När Jens Assur föreslog att han skulle cykla tvärs över Afrika hade han nog egentligen inte väntat sig att hans uppdragsgivare skulle tycka att det var en bra idé. Men det gjorde de. Han och hans fru Jennie fick två månader på sig att planera ett av sina livs äventyr, en sex veckor lång cykelresa från kust till kust.
– Mycket var roligt, faktiskt. Jag tror att vi var förvånade över hur roligt vi hade, säger Jennie Assur när hon sammanfattar deras resa efteråt.
Läs mer: På cykel genom Afrika
Att just de skulle resa till den afrikanska kontinenten är egentligen ingen överraskning. Jens Assur har i många år arbetat som bildjournalist och bevakat flera afrikanska länder och kan räkna över 30 års erfarenhet av resor hit. Med det i bagaget planerade han en rutt som gick från Mocambique till Namibia. Planen var att passera Zimbabwe, Botswana, Zambia och Angola på vägen.
– Vi upptäckte ganska snabbt att det vi såg på kartor och hade försökt läsa på hemma var något helt annat än i verkligheten. Vi fick övergå till att vara flexibla och planera mer dag för dag, säger Jens Assur.

Läs mer: Roadtrip i Namibia – utomjordiskt vackert i världens äldsta öken
Planen att cykla 10 mil om dagen fick de också ompröva ganska snart. Skicket på vägarna är generellt dåligt och på de mer högtrafikerade vägarna finns det inget utrymme för cyklister. Ingen hänsyn tas heller.
– Det absolut farligaste är egentligen trafiken. Tunga lastbilar kör så nära att byxorna fladdrar. Du är så utsatt när du cyklar, men det blir ju snabbt så att du försöker hitta vägar utan tung trafik.
Vatten var lätt att få tag i. Tur det, med tanke på att de drack 6–7 liter om dagen i den ständiga hettan. De hade med sig ett litet vattenfilter och med det kunde de dricka vatten ur lokala brunnar utan att bli sjuka. Lokalborna bjöd gärna.
– Det roligaste av allt var att möta alla människor, de är otroligt vänliga och generösa – och nyfikna. Inte en enda gång kände vi någon rädsla, vi hade på sex veckor inte ett enda negativt möte på något sätt.

Jens Assur berättar om hur de fått duscha i byskolan eftersom de ”såg lortiga ut”, eller när de fick nybakat bröd eftersom de inte såg ut att ha så mycket mat med sig på cyklarna. Om när de fick skjuts sex mil åt motsatt håll mot vad föraren egentligen var på väg. Ständigt längs vägen har där funnits lokalbor som kommit till undsättning.
– De bara stannar och ställer frågor. ”Har ni vatten?” ”Är det något vi kan hjälpa till med?” Vill man ha hjälp så är det aldrig några problem. Är det så att man inte orkar, att man bryter ihop, så finns det alltid någon som står där och är redo att hjälpa till.
Vad var det värsta som gick sönder på cykeln?
– Ingenting! Det här kan låta ofattbart men vi hade inga som helst problem. Vi skötte cyklarna väldigt noga, varje dag gjorde jag rent dem. Jag hade med mig fyra flaskor olja. Jag är ingen mekaniker så innan vi reste iväg lärde jag mig min cykel utan och innan.

Han visar upp packpåsen med cykelverktyg. Den är nästan tyngre än hela packningen. Den här gången gjordes resan i samarbete med Fjällräven för att uppmärksamma deras nya kollektion av cykelväskor, och packningen är A & O. Vissa dagar behövde de lasta 20 liter vatten på cyklarna, i mjuka vattensäckar, då behövde den övriga packningen vara så slimmad som möjligast går. Två par underkläder, två t-shirtar, två par strumpor, kök och förbandskit var allt som rymdes förutom tältet.
Läs mer: Våra bästa restips till Moçambique
– När vi cyklat halvvägs så tog vi undan allt extra som vi inte behövde, det visade sig vara sex kilo.
Jennie Assur prioriterade också snabb energi, och hon berättar med ett skratt att hon fyllde ramväskan med dextrosol – bara en bit var kvar när de kom hem. Nej, paret Assur är inte nybörjare, varken på Afrika eller på friluftsexpeditioner. Men cykling genom Afrika är ändå något de kan rekommendera till andra, om än i lite mindre skala.
– Har man inte bikepackat förut så kanske man inte ska börja med att cykla från Moçambique till Namibia, utan jag tror att man ska börja göra lite kortare äventyr och lära känna sig själv, lära känna cykeln. Sedan tar man med sig tältet och så gör man en övernattning, säger Jens Assur.

Han berättar att det i många afrikanska länder finns ett välutvecklat campingnät, men länderna på kontinenten är förstås lika olika som de är i Europa. De kände sig aldrig otrygga, men skulle inte vilja göra samma äventyr i Kongo eller Sydafrika. Av de länderna de passerade så trivdes de bäst i Zimbabwe och Namibia. Zimbabwe för att det är tätt befolkat och gott om byar. Namibia för att det är precis det motsatta. Jennie Assur beskriver upplevelsen:
– Det är fantastiskt vackert, breathtaking var man än tittar. Närheten till naturen som du får när du är ute och cyklar, det går ju inte att jämföra med när du sitter i en bil. Den här naturupplevelsen var fantastisk.

Jens & Jennie Assurs tips för cykeläventyr i Afrikas vildmark
Solen. Långbent, långärmat och solskydd på huvudet är ett krav för att inte bränna sig. Paret Assur drack 6–7 liter vatten om dagen.
Djuren. Tältet måste alltid stängas, glömmer man det så måste allt rivas ut för att kontrollera att inga farliga djur tagit sig in. Sätt inte på dig öppna sandaler när du går på toa mitt i natten, du kan bli stucken av en skorpion. Ha skor med högt skaft om du cyklar genom högt gräs. Det är lätt att bli överraskad av elefanter, var noga med att ge dem mycket utrymme så går det oftast bra.
Vägarna. Det går ”brutalt mycket” upp och ner, och vägarna är oftast i väldigt dåligt skick. Ta det lugnt och acceptera att det tar längre tid att cykla här än vad det gör hemma.
Lokalbefolkningen. Man kommer väldigt långt med att bara vara trevlig, menar Jens Assur efter att ha arbetat i olika afrikanska länder ända sedan början av 90-talet: ”Du får otroligt mycket tillbaka när du blir stoppad av polisen, vilket man blir ganska ofta. Ta dig tid. Fråga hur de mår, småprata och bjud på dig själv. Då får du deras nummer så att du kan ringa om det är någonting”.
