Annons
Annons

Vilken väg ska Gotland välja när det gäller turismen, en av öns viktigaste födkrokar? Foto: Per J Andersson

Restips

Gotlänningen tycka turist trist – eller?

På Gotland höjs nu alltfler röster för att turismen bör regleras och begränsas, kanske till och med minska. Vagabond tog färjan till Sveriges största ö för att ta reda på mer om hur öborna ser på sig själva och på besökande fastlänningar.

Text: Per j Andersson • 2024-07-05 Uppdaterad 2024-07-12

Sommarläsning: Varje sommar besöks Gotland – en ö med cirka 61 000 bofasta invånare – av ungefär en miljon turister. Turismen drar in miljarder om året och är livsviktig för många öbors försörjning. Men turism är ett tveeggat svärd. Samtidigt skapar mängden turister problem som vattenbrist, trängsel och ökade boendekostnader. Dessutom köps hus på landet och lägenheter i Visby av personer som sedan hyr ut dem till turister, vilket eldar på bostadsbristen för åretruntboende.Annonser för Visit

Ovan: Exempel på annonser från Visit Gotland.

Läs också krönikan Jag förstår dem som protesterar mot turismen på Kanarieöarna.

Gotland uppvisar därmed liknande tecken på överturism som Barcelona, Amsterdam, Dubrovnik och Kanarieöarna där det i våras arrangerades stora protester mot massturismen. Visit Gotland har bland annat med reklamkampanjen ”Dags för en dos Gotland” lockat med att ön är ett bra substitut för att åka utomlands med reklam som visar bilder från Gotland som liknar andra platser i världen (se exempel här ovanför). Att öka turismen har länge varit ett mål. Men nu höjs röster för att den borde regleras och begränsas.

Hur tänker en öbo?

Men vad är det som lockar så mycket med Gotland? Varför vill så många fastlandsbor, inte minst stockholmare, semestra på en ö? Och hur ser gotlänningarna på sig själva, sin ö och på alla de miljoner fastlänningar som årligen kommer på besök?

Vagabond tog färjan till Visby och hyrbilen till öns östkust för att träffa etnologiprofessorn Owe Ronström i hans sommarhus – och få svar på några av de frågorna.

Owe, som skrivit boken Öar och öighet, är född på Gotland, länge utvandrad till fastlandet, men nu återbördad till ön. Man kan säga att han med sitt intresse för öforskning gräver i den mylla som format honom. Han fullkomligt svämmar över av reflektioner kring hur det är att bo på en ö jämfört med på fastlandet och vad ön representerar i människans föreställningsvärld.

Först pratar vi om mina förutfattade meningar om öbor som äkta, rotfasta och stolta, men också konservativa och långsinta. För en utomstående är det lätt att generalisera när man anländer till en ny plats. Owe har en förklaring till varför generaliseringarna blir extra starka när man ska kategorisera en ö. Det omgivande vattnet, säger han, har nämligen den magiska kraften att likforma öns invånare. Eller som han också formulerar det: vattnet trycker ihop oss.

Läs också: Gotland runt – 30 tips på saker att göra på ön.

Omgivande havets påverkan

– Havet har paradoxala funktioner för en öbo. Det är ett hinder, utgör en tydlig yttre gräns. Samtidigt är det en förbindelselänk till omvärlden. När vi tar båten och lämnar ön upplöses gränsen. Vi är så fixerade vid den där länken som bryter isoleringen att de flesta gotlänningar utantill kan rabbla tidtabellen för färjan till fastlandet, säger han där vi sitter i hans trädgård intill kalkstenshuset och sippar på varsitt glas källarsval lättöl.

– Det som är innanför gränsen homogeniseras, säger han och håller upp ölglaset mot solen. Det är gränsen, glaset som omger ölen och havet som omger ön, som gör att allt innanför verkar vara samma.

Turistens blick

Även om turistens blick är full av fördomar kan den också vara utvecklande. När öbon ser vad besökaren ser kan hon ju få upp ögonen för sina egna kvaliteter. Jag tänker genast på den fula eldgaffeln jag svarvade i slöjden i sjätte klass. När mamma och mormor sa att det var det finaste de sett skiftade gaffeln karaktär och blev vacker också för mig.

Precis så är det för öborna i Strindbergs Hemsöborna. De har inga höga tankar om sig själva, men när de hyr ut huset till en svensk-tysk professorsfamilj från fastlandet och fattar att de uppskattar deras bonniga sätt, ja då ser de sin egen skönhet.

En vanlig historia på Gotland handlar om fastlandsborna, ofta stockholmare, som semestrar på ön, blir förälskade i landskapet och kulturen och bestämmer sig för att utforska sin dröm om att bosätta sig permanent på ön. Berättelsen fortsätter med att de inflyttade bemöts med skepsis, ger upp och flyttar tillbaka till Stockholm, högljutt klagande på de förändringsovilliga gotlänningarna som vägrar släppa in dem i gemenskapen. Owe har en förklaring till den arketypiska berättelsen. Storstadsbor är i regel specialiserade på något. De är vana vid att försörja sig med hjälp av en enda färdighet. För dem är tjänster handelsvaror som man köper och säljer.

Läs också: 14 smultronställen på Gotland bortom turiststråken.

Man ska vara mångsyslare

Men på Gotland fungerar det annorlunda. Här krävs det för det första att man är mångsysslare, att man behärskar flera olika saker. Ön har exempelvis under större delen av historien inte haft några heltidsfiskare. Istället har det varit bönderna som under de delar av året då åkrarna krävde mindre arbete flyttade ner till fiskebodarna vid havet. Idag går det jättebra att vara kulturarbetare på Gotland, säger Owe, bara man också är fårfarmare, busschaufför, grönsaksodlare, grisbonde, snickare eller bra på att måla om hus, laga gräsklippare, limma trasiga möbler eller kanske ploga snö.

Den inflyttade måste också förstå att man inte alltid kan ta betalt för att utföra sina sysslor. Bättre är att gå in med dem i öns byteshandelssystem. Om grannen behöver hjälp erbjuder man det utan krav på motprestation. Förr eller senare återgäldas tjänsten.

Byteshandeln finns också idag i form av digitala bytesringar, som Facebookgruppen Gotlands lånecirkel där man kan läsa inlägg som: ”Jag skulle vilja låna en symaskin, gärna om det skulle finnas i närheten av Visby innerstad!”. Och: ”Om någon skulle råka ha en extra dammsugare lånar jag gärna en på obestämd framtid. Jag kan också byta mot blomskott (palettblad, porslinsblomma, elefantöra), en påse bullar eller chokladmuffins, en hemlagad lasagne till exempel.”

– Mångsyssleriet och byteshandeln är utbredda fenomen. På så sätt möter öborna varandra i så många olika skepnader. Det är genom att visa upp de olika färdigheterna som man blir synlig, talbar, uppringbar och därmed accepterad. Så måste man dessutom lära sig att svara ”ja”. Öbor gillar inte att höra ”nej”.

Läs också: Gotlänningar inför turistsommaren: ”Vi vill inte ha hit fler turister” (SVT Nyheter).

Hållbart sätt att ta sig runt Gotland: att cykla, som här på Ekstakusten. Foto: Per J Andersson

Släktband viktiga

Förutom mångsyssleri och byteshandel blir släktband viktiga på alla marginaliserade platser med små resurser. Ett exempel på det är att de gotländska bönderna precis som flera ursprungsfolk en gång i tiden sjöng sin historia med namn på olika personer i flera släktled.

– Idag kan du inte träffa en öbo och ta upp vad du har på hjärtat innan du rett ut vilken släkt hon tillhör och vilka förfäder och syskon och kusiner hon har. Det kan gott och väl ta tjugo minuter innan man är färdig med det, säger Owe Ronström. Vi berättar fram varandra. Vi karterar varandra. Vi ritar om och om igen upp en mental karta över den lilla värld som ön utgör så att den blir förståelig och överblickbar.

Han jämför den gotländska mentaliteten med den tyska idén om blod och jord som grundval för gruppsamhörighet, i motsats till den franska och amerikanska tanken om att alla oavsett bakgrund kan bli medlemmar i en nation genom att ingå ett avtal om medborgarskap. Tanken att släktskap och födelseort är det som avgör tillhörighet är typisk för öar, men förstås inte unik: på det svenska fastlandet ser Owe liknande tankemönster i regioner som Skåne, Älvdalen, Siljansbygden, Norrlands inland och Tornedalen.

Läs också: Gotlandsborna: ”Inför turistavgifter här med” (Aftonbladet).

Allt färre lägenheter och hus att hyra för rimligt pris för året runtboende. Allt fler svindyra boenden för sommargäster. Foto: Per J Andersson

Både föraktar och älskar

– Idén är att vi sitter ihop på grund av att vi kommer från samma plats snarare än att vi har samma intressen. Hur gärna vi än vill kan vi inte ta avstånd från släktskapet.

Han säger att det har öborna gemensamt med svarta, samer och romer. Man är stolt över det egna, samtidigt som man känner den nedlåtande blicken från de andra.

– Marginaliseringen förvandlas till en rent fysisk upplevelse. Den ristar in saker i kroppen. Samtidigt skapar den en ambivalens som yttrar sig i att man både föraktar och älskar sig själv, både flyr och längtar tillbaka, avslutar Owe Ronström.

Läs också: Tidningen Hela Gotlands artikelserie om turismen om ön

Läs mer om Gotland

Det här är en förkortad version av en intervju som först gjordes för reportageboken Drömmen om en ö (Ordfront förlag 2022) av Vagabonds Per J Andersson. I boken kan man läsa mer om Gotland och 9 andra mer eller mindre turistiga öar i Östersjön, Atlanten, Medelhavet och Indiska oceanen.


Text: Per j Andersson • 2024-07-05
RestipsSverigeGotland

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Rulla till toppen