Sydafrikas vilda kust

Middagen av ris, potatis och kål ligger som en klump i magen. Madrassen är för mjuk, kudden för hård och filten, mitt enda skydd mot myggen, för varm.
– Good night, säger kvinnan, de få ord hon kan på engels­ka, och blåser ut ljuset.
Ljuden som letar sig in genom hyddans trädörr gör det omöjligt att sova. Jag lägger mig på rygg och fokuserar på kvinnans andhämtning. Nu sover alla utom jag.
Morgnarna börjar alltid tidigt i Rheni. Den lilla byn på Sydafrikas östkust är omsluten av böljande kullar, regntunga moln och spridda fläckar av blått. När solen klättrar upp bakom kullarna är kvinnorna redan på väg till brunnen för att hämta vatten.
I dalgångarna vallar unga pojkar får, bergen är översållade av getter, kor och klungor av runda lerhyddor målade
i tulpanrött, limegrönt och pastellrosa. På håll ser det ut som om någon har hällt en skål med färgglada frukostflingor över sluttningarna. Det här är hjärtat av Wild Coast, kuststräckan från hamnstaden Port Edward i norr till fabriks­täta East London i söder.
I de turkosa hyddorna bor folk från xhosastammen, den folkgrupp som Nelson Mandela tillhör, berättar vår guide James. Han är xhosa, precis som familjen vi sover över hos.
– Det kommer att gå fint. Människor här är väldigt gästvänliga, säger han innan vi flyttar in till mamma Ivy, storasyster Delani och mellansystern Nubuntu. Familjen öppnar sitt hem för oss under en home stay. I två dagar delar vi deras vardag med arbete på åkern, matlagning och hembesök hos grannarna.
På en kust där befolkningen lever för dagen ger land­skapets knappa resurser upphov till en försiktig turism, nära naturen och människorna.

Se och lär. Mamma Ivy sätter oss genast i arbete.

Sen lunch hemma hos Chris och Brad.

Wild Coast i guideböckerna, Transkei i folk­mun. Fram till 1994 tillhörde Rheni Transkei, ett av två så kallade bantustan i södra Sydafrika för människor med xhosa som modersmål. Bantustanerna var områden som hade fått självständighet av den sydafrikanska regeringen, under apartheidåren.
Transkei betyder ungefär “bortom floden Kei” på xhosa. I Transkei hade man bland annat eget parlament, egna frimärken, poliser och gränskontroller. På papperet styrdes området av olika svarta ledare, men i praktiken fattades besluten av den sydafrikanska regeringen. Det är fortfarande känsligt att använda namnet som påminner om förtrycket under apartheid, men James använder både Wild Coast och Transkei. Till vardags läser han på universitetet i Pretoria. På loven tar han turister över kullarna till Hole in the wall, ett mytomspunnet naturfenomen söder om Coffee Bay.
– Kusten är full av platser som berättar en historia. Coffey Bay fick sitt namn efter ett skepp som förliste här.
I den dyrbara lasten fanns kaffebönor som senare flöt iland längs stränderna. Länge växte det kaffeplantor här.
Vi ger oss av över kullarna tidigt i gryningen. Några timmar senare steker solen över våra huvuden. Nedanför slår havet mot den svarta klippan som kröker och vrider sig under fötterna. En flock kor lapar sol på en folktom strandremsa mellan klippväggarna. På vägen möter vi unga män i slokande kepsar och vida kostymer. De kliver rakt ut ur busk-arna vid vägkanten. Kring jul är det säsong för initiering, pojkarna omskärs ute i bushen och bor sedan i hyddor, bomas, i väntan på att deras sår ska läka.
– Innan du går ut i skogen slaktar du en get genom att sticka ett spjut i getens sida. Om den skriker vet du att det kommer att gå bra. Jag ville bli invigd redan när jag var 14 år, jag såg mina kusiner komma tillbaka som män, men mina föräldrar tvingade mig att vänta tills jag fyllde 18, säger James.
Han berättar om smärtan och att man inte får visa att det gör ont. För James gick det bra, men alla har inte samma tur. Varje år avlider unga män under de perioder, sommar och vinter, när initiationerna äger rum. Ifjol dog åtmin-stone 40 pojkar i Östra Kapprovinsen.
James har inget emot initiationsriten. Han säger till och med att han skulle kunna tänka sig att gå igenom den igen.
– Det är en viktig del av vår kultur, säger han medan ännu en rad av leende och sjungande pojkar passerar på väg nerför kullen.
På andra sidan skymtar vi en stenig strand och i havet Hole in the wall, en klippa som under tusentals år av vågornas nötande och konstant erosion gröpts ur. När vågorna inte störtar genom det perfekt formade valvet skymtar himlen på andra sidan.
– Enligt legenden var det en enorm val som stötte på stenen tills den brast.

Vi ser Bulungula från hästryggen. Det är inte fy skam.

Idealist, javisst. Chris har startat en odlingsskola för traktens ungar.

Bulungula ligger omgiven av en dramatisk lagun och sanddyner som strävar mot himlen. Från huvudvägen tar det fyra timmar att nå byn på slingrande grusvägar och invånarna är i princip helt avskurna från omvärlden. Att öppna en lodge här måste vara komplett vansinne, såvida man inte har en större plan.
– Byn är nästintill självförsörjande. Befolkningen här lever på boskap och på att odla. För ungefär tio år sedan hittade turismen hit, om än i liten skala. För att förhindra att hotellkomplex intog stränderna försökte vi hitta lösningar på hur man kunde involvera lokalbefolkningen i den nya turistvågen, säger ägaren David när vi hittar honom i köket inkilad mellan väggen och frysboxen.
Resultatet blev Bulungula backpackers som skulle arbeta för hållbar turism och skapa inkomster och arbetstillfällen. Bulungula ägs till 40 procent av byborna och flera av dem driver företag i lodgens regi.
Lodgen är hundra procent koldioxidneutral tack vare solenergi, naturgas och ett återvinningssystem som gjort den så gott som självhushållande.
Raketduscharna som tänds och värms upp med paraffin är Davids egen uppfinning och det förbrukade vattnet sipprar ner i en trädgård av papaya- och bananträd.
– Det var egentligen lika mycket nödvändighet som miljö­medvetenhet. Att lämna över sitt avfall till någon annan fungerar kanske i västvärlden men inte här, säger David.
Turisterna som hittar hit gör det lika mycket för de undangömda stränderna och vältrande kullarna som för verksamhetens hållbarhetsfilosofi och nyfikenhet på samhället och människorna.
– Gå runt i byn! Besök baren, prata med folk. Hur? Använda kroppsspråk! Här pratar människor väldigt lite eller ingen engelska, säger han och föser ut oss genom dörren.
Vi sätter av uppför backen. Halvvägs hinner en grupp kvinnor ikapp oss. De har varit på bymöte. Nu är de på väg hem. Vi pratar engelska, de xhosa. Vad de beslutade på mötet får vi aldrig veta.

Bymöte i Bulungula.

Hisnande höjder och öde stränder i Coffee Bay.

Den samhällsmedvetna turismen är kännetecknande för Wild Coast. I Port St Johns, en avslappnad kuststad populär bland surfare och vildmarksälskare, träffar vi Jay. Han är 26 Ù?r, talar bra engelska men gick aldrig klart skolan.
– Jag började som trädgårdsmästare när jag var tio. Efter det försörjde jag mig som bartender innan jag började guida turister. Jag pratade inte språket, men jag visste hur man tog sig över floden till vattenfallen, säger han.
Tillsammans kör vi norrut, mot Jays hemtrakter. En timme utanför staden breder teplantagerna ut sig. På fälten arbetar kvinnor med färgglada plastkorgar på ryggen. Tebladen skördas för hand innan de transporteras vidare till fabriken någon kilometer därifrån.
Nästan helt orört, med dalgångar som bara bryts av de klart målade husen och odlingarna finns här en oöverträffad biologisk mångfald och långt framskridna planer på en nationalpark i Pondoland, norr om floden. Men området är också rikt på titan och medan miljövännerna jublar, har ett australiensiskt gruvbolag fått tillstånd att borra i dynerna kring Xolobeni, Jays hemby.
– Invånarna i byn startade en namninsamling mot beslutet. De ifrågasatte om politikerna verkligen hade deras bästa för ögonen, säger Jay.
Protesten möttes med tystnad av regeringen.

Turismen på Wild Coast har utvecklats nära naturen och människorna.

Det är inte bara gruvjättarna som vill köpa in sig på Wild Coast. Vid floden Kei Mouths mynning ligger semesterbyarna på rad. Inåt land finns det snart inte en enda bit mark kvar till salu. Det tog tre år av lirkande, en förmögenhet och ett mord innan Chris och Brad fick sitt drömboende, ett övergivet stenhus på vägen mellan Morgan’s Bay och Chintsa.
– För att köpa mark på Wild Coast måste du först bevisa att du har rötter i området innan du ber om grannarnas godkännande. Utan rykten om att den tidigare ägaren blivit mördad hade vi aldrig fått huset, säger Brad.
Ett dussin pastellfärgade frigolittallrikar lockar besökaren av vägen, in på gården och genom dörren till en lanthandel med hemlagad pesto, inlagd shiitake-svamp, kryddig ost och marockanska citroner. Brad och Chris bjuder på sen lunch i ett hus fyllt till brädden av prylar från lika många århundraden. Middagsgästerna är begränsade till antalet som får plats runt matbordet, men målet är att låta verksamheten växa och sprida sig till samhället.
– I byarna finns hög arbetslöshet, ensamstående mödrar och barn som inte får mer än ett mål mat om dagen, säger Chris.
Därför har han startat en odlingsskola för traktens ungar.
– De får lära sig så grönsaker som de sedan kan ta med sig hem. Några av dem hjälper till med grisarna, andra tar hand om fåren. Ibland hittar vi dem här istället för i skolan.

Guide Wild Coast[/h2]

Ta sig dit

Flyg. Bäst är att flyga till Durban och hyra bil på flygplatsen. Air France och Lufthansa flyger till Durban från Stockholm, Göteborg och Köpenhamn från 9 000 kr tur-och-retur, mellanlandning i Europa. Från Stockholm flyger South African Airlines från 6 900 kr tur-och-retur, mellanlandning i Addis Abeba.

Ta sig runt

De mindre vägarna på Wild Coast är ofta fulla av stora hål som svämmar över när det regnar. För att nå byarna vid kusten är det bra med en fyrhjulsdriven bil. I Durban finns Avis och Budget och en hyrbil kostar från 300 kr, med fyrhjulsdrift från 800 kr. Bland lokala uthyrare har Around about cars (aroundaboutcars.com) gott rykte. Ett alternativ är Bazbus, (bazbus.com) ett slags minibusstaxi.

Bo

Vandrarhem och privatägda lodger dominerar. Fråga efter pocketguiden Coast to Coast som listar boenden längs kusten.
Jungle Monkey (Port St Johns). Sovsal från 70 kr och dubbelrum från 180 kr med utsikt över bukten och bergen. junglemonkey.co.za.
Coffee Shack (Coffee Bay). Under de sydafrikanska skol­loven fylls Coffee Shack av festande tonåringar. Fråga efter de mer avskilda stråhyddorna på andra sidan stranden. Sovsalar för 90 kr och dubbelrum för 240 kr. coffeeshack.co.za.
Vårt val: Bulungula Backpackers (Bulungula). Det är en konst att ta sig till Bulungula. Väl där är lodgen på höjden, ovanför Xhora River med utsikt över bukten, själva sinnebilden för Wild Coast. Lev nära det lokala med en natt i sovsal eller dubbelrum för 120 kr respektive 300 kr.
Buccaneers (Chintsa). En legend på Wild Coast med stugor och dubbelrum från 260 kr. cintsa.com.

Äta

Det är långt mellan restaurangerna och matbutikerna på Wild Coast. Men helpension och tillgång till kök finns på i stort alla vandrarhem.
Wild Coast Kitchen (Fort Harrison Road, Port St Johns). Franskfödda kocken Thea Lombard följer principen smakar det, så kostar det. Frukost serveras varje dag från 7.30. Middag och lunch måste förbeställas. wildcoastkitchen.com.
Papazela’s (Coffee Bay, tel 078-388 64 67). Enda pizzerian i byn med vedeldad ugn och rätter från 55 kr.
Bulungula Backpackers (Bulungula, tel 047-577 89­ 00). Lamm- och sötpotatisbredie (traditionell kryddig gryta) eller Cape Malay bobotie (klassisk sydafrikansk köttfärsgratäng). På lodgen serveras middag för 55 kr och frukost med hembakt bröd för 15 kr.
Ilanga Fire Restaurant (Bulungula). Gör sällskap med lokalbefolkningen till pannkaksrestaurangen på kullen.
Michaela’s of Cintsa (Steenbras Drive, Chintsa East). Njut av söndagsbuffén för 120 kr medan delfiner och valar simmar förbi i havet utanför. michaelas.co.za.

Prisläge

Relativt billigt. En öl kostar ca 11 kr, en kaffe 5 kr och en lunch får du för ca 30 kr.

Säkerhet

Wild Coast är förhållandevis säkert för turister med bil, även om både rån och bilkapningar förekommer. Undvik att köra på natten och lämna inga värde-saker i bilen.

Missa inte!

Bo hemma hos. Under en home stay finns möjligheten att leva byliv tillsammans med en xhosafamilj. Boka via Coffee Shack i Coffee Bay för 100 kr.

Missa gärna!

Fyren i Port St Johns. Ta istället en promenad till det övergivna hotellet där lokalbefolkningen flyttat in.

4 upplevelser i Wild coasts dramatiska landskap[/h2] 1. Besök Nelson Mandelas hemtrakter. Mthatha är regionhuvudstad i KwaZulu-Natal. Nelson Mandela föddes strax utanför staden, som har eget Mandelamuseum.
2. Växttur i Bulungula. Utforska skogen och plocka växter tillsammans med Bulungulas örtsamlare. Kostar ca 100 kr.
3. Kolla gamla vrak. 1971 gick grekiska fraktfartyget Jacaranda på grund utanför Port St Johns. 40 år senare är det en turistattraktion längs en kust med en historia av hundratals förlista skepp. Några av vraken kan bara ses vid lågvatten, fråga lokalbefolkningen för bra utkikspunkter.
4. Bada. På sträckan mellan Port St Johns och Chintsa finns både långa sandstränder och undangömda laguner. Se upp för strömmar och bada inte i havet nära flodmynningar. Matrester som spolas med floden lockar till sig hajar.

---

Text: Katarina Höije • 2012-12-13
Restips • Sydafrika