När båten närmade sig den seychelliska ön Silhouette såg jag personalen på Labriz Resort & Spa stå prydligt uppradade på kajen, glatt vinkande. Ett minne blixtrade till. Inte från en annan resa, utan från en tv-serie.


”Vad är verkligt och vad är påhittat? Spela roll. I takt med att allt fler binge-tittar på strömmade tv-serier tunnas gränslinjen ut mellan det påhittade och det verkliga.

— Per J Andersson, redaktör


Det var ju precis så det såg ut när gästerna anlände till hotellet på Hawaii i HBO-serien White Lotus. Trots att de som befolkade tv-seriens hotell var falska, ytliga och psykopatiska gav associationen märkligt nog en känsla av glamour. Säsong två av serien utspelar sig på ett lika lyxigt hotell på Sicilien. Fyra hotellgäster åker på dagsutflykt till en by bara för att Gudfadern spelats in där. En annan leker att hon är filmstjärnan Monica Vitti. Inte bara vi som tittar låter oss förföras av fiktiva världar, utan även karaktärerna i den fiktiva serien.

Beteendet är lika gammalt som filmkonsten. Dessutom universellt. Sedan Bollywood för trettio år sedan började spela in i Alperna har de indiska turisterna vallfärdat dit. Effekten kan sitta i länge. Filmen Sound of Music från 1965 lockar fortfarande 300 000 turister om året till Salzburg, enligt en undersökning.

Varför valde Woody Allen att spela in Vicky Cristina Barcelona i just Barcelona? Han kunde väl lika gärna ha gjort en Vicky Christina Milano? Svaret fick jag från den katalanska turistchefen. Han hade skänkt en miljon euro till filmbolaget för att försäkra sig om att Woody Allen skulle välja hans stad. Effekten blev en boost av turister, framför allt från USA. Samma effekt fick skidorten Sölden som vann kampen om inspelningsplats för James Bond-rullen Spectre.

De smartaste turistbyråerna fattar att fiktion slår traditionell reklam. Funkar även om handlingen är tragisk, våldsam och dystopisk. 40 procent av turisterna som reser till Island säger att de gör det för att de sett en film därifrån, trots att ön oftast inte föreställer sig själv, utan är stand-in för sagolandskap som i Game of Thrones, postapokalyptiska världar som i Oblivion och Black Mirror och främmande planeter som i Interstellar.

I en lyxbutik i Beverly Hills berättade personalen för mig att turister skäller ut dem för att de betedde sig så oförskämt mot Vivian Ward. Hon finns visserligen inte på riktigt. Men det gör ju affären där karaktären som spelades av Julia Roberts i Pretty Woman blir förolämpad. Vad är verkligt och vad är påhittat? Spela roll. I takt med att allt fler binge-tittar på strömmade tv-serier tunnas gränslinjen ut mellan det påhittade och det verkliga.

För en yngre generation än den jag tillhör är den nästan bortsuddad. Snart är den det också för mig. Just nu längtar jag av någon anledning till ett lyxhotell på Sicilien!