Annons
Annons
Foto Emil Sergel och Getty Images

Foto Emil Sergel och Getty Images

Restips

Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika

Kapstaden är en perfekt utgångspunkt för äventyr. Både över och under ytan. Det finns mer än vithajsburarna som varje år lockar horder av turister. Här finns möjlighet till harmoniska och personliga möten med både sälar och hajar. För att inte tala om surfingen.

Text: Emil Sergel • 2013-07-02 Uppdaterad 2021-06-23

Den vackra slingriga vägen längs med kusten, där alla reklamfilmer för bilar spelas in, hjälper till att lugna ner mig. Jag blickar ut över horisonten och vetskapen om att jag hamnar på Antarktis om jag simmar rakt söderut ger mig en speciell känsla. Jag spanar också efter valar även om det inte är säsong. Egentligen försöker jag nog bara distrahera mig från min inre dialog. Min hajskräck har nått lika stora proportioner som när jag först såg filmen Hajen och knappt vågade bada i en inomhusbassäng.
Nu ska vi ut och fridyka med sälar, i en av världens mest hajtäta bukter. Vi ska alltså inte bara bege oss ut i vattnet, utan dessutom simma runt bland vithajarnas favoritföda i svarta våtdräkter och simfenor. Med andra ord ska vi imitera maten. Bra idé.
Vi anländer till Hout Bay, lastar ombord all utrustning på båten och beger oss ut bland höga vågor. Den sydafrikanska sommaren kan vara blåsig, men de senaste dagarna tar rekord. Den öppna båten studsar fram på vågorna och det gäller att hålla i sig. Vi närmar oss några mörka klippor, som är lite skyddade av ett rev. När vi kommer närmare Duiker Island så inser vi att det inte är mörka klippor vi ser, utan sälar som ligger och solar och brölar. Tusentals sälar som nyfiket betraktar oss och klappar labbarna när vi närmar oss.
Färdledaren Steve Benjamin försäkrar oss om att det är alldeles för grunt för hajar, vilket också blir tydligt eftersom sälarna lojt simmar runt i vattnet. Risken att bli attackerad av en haj är trots allt försvinnande liten, jag borde nog istället oroa mig för att åka bil eller vistas ute sent i Kapstaden. Varje år dör 10 000 människor i bilolyckor i Sydafrika. Under samma tid blir sex personer attackerade av hajar. Varav en dör. Jag kanske borde börja åka tåg istället.
Jag och mitt ressällskap Annelie har med vår sydafrikanska vän Hanli Prinsloo på utflykten. Hon är både sponsrad surfare och fridykare och hon säger att svenskar ofta snöar in onödigt mycket på hajar. Kanske för att det är så exotiskt för oss. Själv laddar hon för att fridyka med vithajar till hösten. Utan bur.

Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Annelie Pompe och Hanli Prinsloo är några av världens bästa fridykare och delar passionen för havet.
Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika

Hanli och Annelie, som är några av världens bästa fridykare, hoppar ner och försvinner ganska snabbt under ytan för att komma upp och skratta och tjuta genom snorkeln. Sälarna är både nyfikna och närgångna och betraktar våtdräktsmänniskorna med sina mörka ögon. Har man tur kan man till och med få en sälkram, men så nära kommer de inte idag.
När jag väl kommer ner i vattnet är varje tanke på haj som bortblåst och jag fascineras istället av dessa fantastiska djur. Klumpiga och långsamma på land men likt havets torpeder i vattnet. Med precision och till synes ingen ansträngning flyger sälarna fram i vattnet, surfar på vågorna och inspekterar de osmidiga besökarna. Trots att vågorna slår höga och vattnet bara är 10 grader så vill jag inte gå upp.
Huttrande sitter vi och studsar på vågorna på tillbaka­vägen. Sälarna surfar upp på klipporna och fortsätter bröla. OförglÙ�mligt. Att simma med sälarna är väldigt tillgängligt, även för den som inte är världsmästare i fridykning. Sälarna simmar på grunt vatten så även en nybörjarsnorklare får en häftig upplevelse.

Vi bor i Kalk Bay som är en del av “the greater Cape Town” och ligger någon halvtimme utanför centrum. Kalk Bay är pittoreskt och bohemiskt med hav på ena sidan och berg på andra. Det består dessutom nästan uteslutande av små mysiga butiker, kaféer och restauranger. När vi sitter på ett av de bästa haken, Olympia, och planerar veckans aktiviteter så inser jag att Kapstaden känns lite som en godisbutik och att jag bara har 60 sekunder på mig att roffa åt mig så mycket som möjligt. Det finns oanade möjligheter i området. Fridykning, surf, mountainbikecykling, trail­running och klättring. För att nämna några. Veckans semesterschema skissas upp och nästa aktivitet är surfing.

Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Att fridyka med sälar får en helt ny innebörd i Sydafrika. Till skillnad från de blyga svenska sälarna är de här nyfikna och lekfulla. Och ett par tusen på samma ställe.
Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Hajflagga
Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Sharkspotters, hajspanare, spejar efter hajar och kan varna surfare och badare om det är fara å färde.

Ni vet den där naturdokumentären om hoppande vithajar? Den när vithajar fångar sälar och flyger högt ovanför vattnet? Det sker runt Seal’s Island i False Bay. Denna bukt råkar dessutom ha några av Sydafrikas bästa nybörjarvågor för surfing. Som tur är finns där så kallade shark spotters, hajspanare. Högt upp på kullarna sitter spejare med kikare och blickar ut över havet. Ser de en haj går omedelbart ett hajlarm och flaggor hissas på stranden. Samtliga surfare paddlar då in till strandens trygghet. Detta är ett system som är långt mycket bättre än hajnäten som finns i Durban. Dessa hajnät, som sitter uppe längs kusterna, dödar årligen hundratals sköldpaddor, delfiner och valhajar.
Stärkt av statistik, hajspanare och grunt vatten vaxar jag min lånade longboard och beger mig ut i vågorna i den tidiga morgonsolen. Med bara några dagars surferfarenhet och påtaglig ringrostighet så är det verkligen en utmaning, men en underbart rolig sådan. Känslan av att ta en våg och dessutom lyckas ställa sig på brädan är magisk. Att rida på havets krafter är som att under några få ögonblick le med hela själen. Få människor som börjar surfa slutar. Hanli paddlar ut en bra bit och tar de större vågorna. Bekymmers­löst tar hon några paddeltag innan hon dansar på vågorna.
Upplevelsen efter surfingen bekräftar ytterligare en iakttagelse. Det finns inga dåliga restauranger i Kapstaden. Vi avnjuter en näringsriktig frukost med saltvatten i öronen och sand i håret. Bättre start på en dag är svårt att tänka sig.

Men vi behöver också en kontrast till havet. Om någon dag väntar det riktiga eldprovet, att fridyka med hajar, men först ska vi bege oss åt motsatt håll – uppför. Gavin Wood är en av Sydafrikas bästa mountainbikecyklister, vilket vi alldeles snart ska få se prov på. Vi står nedanför Constantiaberget som ligger precis i anslutning till Kapstaden. Gavin och hans vänner har som tradition att varje onsdag cykla uppför berget för att sedan avnjuta lite nedförsbacke. Jag och Annelie ska få följa med och med lånad utrustning börjar bestigningen. Vi klättrar med cyklarna genom fantastisk skog som gradvis förvandlas till buskar och gräs. Vi har solnedgången i Atlanten som kuliss och vi kan se baksidan av det berömda Taffelberget som turisterna vallfärdar till. Skoningslöst går berget uppför utan minsta chans till vila. Jag ligger på min maxpuls och flåsar samtidigt som Gavin – som redan varit uppe på toppen och vänt ner för att cykla upp en gång till med oss – småpratandes cyklar bredvid.
Drygt två timmar tar det till toppen, men vi får inte vila och njuta av utsikten särskilt länge eftersom solen är på väg ner och vi helst vill slippa cykla i mörker. Det går betydligt snabbare nedför. Vi är snart på låg höjd och snirklar oss genom mörk skog. Snart kan man inte se konturerna i marken och vi cyklar på känsla. Avslappnade händer på styret får vägleda mig mellan stenar och trädrötter. Kittlande farligt men ändå så pirrande roligt.

Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Hajen glider runt med ett mystiskt leende längs med sandbotten. Detta bara ett tiotal meter från en vanlig strand. Foto: Aaron Gekoski
Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Den behagliga cykelturen blev ett riktigt äventyr med flera timmars tekniskt trampande uppför Constantia Hill.

Resan närmar sig sitt slut. Det är dags att fridyka med hajar, närmare bestämt sevengill sharks eller cow sharks. Den svenska översättningen är sexbågig kamtandshaj. Den kan bli upp till tre meter lång och beskrivs av Steve som en väldigt lugnt sinnad haj.
Jag dyker ner några meter och tar tag i en lång tångruska och drar mig ner mot botten. Sikten är dålig och jag ser inte så mycket. Jag gör ett till försök och sedan ett till. Inga hajar. Bara tångskog. Det visar sig vara lite som att plocka svamp. När man väl ser en så ploppar de andra upp. På det fjärde dyket har kroppen vant sig lite vid syrebristen och jag klarar av att vara längre under vattnet. Jag närmar mig sandbotten och ur tångskogen glider en stor vacker varelse fram. Och sedan en till! Jag ser tre hajar som tar det lugnt tillsammans på botten. De känns enorma, uppemot fyra meter. Jag blir konstigt nog totalt närvarande och helt orädd. Jag önskar att jag kunde nå djupare och hålla andan längre.
När kroppen börjar huttra klättrar jag motvilligt upp i båten igen och lovar mig själv att snart återvända till den där vackra världen under ytan.

Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Ska man någonsin testa paragliding så är Kapstaden rätt ställe. Utsikten är svårslagen.
Äventyr ovan och under ytan i Sydafrika
Längs Long Street finns de mysigaste kaféerna och de trendigaste barerna.

Text: Emil Sergel • 2013-07-02
RestipsSydafrikaAktiv semesterKapstaden

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Scroll to Top