Varför valde du Costa Rica som bakgrund till dina böcker?

– Jag fick se bilder från Costa Rica när jag hälsade på en kompis på jobbet i ett vackert kontor som tidigare varit Costa Ricas konsulat. ”Hit måste vi åka”, sa jag. Och det gjorde vi 1997 första gången. Jag läste sedan att ingenstans i världen är djur- och naturlivet så utvecklat och med så många arter av träd, frukter, blommor, fåglar och andra djur.

Deckarförfattaren med ett ben i paradiset

• Namn: Anna Ihrén
• Aktuell: Med boken ”Citronerna i Costa Rica”, den första boken i serien ”Detektiven i Montezuma”.
• Boken är inspirerad från de år hon själv bodde i Montezuma och växlar mellan djungelhetta och scener från ett vinterkallt Smögen.

Du har ju bott här i flera år! Vad var det som lockade dig mest med Costa Rica?

– Bor man i de mindre byarna som till exempel vid havet som Montezuma där jag bodde, så bor man tillsammans och i harmoni med apor, papegojor, näsapor, iguanas, papegojor och andra djur. Jag lockades av tanken på att besöka paradiset.

När du återvänder hit, vilka tre platser är de första du besöker?

– Jag har rest runt på Nicoyahalvön och det är hit jag kommer återvända. Montezuma, Cabo Blanco och Jicaral som är en liten liten by kommer det bli. Santa Teresa kommer det säkerligen bli av sig självt också.

Vilka områden rör du dig helst i när du är här?

– Det var kusten längs Stilla havet som lockade mig och det är där man får uppleva solnedgångarna som gör en så ödmjuk gentemot sig själv, andra och livet. Många tycker väldigt mycket om Atlantkusten men där har jag aldrig varit förutom i Mexiko.

Läs mer: Costa Rica till turister – ”sluta ta selfies med djur”

Naturen står i centrum på Costa Rica! Vilka nationalparker ligger dig varmast om hjärtat?

– Det är naturreservatet Cabo Blanco som också är det första i landet. Det grundades av svensken Nicholas Wessberg och hans fru Karen Mogensen 1963. Jag skriver mycket om det i min bok Citronerna i Costa Rica. Detta naturreservat innefattar både spetsen på Nicoyahalvön men också havsmiljön precis runt den vita udden. Det finns två leder genom naturreservatet som är öppna vissa dagar och tider. Man får lösa en biljett och kolla öppettiderna. Allt är dock väldigt naturligt så det är inte som att besöka en tillrättalagd park på något sätt.

– Jag tycker man ska undvika att jaga naturupplevelser som vissa djur eller vattenfall och i stället försöka falla in i costaricanernas tempo och livsuppfattning, pura vida, rent liv. Det betyder ungefär att man ska leva rent i harmoni med sina nära och kära, med djuren och naturen med respekt för dem som varit före oss och kommer efter. Att hetsa runt i Costa Rica kommer inte ge den insikt och upplevelse som jag har fått.

– I min bok har jag verkligen försökt fördjupa det här för Costa Rica har något väldigt viktigt att lära oss i Sverige. Man blir en helt ny människa om man hittar det där inom sig. Jag följde till exempel med en fiskare på restaurangen jag arbetade och fiskade med honom i ett lugn i en stilla soluppgång utan hets, otrolig upplevelse.

Även surfing har en viktig plats i Costa Ricas kultur. Är du själv en surfare?

– Jag lärde mig vindsurfa som 15-åring i Tullboden och på Bohus Malmön, men på senare år har jag testat med katastrofala resultat. I Costa Rica hyrde jag in mig hos en riktigt duktig costaricansk vågsurfare och surfinstruktör en säsong. Han har surfat sedan 80-talet innan den stora surfturismen kom igång. Men jag jobbade så mycket att jag inte hann utveckla det.

Läs mer: Rundresa i Costa Rica – surf, djungel och paradisstränder

– Många åker till Costa Rica för att surfa, men det är också helt underbart att bara bada, snorkla och promenera längs stränderna. Jag är surfare i hjärtat och älskar lugna surfspots men inte i handling. Om jag åker till Santa Teresa på semester med familjen vill jag gärna prova att gå en kurs med dem. 

Var tycker du att man hittar det allra bästa strandhänget?

– Det beror helt på vad man är ute efter. Laid back och väldigt vackert är surfstranden Playa Hermosa vid Santa Teresa, men jag tycker verkligen man ska hitta en egen strand för att man kan.

– Jag har hängt väldigt mycket på den stora Montezumastranden där rader av pelikaner flög fram och tillbaka precis ovanför strandlinjen och träden var fyllda av tusentals små papegojor som bildade gröna moln i luften när någon av dem bestämde att det var dags att byta träd. När man simmar ut ser man inte Montezuma för den lågt byggda byn gömmer sig under träden och buskarna. Och det är precis så jag vill ha det.

– Jag önskar också att jag hade åkt till stranden Manuel Antonio, men det har inte blivit så än. 

Vilka maträtter förknippar du själv med Costa Rica?

– Jag arbetade på Playa de los Artistas i Montezuma (sök direkt upp den på Insta!) som drivs av Nic och Dani. Det är fortfarande den allra vackraste och mest fantastiska restaurang jag varit på. De lagar mat med det som byns fiskare och odlare kommer med under dagen så maten är så otroligt färsk och ljuvligt lagat. Menyn skrivs klockan halv fem och innan dess vet ingen vad det blir.

– Men de lagar inte den typiskt costaricanska maten som jag åt varje dag på dagen. Gallo pinto, den målade tuppen till frukost som ser ut som en målares palett med till exempel äggröra, stekt ris med lök och svarta bönor, friterad platano, avokado, skivad tomat. Jag åt den alltid med tortilla con natilla, som är hembakta platta bröd långt från svenska tacobröd, med en grädd-créme fraîche.

– Till lunch heter rätten casado och då kan man välja stekta stora räkor, nyfångad fisk eller något kött till. Den äter man hos Itza på Restaurante la Cascada på väg för att svalka sig i Montezumas vattenfall. Stigen går bredvid hennes restaurang och hotell. Vill man ha något att dricka tar man någon av de två lokala ölsorterna Imperial eller Pilsen.

– Maten i Costa Rica var väldigt billig på 90-talet men nu är det dyrt om man äter den internationella maten. Väljer man de costaricanska nationalrätterna så är det mycket billigare och godare enligt mig förutom just Playa de los Artistas som är en upplevelse jag inte kan beskriva.

– Jag åt frukost varje dag på en restaurang som heter Soda Tipica las Palmeras vid Las Palmerasstranden i Montezuma. Det var helt underbart. Varje morgon tog jag min egenkomponerade gallo pinto med hemgjord passionsfruktsjuice. Helt otroligt!

– Mitt viktigaste tips. Ta det i lugnt tempo när du reser till Costa Rica annars missar du hela din resa!