en gitarr och sjunger irländska folkvisor med vacker röst. De bjuder oss att sitta ned och efter en stund får vi oss en lektion i irländsk dans. Fötterna slår snabbt mot trägolvet och händer klappar takten. Timmar senare lämnar vi puben. Bartendern upplyser oss om att den stängde en timme tidigare.

– Men vi kunde ju inte låta er åka hem utan att kunna åtminstone ett irländskt danssteg, säger han muntert.

Äventyr på Irland: Vi hyr bil och kör söderut
I Dingle hörs livemusiken från varje pub.

Följande morgon är krispig och klar. Luften känns som nytvättad. Jag hänger 25 meter ovanför marken, tätt intill sval, vertikal sten. Mina fingrar kilas in i sprickor, fötterna balanserar på en smal klippkant. Långt där nedanför stormar Atlanten vildsint. Vi befinner oss bara tio minuter från Dingle och det är vår resas sista stopp. 

När jag med en sista ansträngning häver mig upp ovanför klippkanten lägger jag mig trött i det gröna gräset. Bergsguiden John Healy skrattar.

– Uppfriskande, inte sant?

John driver företaget Simply Mountains. För tillfället är han bosatt i Dublin, men han trivs allra bäst här. 

– Här på västkusten har folk en nära relation med naturen. Om ni ska bekanta er med dagens Irland så kan ni lika gärna göra det ordentligt. Klättring är en perfekt och mycket social aktivitet och låter er lära känna både natur och människor, förklarar han.

Utsikten är svindlande härifrån. Jag känner mig liten, omgiven av ståtliga klippor och vilda vågor. John har rätt. Närmare naturen kan man knappast komma. 

Det är något med Irland som gör att jag inte vill åka härifrån. Kanske är det mötet mellan gammalt och nytt, traditionellt och modernt. Kanske är det Dublins festliga personlighet i kombination med Dingles äkthet, Corks vilda hav och Killarneys höga berg. Och en hel massa “good craic” där emellan.

Missa inte att gilla Vagabond på Facebook för fler artiklar om spännande destinationer, inspiration och gratis reseguider! 

Tasmanien – Australiens bortglömda vildmark

Alaska: Närkontakt med vildmarken

Guide: Södra Irland


Text: Emma V Larsson • 2016-02-10
IrlandRestipsAktiv semesterReportageRoadtrip

Scroll to Top