Annons
Annons
Lek på gården efter skolan i Kina. Också en bild av världsläget. För vardagen för en majoritet av jordens befolkning bjuder sällan eller aldrig på extraordinära katastrofer. Foto: Thinkstock

Lek på gården efter skolan i Kina. Också en bild av världsläget. För vardagen för en majoritet av jordens befolkning bjuder sällan eller aldrig på extraordinära katastrofer. Foto: Thinkstock

Krönika

Nyansera eländet: res!

Jag bokar en resa och beger mig ut i världen för att råda bot på mediernas dystra världsbild. För att upptäcka att katastroferna trots allt är undantagen och den odramatiska vardagen det normala, skriver Per J Andersson i den här krönikan.

Text: Per J Andersson • 2015-01-23 Uppdaterad 2015-01-23

Jag lyssnar på Dagens Eko. Jag hör om krig och terror som dödar, korruption som sätter käppar i hjulet, krav som stressar och arbetslöshet som bryter ner.

Försöker jag skapa mig en världsbild utifrån nyhetsrapporteringen blir det en värld där människan ständigt plågas av nya katastrofer, en värld där allting sakta men säkert bli sämre … och sämre.

Kaos och våld i Syrien och Ukraina. Terror i Paris och Nigeria. Bankrutta banker i Sydeuropa. Och kris i skolan i Sverige.

Jag knäpper av radion och går över till morgontidningen.

Men det är samma elände i den.

När jag sitter här med min kaffekopp och tittar ut i vintermörkret minns jag att jag lärde mig i samhällskunskapen i skolan att nyhetsrapporteringen i en västerländsk demokrati till 90 procent består av negativa nyheter, medan rapporteringen i forna Sovjet och kommunistiska Östeuropa till 90 procent förmedlade positiva nyheter. Medan dagen gryr börjar jag längta efter den där sovjetiska nyhetsrapporteringen som vi läste om i skolan.

Ge mig bilder på året-runt-blommande solrosor och gyllengula majskolvar som tejpats fast på stjälken av propagandaavdelningen. Lura mig! Bedra mig! Proppa mig full med falska solskenshistorier!

Bara jag återfår hoppet.

Fast egentligen tycker jag ju inte det. Det där var en överreaktion. Det finns bättre sätt att råda bot på mediernas dystra världsbild.

Istället bokar jag en resa. Inte en sån där lyxig all inclusive-resa, och ingen kryssning i Karibien – för då är nog risken att min världsbild blir som den som förmedlas av massmedierna i diktaturer, en värld där solen alltid skiner och alla alltid är nÙ�jda.

Nej, jag ska ut och resa på egen hand och se världen som den är, osminkad. Då fylls jag av känslan att världen varken är helvete eller idyll, utan mångfasetterad och paradoxal. Oavsett om jag reser till amerikanska Appalacherna, en mexikansk byhåla eller Indiens storstäder ser jag att bara enstaka hus faller ihop, medan resten stÙ?r kvar – att katastroferna trots allt är undantagen och den odramatiska vardagen det normala.

Snöflingor dalar långsamt utanför mitt köksfönster och jag tänker på att nyhetsmedier aldrig berättar om vardagen i världen, att det är därför som min världsbild är så dyster.

Jag kommer aldrig att få läsa rubriker som “Odramatisk helg i Afghanistan – barnen spelade cricket i parken och solen sken”.

Eller: “För femte dagen i rad kom Mumbaitåget fram i tid till järnvägsstationen i New Delhi”.

Eller för den delen: “Två kinesiska flickor på väg till skolan stannade för att låta sig fotograferas av turist – vinkade in i kameran”.

Hus som inte rasar, ekonomier som inte krisar och människor som inte dör är inget att rapportera om.

Därför packar jag väskan och reser ut i världen för att med egna ögon se att hus inte rasar och att barn helt utan dramatik, dag efter dag, fortsätter att spela cricket och gå till skolan.

Du som läste det här kanske är intresserad av:


Text: Per J Andersson • 2015-01-23
KrönikaNyhet

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top