Thobias Eriksson Brodin är 23 år och kommer från Mora. För två år sedan blev han yngsta svensk att besöka hela Europa – och i år har han satt siktet mot världen. Tillsammans med sin vän Samuel har han rest landvägen, med buss och tåg – hela vägen till Bangkok i Thailand.
Läs också: Tågluff på främlingars soffor: ”Vänner för livet”
Hur kom ni på den här idén?
– Idén dök upp första gången för något år sen under en pubkväll; vi diskuterade olika resor vi ville göra i framtiden och att åka landvägen till Thailand kom på tal. Efter det glömde vi av det ett tag tills i höstas, då vi planerade en resa till Thailand, och för att göra resan speciell valde vi då att vi skulle ta oss dit landvägen.
Språkstudenten som reser runt jorden
- Namn: Thobias Eriksson Brodin.
- Ålder: 23 år, från Mora.
- Gör: Studerar videoskapande och språk på distans. Har besökt över 93 länder i världen.
- Sociala medier: Följs av tusentals på TikTok, Instagram och YouTube under namnet @thobiasresor.

Blev det som ni tänkte er?
– Nej, inte helt och hållet. Vår originalplan när vi påbörjade planeringen i höstas var att åka via Afghanistan och Iran, som tyvärr föll bort som alternativ. Vi kunde inte åka norrut över Ryssland, och då var sista alternativet Azerbajdzjan. Deras landgränser har varit stängda för inresa sedan pandemin, men under åren har ett fåtal personer fått särskilt tillstånd för att resa in. Vi kontaktade ambassaden gällande detta, men fick aldrig något svar. Därför blev vi tvungna att ta ett kort flyg vidare till Uzbekistan för att fortsätta resan.

Stannade någonstans på vägen eller reste ni oavbrutet?
– Under sträckan i Europa stannade vi inte länge på varje plats, då vi både hade besökt de flesta platserna flera gånger redan. Vi hade bland annat en heldag i Berlin och stannade en natt var i Belgrad och Sofia.
– Efter vi lämnat Europa stannade vi lite längre på varje plats; till exempel hyrde vi bil och reste runt en vecka i Georgien. I genomsnitt stannade vi 2–3 dagar i varje stad.

Picknick och bussbyte i Turkiet
”Efter att ha åkt med ett 24 timmars nattåg genom Turkiet kom vi fram till staden Erzurum i landets östra kant. Där hade vi ungefär en timmes väntan innan vi skulle ta en buss vidare mot gränsen mot Georgien. I busskontorets väntrum satt vi bredvid en äldre dam som skulle med samma buss. Hon pratade en hel del med oss, men vi förstod inte ett ord turkiska och hon förstod inte ett ord engelska.
Efter att solen gick ner tog hon fram bröd, dadlar och bananer och bjöd oss. Under denna tid pågick den muslimska fastemånaden Ramadan och vi fick äran att bryta fastan med henne. Trots att vi var mätta så fortsatte hon bjuda oss ända tills bussen vi skulle åka med anlände.”
Var det ett bra sätt att resa på?
– Ja, det tycker jag. Man får se så mycket mer än om man tar flyget, och man känner verkligen av avståndet mycket tydligare. Det behöver inte vara stressigt att resa så heller, då man väljer själv hur länge man ska stanna på varje plats.
Läs också: Med lyxtåg genom Vietnams risfält
Ni var tvungna att flyga en sträcka – hade ni räknat med det innan avresan?
– Vår plan när vi lämnade Sverige var att få särskilt tillstånd att resa in via Azerbajdzjan. Vi väntade på svar från den azeriska ambassaden om godkännande. När de aldrig svarade oss tog vi flyget som sista alternativ.
Mötte backpacker på övergivet spahotell
”Under vår vistelse i Georgien befann vi oss i Tsqaltubo; en spökstad full av dussintals övergivna spahotell. Medan vi utforskade ruinerna av ett av dessa hotell träffade vi på en till person som hade samma idé som oss. Vi började snacka med honom och det visade sig att han hade kommit dit från Tyskland för att lifta genom Kaukasus.
Vi umgicks ett litet tag och bytte kontaktuppgifter. Några dagar senare mötte vi upp honom igen i huvudstaden Tbilisi och tillbringade dagen med honom. Vi håller kontakten med honom än idag.”

Ni säger själva att biljetter och boende kostade runt 16 000 kronor per person. Vad känner ni själva, är ni nöjda med den prislappen eller tycker ni att det var dyrt?
– Med tanke på allt vi har fått se och uppleva längs vägen är vi utan tvekan nöjda. Det är ju såklart mycket dyrare än att flyga, men det går inte att jämföra. Det hade gått att komma undan några tusenlappar billigare också, om vi bokat ännu tidigare och i lägre klasser.
Hur har det varit att resa ihop så länge? Är ni fortfarande kompisar?
– Att resa tillsammans är inget nytt för oss; vi har tidigare rest till länder som Syrien och Jordanien tillsammans. Vi är bra kompisar sedan länge tillbaka och som tur är så är vi rätt lika när det gäller vilka slags resor vi tycker om; vi båda söker äventyr och är inte så kräsna med bekvämlighet.
Miniguide: Så bokar du tåg med Interrailkort
Hur långt i förväg har ni behövt boka boende och biljetter? Har det varit svårt att få ihop det någon gång?
– Biljetterna från Sverige fram till Georgien bokade vi ett par veckor innan avresan. Därefter var vi fortfarande osäkra på hur vi skulle ta oss vidare, och efter att vi bokat vårt sista minuten-flyg till Uzbekistan började vi boka resterande biljetter. Därifrån framöver hade vi biljetter bokade ungefär en vecka framåt resten av resan.
– Vissa sträckor fanns inte alltid biljetterna vi ville ha, till exempel på tåget mellan Samarkand och Tasjkent ville vi prova på de uzbekiska snabbtågen, men istället fick vi åka ett klassiskt tåg – i VIP-klass, eftersom biljetterna i andra klass var slutsålda. På nattåget mellan Lanzhou och Chongqing var alla bäddar slutsålda, så vi fick nöja oss med sittplatser i tredje klass; en otroligt obekväm upplevelse men vi träffade väldigt trevliga kineser.
Obekvämt tåg – men ett magiskt möte
”När vi skulle boka nattåget från Lanzhou till Chongqing i Kina så var alla bäddar fullbokade, så vi blev tvungna att ta sittplatser i tredje klass istället. Själva bekvämligheten var icke-existerande, men det var trots det en spännande upplevelse.
Vi träffade ett par jämnåriga kinesiska backpackers som återvände hem ifrån en vandring i öknen. De bjöd in oss att sitta med dem och gav oss på massor av kinesiska snacks. Våra kunskaper i kinesiska var jämförbara med deras kunskaper i engelska så vi kommunicerade med handgester och översatte med mobilen. Vi tillbringade flera timmar tillsammans där vi pratade om resor, utbildning och livet.”

Var det värt det? Skulle ni göra om det? Skulle ni råda någon annan att göra resan?
– Det var helt och hållet värt det, och jag hade gärna gjort om resan igen, men inte än på ett tag. Jag hade i så fall väntat tills världsläget ser annorlunda ut och åkt en annan rutt; antingen norröver genom Ryssland, eller söderut genom Iran. Därifrån finns ännu fler alternativ; antingen via Afghanistan och Centralasien, eller genom Pakistan, Indien och Myanmar.
– Är man erfaren resenär, står ut med långa tågresor och vill uppleva världen på ett annat sätt kan jag rekommendera denna resa. Just den rutten vi åkte denna gång är säker också; ingen av platserna avråds att resa till av UD.

Vad gör ni när ni inte reser? Pluggar ni?
– Ja, vi båda studerar på distans på universitet. Jag läser videoskapande och språk, medan Samuel läser juridik. Under somrarna stannar vi hemma i Sverige och njuter; det finns ingenting bättre i världen än en svensk sommar.
Nu är ni framme i Thailand! Vad väntar härnäst?
– Jag har rest vidare och hunnit besöka Brunei, samt Perth i Australien. Samuel stannade i Thailand, men nu ska jag vidare till Sri Lanka och då möts vi upp där. Resan hem till Sverige är inte bokad ännu, men jag kommer vara kvar i Asien i minst en månad till.

Hur många och vilka länder passerade ni på vägen?
Cirka 15 länder:
- Danmark, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien, Bulgarien, Turkiet, Georgien, Uzbekistan, Kazakstan, Kirgizistan, Kina, Laos och Thailand.
- Flera av länderna (Danmark, Tjeckien, Slovakien) passerades med nattåg.
Vilket var det bästa tåglandet?
– Utan tvekan Kina; deras tågnätverk är otroligt utbrett med snabbtåg som når alla kanter och hörn. Bekvämligheten på snabbtågen är hög även i de lägsta klasserna, och även bäddarna på nattågen håller hög kvalitet. Utsikterna är såklart även fantastiska!
Vilket var det jobbigaste landet att resa igenom?
– I Turkiet hade vi ett nattåg från Ankara till Erzurum på 24 timmar. Egentligen är själva tåget rätt okej, men det var många smågrejer som tillsammans bidrog till en jobbig upplevelse. Till att börja med fanns ingen AC i kupén, och det var uppemot 10 minusgrader utanför så man fick antingen svettas eller öppna ett fönster och frysa. Mitt i natten fick vi sällskap i kupén av en far och hans dotter, och vi fick väldigt lite sömn då flickan grät och skrek hela natten. Tågresan blev rätt långtråkig också; det var sällan man hade täckning ombord på tåget så det fanns inte alls mycket att göra.

Vilka tre städer var bäst att övernatta i?
– Egentligen hade alla tre kunnat vara i Kina, men för att få lite variation väljer jag en stad där: Chongqing, som tekniskt sett är världens mest befolkade stad. Det är en otroligt häftig stad med massor att se, men det är också förvånansvärt billigt. Ett lyxhotell i en skyskrapa precis i centrum går för runt 200 kronor natten per person, och kollektivtrafiken är fantastisk.

– Även Luang Prabang i Laos är en höjdpunkt. Det är den före detta kungliga huvudstaden och numera UNESCO-världsarv. Laos är nog det billigaste landet jag besökt, så pengarna räcker långt här. Befolkningen är mycket trevliga och välkomnande.

– Georgiens huvudstad Tbilisi är rätt trevlig. På centralstationen finns ett hotell i samma byggnad, som har rätt överkomliga priser. Rummen har balkong med fin utsikt över staden, och bredvid stationen ligger tunnelbanan så man lätt kan ta sig in och utforska stadens centrum.