Annons
Annons
Foto: Susanne Kronholm

Foto: Susanne Kronholm

Italien

Ridsemester i Italien

Trekvart från Rom breder olivfält, ängar och hagar ut sig. Det kan knappast finnas ett bättre sätt att upptäcka den italienska landsbygden på än till häst. Sitt upp så bär det av!

Text: Maria Ullsten • 2009-06-02 Uppdaterad 2021-06-23

Där nere ligger Rom, bergen bakom är de sju kullarna. Och den mörkblå strimman vid horisonten, det är Medelhavet.

Den engelska stallchefen Maria Guthridge håller in sin kraftiga, svarta häst Bella och pekar. Vi saktar av och häpnar, igen. Vi har just passerat ännu en fantastisk vy. Från andra sidan kullen kunde vi se sjön Bracciano ligga och glittra inbjudande i solskenet.

Nu är det inte bara för de vackra utsikternas skull som vi väljer att ridsemestra i Italien. Maten, vinet, kaffet, glassen och solen är andra faktorer som gör att många väljer att rida här istället för i traditionella hästreseländer som Irland och Island där föda och klimat inte riktigt är av samma kaliber. Bäst är det vår och höst, då man med tre timmars flyg till Rom kan byta fruset svenskt snöslask mot behaglig italiensk vår- eller brittsommarvärme. På sommaren är det så hett att det bara går att rida väldigt tidigt om morgonen.

– Det är egentligen bara när det blåser från norr i januari och februari som man måsta ha jacka på sig. Till och med i december brukar det räcka med en tröja, säger ridläraren Tracy Crouchters.

HON KOMMER FRÅN IRLAND, liksom flera av hästarna i stallet på ridcentret Due Laghi utanför den lilla staden Anguillara strax norr om Rom. Det är stora, stadiga kusar som är duktiga på ridbanan och verkligen kommer till sin rätt när de får sträcka ut i galopp över fälten. Med på ridturen är en av stallets stammisar, holländska Irina Souch som har återvänt ett par gånger om året sedan hon kom hit första gången 2001.

– Jag brukar försöka övertala mina ridkompisar att följa med, men de tycker det är för dyrt här. Men för mig är det den perfekta semestern. Hästarna är fantastiska, instruktörerna toppen och jag känner alla. Jag är hellre här i tre dagar än på ett billigare ställe i en vecka, säger Irina.

Hemma i Amsterdam rider hon en gång i veckan. Här brukar det bli två gånger om dagen.

– Men vissa dagar åker jag hellre in till Rom, säger hon.

Ridsemester i Italien

TILL DUE LAGHIS FÖRDELAR hör nämligen att det från stationen i Anguillara bara tar 45 minuter med tåget in till Ostiense-stationen i centrala Rom. Så stället passar utmärkt för makarna Souch, som inte vill rida lika mycket båda två.

För nybörjare som Irinas man går det bra att bara skritta i de vackra omgivningarna, kanske stanna till vid Due Laghis eget getostmejeri för att se hur mjölken från gårdens får och getter blir till mjuk, färsk ricotta och hård, lagrad pecorino. Och när Irina tar avancerade lektioner i dressyr eller hoppning sightseear hennes man på egen hand ett par timmar.

– Han älskar arkitektur och historia och åker ofta till Rom för att kolla på något tempel eller någon liten staty han just läst in sig på. Det blir lite för mycket detaljer för min smak.
För dem som är lagda åt det hållet finns även ett par, tre golfbanor i trakten. Men framför allt finns sjön och de oemotståndliga tre små byarna runt omkring – Anguillara, Trevignano och Bracciano. Alla tre är lika fina, men det krävs bil för att ta sig dit.

Vi har tillbringat eftermiddagen med att flanera i Anguillaras gränder som anlades då romarriket var som störst. Jag letar adjektiv för att beskriva intrycket; pittoresk känns som ett väldigt understatement. Det blir liksom inte mysigare eller mer italienskt än så här. Trappor i handhuggen sten leder upp till vackert patinerade dörrar med smidda portklappar. Rader av enkla krukor med pelargoner och torktåliga gröna växter med tjocka blad står uppradade på många av de vackra balkongräckena. Katter dåsar i solen på putsade murkrön.

Ridsemester i Italien

NÄR EN TANT slår upp sitt fönster för att ta in tvätten som förstås hänger på tork utanför blir det nästan för mycket. Väntar hon på ett filmteam, eller? Här krävs ingen ytterligare stajlling för att spela in en icke tecknad version av Walt Disneys Lady och Lufsen.

– Alla åker till Toscana. Men vi har lika fin natur, lika fina gamla byar, men mycket färre turister, säger Matteo Marzano som är marknadschef på Due Laghi och gör sitt bästa för att locka fler till den ganska okända regionen Tuscia.

Hotellet har vitrappad sten, terrakottaklinker, sänggavlar i smidesjärn och synliga takbjälkar.

Till vår svit hör även en liten terrass med olivträd och eftermiddagssol, där man med fördel kan ta sig en Campari soda efter ridturen. Under sommarhalvåret går det också bra att svalka sig i poolen bland citronträden i trädgården före middagen. Med bil tar det tre minuter att pila ner till sjön för ett dopp i det kristallklara vattnet. Runt sjöarna finns även flera badstränder.

– Lago Bracciano är en av Roms dricksvattenreservoarer så ingen form av förorening är tillåten och motorbåtar är förbjudna, berättar Maria Guthridge.

Ridsemester i Italien

DEN SOM VÄNTAR SIG rajtan tajtan blir besviken på Due Laghi. Stämningen är snarare mondän, förutom hotellets egna gäster hittar även par i övre medelåldern från trakten och från Rom hit för att njuta en femrätters middag.

Maten är som så ofta i Italien av god kvalitet. Det verkliga esset på menyn är den hemlagade gnocchin med tryffelsås, så god att jag har svårt att inte beställa den flera dagar i rad.

Även ridningen på Due Laghi är av högsta kvalitet, och undervisningen sker på engelska. Kraven på säkerhet är höga, Maria Guthridge släpper inte ut oss på terrängbanan innan hon sett oss hoppa i manegen.

Ritten över de fasta hindren som ligger utspridda på ägorna blir den verkliga höjdpunkten.

När mitt lilla sto Fiamma förstår att hon faktiskt ska få hoppa hindret på andra sidan ängen förvandlas hon från en lydig, men lite oengagerad ridskolehäst. Öronen pekar spikrakt framåt och när hon ser Irina sätta av mot det första terränghindret på den väldiga fuxen Paddy, börjar hon trippa på stället.

För en gammal hästtjej som numera rider högst sporadiskt finns inget härligare än att sitta på en häst som vill framåt, men ändå är lätt att hålla in. Tillsammans flyger vi högt över stockarna och när vi landar är jag hög som ett hus, på mina alldeles egna endorfiner.

Med möra armar och ben skrittar vi hemåt på svettiga hästar medan solen försvinner bakom kullarna på andra sidan sjön och färgar både himlen och den spegelblanka ytan blåbärsrosa. Få se, ska vi doppa oss i poolen eller orkar vi gå ner till sjön för kvällsdoppet? Ta kvälls-Camparin före eller efter badet? Äta på hotellet eller på någon av de mysiga trattoriorna i någon av de trevliga små städerna?


Text: Maria Ullsten • 2009-06-02
ItalienRestipsAktiv semester

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top