Nyöppnade Ghibli Park en fantastisk upplevelse för Miyazaki-fans

Du har fått besöka nyöppnade Ghibli Park – hur var det?

– Ja, jag var den enda nordiska och sannolikt en av få europeiska journalister som fick besöka Ghibli Park under dess första pressdag i oktober, inför den officiella öppningen av parken den 1:a november. Som ett gammalt Studio Ghibli- och Miyazaki-fan var det förstås en fantastisk upplevelse att få vandra runt bland mängder av installationer, byggnader och attraktioner i olika utföranden tagna från 14 av Studio Ghiblis mest älskade filmer. Jag fick även möjlighet att intervjua parkens direktör tillika Hayao Miyazakis son, animeregissören Goro Miyazaki – om tankarna och filosofin som han och Hayao har låtit forma parken.

Berätta lite om parken – vad finns det att upptäcka?

– Ghibli Park är inbyggd i den stora frilufts- och utställningsparken Aichi Earth Expo Memorial Park, även kallad Moricoro Park, strax utanför Nagoya – som är full av skogar och stora gröna fält. Miljötematiken i Hayao Miyazakis och Studio Ghiblis filmer blir därför väldigt påtaglig. Inne i den stora utställningssalen kan man interagera med filmscener i naturlig skala, som att sitta bredvid anden No-Face i tågvagnen från Hayao Miyazakis mästerverk ”Spirited Away”, och ute i själva parken kan man gå in i byggnader, som till exempel familjehuset från ”Min Granne Totoro”. Ghibli Park är mer av ett gigantiskt museum än en nöjespark – de som har besökt Ghibli Museum i Tokyo kommer att känna igen sig. Det finns inga berg-och-dalbanor eller karuseller: det är en meditativ upplevelse, som sätter besökaren och filmerna i fokus.

Vilken typ av besökare tror du skulle älska parken?

– Givetvis alla fans av Hayao Miyazaki och Studio Ghibli, men jag tror att även de som inte är bevandrade i dessa animerade filmer kommer att få ut mycket av parken – och definitivt bli inspirerade att ge sig in i Ghibli-universumet. Parken passar både familjer och solobesökare.

Hur tar man sig dit från t.ex. Tokyo?

– Man tar förslagsvis snabbtåg från Tokyo till Nagoya, som tar en och en halv till två timmar, beroende på vilken typ av tåg man åker. Väl i Nagoya åker man lokaltrafik – tunnelbana, till Nagakute utanför Nagoya, där parken ligger. Det går således att ta sig miljövänligt till Ghibli Park, alltså om man räknar bort flygresan från Sverige. Men de flesta besökare är japaner.

Vad är din relation till Ghibli Studio-filmerna? Några favoriter?

– Första gången jag besökte Japan var sommaren 2001, då ”Spirited Away” hade premiär i Tokyo och var utsåld på exakt varenda biograf. Där började min relation till Miyazaki och Ghibli. För mig personligen betyder filmerna väldigt mycket rent filosofiskt, utöver den briljanta animerade estetiken. Miyazaki är feminist, pacifist och miljökämpe. Det är djupa filmer, som samtidigt är lustfyllda att se – och de fungerar på olika nivåer för vuxna och barn. Den mysiga barnfilmen ”Min granne Totoro”, handlar egentligen om döden. Min favorit ”Spirited Away” handlar både om att finna sig själv, men även om exploatering av unga.

Du har flyttat till Japan från USA – vad gör du i Japan?

– Jag flyttade hit på mitt japanska journalistvisum i november 2020, även om jag sedan dess har gjort längre reportageresor till Kalifornien – där jag bodde i 11 år: sex år i San Francisco och sedan fem år i Los Angeles. Jag har fortsatt mitt arbete som kultur- och resejournalist samt producent av TV och dokumentärer här. Min bredd är ungefär densamma som jag hade i USA – även om det blir färre Hollywood-intervjuer av förklarliga skäl, och istället ett större fokus på konst, design och arkitektur. Och jag är inblandad i flera dokumentärprojekt just nu.

Landet lättade nyligen på inresereglerna – men hur är restriktionerna i landet?

– Det finns knappt några restriktioner inom landet. Detta ämne verkar vara missuppfattat på flera håll i väst. Munskydd bär man fortfarande bland folkmassor, men det är frivilligt. Japan införde aldrig några strikta lockdowns, och för restauranger och barer var det frivilligt att stänga – där motivationen var ersättning från staten. Samhället har varit öppet under hela pandemin, om än med ett lite sömnigare Tokyo än vanligt. Japan stängde gränsen för turister under pandemins svåraste fas mellan 2020 fram tills i somras, ja – men inhemsk turism har varit aktiv hela tiden. Det har varit en ”silver lining” för mig som svensk att få resa i Japan utan turisthorder. Att gå runt bland kända tempel och i bambuskogar, nästan själv.

Du har skrivit ett aktuellt reportage för Vagabond om ön Hokkaido (nr 1, 2023). Vad skriver du om – varför ska man besöka ön?

– Jag skriver både om det lantliga Hokkaidos oslagbara kombination av skidåkning och andra vintersporter, varma källor och ett underbart kök, samt om storstaden Sapporos prunkande kulturliv, nattliv och ett tillika imponerande kök. Vilket man visserligen finner i stort sett var man än reser i Japan, som har världens mest prisvinnande matkultur. Men i Hokkaido är både vinterupplevelser samt mat och nattliv så utomordentligt sammansatt

Introducerar Erik Augustin Palm!

Uppväxt: Gotland och Dalarna

Ålder: 43

Bor: I stadsdelen Koenji i Tokyo, med en fot kvar i Kalifornien – där Erik bodde 2010-2020.

Yrke: Kultur- och resejournalist, samt TV- och dokumentärproducent. Utöver Vagabond – som Erik har skrivit för sedan 2015 (däribland tre reportage från Japan), har han haft uppdrag för internationella medier som The New York Times, The Guardian, Slate, VICE och The FADER, samt Sveriges tyngsta medier, som SVT, UR, TV4, SvD, TT Nyhetsbyrån, GP, Expressen, Fokus, Sydsvenskan och Kvartal.

Intressen: Att resa (duh). Samt musik, film, konst, mat. Populärkultur och subkulturer. Är på fritiden singer-songwriter och släpper musik och spelar live under namnet Augustin Songs.

---

Text: Helle Kikerpuu • 2022-12-26
Restips • Intervju