• Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Albanien – Medelhavets oupptäckta stränder

    Hetast i världen? Albanien har klättrat på listorna över de hetaste resmålen – på vissa till toppen – och nyfikenheten på vad landet har att erbjuda är större än någonsin. Vagabond reste dit för att undersöka saken och fann tysta stränder, klart vatten och ett prisläge som får plånboken att skratta. Passa på att upptäcka det orörda medelhavslandet före alla andra.

    Albanien – Medelhavets oupptäckta stränder

    Jag känner mig fri och lycklig som en vykortshälsning. Violetta tusenmetersberg kastar sig mot havet. Vattnet är karibiskt blått och ett mirakel i sig. Platsen heter Dhermi och ligger på den albanska rivieran.
    Jag ställer mig på tå. Jag kisar med ögonen och spejar mot horisonten. Det finns inga stora hotell. Inga otåliga turistbussar. Istället är stranden intagen av barnfamiljer från Kosovo och Makedonien som packar upp hink, spade och vattenmelon. Lite längre bort erbjuder åsneburna försäljare fikon och när månen klättrat halvvägs upp på himlen anländer hummerfiskarna från havet i sällskap av skarpt ficklampssken.
    Tiden har liksom stannat upp. I mångt och mycket påminner trakten om vad man hittar i ett fotoalbum från 1960-talet. Färden hit till den albanska rivieran har också varit lika mycket en resa i tid som i rum.

    Bild 806069
    Blått som Korfu. Turism som på 1970-talet. Välkommen till Saranda i Albanien.


    Bild 806070
    Världsarvslistade Berati möter med branta berg, borgar och ett fridfullt lugn.


    Den 200 mil långa flygresan från Skandinavien tog mark i Tirana ungefär halvvägs mellan Dubrovnik och Korfu. Så långt var jag med. Men sedan bytte jag till buss och färden började orientera sig lika mycket bakåt i tiden som mot söder. Bortom den albanska huvudstaden blev åsnorna fler och bilarna färre. Vid byarnas torg spelade män backgammon med kyrka och moské som närmsta vittnen. Så följde staden Berati där ottomanska hus hängde som vita frukter längs en tvär klippkant.
    Vi pausade över turkiskt kaffe med grusig sump och det bjöds på vitt bröd med saltsyrlig fårost. Framemot eftermiddagen hade bussen börjat arbeta sig upp mellan paraplyformad pinje. Passet var tusen meter högt och en petflaska med hemkörd raki vandrade runt mellan passagerarna. Någon satte den i mina händer. Någon annan dunkade mig i ryggen och skrek gezuar!, skål! Nedanför berget låg Medelhavet, rent och naket. Och den första stranden hette Dhermi.
    Vattnet frasar lätt av salt. Jag tar några simtag, guppar och flyter på nytt. Dagen är klar som en spegel och havet hysteriskt blått. Från strandkaféerna hörs inställsam loungemusik. Några bilar söker sig ner för de vindlande serpentinerna från Dhermi by. Registreringsplåtarna avslöjar avfärd från Norge, Sverige, Balkan och Albanien.

    Bild 806071
    Bekymmerslösa kortbyxedagar i Ksamili.

    Att den albanska rivieran legat bortglömd beror i mångt och mycket på en person: Enver Hoxha. Från 1944 fram till sin död 1985 styrde han landet med Stalin som förebild. Under årtionden var nationen som ett europeiskt Nordkorea. Stängt och igenbommat med dubbla lås. USA, Ryssland och Kina betraktades som fiender. Få kom in. Få släpptes ut. Idag är läget närmast det motsatta. Landets turistmyndigheter driver kampanjen "Albania, a new Mediterranean Love". Inför 2011 utnämnde dessutom guideboksjätten Lonely Planet Albanien till årets hetaste destination.
    Potentialen är uppenbar. I söder bjuder Albanien på sensationellt klart vatten längs ett av Medelhavets vackraste kustavsnitt. I norr reser sig dramatiska berg kring dolda dalgångar som med sina ålderdomliga byar, fruktträd och slåtterängar för tankarna till Kashmir. Prisläget är dessutom som då svenska kronor uträttade underverk i sällskap av pesetas och drachmer; billigt så att man aldrig behöver tveka inför någon meny eller oroa sig alltför mycket över att semesterkassan ska ta slut.
    Kvällen i Dhermi är het. Grannfamiljen, två vuxna och två barn från Kosovo, nyper fast badkläder och handdukar på tvättlinan som löper längs hotellets veranda. Samtidigt rinner mjuka moln nerför bergen, medan de grekiska öarna försvunnit in i ett avlägset regndis.
    Dagen har varit bra. Fullständigt bekymmerslös, med långa simturer varvat med promenader bland fruktträdens svävande paschafjärilar. Bara betongbunkrarna påminner om att det inte alltid varit så. 700 000 stycken finns spridda över Albanien och får det att se ut som om landet utsatts för ett ovanligt elakt svampangrepp. Varje familj skulle ha sin egen bunker då diktatorn blivit alltmer paranoid och övertygad om att omvärlden snart skulle anfalla med både kärnvapen och stridsmaskiner.
    Kyparen Ari arbetade vid järnvägen då. Projektet att förvandla Albanien till en gigantisk fästning lär ha kostat dubbelt så mycket som det franska krigsbygget Maginotlinjen. Medan Ari lastade fårkött till Grekland och vattenmeloner till ddr, tvingades den egna familjen överleva på en minimal månadsranson av kött, ägg, bröd och några liter mjölk.
    – Vi levde som i Afrika då, håglöst och utan hopp, minns Ari.
    Idag har bunkrarna vid Dhermi fått sällskap. Havana Club har just öppnat för säsongen. Mångfärgat neonljus fångar de unga och rika från Tirana. Bortom ett stort, öppet dans­golv väntar vita soffgrupper och en väldig bardisk. En mynta­doftande mojito med klirrande is sätts i mina händer.

    Bild 806072
    Världsarvslistade Berati. Som ett stycke Orienten i Europa.


    När Albanien bröt sig loss från Enver Hoxhas arv, hoppade nationen så fort som möjligt åt motsatt håll. Tiranas förbjudna stad Bloku, där partipamparna hade sina flotta villor, öppnades för vem som helst och förvandlades till en dekadent fest av flotta kaféer, paraderande Mercedesbilar och nattklubbar. Den amerikanska flaggan kantade numera landsvägarna i sällskap av den albanska och glada välkomsthälsningar till Nato. I Dhermi stod de gamla skyttevärnen plötsligt vilsna och övergivna inför tung techno och lätta sommarkläder.
    – Nu är det fest varje kväll, flinar juridikstudenten Florian som jobbar i baren och ser fram emot en sommar i sällskap av internationella dj:s och gäster från hela världen.

    Bild 806073
    Från bunker till bad. Sköna Havana Club i Dhermi.

    Bild 806074
    Enver Hoxhas bunkrar: bombskydd som blev badhytt.

    Kring 1990 gick Albanien in i en ny era. Precis som för andra länder som brutit sig loss från långvariga diktaturer, kom den efterlängtade friheten i sällskap av kaos. Många albaner flydde utomlands så fort portarna öppnades. Mellan 1989 och 1991 lämnade hundratusentals människor sitt hemland för jobb i Grekland, Italien och övriga Europa. De som stannade kvar försökte gena till ett bättre liv via pyramidspel som utlovade enorma vinster. Många satsade allt; hus och tillgångar. Så sprack bubblan och vreden vändes mot de styrande. Under det följande tumultet plundrades allt statligt, polisstationer, skolor och myndigheter på vapen, värdesaker och möblemang.
    I Dhermi lever upproret kvar som ett droppande eko. Strax bortanför Havana Club reser sig ett väldigt betongskelett.
    – Det kallades för the hotel of the italian eftersom dess första utländska gäst var just därifrån, berättar min nyvunna kompis Hasan Tavaj.
    Då pyramidspelen kraschade blev den statligt ägda byggnaden plundrad på möbler, inventarier och tapeter. Allt utom det fuktiga droppandet som ännu hörs från nakna betongväggar.
    Även om det förflutna ständigt gör sig påmint, handlar det mesta i Dhermi om sol, citrus och cikador. Dagarna försvinner ofta i sällskap av en bok vid havet eller långa middagar med vin och grillad bläckfisk. Det krävs ett åsk­väder för att bryta upp. Jag vet ju i och för sig att runt hörnet väntar mer. Den albanska rivieran fortsätter söderut, med mil efter mil av sprakande blått hav och äggformade klapper­stenar.

    Bild 806075
    Raki! Raki! Säg det magiska ordet och barägare Petrit Podas armar räcker inte till.


    Bussen mot söder följer rastlösa kurvor mellan berg och kust. Då och då möts vi av byar på soldränkta terrasser. Lika regelbundet skjuter havet in mot ödsliga stränder. Plötsligt, bakom ett skarpt backkrön, syns en riktig stad.
    Med 290 soldagar per år har Saranda något sorglöst över sig. Särskilt om kvällarna då oset från grillade majskolvar blandas med billig parfym. Då styrs ekande steg mot strandpromenaden. Uppklädda familjer vandrar sakta fram och tillbaka under palmerna. Gatuförsäljarna bjuder ut cigarettpaket och tändare. Vid en tät folksamling dansar en björnunge i sträckt kätting och skramliga tamburiner.
    – Inga kan uppskatta friheten mer än vi albaner, konstaterar konstnären Murat Keraj bestämt.
    Vi träffas i hans lilla butik. Moder Teresa och nationalhjälten Skanderbeg är närmsta vittnen. Statyerna är tillverkade i hembyn uppe i bergen. Murat växte upp under en av Europas hårdaste diktaturer. Fel texter i bokhyllan och en gris som hölls kvar i privat ägo, räckte för att kastas i fängelse. Och den som protesterade mot systemet råkade ut för ett öde långt värre än så.
    – Man var helt enkelt tvungen att hålla tillbaka sina innersta tankar och sin egen personlighet för att överleva, berättar Murat. Nu gäller det att tro på det som vi startat.
    Albanien är fritt och det är upp till dem själva att skapa ett land som är bra för alla. Sarandas invånare tror i alla fall stenhårt på sig själva. Hotell och sommarlägenheter byggs på höjden, priserna anges i euro och turismen ökar starkt. Egentligen är Murat bara rädd för en sak: Att den albanska gästfriheten ska gå förlorad, att den uråldriga tradition som bjuder främlingar på dricka, mat och ibland också husrum ska försvinna.

    Bild 806076
    Reser du till Albanien, satsa på att upptäcka såväl stränder som landbygd, till exempel den kring Berati.

    Nästa dag kliver jag av bussen vid Ksamili där vattnet är mjölkigt turkost på samma sätt som vid Söderhavet. Plötsligt hörs en röst från himlen. Den tillhör Petrit Poda som avbryter takbygget till sitt sommarhus med ordet raki! Kort därefter sitter jag framför ett dukat bord. Och de enda orden som ständigt upprepas är skål, gezuar!, och välkommen till Albanien.
    – Vi har väntat länge på att du skulle komma och upptäcka vårt land. Så kul att du är här! Gezuar!


    Bild 806077

    Guide: Albaniens riviera

    Resa dit

    Reguljärflyg från Skandinavien till Tirana kostar cirka 3 000–4 500 kr t/r och innebär byte i t ex München, Wien eller Budapest. Lufthansa, Malev, Austrian Airlines med flera flyger. Kombinationen flyg/charter till Korfu följt av båt till albanska Saranda funkar också bra. Båtresan tar 45–90 min och kostar ca 190 kr. Tid­tabell finns på ionian-cruises.com.


    Ta sig runt

    Buss är billigt. 8-timmarsresan Tirana–Saranda kostar exempelvis 76 kr. Furgons, minibussar/kollektivtaxis, är lite bekvämare och snabbare. Resor från Tirana till Dürres tar 1 timme, Shkodra 2 timmar, Berati 2,5 timme, Vlora 3 tim, Dhermi 5–7 tim och Gjirokaster 7 tim. Järnvägsnätet är ålderdomligt och begränsat, men billigt. Tirana–Dürres tar ca 1 tim och kostar knappt 7 kr.


    Boende

    TIRANA
    Freddys Hostel, på Bardhok Biba 75, freddyshostel.com,
    erbjuder bäddar för 120–150 kr.

    Parlamenti, Rr Jeronim de Rada 75, tel +355-4 22 650 24, litet, lugnt och bekvämt budgethotell med dubbelrum för 200 kr.

    Tirana International, Sheshi Skanderbeg 8, tirana­international.com, nationens första höghus och socialistiskt skrytbygge uppfört med kinesisk hjälp. Idag lagom lyxigt med rum för 1 000–1 500 kr.

    SARANDA 
    Hotel Palma, tel +355-692 527 887, vid hamnen och 5 min från stranden. Fräscha dubbelrum för 300 kr. Palats­liknande

    Vila Duraku, Lagja Nr 1, albania-hotel.com, var under kommunisttiden partipamparnas favorit. Idag mer välkomnande med rum från
    500 kr och uppåt. Några hotell och rumsuthyrare finns också i Ksamili. Räkna med ca 500 kr per natt under högsäsong.

    HIMARA
    I Himara finns flera hotell och rumsuthyrare – fråga på strandkaféerna. Mare, himarahotel.com, har dubbelrum för 250–350 kr och uppåt. 

    DHERMI & DHRYMADES BEACH
    Dhermi Beach mest sympatiska hotell heter Luciano, tel +355-692 091 43, ligger fem steg från stranden och har rum för 250–500 kr liksom bra restaurang. Vid Dhrymades Beach finns flera bungalowuthyrare som tar 500–700 kr under högsäsong, till exempel Altea Beach Lodges, movingculture.org .

    VLORA
    Ovanför stranden Uji i Ftohte finns enkelt boende kring kommunisttidens gamla arbetarhotell Konomi. Helt okej enkelrum på Shtepia E Pushimit, tel 033 222 801, kostar bara 65 kr. Skrytsamma Hotel New York, vid själva stranden Uji i Ftohte, www.hotelnewyork.al/, har dubbelrum med luftkonditionering från 500 kr.


    DÜRRES
    B&B Tedeschini, Rr Dom Nikoll Kaçorri 5, tel +355-243 43, impcrsp@icc.al.eu.org. Drygt 100-årigt före detta italienskt konsulat som idag rymmer gynekologmottagning och B&B vars rum är fullproppade med antikviteter. 150–300 kr per natt.

    THETHI 
    I byn erbjuder flera familjer mat och boende för 200–250 kr per natt och person. Shpella Family, nära tornet Kulle, är trevligt. Tel +355-693 774 851, www.albanian-mountains.com/inns/view/47, dyk- och snorklingsturer liksom utflykter med havskajak eller cykel. Juli–september sätter Havana Clubs strandfester, med inhems­ka och internationella dj:s, sin prägel på Dhermi. I Boga och Thethi, i albanska alperna, bjuds det på dramatisk natur, homestay och suveräna vandringsmöjligheter. Albanien är också rikt på historia med antikens Apollonia och världsarven Butrint, Gjirokaster och Berati som höjdpunkter.

    Missa inte!

    Förkovra dig. Albania, The Bradt Travel Guide, funkar bra. Tirana in your pocket, som finns att köpa för 30 kr den albanska huvudstaden och även går att ladda ner via nätet, inyourpocket.com, har massor av tips på boende, sevärt, nöjen etc. Ingen Albanienresa är komplett utan sällskap av någon av Ismail Kadares romaner. Tolv böcker finns utgivna på svenska, min favorit heter Krönika i sten och utspelar sig i författarens hemstad, Gjirokaster.

    Missa gärna!

    Undvik att resa mitt i sommaren. Högsäsong råder juli-september.
    Då nästan dubblas hotellpriserna och temperaturen ligger ofta på 35°.

    Bild 806078
    Kristallklart i Ksamili.

    5 sevärdheter i området 

    Tirana lär knappast vinna något skönhetspris, men "hemliga staden", Bloku är klart värd ett besök. Under kommunisttiden rymde stadsdelen partipamparnas bostäder och hölls stängt för vanliga människor. Idag bjuder Bloku på Albaniens hetaste kafé- och nattliv. Skanderbegtorgets Ethem Beymoské och Nationalhistoriska museet är också sevärt.

    Berati kallas för staden av tusen fönster. Ottomanska hus klär en tvär klippa. På toppen finns fästningsdistriktet Kala där folk bor innanför murarna till en 1300-talsborg. Nedanför väntar Osumfloden kantad av kyrkor, moskéer och skönt kaféliv.

    Gjirokaster är starkt förknippad med Ismail Kadares Krönika av sten. Allt i den världsarvslistade gamla kärnan är också uppfört i grå sten: gator, gränder, hus och hustak. Kolla också in fästningen och basaren i Albaniens kanske vackraste stad.

    Shkodra, som tillhör Europas äldsta städer, förstördes till stora delar på 1970-talet av en kraftig jordbävning. Det stora undantaget är sagoborgen Rozafa med utsikt över tre floder och den stora Shkodrasjön som bildar gräns mot Montenegro.

    Thethi, som nås från Shkodra, är Albaniens vackraste hemlighet. Undangömd dalgång omgärdad av dramatiska berg. I den ålderdomliga byn finns borglika stenhus, slåtterängar och ett torn, kulla, där folk gömt sig undan blodshämnd. Bo och ät fenomenalt hos byns familjer. Trakten erbjuder också spännande vandringar mot grottor, vattenfall, höga berg och byn Valbona varifrån man kan fortsätta resan med båt.

    Bild 806079
    Stranden i Dhermi. Skönast i Albanien!

    8 av Albanska kustens bästa stränder

    Saranda, mitt emot grekiska Korfu, är Albaniens stöd­digaste badort. Redan under landets socialistiska era tog staden emot mängder med semesterfirare. Idag bjuds det på palmer, parasoll och klassisk rivierakänsla. Höga berg backar upp den bukt som följer stadens och dess långa strandpromenad. Turist­hotellen, strandkaféerna och barerna är många. Det blir djupt ganska fort och vattnet är inte riktigt lika klart som utanför stads­gränsen, men ändå sprakande blågrönt och klart inbjudande.


    Ksamili, 17 kilometer söder om Saranda, vecklar ut en serie mindre badbukter med mjuk sandbotten och mjölkigt, turkost vatten. Om inte kustens småöar varit barrskogsklädda, skulle man kunna tro att man förflyttat sig till Söderhavet. Det är långgrunt, barnvänligt och klart vatten. Några hotell och rumsuthyrare finns i byn, annars är det lätt att nå Saranda med buss eller taxi.

    Albanska rivieran sträcker sig sju mil mellan Saranda och det drygt 1 000 meter höga Llogarapasset. Makalöst blått hav och fullständigt transparent vatten följer kusten. Qeparo, Borsh, Himara, Dhermi och Dhrymades är de mest kända baden. Vid Palermobukten finns förresten en övergiven ubåtsbas. Med ett hål rakt in i berget påminner den om något från James Bond.

    Himara, en och en halv timme med buss norr omSaranda, är en sömnig småstad med gröna berg i ryggen och i huvudsak grekisk befolkning. Mitt i staden väntar en fin strand med singel, sand och stenig botten. Vattnet är riktigt klart och inbjudande blågrönt. Kaféerna spelar sval techno och serverar frappé. Hotell och rumsuthyrare finns i Himara och söder om staden väntar lyxiga Mumbas Summer Club med privat strand.

    Dhermi Beach måste tillhöra Balkans bästa bad. Ljuvlig evighetsstrand där karibiskt blått vatten slår mot äggformade klapperstenar. Albaniens mest kända nattklubb, Havana Club, finns också här liksom några få hotell och flera strandbarer. Längs kusten finns också havsgrottor som går att nå med båt. Buss hit från Saranda tar cirka 3 timmar och från Tirana cirka 7 timmar.

    Dhrymades är granne med Dhermi och ytterligare en lång evighetsstrand med klappersten och klart vatten. Längs stranden finns flera sköna strandbarer liksom restauranger, bungalowuthyrare och Turtle camping.

    Vlora, som är Albaniens tredje största stad, har nästan lite italienskt tonläge. Kanske för att färjor avgår till Brindisi, men också för att det serveras pizza och risotto längs den palmkantade paradgatan där kvällsflanörerna gärna stannar upp för en kopp espresso. Allmänna stranden, Plazhi i Ri, som börjar vid hamnen, är flera kilometer lång och följs av askgrå sand och tusentals badgäster. Tyvärr är vattnet ganska murrigt. Betydligt klarare och skönt gröntonat vatten väntar i söder vid Uji i Ftohte som nås med lokalbuss från centrum. Buss till Vlora tar 3 timmar från Tirana och 6 timmar från Saranda.

    Dürres, en timmes resa från Tirana, är Albaniens svar på Costa del Sol. Söder om hamnen börjar en flera kilometer lång sandstrand som kantas av hotell, barer och badvaktstorn à la Baywatch. Tyvärr är vattnet rejält grumligt. Stadsbussar kör hit från Dürres centrum på 5 till 10 minuter.

  • Få vagabond.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!