Kulturjournalisten Mats Almegård besökte Berlin första gången strax efter murens fall i början av 1990-tal. I Berlin fann han det han saknat i sin småländska uppväxtort: en riktig storstad med klubbar, barer, gallerier och teatrar.
Men i storstaden fann han också en småstad. Eller rättare sagt: många småstäder:
”Många Berlinbor lever i sina ”Kiez”, små områden där de har allt de behöver. Det går inte att översätta begreppet riktigt men det är ett begränsat område på något eller några kvarter och inom det finns butiker, en bar, en restaurang, skola för barnen och så vidare. Småstadsliv i storstaden.” skriver han i förordet till sin nya bok, Brandenburger Tor,Brecht & Berghain – det bästa med Berlin (Kaunitz förlag 2026).
Hur kom det sig att du föll för just Berlin?
– Jag tror jag blev förälskad i staden redan när jag läste om den i skolan. Sedan föll muren. När jag kom dit var känslan att jag kommit för sent till festen. Jag kulle velat ha sett staden medan den var delad i öst och väst. Men besvikelsen övergick snart i en fascination för stadens olika delar.
– Då var det så tydligt vad som hade varit väst hade och vad som varit öst. Därefter började förvandlingen. Idag är skillnaderna i stort sett försvunna. När jag frågar mina Berlinvänner vet de inte själva riktigt vad som var vad på den tiden staden var delad av en mur.
Hur har Berlin förändrats sedan ditt första besök?
– Den har gentrifierats. I början av nittiotalet var Mitte och Prenzlauer Berg i gamla öst de mest spännande kvarteren. Idag påminner de stadsdelarna mer om Stockholms Östermalm. Därefter var det Kreutzberg och Neukölln i gamla väst som gällde. Nu är det snarare Wedding och Moabit som är mest spännande. Särskilt Wedding, det är dit man ska flytta om man är 20 år och vill uppleva något ungt, nytt och spännande.
I sin Berlinbok skriver Mats Almegård hur man tränger in i stadens kärna via fem olika konstformer – inklusive matkulturen:
1. Litteraturens Berlin
– Sommarhus, senare (Sommerhaus, später) av Judith Herman. Jag läste den som tyskastudent i Umeå. Handlar om ett drömliv där det berättas om ett liv där man går på fester och besöker kulturevenemang.
– Kairos av Jenny Erpenbeck. Om 19-åriga Katharina träffar den betydligt äldre Hans på Alexanderplatz strax innan muren faller. Om en passionerad kärlek som gränsar till grymhet som utspelar sig samtidigt som sanningen och historien faller sönder.
– Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin. Läste den som doktorand i tyska. Jag är fascinerad av hur han blandar tidningsrubriker och väderleksrapporter med litterära skildringar av människorna i tjugotalets Berlin. Filmen med samma namn från 2020 i regi av Burhan Qurbani är också fantastisk.
2. Musikens Berlin
– En rundtur på Hansastudion. Jag älskade Depeche Mode som spelade in här. Och via dem kom jag in på Einstürzende Neubauten, Nick Cave och U2. Sedan kollade bakåt i tiden och upptäckte David Bowie, Iggy Pop, Brian Eno. Alla har de spelat in i Hansastudion.
– Museum Efraim Palace. Techno är för Berlin vad klassisk musik är för Wien. Här på stadsmuseet finns ett helt rum om technomusik som gör att man förstår hur viktig technon varit för staden.
– Tresor. Fantastisk technoklubb. Mitt första besök var en uppenbarelse. Tänk att det kan det vara så här … också, tänkte jag.
3. Filmens Berlin
– Himmel över Berlin av Wim Wender. Filmen från 1987 som man bör se före sitt Berlinbesök. Skildrar 1980-talets rock- och konstnärsmyt. Ett häftigt porträtt på människorna i staden sedda från änglarna ovanför Berlin. Innehåller också inklippta dokumentärfilmer så att man får se hur Berlin såg ut strax efter krigsslutet 1945.
– Victoria av Sebastian Schipper från 2020 ger en känsla av Berlin som jag gillar. Inga klipp. Filmad i ett enda svep.
– Babylon Berlin. Tv-serien om 1920-talets Berlin. Snart kommer en ny säsong. Är så otroligt snyggt gjord. Kläderna, miljöerna. Samtidigt en skildring av en dans på avgrundens brant.
4. Konstens Berlin
– Neue Nationalgalerie bjuder på en bra genomgång för förstagångsbesökaren. Här kan man se utvecklingen från 1800-talet och framåt. Gerhard Richters samling är en favorit.
– Brücke Museum. Startades som en hyllning till konstnärsgruppen Brücke. Känns som man är ute på landet. Ligger i ett villaområde med skog runtomkring.
– Boros Collection är inrymt i en gammal nazibunker. Nazisttopparna hade middagar här innan röda armén tog över den för att fängsla samma nazister. Under DDR-tiden var bunkern lager för frukt. Det är därför den fortfarande kallas Bananbunkern. När muren föll arrangerades fester och technoklubbar här. Sedan köpte konstnären Christian Boros den – han bor själv på taket – för att ställa ut sin egen konstsamling.
5. Matens Berlin
– Asiatisk mat. Runt om i staden är det gott om bra vietnamesiska matställen som kommer sig av att många vietnameser kom hit under DDR-tiden. I parken vid Gleisdreieck i Kreuzberg kan man äta bra thaimat. Och nudlarna på Udon Lab är toppen.
• Döner kebab. Relativt billig. Jättegott. Finns överallt. Många säger att Mustafa’s Gemüse Kebap är bäst. Men eftersom den nämns i en lång rad turistguider så är köerna långa. Mindre kö är det vid Dönerturm vid U-Bahnstationen Turmstrasse. Såserna här är bland de bästa i staden.
• Kafékulturen. Berlin har många bra kaféer. Uteserveringen på La Maison på norra sidan av Landwehrkanal är en favorit, liksom uteterrassen på Café Fleury där man kan sitta och betrakta förbipasserande cyklister och spårvagnar på väg upp mot Kastanienallee och Prenzlauer Berg.
