Öluff och vandring i Bohuslän – tre öar på tre dagar

Röda fiskebodar som speglar sig i vattnet. Lila ljung och släta stenhällar. Bohus-Malmön är verkligen sinnebilden av Bohuslän – kargt och gulligt på samma gång. En bit längre bort strosar ett tyskt par på husbilssemester. Tvååriga dottern Ylva trivs med att klättra bland Bohusläns klippor, vilket kräver föräldrarnas ständiga uppmärksamhet.

– Sverige är ett väldigt bra land att resa i med barn. Vi försöker att undvika andra tyska campare bara, de för oljud och lämnar skräp efter sig, säger Michael Hellwig och Jeanie Wolf Hellwig som efter vistelsen i Bohuslän ska vidare till en älgpark.

Vi har vigt en tidig hösthelg åt att vandra på öar längs bohuskusten. En ö per dag. Efter Bohus-Malmön väntar Ramsvikslandet och slutligen lilla Hållö ute i havsbandet. En lokal arrangör har startat med konceptet ”vandra utan packning”, en semesterform som är vanlig ute i Europa men som nu börjat dyka upp även i Sverige. Istället för att släpa med sig tunga ryggsäckar så traskar man med fjäderlätt packning.

Resten av bagaget fraktas mellan de olika pensionaten längs vägen. När man kommer ”hem” efter en dags vandring så känns det väldigt skönt att slå sig ner med ett glas vin och njuta av en trerätters middag istället för att börja rodda med ett trangiakök.

Jag tänker på hur Bohuslän har gått från fattigt slit till lyx och livets goda när vi vandrar runt Bohus-Malmön. Ett urgammalt fiskeläge som växlade om till stenhuggeri när efterfrågan på bohusgranit sköt i höjden under 1800-talet. Numera är ön en populär semesterort och de gamla fiskarbostäderna betingar mångmiljonbelopp, precis som på många andra ställen längs kusten.

Vid lunchtid passerar vi Draget på öns sydsida och hoppar över sönderhuggna stenblock. Stympad naturrester från den nu insomnade stenindustrin. I mina ögon är det ganska vackert med de brutalt sönderskurna stenstyckena, men det är inte allas kopp te.

– Antingen tycker man om det eller inte. Jag har vänner som tycker landskapet här är det värsta de sett, säger Lena Bratt som ligger och solar vid vattenbrynet.

– Men stenhuggeriet gav pengar till bygden, tillägger hon.

– Öns skola fick tidigt kemisal och gympasal, inget saknades. Annars var det nog tufft här, särskilt under kriget.

Lena tillbringade somrarna här som barn, hennes mormor hade en bondgård på ön. Nu bor hon i Stenungsund en timme bort men har sommarhus på Bohus-Malmön.

– Jag är här nästan hela tiden. Det är alltid något att fixa. Takpannorna åkte av i en storm och man måste måla om huset hela tiden, läget är så utsatt här, säger hon och vänder ansiktet mot solen.

• 

• 

Bohuslän är kanske inget man förknippar med vandring i första hand, men det är faktiskt ett suveränt sätt att uppleva denna del av Sverige. Att vandra längs kusten är inte särskilt ansträngande, men naturen är omväxlande och det blir aldrig tråkigt. Lederna är väl utmärkta och går mestadels nära vattnet. Här funkar det att vandra nästan året runt, men man bör undvika de regnigaste höst- och vintermånaderna då blöta löv gör klipporna glashala.

Under eftermiddagen har vi i lugn takt avverkat den dryga milen runt Bohus-Malmön och hoppar på den gula bilfärjan som tar oss den korta biten till fastlandet och hem till Bengt. Nästa natts härbärge heter nämligen så. Det drivs av Bengt Låstbom som också bor i huset. På verandan latar sig katten Ceviche under en färgglad hängmatta.

Bengt är en äventyrlig man som rest jorden runt flera varv. Kört motorcykel genom Colombia, Patagonien och södra Afrika. Det var efter en sådan långresa på hoj i Australien som han kom tillbaka till Örn och bestämde sig för att starta ett pensionat.

– Det var tidig vår när jag kom hem, grått och tyst. Jag fick abstinens. I byn bor bara tjugo personer så det är ensamt på vintern. Vad ska jag göra? tänkte jag.

Under sitt yrkesliv har Bengt designat hotell och restauranger världen över – bland annat var han med om att skapa det första hotellet i Longyearbyn på Svalbard på 1970-talet. Det var alltså inget jättekliv till att bygga om huset till ett pensionat, även om det var lite pirrigt när han också öppnade restaurang ett par år senare. Numera rullar det på och det lilla pensionatet har blivit välkänt för sina sommarkonserter som hålls utomhus i den lilla trädgården.

• 

• 

Dagen därpå sitter vi i Bengts båt på väg ut i skärgården. Det är helt vindstilla och havet ligger blankt som en spegel. Himmel och vatten smälter samman vid horisonten.

– Kolla alltså, jag blir alldeles mållös, säger Bengt.

Han badar bara ett par gånger per säsong men stormtrivs ute på sjön. Därför har han börjat erbjuda sina gäster hummersafari om hösten och kör båttransport mellan öarna.

– Om man åker till västkusten utan att få komma ut på havet är det nästan meningslöst. Det ger ett mervärde för folk som till exempel kommer hit för att vandra, att också få uppleva en tur på sjön.

Den vita motorbåten plöjer genom vattnet, förbi karga skär. Smögen tornar upp sig med vita hus, vattentorn och kyrka. Själv åker Bengt aldrig till Smögen.

– Bara om jag handlar fisk. För mycket folk!

På Nötö, som ligger vid Ramsvikslandets sydspets, hoppar vi av och inleder dagens vandring. Här möts vi av betande kor och strandängar som färgas i rött och grönt, till och med lila. Vindpinade enbuskar slickar marken.

Ramsvikslandet var tidigare en halvö men är numera avskilt från fastlandet av en smal kanal. Hela ön är ett naturreservat och vandringen är väldigt varierad. Här går man ena stunden i lövskog för att lite senare hoppa på karga klippor med jättegrytor från istiden. Man förstår varför ön är ett så populärt utflyktsmål.

Efter ett par timmars vandring når vi Grosshamn. Vyn med det ensliga vita trähuset mot havet är väldigt bildskön och frekvent förekommande i diverse reklamfilmer. Här ligger också öns ringmärkningsstation som vid lunchtid fortfarande sjuder av aktivitet. Läget i havsbandet gör att många flyttfåglar tar vägen förbi Ramsvikslandet innan de fortsätter söderut, och runt hela stationen är stora nät uppspända som vittjas varje halvtimme.

Gunnar Selstam kommer gående med en tygpåse som rör på sig. Ur påsen plockar han försiktigt upp en liten ärtsångare som vägs och mäts. En skolklass från Resö tittar nyfiket på medan Gunnar knipsar fast en ring på sångarens lilla ben.

– Den här behöver äta upp sig lite innan den kan flyga vidare, konstaterar han innan fågeln släpps ut i det fria.

Ny dag, ny ö. Tredje och sista vandringsdagen vaknar vi upp ute på Hållö. Proppmätta efter en väl tilltagen skaldjurstallrik med räkor och havskräftor som väntade vid ankomst kvällen innan. Återigen lyser solen till vår ära och havet ligger blankt, vilket inte är något man alltid kan ta för givet här ute.

– Nej, vanligtvis går man hukad i vinden så här års, säger Katarina Olofsson, som är föreståndare på öns enda vandrarhem.

Hållö har ingen bofast befolkning, sedan den siste fyrmästaren lämnade ön för 50 år sedan. Mellan december och mars har vandrarhemmet stängt och då ligger ön i stort sett öde. Till skillnad från många andra öar i Bohuslän är naturen helt orörd på Hållö. Här finns inga spår efter stenhuggning. Knappt någon växtlighet heller – öns läge är väldigt utsatt och inte mycket gror i klippskrevorna.

Att vandra runt den lilla ön går snabbt, och resten av dagen ägnar vi åt att strosa runt bland de mäktiga klipporna. Det är ett landskap som inbjuder till lek för både barn och vuxna.

Hållö är omtalad för sin koppling till nationalskalden Evert Taube, som vistades mycket på ön. I Balladen om briggen Blue Bird från Hull sjunger Taube om ett skeppsbrott utanför Hållö.

Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lo

Visans story har ingen direkt koppling till någon verklig händelse, men det råder ingen brist på skepp som förlist i de luriga vattnen kring ön. En tragisk detalj i sammanhanget är att Taubes egen bror drunknade på Hållö 1906. Tragiskt var det även 1940 då ett svenskt kurirplan på väg från Skottland kraschlandade på Hållö efter att ha skjutits ner av tyskarna. Planet försökte nödlanda i Marmorbassängen på öns baksida men misslyckades. Bara två av de femton passagerare ombord överlevde.

Marmorbassängen är en populär badplats under sommaren, men så här på eftersäsongen är det helt tomt och vi har återigen en spektakulär badplats helt för oss själva. En perfekt avslutning på en tre dagars mini-öluff som definitivt gett mersmak på Bohusläns unika natur!

Mini-guide till Bohuslän

Boende

Bohus-Malmöns pensionat. Enda hotellet på Bohus-Malmön ligger i öns gamla skola, ett stort vitt hus. Här finns både stugor och vanliga rum samt en restaurang.

Hem till Bengt. Personligt och hemtrevligt pensionat i lilla byn Örn, en bit bort från färjeläget till Bohus-Malmön. Här finns totalt sex rum, en de i nybyggda stugor på gården. Bengt Låstbom är en trevlig värd som även erbjuder båtturer och hummersafari till sina gäster.

Utpost Hållö. Enda boendet på ön Hållö ligger i öns gamla telegrafistation. Skaldjursbuffé ingår ofta i boendet. Bastu finns också, nere i hamnen.

Vandra

Bästa tiden att vandra i Bohuslän är april–juni och augusti–oktober. Undvik helst de varmaste sommarmånaderna då det också kan vara svårt att hitta boende här. På kuststigen.se kan du få exempel på olika vandringar i området som går att göra på egen hand. Vi reste med Vandra utan packning, ett lokalt företag som erbjuder vandringspaket i Bohuslän. I paketen ingår boende, mat i helpension, vandringskartor och all transport av bagage. Priserna ligger på 1 990 kr per person och dygn, med ett tillägg på 400 kr för båttur. De ger förslag på rutt och bokar för allt från 3 dagar till en vecka.

Läs mer på vandrautanpackning.se

---

Text: Fredrik Brändström • 2022-03-03
Sverige • Reportage