Det finns många stereotyper om Dubai. En plats där nyrika män med för stora armbandsur glider fram i sportbilar medan deras lättklädda troféfruar spenderar sina dagar på extravaganta spa-anläggningar och konstgjorda stränder. Samtidigt är Dubai i praktiken fortfarande en del av en diktatur, med sharialagar och exploaterade gästarbetare – och frågor kring pengatvätt i staden har belysts, bland annat av SVT:s Uppdrag granskning i våras.

I media har det blivit standard att prata om Dubai som ”en kontrasternas stad”, där västerländsk synd och arabisk gudfruktighet samexisterar. En journalistkollega som bott länge i Dubai beskriver staden som ”Las Vegas på steroider”. Men för mig som besökte staden senast 2015 är det väldigt tydligt att det även hänt mycket andra saker, när jag återigen reser hit

De enorma summor som rika Dubai investerar i konst, design och arkitektur (kallat ”art washing” av kritiker, som menar att Dubai ”köper” sig en mer öppen identitet) bidrar oundvikligen till att emiratet drar till sig en myriad av kreativa och kulturintresserade individer från hela världen. Individer vars värderingar och livsstilar, under det decennium som gick från mitt första besök till mitt andra, uppenbart har gjort Dubai mer progressivt – hur konstigt det än låter.

Dubais konstscen idag är lika dynamisk som dess skyline. En av de mest avgörande kulturella händelserna på året är Art Dubai på våren, den största konstmässan i regionen för nutidskonst.

Dit lockas konstnärer, samlare och gallerier från hela världen. Art Dubai har på allvar placerat emiratet på den globala konstkartan, och man samverkar med konstinitiativ som Dubai Art Season, som hålls mellan januari och mars.

Sikka Art & Design festival, som hålls årligen i det ”historiska” Al Fahidi-kvarteret, uppmärksammar lokala konstnärer och erbjuder en plattform för nya talanger. Traditionella konstarter som keramik, vävning och kalligrafi bevaras genom olika kulturprogram och workshops, vilket säkerställer att stadens arv inte går förlorat i moderniseringens hast.

Det går inte att sticka under stol med att Dubais överväldigande arkitektur till stor del har en estetik som påminner om ett möte mellan Donald Trumps och Michael Jacksons mest vulgära ägor. Men stadens silhuett är samtidigt ett manifest över mänsklig initiativkraft. Burj Khalifa, världens högsta byggnad, är vykortssymbolen för stadens visionära ambitioner – på alla nivåer. Och den konstgjorda ön Palm Jumeirah må vara hem åt mången sliskig kändis. Men det är likväl en ö som liknar ett gigantiskt palmträd – i form av strandremsor! Det är svårt att bara avfärda dessa unika landskapsarkitektoniska prestationer.

Längre utanför stadskärnan hägrar Alserkal Avenue, som nästan är som en egen liten stad. Ett centrum för samtida konst och kultur i gamla industrilokaler och bilverkstäder, som rymmer en mängd gallerier, kreativa utrymmen och flera av regionens ledande konstorganisationer – liksom genuint alternativa verksamheter. Som skivbutiken FlipSide, som drivs av den lokala eldsjälen Shadi Megallaa, och intilliggande kulturbiografen Cinema Akil, som varje år håller en Palestina-filmfestival.

Alserkal Avenue kan beskrivas som oberoende eftersom många av utrymmena där inte ägs av emiratiska aktörer. Detta skapar en mångfald av internationella influenser och ger större utrymme för fria konstnärliga uttryck, vilket skiljer det från de mer konventionellt styrda kulturella institutionerna i Dubai.

Designscenen i Dubai har också blomstrat med evenemang som Dubai Design Week, som hålls varje höst; den viktigaste designmässan i regionen. En världsomspännande samling av designers, arkitekter och kreatörer som visar upp sina verk, deltar i seminarier och workshops och utbyter idéer med den lokala designscenen. Dubai Design Week har etablerat Dubai som internationell designhubb sedan starten 2015 och främjar innovation och kreativa utbyten.

Ett av de mest spektakulära tilläggen till Dubais arkitektoniska landskap är Museum of the Future. Detta science fiction-präglade museum ser ut som en flytande silveroval täckt av kalligrafiska mönster. Museet är inte bara en hyllning till framtida teknologier och innovationer, utan också ett konstverk i sig självt, och det har redan blivit en ikon inom den globala arkitekturvärlden. Det är ett fönster in i en framtid där teknologi och mänsklig kreativitet samspelar på ett sätt som utmanar vår förståelse av vad som är möjligt. Jag försökte stå emot att charmas, men museet är unikt fängslande både på utsidan och insidan.

Utöver att vara en spelplats för spektakulär arkitektur har Dubai också utvecklat en raffinerad gastronomisk scen. Med ett kalejdoskop av smaker från hela världen har emiratet blivit en destination för foodies. Utöver väntade lyxrestaurangkedjor som Zuma, La Petite Maison och Nobu finns många alternativ för den som vill utforska det autentiska emiratiska köket. Ett bra exempel är Al Fanar Restaurant & Café som bjuder på traditionella rätter som machboos (kryddat ris med kött) och luqaimat (söta dumplings).

Gällande dryck så är alkohol inte längre officiellt förbjudet att sälja i Dubai, men man måste ha särskild licens. 2023 lättades lagarna kring inköp av alkoholhaltiga drycker och myndigheterna avskaffade då även den 30-procentiga skatten på drycker, vilket har gjort alkohol mer tillgängligt för både turister och invånare. Mest synligt är alkohol fortfarande inom turistnäringen, och eftersom denna omfattar i princip hela Dubai märks den tidigare restriktiva hållningen knappt av. Det är snarare motsatsen som slår en; hur mycket alkoholkulturen i Dubai liknar den i Las Vegas. Excess.

För när solen sänker sig över horisonten förvandlas Dubai till en elektrisk, dekadent, vulgär – men även på sina håll, förförisk nattlig lekplats. Hotellanknutna barer och nattklubbar drar till sig besökare som flugor, med hisnande vyer, pulserande atmosfär och, tyvärr, strömlinjeformad musik. Utöver enstaka arrangemang, som oftast hålls inom Alserkal Avenue, kan man inte vänta sig ett särskilt entusiasmerande urval av DJ:s artister och musikgenrer. Det finns ett skäl till att den svenska eurodiscostjärnan Basshunter (Boten Anna) idag bor i Dubai.

Men det ska samtidigt sägas att arenor för klassisk musik – som Dubai Opera – håller hög nivå. Samt naturligtvis den rika floran av traditionell musik, som Khalilmusik och beduinsk folkmusik.

Utöver Alserkal Avenue är Dubais hipsterscen – om man nu ska våga använda sig av det uttrycket – mest påtaglig i områden som Al Quoz och Jumeirah, där kaféer, konstnärsateljéer och boutiqueaffärer skapar en modernt bohemisk atmosfär. Kaféer som Tom & Serg och The Sum of Us är populära för sitt hantverkskaffe och avslappnade atmosfär. I detta nästintill höghusområden lever Duabis medelklass och samlas kvällstid på torg och utomhuskaféer – på ett sätt som jag inte alls såg när jag var i Dubai 2015.

Idag är även Dubais tunnelbanesystem väl utvecklat. Alltsammans är komponenter i vad som gör att Dubai inte längre bara känns som en plastig illusion. Det är numera en riktig stad, om än med delar som enbart är tillgängliga för en elit – och förstås andra mer undanskymda delar, där gästarbetare och mer socioekonomiskt utsatta lever.

Dubai skulle mer passande kallas för ”extremernas stad”, än ”kontrasternas stad”. Det är dock fortfarande en plats där arabisk tradition och modern innovation är försatt i ständig rörelse. Där ett dynamiskt konstliv, arkitektoniska underverk (och fiaskon), en mångskiftande kulinarisk scen i världsklass, ett intensivt nattliv – och genuint alternativa kultursammanhang – samspelar. Vare sig du är Dubai-skeptiker eller inte kommer du att hitta något av värde här.