Annons
Annons
Ta cykeln och bege dig ut på vinsafari bland italienska vingårdar kring Barbaresco och Barolo. Foto: Gettyimages / Carola Ferrero.

Ta cykeln och bege dig ut på vinsafari bland italienska vingårdar kring Barbaresco och Barolo. Foto: Gettyimages / Carola Ferrero.

Italien

På två hjul mellan italienska vingårdar

Hyr en cykel och bege dig ut bland vingårdarna kring Barbaresco och Barolo i den italienska regionen Piemonte. En safari som bjuder på både vin, vit tryffel och en och annan blodröd nebbiolodruva.

Text: Per J Andersson • 2012-03-29 Uppdaterad 2021-06-23

Jag parkerar cykeln utanför kyrkan och går in. Det låter trist. Men om jag tillägger att cykeln är en sportig Bianchi, kyrkan ombyggd till vinbar och att vi befinner oss i Italien låter ju allt genast lite skojigare. 

Cykelturen som började i byn Roddino går på asfalterade vägar som serpentinar sig runt kullarna och på branta ler- och sandvägar rakt ner genom vinodlingarna. Det är underbart att känna fartvinden och då och då lyfta blicken och se de snörräta raderna av intensivt gröna vinbuskar.

Framme vid altaret i San Donato-kyrkan i byn Barbaresco står ingen präst. I kyrkorummet hörs inga predikningar, böner eller psalmer. Här hörs klirr och sörplingar. Här dyrkas vin. Gudomligt gott vin. Sedan 1988 är kyrkan ett vinotek med över 160 viner från 110 lokala vinmakare.

Jag släntrar fram till altaret/bardisken och frågar vinets överstepräst om det var kontroversiellt att göra om byns kyrka till vinbar.

– Nej, inte i Barbaresco, svarar hon.

På två hjul mellan italienska vingårdar
Barbaresco. Foto: Per J Anderson & Gettyimages / Francesco Riccardo Iacomino.

Invånarna i Barbaresco är nog inte mindre troende än i de andra byarna några mil sydöst om storstaden Turin i Piemonte, som betyder “vid bergets fot” – ett följdriktigt namn: regionen börjar där Alperna planar ut.

Men områdets eget vin är nästan lika heligt som madonnan. Barbaresco och grannbyn Barolo har båda fått ge namn till röda viner gjorda på den blå druvan Nebbiolo som växer på kullarna runt byarna. Barbaresco är lätt, Barolo lite kraftigare (mer taniner), ofta sträva och sällan riktigt tunga.

Viner som passar till en enkel pasta med tomatsås och parmesanost en ljum sommarkväll vid Medelhavet eller på balkongen därhemma.

På två hjul mellan italienska vingårdar
Skördedags utanför byn Barolo i början av oktober. Foto: Per J Andersson.

Barolo, varifrån man klara dagar ser de snötäckta Alperna, har ett vinmuseum. Och ett vinkorksmuseum. Jag känner att korkarna är överkurs och styr Bianchin mot vinmuseet, som är en nyöppnad multimedieupplevelse genom vinets värld.

Vinguiden Silvia är entusiastisk och visar runt i den ny­skapade museidesignen som är inrymd i den gamla borgen som en gång i tiden tillhörde bankirfamiljen Falletti di Barolo. Sista barnlösa Fallettin dog 1864, då huset donerades till en stiftelse som drev skola innan kommunen tog över och till slut gjorde det till en hyllning till vin, vinodling, produktion och otaliga vinreferenser i kulturen. Fattas annat i Barolo.

På två hjul mellan italienska vingårdar
Byn Barolo med vinmuseet som tornar upp sig i bakgrunden. Foto: Gettyimages / ventdusud.

Äntligen är rundturen slut och jag leds in i museets vinotek. Beställer tre sorters Barolo­viner från 2006 och får tre graciösa glas med två centimeter vin i varje – och som tilltugg en knippe grissini (torra brödstänger). Det ljusaste och lättaste är odlat på sandig jord, berättar guiden, det mellanljusa på jord med både sand och lera och det mörkaste och kraftigaste på ren lerjord. Eftersom jag har svårt för lätta viner tycker jag bara att lerjordsvinet riktigt håller, de andra är alldeles för mjäkiga.

Nästa dag är det vindstilla, fuktigt och höst­ljummet. Tät, mjölkvit, spöklik dimma bäddar in de ljusgröna vinkullarna. Cykeln hoppar över de beige jordkockorna och kedjerasslar förbi rader med vinbuskar där kvinnor och män som verkar ha passerat pensionsåldern knipsar av vindruveklasar med sekatörer. Jag stannar och blir bjuden på de blåröda druvorna som är sockrigt söta och friskt syrliga.

På två hjul mellan italienska vingårdar
Alla röda Barolo- och Barbarescoviner görs på nebbiolodruvan. Foto: Gettyimages / Coscarella Gianfranco & Neleman.

Sladdar in och parkerar cykeln vid enorma jordbruksgodset Fontanafredda, som en gång i tiden hade 200 anställda lantarbetare som underdånigt tillhörde kungahuset Savojen. Kungarna som från slottet i Turin styrde över hela Piemonte, delar av Frankrike och fransktalande Schweiz. Men arvtagarna till kungafamiljen, som blivit maktlös när Italien blev republik 1861, spelade bort egen­domen på dobbel 1930, varvid en toscansk bank tog över.

Nu är det vin som gäller. Varje år ser imponerande sex och en halv miljoner vinflaskor, varav de flesta är spumante, det vill säga mousserande, dagens ljus på godset.

Som på alla publika vingårdar i Piemonte bjuds först rund­tur och sedan besök i vinoteket för provsmakning. Det är ingen dålig ordning. Tvärtom vore förödande för uppmärksamheten.

Fakta om vinproduktionen rabblas. Vinerna lagras två år på fat av slovensk ek och ett år i flaska, om det inte är Riserva förstås, som lagras längre. 97, 99, 00, 01, 04 och 06 var vädret gynnsamt, det vill säga inte för regnigt, och därmed extra bra vinår. Och produktionsresultatet för 2009 …

På två hjul mellan italienska vingårdar
Kom inte för nära med näsan. Doften av vit tryffel skapar yrsel. Foto: Per J Andersson.

Jag tänker på vinet som träffar gommen-upplevelsen, som jag har framför mig. Först när guiden börjar prata om flask­storleken kvicknar jag till. Sex av vinerna tappas inte längre på traditionella sjuttiofemcentiliters-flaskor, utan på halvliters-, enliters- och en-och-enhalvlitersflaskor. Äntligen! Obegripligt hur världens alla vintillverkare krampaktigt hållit fast vid de gammaldags måtten. En halvliter är ju perfekt för två som äter middag och inte vill bli packade. En liter sitter som en smäck till sällskap på fyra.

Vinet i godsets vinotek blir en positiv överraskning. Jordarna runt godset är mörka och leriga – och traktens Baroloviner därmed härligt taninsträva och Ù?tminstone halvfylliga.

Dimman skingras. Solen tittar fram och värmer ryggen på min svarta cykeljacka. Bomullsmjuk i knän och med ett vackert skimmer framför mig rullar jag på Bianchin vidare nedåt, nedåt, nedåt mot dalen – och middagen. Kanske, funderar jag lättjefullt, ska jag beställa cannelloni med svamp som förrätt och grillad polenta med parmesan och en biff som huvudrätt.

På två hjul mellan italienska vingårdar
Barolos vinodlingar – nästan lika heliga som madonnan. Foto: Gettyimages / Marco Bottigelli.

I skogsdungarna mellan Piemontes vindlingar växer svart och vit tryffel. Små knöliga svampklumpar som frodas under jorden. Tryffeln lokaliserar med hjälp av hundar som med sitt skarpa luktsinne nosar upp och krafsar fram de åtråvärda klumparna.

Exklusivast är den vita tryffeln som framför allt finns här (och i kroatiska Istrien). Den har en extremt mäktig doft som gör att man ryggar tillbaka: vitlök, lök, honung, halm, mossa, blöt jord. Den billigare svarta tryffeln har en mindre attackerande doft, den luktar bara skog och vanlig svamp.

Räkna med 30 000–60 000 kr för ett kilo vit tryffel, alltså nästan lika mycket som för saffran. Men lugn, du behöver bara några gram för att smaksätta pasta, stekt ägg eller omelett, som är de vanligaste rätterna att hyvla vit tryffel över.

Färsk vit tryffel beställer du på krogarna september–januari och konserverad resten av året. Varje höst är det tryffelfestival i Alba.

På två hjul mellan italienska vingårdar
Pasta med vit tryffel – mums! Foto: Gettyimages / The Picture Pantry

Miniguide: Barolo och Barbaresco

Staden Alba är en bra bas för utflykter med hyrcykel i vin­området. Alba har fin gammal stadskärna med anor från romersk tid. Vid torget ligger Palazzo Comunale från 1200-talet, otaliga restauranger och kaféer. I stan ligger också chokladfabriken Ferrero (Nutella). Missa inte vinmuseet i Barolo och den årliga vinfestivalen i september.

Bo gör du bäst på hotell i Alba eller vingård, agri­turismo eller pensionat på landsbygden. Boka hos Langheroero, där du också kan hyra cykel. Svenska La Villa hyr ut hus och lägen­heter i området.


Text: Per J Andersson • 2012-03-29
ItalienRestipsAktiv semesterMat och dryck

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top