Edinburgh på hösten – en perfekt weekendstad

Jag kan inte rå för det, men när hotellets portier baxar upp mina väskor till rummet på Nira Caledonia i Edinburgh skäms jag lite. I det tysta ber jag om ursäkt för alla de där extra kilon av “kan vara bra att ha” och “kommer kanske till användning”. Har nämligen blivit uppgraderad och inkvarterad högst upp i huset – på vinden. Avsaknaden av hiss betyder istället en Slinky-spiral av trappor – febrilt kalkylerar jag dricksen för varje trappsteg.

Från fönstret i hotellrummet ser jag över takåsarna några kvarter bort. Tegelstenshusen står uppställda på rad. Ur ett par skorstenar puffar det ut rök. Det är höst och det är väl nu som Skottland är som bäst? Luften är frisk, brasorna värmer, whiskyn likaså. Som weekendstad är Edinburgh perfekt – här kan man stanna några dagar innan eller efter en tur genom övriga Skottland, det finns trendiga restauranger, genuina hak, historia och mycket att upptäcka.

Sneddar över parken framför hotellet in på Leo’s Beanery. Ett gemytligt frukost- och brunchställe med matiga mackor och muffins, gröt och bananbröd. Jag beställer in en perfekt cappuccino, avokadotoast och klassisk moccakaka.

Istället för att bege mig till de centrala delarna av Edinburgh vänder jag kosan mot pittoreska Dean Village med den slingrande floden Water of Leith och de gamla kvarnstenarna. Jag följer floden till närliggande Stockbridge. De bohemiska kvarteret i norra delen av staden är perfekt för alla som hellre botaniserar i vintagebutiker än turistshoppar eller som uppskattar en mindre marknad med lokalbor än den största mitt i smeten.

För vintage rekommenderas Unicorn Antiques. Här klämmer man in sig i den fullpackade källarvåningen och navigerar mellan alla möjliga prylar; tavlor, silver, antika leksaker och unika kläder. För utvalda och trendiga kläder rekommenderas ett besök på Those Were The Days Vintage.

På söndagar ska man bege sig till Stockbridge Market på Saunders Street mellan 10:00 och 16:00. Här säljs allt från mat till smycken och hantverk. På lördagarna kan man besöka syskonmarknaderna Grassmarket Market (10:00-17:00) och Leith Market Dock Place (10:00-16:00).

Till lunch känner jag för att besöka en gammal goding, The Gardener’s Cottage. Den lilla stugan med två rum är väl värt ett besök och jag bokar bord för att vara på den säkra sidan. Här serveras säsongen bästa råvaror och mycket av grönsakerna kommer från deras egna trädgård. Maten är enkel, men noga tillagad och med proffsig fingertoppskänsla. Vill man åt lite mer av självaste Edinburgh knatar man uppför Carlton Hill och besöker systerrestaurangen The Lookout by Gardener’s Cottage. Från golv till tak vetter fönstren ut mot staden och vare sig man äter frukost, lunch eller middag kan man förvänta sig en njutbar måltid.

På kvällen spelar ett liveband på Thistle Street Bar och stämningen blir sådär typiskt genuin och skön som den kan bli på en pub i Skottland. En äldre man på gitarr, en kvinna på fiol och en på dragspel. De sitter i ena soffhörnet som en del av inredningen. Ibland blir det en paus när någon i bandet ska beställa en öl eller när en stammis kommer förbi och snicksnackar.

Vill man däremot spendera kosing finns närliggande The Dome inte långt bort. Här äter och dricker man i en spektakulär miljö – en omgjord bank med högt i tak och vita dukar. Till jul dekoreras hallen och en flera meter hög julgran får inta en central plats ovanför baren.

Andra dagen korsar jag Queens Street och Princess Street till de södra delarna. På väg upp mot gatorna som tillsammans bildar The Royal Mile går jag förbi diverse butiker med Harry Potter-prylar i skyltfönstret. Dessa har jag redan kammat igenom vid andra besök i staden. Promenerar istället förbi St Giles’ Cathedral till gatan Canongate. Här ligger två väldigt olika men intressanta butiker. Cadenhead’s Whisky Shop är ett måste för den som vurmar över skotsk whisky och på Celtic Design botaniserar man bland keltisk smyckedesign.

Svänger tillbaka uppför Royal Mile och nerför W Bow till favoritbutiken Armstrongs Vintage som alltid är proppfull med rariteter till schyssta priser. Det blir såklart flera kap att fylla resväskan med; en lila rock, en mörkblå skepparkavaj och ett par höga stövlar.

Knatar uppför Candlemaker Row som tar en förbi statyn av Greyfriars Bobby, en liten skyeterrier som enligt utsago ska ha vaktat sin husses grav i 14 år innan den själv dog. Bland alla andra historiska sevärdheter i staden tycks denna väldigt liten, men på mig gör den ett beständigt intryck. Den lilla hunden i den stora världen!

Dags för lunch och jag känner inte för att sitta på en proper restaurang utan styr kosan mot Saboteur. Beställer in nudlar och sätter mig vid fönstret för att ägna mig åt det jag älskar mest – spana in gatulivet. Plötsligt kommer en drös studenter springande på gatan. Deras gröna skoluniformer och slipsar fladdrar i vinden, på andra sidan av gatan promenerar äldre universitetsstudenter.

Runt The University of Edinburgh finns många mysiga kaféer och hak. Jag hoppar över populära Söderberg (svensk fika har jag gott om hemma) och promenerar mot parken The Meadows och den lilla trucken Uplands Roast som serverar en gedigen varm choklad med marshmallows och kanel. Tar sen en tur in på National Museum of Scotland. Inträdet är gratis och museet lagom stort för en svängom genom Skottlands historia, kläder och diverse arkeologiska fynd.

När jag kommer ut börjar det skymma och Edinburgh befinner sig i sitt esse. Det ligger en lätt dimma runt den utdöda vulkanen Arthur’s Seat. För att avsluta min vistelse på topp har jag bokat bord på The Fishmarket vid hamnen. För inget element är mer förknippat med Skottland än havet för min del – vågor som kastar sig upp över karga klippor eller brusar långt nedanför kuster som stupar rätt ner i Atlanten.

På The Fishmarket serveras den senaste fångsten och med de guppande båtarna utanför fönstret går solen ner över min ‘fish and chips’ och weekend i Edinburgh.

---

Text: Helle Kikerpuu • 2022-10-29
Storbritannien • Edinburgh • Redaktionens favoriter • Skottland