Dag 1

Tåg genom Tyskland

Utanför fönstret faller mörkret över de nordtyska slätterna. Snabbtågets svala och spatiösa vagn känns som himmelriket jämfört med tåget mellan Hamburg och Köpenhamn – vars AC slutade fungera ungefär samtidigt som tågvärden informerade om att vi var två timmar försenade. Tåg kan vara både paradis och helvete.

Läs också: Vandring i Andermatt – Alpernas hetaste snackis

Men när jag blickar ut över de slingrande raderna av bilar på motorvägarna vi passerar är jag glad att jag valde tåget. Här kan jag koppla av med en weissbier och en pretzel i restaurangvagnen medan tåget rör sig söderut i en hastighet av drygt 200 km i timmen.

Tågluff till Österrike

Så reste vi

Vi tog tåget från Köpenhamn till Hamburg där vi bytte till ett tåg till Würzburg i södra Tyskland. Därefter åkte vi till Zell am See med byte i München. På vägen tillbaka reste vi från Zell am See via München och stannade en natt i Göttingen, en trevlig studentstad söder om Hamburg, innan vi fortsatte vidare till Hamburg och Köpenhamn. Vi åkte inga nattåg, utan endast dagtåg. Interrailkort skaffade vi från Europa Runt och fick även hjälp att boka obligatoriska platsreservationer på sträckan mellan Köpenhamn och Hamburg av deras support.

Det är familjens tredje sommar-tågluff i Europa, och trots att jag åkt denna sträcka flera gånger fylls jag alltid av en pirrig känsla av förväntan varje gång jag närmar mig Centraleuropa. 

Första gången vi tågluffade var barnen små och vi var ovana att resa med tåg utomlands. Därför åkte vi bara korta sträckor och pausade ofta längs vägen. Nu när barnen blivit stora är det inga problem att åka lite längre med tåg varje dag, därför nöjer vi oss denna gång med en övernattning innan slutstationen Zell am See i Österrike. 

Dag 2

Würzburg

Vi hinner beta av en god bit av Tyskland innan vi hoppar av i Würzburg där vi möter vårt resesällskap, några goda vänner som har barn i samma ålder som våra. En lärdom efter tidigare tågluffar är att det ofta är mer givande att skippa de stora städerna och i stället stanna på mindre orter, där det är lugnare, färre turister och enkelt att ta sig runt.

Jag är svag för södra Tyskland med sina biergärten och sin lummiga natur. I Würzburg finns det kanske inte lika många och stora ölträdgårdar som i München men ändå mer än tillräckligt för vår korta vistelse. 

Högt ovanför staden tronar fästningen Marienberg och på de branta sluttningarna ner mot floden växer rader av gröna vinrankor. Würzburg är ett populärt stopp för kryssningar på floden Main, men även om turismen är den näst största industrin i staden så finns ingen överturism, menar stadsguiden Claudia Ruth, som visar mig runt i den gamla stadskärnan.

– Visst har vi turister, men se dig omkring, det är verkligen inte som Venedig. Jag skulle säga att vi har en bra balans och till och med utrymme för att ta emot fler. Läget är perfekt – vi är mitt i Europa, nära till allt, säger hon medan vi vandrar mellan barockhusen kring Marktplatz där försäljare säljer färska grönsaker. 

Tekniskt sett befinner vi oss i Bayern, men här syns inte många lederhosen – istället identifierar befolkningen sig som franker. Würzburg är en av de större städerna i regionen Franken och har, tack vare det stora universitetet, en väldigt ung befolkning. 

Läs mer: Upptäck Würzburg – en annan sida av Bayern

– Södra Tyskland är konservativt av tradition, men i förra borgmästarvalet vann faktiskt De gröna i Würzburg vilket var lite av en skräll. Att det finns många studenter bäddar också för ett bra nöjesliv med mycket barer och restauranger, det blir aldrig tråkigt, säger Claudia Ruth.

Franken är också ett av Tysklands minsta vindistrikt, känt för sina torra vita viner på druvan silvaner. Att göra en längre cykeltur längs floden Main och sova på vingårdar längs vägen är en resedröm jag sparar till en annan gång. 

Dag 3

Tåg till Zell am See

Regnet öser ner och molnen ligger lågt över den bayerska landsbygden. Vi har precis bytt tåg i München och sitter nu på ett lokaltåg på väg mot Österrike. Precis som på vår första tågluff är slutmålet ­Alperna. Dels för att avståndet känns lagom långt för att resa med tåg från Sverige. Dels för klimatet – under högsommaren då värmeböljorna lamslår Sydeuropa åker jag hellre till de mäktiga bergsmassiven. Lite svalare väder är bara skönt om man vill vandra eller cykla. 

Dessutom är flera av de finaste orterna i Alperna enkla att ta tåget till, hela vägen fram. Ofta ligger stationerna mitt i byn med gångavstånd till liftar och boenden. Denna sommar har vi siktat in oss på Zell am See, en klassisk skidort i Österrike som – precis som namnet antyder – ligger vid en sjö. Perfekt om man vill kombinera vandring med bad.

Vårt lägenhetshotell ligger bara 100 meter från tågstationen i Zell am See så det tar inte lång tid innan vi gjort oss hemmastadda och är redo att utforska bergen. Med gondolen tar vi oss snabbt upp på den 1 900 meter höga toppen av stadsberget Schmittenhöhe för en lättare vandringstur. 

– Lauf, lauf, ropar en paragliding-instruktör till sin elev strax innan fallskärmen vecklas ut och försvinner i en vid båge. Jag blickar ut över snötäckta toppar och den blanka Zeller See långt där nere. När solen skymtar uppe bland molnen påminns jag om varför jag älskar att vara i Alperna på sommaren. Skidåkning i all ära, men sommartid är tempot lugnare och turisterna färre. 

Dag 4

Kapruns glaciär

Zell am See är en klassisk alport som växte fram i samband med att alpturism blev på modet i slutet av 1800-talet. Det är lite gammaldags James Bond-­feeling över den lilla staden med sitt klassiska Grand Hotel och kasino vid strandkanten. 

Under vår vecka i staden stöter vi på förvånansvärt många svenska turister, men det mest iögonfallande inslaget är alla besökare från Arabiska halvön – Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait …

– Under sommaren är det 50 grader varmt hemma i Riyadh, så alla flyger till Europa. Jag har redan varit i Zell am See 6–7 gånger, säger en man från Saudiarabien som jag delar gondollift med på väg upp på berget Kitzsteinhorn.

– Sjön är otroligt vacker och luften är sval. Dessutom är det billigare här än i vissa av alporterna i Schweiz, säger han och kliver ur gondolen – rakt ut i snön.

På Kitzsteinhorn ovanför grannbyn Kaprun finns en glaciär som är ett av få ställen i Österrike där man kan åka skidor ända in på sommaren. Så här års är skidåkningen på upphällningen, men många åker pulka och tumlar glatt runt i den blöta snön. Till och med för mig som svensk är det fascinerande att se snö i mitten av juli, så jag kan bara föreställa mig hur spännande det måste vara för en person som vuxit upp i den torra, varma öknen att få uppleva detta för första gången. 

Samtidigt blir klimatförändringarna aldrig så tydliga som här. Glaciärens yta på Kitzsteinhorn har minskat med 67 procent mellan 1953 och 2023. Därför känns det snudd på absurt – om än förståeligt – att rika turister från oljestaterna kring Persiska viken flyger hit för att fly undan värmen och beundra den krympande glaciären.

Den tunna luften på nästan 3 000 meter känns av och vi vandrar ett par kilometer ner till nästa liftstation. Längs vägen möter vi stora flockar av nyfikna får som verkar trivas trots den höga höjden. Smala ränn­ilar av smältvatten rinner genom den gröna mattan av växtlighet.

Väl nere på marken avslutar vi dagen med ett bad nere i Zell am See. 

En stor del av marken längs sjön är privat, men det finns ett par officiella badplatser och mycket vattenaktiviteter. Den vi besöker på sjöns södra sida har bland annat en stor studsmatta ute i vattnet. Från glaciärvandring till strandliv på en och samma dag – kontrasterna är stora i Alperna!

Dag 5

Cykeltur i bergen

Morgonen därpå hyr vi e-bikes och sicksackar oss upp i bergen på östra sidan av Zeller See. Vi möter betande kor och prisar gud för turboeffekten i elcykeln, som gör att man tar sig upp för gastkramande backar utan att drabbas av mjölksyra. Sedan kommer regnet. Ett moln som verkar ha parkerat sig ovanför berget tömmer plötsligt allt sitt innehåll rakt på oss. Ingenstans att ta skydd, och moralen i delar av familjen sjunker i takt med att lunchtimmen närmar sig. 

När vi äntligen når vårt mål för dagen – bergsre­staurangen Enzianhütte – är vi dyngsura och nedkylda från topp till tå. Inne i värmen på det rustika värdshuset fyller vi på energiförråden med allt vad det österrikiska köket kan erbjuda: schnitzel, flamkuchen (tunn pizza), gulaschsoppa och därefter apfelstrudel till efterrätt. 

Efter lunchen går det raskt utför hela vägen ner mot Zeller See som breder ut sig långt nedanför oss. Regnet har upphört, vägen snirklar sig fram i serpentiner och utmaningen blir istället att hålla koll på bromsarna. Trots förmiddagens ofrivilliga dusch är vi alla överens om att e-bikes är ett förträffligt redskap – särskilt i Alperna – för att kunna upptäcka ett stort område och ta sig upp på hög höjd för egen maskin.

Dag 6–7

Spa och vattenfall

Som sagt – vädret i Alperna kan vara lite lynnigt. Som tur är finns det aktiviteter även för regniga dagar. Som Tauern Spa till exempel, med varma bassänger och en utomhuspool där jag simmar med utsikt över glaciären i Kaprun medan betande kor strövar ett tiotal meter bort. 

I och med att all lokaltrafik i Zell am See är gratis – om man visar upp det gästkort som alla som övernattar här får vid ankomst – saknar vi aldrig bil under resan. Där inte fötterna räcker till finns det alltid en buss eller ett tåg som tar en till önskad destination.

Sista dagen lyser solen från en klar himmel och vi hoppar på bussen till Sigmund Thun Klamm för en spännande promenad genom en trång ravin. Här vandrar man på träställningar medan brusande vattenmassor forsar förbi, men trots detta känns det väldigt säkert. 

Efteråt stannar vi kvar vid sjön Klammsee som ligger precis där man kommer ut från ravinen. Det turkosa glaciärvattnet skiner i solljuset och vi promenerar runt den lilla sjön, en enkel vandring på breda stigar med många rastplatser och en liten servering. En av resans höjdpunkter – i hård konkurrens!