Jacqueline lämnade stressen i Sverige – för kärleken på Maldiverna

Ni vet hur man alltid hajar till när man hör någon tala svenska när man är utomlands? På vissa platser, som spanska solkusten eller London, kanske man på sin höjd spetsar öronen av den välbekanta melodin. På andra platser gör kontexten språket så pass exotiskt att man tvärstannar och gör en helomvändning för att ta reda på dess ursprung. 

Så var fallet när jag mötte Jacqueline. 

Platsen för vårt möte – den pyttelilla ön Fulidhoo– en sandatoll cirka 30 nautiska mil utanför Malé som mäter drygt 700 gånger 200 meter. Antal bofasta invånare: cirka 250. Paradisfaktor? 100-procentigt.

Dagen till ära springer jag barfota fram och tillbaka längs huvudgatan med kameran i högsta hugg för att försöka fånga mina reskamrater som är i färd med att avsluta ett swimrun på ön. 

“Du får gärna be grabbarna att ta på sig tröjor sen.” Rösten som får mig att stanna till kommer från en skuggig metallhammock som står intill en av Fulidhoos pastellfärgade husfasader. Det har nyss regnat men molnen har börjat spricka upp på sina håll och avslöjar en ljusblå himmel bakom. Det är mitten av december och öns skolbarn har sommarlov. En del av dem roar sig med att cykla efter de joggande turisterna och turas om att ge dem high fives mellan varven, andra tittar blygt på. 

– Öborna kommer aldrig att säga något om att de springer utan tröjor. Och egentligen tycker de flesta att det mest är kul att se hur ni springer omkring och svettas i färgglada trikåer, men några av de äldre tycker att det är opassande, särskilt eftersom ni springer förbi moskén, förklarar Jacqueline efter att vi presenterat oss närmare för varandra. 

– Det är lite som att springa omkring i bikini på Avenyn.  

Det var lite drygt två år sedan Jacqueline själv satte fot på den mjuka sandstranden som utgör marken på ön. Från att ha varit en semesterdröm som skulle vara några dagar blev ön hennes egna. En plats att kalla hemma. 

– Det jag först fascinerades över var tempot här. Jag kommer ihåg att jag till och med stressades av att ta det så lugnt. Men sedan blev jag kär i enkelheten och i folkets vänlighet. 

Att resan gick till Maldiverna var mest en slump. Jacqueline som arbetade som frilansande fotograf för film och tv hemma i Göteborg kände att hon behövde ta en paus från den hektiska vardagen och komma iväg till solen. 

– Så jag började leta efter flygbiljetter kring ekvatorn och hittade till slut ett par billiga biljetter till Malé. 

De första dagarna spenderades på den populära turist-ön Maafushi, sedan blev hon tipsad att ta båten längre söderut mot lugnare Fulidhoo, vilket hon gjorde. Hon hade egentligen bara tänkt stanna en natt, men blev kvar längre.

– Jag kände mig hemma direkt. Alla var så öppna och vänliga och jag blev hembjuden på middag hos en familj redan första kvällen.

Utan att hon visste om det visade det sig att just samma familj skulle komma att få en mycket speciell plats i hennes liv. Familjen tillhörde nämligen Fainaan. Han själv var dock inte där för kvällen utan återvände till ön först några dagar senare. 

– Fainaan spelade i öns trumband och första kvällen jag såg dem spela blev jag helt tagen av rytmiken och takterna. Alla var helt vilda och dansade barfota i sanden, jag tyckte det var så häftigt så jag var upptagen helt med att filma, berättar Jacqueline.  

Efter tio dagar på ön gick flyget förbi Doha tillbaka till kalla Sverige. Men Jacqueline saknade ölivet varje sekund. Några månader senare var hon tillbaka på nytt. Denna gång för att stanna en längre period. Det var då som kärleken till Fainaan började spira på riktigt. 

– När vi efterhand har tittat på de första filmklippen så tittar Fainaan rakt på mig under hela showen medan de andra killarna tittar upp i taket eller på varandra. Vi skrattar åt det nu och han säger att han visste redan då att jag var hans framtid. Han har stark intuition och jag beundrar det hos honom.

Efter en kort vända tillbaka till Sverige igen flyttade hon till Maldiverna på riktigt. Spola fram några månader och Fainaan och Jacqueline blir ett äkta par på stranden. 

– Det var en riktig drömvigsel, vi gifte oss barfota på stranden inför våra nära och kära, säger hon. 

Att flytta till Maldiverna var inget svårt beslut.

– Jag har alltid längtat bort och aldrig känt mig hemma i Sverige. Hemma hade man en att-göra-lista för varje dag. Här sträcker sig att-göra-listorna över flera veckor. Innan var jag inne i ett upprepande mönster. Här är jag bara “nu” och jag känner en frid. Det är lite som att vara nere på jorden igen. 

På ön jobbade hon först med att ha hand om utländska turister på ett av öns gästhus. Bland annat följde hon med dem på båtutflykter och mötte dem vid färjan som lägger till vid öns brygga tre gånger i veckan. Trots att ön är så liten är gästhuset bara ett av 10 och ytterligare 10 till håller på att byggas. Något som dock Fainaan bara tycker är positivt. 

– Vi är cirka 400 invånare på ön, men nästan hälften kan inte bo här eftersom de måste jobba på hotellen på andra öar. Får vi fler gästhus på ön kan fler arbeta här och vara nära sina familjer, säger han. 

Numera satsar Jacqueline helhjärtat på sin organisation Wave of Change som arbetar med utbildning om återvinning och för att skapa medvenhet om miljöhot. Bland annat anordnar de utbildningar i kompostanvändning, så att folk kan odla grönsaker och frukter, bygger soptunnor och försöker få individer att bli ambassadörer för havet. 

Ett stort problem i Maldiverna, och i många av världens länder, är just bristande sopsortering. Värst är läget i länder utanför Europa. Mer turister till Maldiverna innebär även mer avfall. Enligt officiella siffror producerar en enskild turist upp till 3,5 kg skräp varje dag, vilket är två gånger mer än en invånare på Malé och fem gånger mer än en invånare på en av de mindre öarna. Och enligt en rapport som nyligen presenterades under Världsekonomiskt forum i Davos tror forskarna att havet kommer ha mer plast än fisk i sig år 2050 om människan inte ändrar sitt beteende. 

På Fulidhoo bränns plast och annat skräp helt sonika upp. Men mycket av avfallet sköljs ut i havet på grund av blåst och regn. 

– Det är riktigt sorgligt att se hur mycket plast som sköljs upp på stränderna. Då Maldiverna består av 1200 öar och ligger mitt ute i Indiska oceanen blir landet även väldigt utsatt för skräp som kommer utifrån. 

– Det finns också en väldigt stark “skräpsom slängs i havet försvinner”-mentalitet här som jag brinner starkt för att motverka, säger Jacqueline Garellick. 

När jag ringer upp Jacqueline hemma från Sverige har hon dock goda nyheter att berätta. 

– Från och med april slutade skolan på ön att använda engångsförpackningar av plast. Och många av butiksägarna på ön säger att folk har börjat ta med sig bomullspåsar när de handlar mat i stället för att använda plast. Mitt nästa projekt blir att försöka få till en bättre källsortering på ön. 

Hon och Fainaan har nyligen flyttat in i ett eget hus. Till sommaren planerar de att hälsa på hemma i Sverige. 

– Jag tror vi kommer bo halva året i Sverige och halva året här, Fainaan drömmer om snö och kyla, men för mig känns det bästa av båda världarna perfekt. 

---

Text: Johanna Jackson • 2018-04-24
Maldiverna • Intervju