Jag var nyligen i New York. Promenerade längs Wall Street. Köpte frukt och mineralvatten från tidningskiosker med löpsedlar om kris, krig, svininfluensa och att amerikanerna nu bunkrar automatvapen som aldrig förr i oro för nya, striktare vapenlagar à la Obama.

Bredvid mig gick en grupp asiater, där var och en var fullt rustad för en semester i det stora äpplet – systemkamera, videokamera, hatt och Mexikoinspirerat munskydd.
Besökte Ground Zero. Drack mitt vatten och tittade ut över vad som för åtta år sedan kom att bli en begravningsplats för 3 000 människor.

I världen vi lever i nu kan allt hända. Och det händer. Terrordåd, epidemier, finans-krascher … you name it. Indien, Mexiko och Island är några av de senaste länderna som fått smaka på dessa hemskheter. Vem som står på tur vet ingen.

EN SAK SOM blir allt tydligare för varje gång det händer något är att varje land har olika förutsättningar för hur allvarliga efterverkningarna blir. Ett terrordåd i Egypten eller på Bali verkar mer skrämmande för oss och har mer effekt på UD:s reseråd och på turismen, än om det händer i Storbritannien eller Spanien. Uppror och oroligheter i Turkiet påverkar troligtvis turismen mer än om samma saker händer på Island eller i vårt älskade Thailand.

Det finns ingen riktig logik i det här. Våra inre bilder av hur världen ser ut spelar in.
Men bilderna bedrar. De är formade i våra huvuden, av fördomar, kultur och uppväxt. De är också formade och förstärkta av statliga råd och medier – som i sin tur är formade av fördomar, kultur, dolda agendor och strävan efter säljande rubriker. ”Vi skriver inga positiva nyheter va?” som journalistvikarien frågade sin chef.

Så vår bild av verkligheten är inte alltid lika med verkligheten. Det finns mycket annat som vi aldrig, eller extremt sällan, hör talas om – som att vi aldrig krigat så lite i världen som nu. Som att vi aldrig haft så få diktaturer. Att vi aldrig har varit så många på jorden som haft det så bra.

Det kan vara bra att tänka på när man går där på finanskraschgatan och tycker att världen verkar gå åt helvete, när vita munskydd är mer mexikanskt än sombrero och man funderar på om det kanske inte är lika bra att köpa sig en egen automatkarbin bara utifall att … ja, någon skit snart händer igen.

Tobias gör tummen upp för:

Business Class

Jag har alltid tyckt att business class verkar lite onödigt, inte bara till prislappen. Det blir liksom lite för mycket att ligga där och dricka champagne framför sin egna tv-skärm och äta trerätters. Nu, efter att ha åkt det för första gången, förstår jag grejen. Flygresan blir plötsligt en upplevelse och man landar utvilad och redo för sin destination. Nackdelen? Att man vill åka business class varenda gång … Så mitt råd till er som aldrig gjort det: gör det inte. Ni får bara mersmak.

Tobias gör tummen ned för:

Internetbokare

Semester är för min del liktydigt med oplanerade dagar. Spontanitet får vara ledordet. Det bästa som finns är att flanera i en okänd stad, gå på en bio eller teater om – och när – man känner för det. Tyvärr så blir den där spontaniteten nuförtiden allt som oftast kvävd, i alla fall vad gäller just teater- och biobesök. Boven är internet. De bästa platserna är garanterat bokade online, ja, ibland är nästan alla platser bokade online. Det är bara att börja planera semesterdagarna också …