Det har stormat en hel del kring turism den senaste tiden. Orsaken är Jenny Dielemans och Shahab Salehis uppmärksammade reportagebok Välkommen till Paradiset (se sidan 78 i nummer 8, 2008, av Vagabond). På drygt 250 sidor får man följa med bakom turismens fasader och uppleva de dystra baksidorna som förekommer på turistorter jorden runt. Man får läsa om konstruerade thailändska byar där en driftig näringsidkare har samlat en rad olika minoritetsfolk så att besökande turister ska slippa färdas mellan de olika byarna i bergen. Läsarna får lyssna till burmesiska gästarbetares slavberättelser i Khao Lak, följa med till Dominikanska republikens utlandsägda all-inclusive-anläggningar, vilka bara genererar småslantar i intäkter till de fattiga områdena där de ligger.
Man får också läsa om turister som reser till Vietnam med en färdigkonstruerad mental bild om landet (som de fått från otaliga Hollywoodfilmer om ”Nam”) – en bild som de sedan under sin vistelse med alla medel försöker bekräfta, oavsett om den är korrekt eller inte.

SOM RESENÄR ÄR DET VIKTIGT att vara påläst och göra aktiva val var man lägger sina pengar för att turismen ska kunna vara den goda kraft som den också är – något som det talats väldigt lite om i debatten som har följt efter att boken kom ut.
En annan sak som glömts bort i diskussionen är hur det ser ut på hemmaplan. Vi har våra egna ”gästarbetare” på restauranger, krogar och campingar. Vi har giriga hotellägare och turistföretag som utnyttjar såväl personal som natur (skidanläggningar i den känsliga fjällnaturen är minsann ingen eko-grej och kan liknas vid vilken all-inclusive-anläggning som helst). Turismen i Sverige får sig dock nästan aldrig en känga.

DET ÄR LÄTTARE ATT SE – och kritisera – turismen i fattigare länder. Uppdelningen av ”vi” och ”dom” är extremt tydlig. Det är också det som är problemet med turism till exotiska länder. ”Vi” och ”dom” är nämligen viktiga hörnstenar i konceptet. Och vad vi än låtsas om så vill vi helt enkelt inte att dem som vi besöker i Sydostasien ska vara som oss. Drömmen om det enkla, ursprungliga paradiset med människor som hittar glädje i annat än prylar och karriär är helt enkelt för stark.
Kanske måste vi börja acceptera att drömmen om platt-tv, bil och feta lönecheckar är lika berättigad för varje människa på vår jord, vare sig denna människa bor i en bergsby i Thailand eller på Södermalm i Stockholm. Men då är vi inne på någonting riktigt läskigt och som vi lärt oss sky som pesten: globalisering.

Tobias ger tummen upp för:

Travel News

Vår redaktion på Götgatan 95 har fått tillökning. Nyligen köpte vi resebranschtidningen Travel News från Emma förlag (som ger ut konkurrenttidningen Res). Genom köpet kan vi tillsammans stärka vår bevakning av branschen ytterligare. Förutom tidningen ingår också det prestigefulla resebranschpriset Grand Travel Awards i affären. Men bäst av allt är förstås alla nya sköna kollegor vi fått: Karin, Patrik, Katarina och Inna. Välkomna!

Tobias ger tummen ner för:

Flygbolagens bränsletillägg

Flygbolag får av någon anledning lov att separera bränslekostnader (dvs kostnader som de inte kan råda över) från biljett-priset. Om du bokar en flygbiljett, men väljer att slutbetala den låt oss säga två månader efter du bokade den så kan den totala kostnaden för resan med andra ord plötsligt ha skenat iväg i takt med höjda bränslepriser. En vän bokade för ett tag sedan en resa till Japan. Totalpriset var då 9 000 kronor. När slutdatum för betalning närmade sig hade bränslepriserna rusat i höjden. Nytt pris: 13 000 kronor …