En bil som kör på en väg i British Colombia i Kanada

Att lifta är bra för såväl miljön som känslan av gemenskap. Foto: GettyImages

Hållbar turism

De kanadensiska öarna där man uppmuntras att lifta

Sedan en tid tillbaka har några kanadensiska öar gått ihop och uppmuntrat folk att lifta, ett fantastisk initiativ tycker Vagabonds webbredaktör som ofta liftar på resor världen över.

Text: Helle Kikerpuu • 2022-02-20

Tar man färjan till Otter Bay färjeterminal på Pender Island finns ett ovanligt alternativ för den som ska resa vidare – man uppmuntras att lifta. På en grön och vit skylt stå det följande: “Car stop. You accept a ride at your own risk. But the ride is free so consider it a gift” (översatt: Stopp för bilar! Du accepterar skjuts på eget bevåg. Men det är gratis så betrakta det som en gåva).

Pender Island, som består av två öar separerade av en smal remsa vatten, ligger i skärgården utanför Vancouver i British Columbia, i östra Kanada. Öarna är hem till cirka 2500 lokalbor, samt en mängd turister på sommarhalvåret. Här finns ingen kollektivtrafik, utan vill man ta sig runt är det egen bil eller liftning som gäller.

Tillsammans med två andra närliggande öar, Mayne Island och Saturna, har volontärer sedan 2008 satt upp över 60 av de grönvita liftar-skyltarna på olika platser. Initiativet har tagits av lokalborna själva och man hoppas att denna urgamla variant av en bilpool ska stötta hållbar turism med färre bilar och mer gemenskap.

En person liftar vid sidan av vägen med en karta i handen.
Att lifta – en urgammal variant av bilpool-verksamhet. Foto: GettyImages

Lifta för mänskligheten

Jag måste säga, att när läste om initiativet fylldes jag av en varm känsla av hopp. Med pandemin och den alltmer uppskruvade stämningen i världen, medier och sociala plattformar skulle man kunna tro att mänskligheten är genomrutten. Vad jag alltid sagt om att lifta är att hoppet om människan får sig en enorm, och välbehövd, vitaminboost. Visst kan tio bilar köra förbi, men likväl – när den elfte bilen stannar glömmer man alla hårda ord riktade till föregående bilister, och lyckan är så enorm att den spiller över och färgar hela resan i glada kulörer. Efter en tid kan den där skjutsen och människan vara det enda man tydligt kommer ihåg från resan.

Det spekuleras mycket om hur vi kommer leva och resa efter pandemin. Kommer vi vara mer nyfikna på världen, resa mer hållbart och medvetet? Eller kommer vi vara mer ängsliga, boka charter och hålla oss innanför hotellets poolområde? Är den äventyrliga vagabonden ett minne blott? Jag hoppas inte det. Jag håller fingrarna i kors för att snart kunna ge tummen upp till världen igen.


Text: Helle Kikerpuu • 2022-02-20
RestipsHållbar turism

Scroll to Top