Lena Togay och Maria Grins möttes som vuxna – en vänskap som visade sig bli starten på något mycket större. Lena är utbildad kock och har jobbat länge med event och resor, medan Maria är coach och föreläsare med lång erfarenhet av ledarskap. Tillsammans startade de i oktober förra året Feelgoodresor, en resebyrå som riktar sig enbart till kvinnor och som hittills tagit sina gäster till Toscana – i mindre grupper, i stora gemensamma hus, med fokus på samvaro snarare än sightseeing.
Konceptet har redan hunnit samla tusentals följare och en stadig skara återkommande resenärer. Vi tog en pratstund med Lena och Maria för att förstå vad det egentligen är som gör att kvinnor, många födda på 60-talet, väljer att resa – ensamma men aldrig ensamma – med dem.
Vad var er tanke med att starta Feelgoodresor?
– Livet är ju en resa… Du kan åka till ett vackert ställe och må dåligt, och åka till ett mindre vackert ställe och ha jättekul. Det finns otroligt många ensamma människor som vill ut och träffa andra och resa, men man vågar inte. Då kommer Feelgoodresor in. Vi ordnar inte någon charterresa eller träningsresa – sånt finns redan, säger Maria.
Blir det en annan typ av resa när ni reser med bara kvinnor?
– Det finns många kvinnor där ute som vill resa men vågar inte resa själva. Det är ett stort steg. Det här är ingen charter där man hamnar själv på ett hotellrum – vi bokar ett stort hus, man reser, äter och lever tillsammans, säger Maria.
– ”Res som främlingar, kom hem som vänner.” Våga åka själv men känn dig aldrig ensam – det har vi i ryggmärgen, säger Lena.
– Och så är det bara för kvinnor. Vi vill att det ska kännas som en förfest. När ett gäng tjejer träffas innan man ska gå ut och dricka bubbel, och har så jäkla roligt tillsammans – sen går man ut och då försvinner känslan. Vi vill behålla den! säger Maria.
– Det är också därför vi har valt så korta resor, inte en hel vecka – man ska åka hem med den känslan kvar. Det finns inte så mycket att gnälla på, det är fyra dagar, sen är man hemma igen. Dagarna är långa och intensiva, man orkar inte mer – det är perfekt längd, säger Lena.
– Halva upplevelsen är vad gruppen gör och bidrar med och det avgör hur gruppdynamiken blir. Så himla kul att se. Vi skickar till exempel en hatt till en person i förväg, den sätter hon på sig på flygplatsen, så får de andra leta efter hatten. Efter det tar de ett glas ihop. När vi möter upp dem i Pisa är de redan ett gäng, säger Lena.
Handlar resorna mer om sällskapet än om resmålet?
– Ja. Bonusen är att vi hamnar i Toscana, men det tänker folk inte på förrän de kommer hem. Vår första resa i maj blev deltagarna jättetajta och hade en ”reunion” i Dalarna efteråt. Nu i höst ska de gå tillsammans och se på musikalshow, säger Lena.
Vad har era deltagare för erfarenhet? Är det vanligt att kvinnor tvekar inför att resa i grupp?
– Trygghet är ett av våra största ledord. Många är rädda för att resa, för att sitta själva, rädda för hur det ska bli, om de vågar, om de törs… Det finns så mycket rädsla. Vi tycker de är modiga som vågar åka med oss, många åker helt själva. Något par som känt varandra som kompisar sen innan har också känt sig väldigt trygga med oss, säger Maria.
– En kvinna började med att säga ”Jag är ingen gruppreseperson”. Då behövde man inte oroa sig om hon satt med hörlurar för sig själv ibland – men hon var jättenöjd! Vi brukar alltid fråga lite om förväntningar i förväg, det har varit en bra start, säger Maria.
– Men vi ser ett behov av den här typen av resor. Vi har inte ens varit igång ett år, och vi har redan 2 500 följare. Det finns ett behov av sammanhang och gemenskap – resan, destinationen, är sekundärt, säger Maria.
Varför har ni valt Toscana?
– Vi gjorde en resa tillsammans med några vänner 2019. Då förälskade vi oss i Toscana. Vi vill gärna kunna köra resor året runt – har kollat på Marocko också. Kanske blir det inte alltid Toscana, men vi blir nog kvar i Italien ett tag. Men vi byter faktiskt hus nu! säger Lena.
– Vi matchar så bra ihop. Lena har varit reseledare som yngre, har jobbat mycket med event och är utbildad kock. Jag jobbar som coach och föreläsare, har utbildat team. Jag brukar alltid smyga in lite föreläsning – jag vill att människor ska få insikter om hur vi fungerar, prata om livet som vi alla drabbas av. Det är den kombinationen som gör att vi får in både djup och mycket glättigt bubbel, säger Maria.
Platsen i Toscana är inte det viktigaste. De vill främst hitta ett bra hus – många sovrum, många badrum, pool, pergola, ett hyfsat bra kök och nära flygplatsen. Själva resan i sig ska vara smidig. De samarbetar med en italiensk firma som sköter logistiken på plats. När intervjun sker ska de precis resa i väg på en ny gruppresa i Toscana och de håller som bäst på att packa.
Tidigare har de bott i Matraia, nu ska de till Camaiore, en dryg halvtimme från Pisa – med Lucca, Viareggio och Florens inom räckhåll.
– De som landar i Pisa får ofta första frågan ”har ni sett tornet?” Så nu skjutsar vårt transferföretag in dem till lutande tornet på vägen, och vi möter upp och hjälper till att ta bilder. Man behöver inte mer tid i Pisa än så – det är väldigt varmt, säger Lena.
Vad brukar ni ha för program på era resor?
– Vi har alltid en dag med utflykt. I våras åkte vi in till närmaste stad – sol, bad, hav och en marknad. Folk fick dela upp sig och gå med dem de ville. På nästa resa har vi en mediumresa – hon kommer ha lite grupphealing, meditation, några övningar och tarotkort. Det kändes som att det sålde slut snabbt, så vi ser ett stort intresse där. Till nästa år har vi också en grej klar: vin, kvinnor och sång! Vi har med en tjej som spelar gitarr – vi ser framför oss att vi sitter som vid en lägereld och spelar. Kanske en vinprovning eller proseccoprovning, musikquiz, tävlingar, femkamp. Det blir lite härligt, feelgood, säger Lena.
– Många är nöjda med att bara få vara några dagar, att det inte är en temaresa där man åker runt hela tiden. De som är intresserade av att gå på museum och historia – de åker inte med oss. Det känns som att vi hittat en nisch: ”Det är så jäkla skönt att bara få vara” – bli serverad mat, dricka bubbel, tjöta, sjunga ur sånghäften på kvällarna. Det är enkla grejer, men vi har alltid något att göra. Det är så otroligt uppskattat, säger Maria.
– Och så är vi bra på att känna in gruppen. Även om vi har en bra dagsplan – hamnar vi i ett bra samtal så bryter vi inte det för ett musikquiz. Någon ville göra morgonyoga med alla – då kör vi det! Kvinnor kommer ofta och säger att ”jag kan fixa det här”… vi mår ju bra av att göra saker för andra, säger Lena.
– Men det ska ju vara personligt. Vi blir ett gäng vänner som reser tillsammans. Alla vill vara med och bidra. Ibland är vi ”Siv och Solveig” när vi skojar till det lite – med peruker och värmländsk dialekt. Tycker man inte om spex så åker man nog inte med oss, säger Maria.
– Vi har alltid med oss någon som inte dricker alkohol också. Det brukar vara femtio–femtio mellan de som gärna dricker bubbel på kvällen och de som hellre tar en morgonpromenad. Det går ihop fint – det är ingen partyresa bara för att vi dricker lite bubbel, säger Lena.
En av er är kock! Vad äter ni i Toscana?
– Italienskt! Ibland blir det pizza – huset vi bor i den här gången har en pizzaugn. Pasta med italienska köttbullar, ost och chark – allt går i den italienska stilen. Tiramisu, pannacotta… Det är kul att vi har så många återkommande gäster, då behöver vi ändra menyn lite, säger Lena.
– På vår nästa resa så har 4 av 14 personer redan rest med oss tidigare. En person är med för tredje gången – bästa betyget vi kan få, säger Maria.
Har ni några favoritplatser i Toscana?
– Vårt första hus, i Matraia, låg 300 meter över havet med en fantastisk utsikt, omgivet av vingårdar och olivlundar. I Camaiore, där vi ska vara nu, saknar vi lite den vingårdskänslan. Matraia hade den där otroliga utsikten – däremot var inte huset det bästa, köket var litet, säger Lena.
Vad har ni på gång inför nästa år?
– Vi hyr samma hus igen, i Camaiore, i maj 2027 – det var ett så bra hus. Då blir det en trubadurresa: sång och musik, lite instrument som maracas – alla kan hänga med. Vi har tryckt upp ett stort sånghäfte med massor av låtar, och efter middagen plockar vi fram häftena. Väldigt uppskattat. Vi tror den resan kommer bli jätteuppskattad, säger Maria.
– Vi har googlat en del och ser att det plötsligt dyker upp fler företag som kör liknande koncept. Det verkar som att det finns en efterfrågan, säger Lena.
– Vi har också pratat om en mor–dotter-resa, och en VD-resa med fokus på ledarskap och utbildning – för kvinnor i ledarroller kan också vara ensamma, oavsett bransch, ledarskapsrollen i sig är lika och kan kännas ensam. Jag jobbar ju med ledarskap och kan bygga upp föreläsningar och grupparbeten kring det – fast i Toscana, säger Maria.
