Australien: Med bil längs Great Ocean Road

Den lilla kuststaden Torquay är alla surfares våta dröm. Här har kända surfmärken som Rip Curl och Qvicksilver sitt ursprung och fyra kilometer utanför finns legendariska Bells Beach, där surftourens äldsta tävling, Rip Curl Pro Easter Classic, hålls varje påsk.

– Jag är uppvuxen här och har surfat hela livet. Tävlat, rest runt i världen och letat vågor. Får jag inte surfa vill jag inte leva, konstaterar Keith Steele.

Jag har studerat honom på avstånd. Beundrat hans seniga kropp. Sett honom välja sina vågor med omsorg. Vältränade surfare är ingen ovanlig syn på stränderna i Torquay. Det ovanliga med denna surfare är hans ålder. Keith Steele är 76 år och hans likaledes surfande fru Nicolle är 74.

– Surfing har ingen åldersgräns, muttrar Keith. Men nuförtiden nöjer vi oss med att bodysurfa. Fångar du rätt våg får du samma känsla av tyngdlöshet när du ligger ner som när du står upp.

Att sporten är något för alla bekräftas av den grupp ungdomar som tävlar om att komma först ut i vattnet med sina brädor. Mitt på dagen. En vanlig onsdag i mars.

– Vi har gymnastiklektion, hojtar flickan när hon virvlar förbi.

Vår tolvåring bleknar av avund. Surfing på schemat! Det är minsann annat än hela-havet-stormar i den unkna gymnastik­salen hemma.

Surfing genomsyrar Torquay. Här finns Surf World Museum och Australiens bästa surfing med ett stort utbud av kurser både för nybörjare och avancerade surfare. 

– Det är ingen slump att vi kallas The Surf Coast. Det finns obegränsat med surfstränder mellan Torquay och Apollo Bay, därefter ändrar kusten karaktär, berättar Keith Steele.

Världens vackraste vägsträcka

Great Ocean Road, som löper längs den spektakulära kust-linjen från staden Torquay och nästan ända bort till Warrnambool i delstaten Victoria i södra Australien, anses vara en av världens vackraste kuststräckor. Det tog de återvändande soldaterna från första världs-kriget 13 år att färdig-ställa vägen till minne av sina stupade kamrater. Great Ocean Road invigdes 1932 och är idag en av Australiens främsta sevärdheter.

Den första delen av Great Ocean Road går genom Great Otway nationalpark, som består av 103 000 hektar fuktig orörd regnskog, klippformationer och vulkaner, vattenfall och en varierande kustlinje med oändliga sandstränder.

Det är lika bra att göra klart med en gång: Great Ocean Road kör du för den spektakulära naturens skull, du som förväntar dig mysiga små kustsamhällen har kommit fel. Lorne anses av australiensarna själva vara det mest pittoreska längs vägen och visst är det fint, men har du upplevt ett europeiskt utbud av genuina, charmiga kustsamhällen blir du inte förförd. Men både i Lorne och i närliggande Apollo Bay finns ett bra utbud av restauranger, surfbutiker och boende i olika prisklasser.

På jakt efter lurviga trädkramare

Vi kör vidare i vår hyrbil på Great Ocean Road på Australiens sydkust, jag och min man Claes och våra barn Måns, 14 år, Olle, 12 år och Lisa, 9 år. 

– Stanna bilen. Där sitter en!

Plötsligt sitter hon där, lurvig och sömnig i en trädklyka. En koala. Väldigt, väldigt söt. Och väldigt publikfriande. Vi är inte de enda som stannar bilen för att fånga henne på bild. Snart är vi 20 beundrare som står under trädet.

– Akta så att hon inte kissar på er, varnar en man som berättar att en stor del av den vilda koalastammen är smittad av klamydia som kan smitta till människor genom urin.

Australiens sydligaste fyr

Bra att veta. Beundrarna flyttar sig på behörigt avstånd. En bit bort ser vi en till. Och en till. Sammanlagt räknar vi till tolv koalor från det att vi svängde av Great Ocean Road för att göra en avstickare till Cape Otway Lightstation.

Så långt söderut du kan komma på fastlandet i Australien, ligger Cape Otway Lightstation. Australiens äldsta fyr, byggd 1848, utgör sista utposten före Tasmanien och därefter Antarktis. Utsikten från fyren över havet är oändligt vacker och under vintermånaderna juni till oktober är det inte ovanligt att se valar simma förbi. 

På väg tillbaks till Great Ocean Road kör vi förbi alla koalorna igen. Men den här gången stannar vi inte. Koalakvoten är uppfylld.

De tolv apostlarna och vandring bland regnskogstopparna 

Vid Gelaire bestämmer vi oss för att lämna kusten ett tag och svänger av mot Otway Tree Top Walk, en 600 meter lång gångbro av stål bland regnskogstopparna 25 meter upp i luften. Don’t get a shock, the walkway is meant to rock, står det på en skylt. Och nog är det svajigt, men framförallt får jag en mäktig känsla av fågelperspektivet när jag promenerar omkring där uppe bland trädtopparna och hälsar på papegojorna som flyger förbi.

De förrädiska vindarna och strömmarna från Sydpolen har dragit ner många fartyg i djupet och gett kuststräckan mellan Cape Otway och Warrnambool benämningen skeppsvrakkusten. Kusten är karg, otillgänglig och enastående vacker. Vi fortsätter att knarka utkiksplatser. Vid Gibson Steps vågar jag mig på ett snabbt dopp i det iskalla vattnet som spolats dit från Antarktis.

Så dyker de äntligen upp. De tolv apostlarna. Great Ocean Roads mest kända sevärdhet. Sju majestätiska kalkstensstatyer, som får Gotlands raukar att framstå som pygméer. Apostlarna står i givakt ute i havet med vågorna rullande in över fötterna. Hav, strand, sol, himmel och klippor. Dramatiskt och hisnande. 

Gott om barnvänliga stränder

När vi därefter kommer fram till London Bridge och Lochard Gorge går jag pliktskyldigt ur bilen och tar kort. Det finns en gräns för hur många klippformationer man orkar hänföras över under en och samma dag. 

Kustremsan mellan Port Campbell och Warrnambool bjuder på ändlösa, långgrunda, barnvänliga stränder. Praktiskt taget alla avtagsvägar leder ner till några kilometer orörd folktom strand. Men jag kommer på mig själv med att vid det här laget vara ganska blasé på vackra, öde stränder. Jo, man kan faktiskt bli det.

Så kommer vi fram till Logans Beach. Och då blir jag hänförd. Igen. 

---

Text: Sofia Heurlin • 2015-10-09
Australien • Restips • Reportage • Roadtrip