Annons
Annons

Fler än pensionärerna lockas till Gardasjön som lockar med bland annat vandring och cykling. Foto: Pernilla Sjöholm

Italien

Äventyr vid Gardasjön – vandra från djupa sjöar till höga berg

Riva del Garda har gått från sömnig kurort till sportig äventyrshubb. I det norra hörnet av Gardasjön är möjligheterna till aktiviteter nästan oändliga – såväl på vattnet som i de höga bergen.

Text: Fredrik Brändström • 2024-06-16 Uppdaterad 2024-06-18

Den stora segelbåten stävar ut från hamnen i Riva del Garda. De pastellfärgade husen i den 2 000 år gamla staden försvinner bakom oss. Runt omkring oss reser sig pampiga bergstoppar som stupar rakt ner i det gröna vattnet. Det är sen eftermiddag och vinden fläktar skönt.

– Detta är min sjö! Jag älskar att segla här. Särskilt sommartid kan man nästan ställa klockan efter vinden, säger vår skeppare Massimo Marega.

De förutsägbara vindarna och det varma Medel­ havsklimatet har gjort Italiens största insjö till en favo­rit bland seglare och vindsurfare. På morgonen blåser peler från norr till söder. Efter lunch vänder vinden riktning och byter namn till ora.

Riva del Garda var tidigt en viktig handelspassa­ge mellan norra och södra Europa. Här skeppades timmer och skinn från bergen vidare ut med båtar på Gardasjön. Staden var redan på romartiden känd för sina varma källor, och den blev i slutet av 1800-­talet ett givet stopp för överklassturister som gjorde sin Grand Tour genom Sydeuropa.

– Det är något med ljuset här, det känns som om man är vid Medelhavet fast man är långt från kusten, säger Massimo medan han med van hand kryssar mellan optimistjollar och vindsurfare.

De fördelaktiga vindarna har gjort Garda populär bland seglare. Foto: Pernilla Sjöholm

Garda har ett rykte om att vara en pensionärsdesti­nation, men framför allt i den norra delen av sjön har man de senaste åren försökt lyfta fram områdets po­tential för sportiga aktiviteter. Numera är ju dessutom många äldre turister minst lika intresserade av aktiv semester som de yngre.

– Detta är verkligen en lekstuga för vuxna. Du kan segla, surfa, paddla kajak, klättra, vandra, cykla, till och med åka skidor på vintern eftersom Dolomiterna lig­ger två timmar bort, säger Massimo Marega och låter mig ta över rodret medan han hämtar en flaska lokalt bubbel i kajutan och häller upp.

– Varsågod, lite Trento DOC. Det är precis som champagne, men vi får inte kalla den så när den görs i Trentino.

Det är för att utforska denna lekstuga för vuxna som vi kommit hit. Men framför allt går det inte att förneka att det är en osedvanligt vacker plats. När vi dagen innan anländer med bil från Bergamo är vi tvungna att stanna flera gånger på de branta serpen­tinvägarna som leder ner mot sjön för att njuta av utsikten.

De södra delarna av Gardasjön är mer flacka, men här i sjöns norra hörn tornar de höga bergen upp sig och det blanka vattnet lyser grönt. Längst inne i viken ligger Riva del Garda med grannbyarna Torbole vid vattnet (surfarnas och seglarnas favorit) och Arco när­mare bergen (populärt bland klättrare och vandrare) som båda nästan vuxit ihop med Riva del Garda.

Bra drag på Gardasjön, som har ett rykte om att vara en pensionärsdesti­nation. Foto: Pernilla Sjöholm
Cykel är ett bra sätt att ta sig runt i Riva del Garda. Foto: Pernilla Sjöholm

Dagen efter ger vi oss ut på en vandring runt sjön Tenno, en turkos juvel norr om Garda och en av många mindre sjöar som är värda att utforska i områ­det. Det är en lätt hajk som görs på en knapp timme, här finns även stränder där många passar på att bada i det fina vädret.

Naturen kring norra Gardasjön är speciell. Vär­men från sjön skapar ett klimat som möjliggör både vin­ och olivodling, trots att det egentligen inte borde funka med tanke på det alpina läget.

– Detta är faktiskt den nordligaste punkten i världen där det finns olivoljeproduktion, säger Daniele Tonelli som jobbar på turistbyrån i regionen Trentino och guidar oss på vandringen.

Riva del Garda är en pärla, men statusen som turist­magnet sätter både naturen och lokalbefolkningen på prov. Vissa menar att politikerna inte gör tillräckligt för att skapa en mer hållbar turism kring Gardasjön, utan bara betraktar det som en ”guldgruva som man plockar ut guld från så länge man kan”, som en restau­rangägare vi mötte kvällen innan uttryckte det.

Daniele håller inte med om kritiken.

– Vi jobbar hårt för att öka livskvaliteten för lokal­ befolkningen och har många projekt för att skydda naturen, till exempel genom att reglera användandet av båtmotorer på sjön. Naturen är inte bara till för våra gäster, utan även för dem som bor här.

Ett annat sätt som turistmyndigheterna försöker skapa en mer hållbar turism är förstås att sprida ut be­sökarna över året. Gardasjöns klimat gör att man kan semestra här under större delen av året, under somma­ren är det dessutom ofta för varmt för att ägna sig åt fysiska aktiviteter.

Ytterligare ett sätt är att att pusha fler att använda cykel för att ta sig runt. Cykelturismen i Riva del Garda har ökat enormt mycket de senaste åren, Europas största cykelfestival hålls i Riva i maj varje år, och med innovationer som elcykel och gravel bike (cykel med grova däck som passar för ojämna underlag) har fler börjat utforska bergen med hoj.

– Man behöver egentligen ingen bil för att ta sig runt här, man kan ta sig till de flesta ställen med cykel, och så finns ju buss och Uber, säger Daniele Tonelli.

Vagabonds chefredaktör på toppen av Cima Pari. En av många fina dagsturer i Valle di Ledro. Foto: Pernilla Sjöholm
”Den norra delen av Garda är mer oexploaterad”, tycker guiden Carmen Picciani. Foto: Pernilla Sjöholm

Efter vandringen runt Tenno testar vi den lokala specialiteten carne salada på en restaurang i byn Calvola. Det är ett traditionellt sätt att konservera kött genom att låta det ligga minst 20 dagar i saltlake, och det serveras på många restauranger kring Riva.

Vi beställer både rå och grillad carne salada – rå påminner den mer om en rustik variant av carpaccio, grillad är den mer åt kebabhållet. Serveras med surkål, potatis och bönor – mer alpkänsla än italienskt och en påminnelse om var vi befinner oss.

Norra delen av Gardasjön tillhörde ända fram till slutet av första världskriget Österrike­-Ungern. Det gör att den” italienska” känslan inte är lika utpräglad här som längre söderut på stöveln.

De centraleuropeiska influenserna märks i såväl mat som dialekt. Efter italienarna är också tyskarna den i särklass största turistgruppen här. Från Bayern är det bara ett par timmar med bil och i tysk folkmun kallas Garda ofta helt sonika för ”sjön”.

– Vi som bor här är italienare, men med en tysk touch, säger Daniele Tonelli.

”De höga bergen som störtar rakt ner i vattnet gör norra Gardasjön till en speciell plats.” Foto: Pernilla Sjöholm
Lago di Ledro ligger på högre höjd än Garda och bjuder på mer alpin miljö och ett svalare klimat. Foto: Pernilla Sjöholm

Lite senare på kvällen är vi nere i Riva del Garda igen och tar en promenad upp längs Sentiero Ponale tillsammans med Carmen Picciani, en lokal guide som bor i Riva del Garda.

– Det är en fin plats att bo på. Jämfört med södra Gardasjön så finns det fortfarande många platser här uppe som fortfarande är oexploaterade. Det är en liten stad och ibland blir det trångt med alla turister, men jag tycker att det är på en okej nivå, även om det inte får gå längre än så här.

Fram till 2004 var Sentiero Ponale en bilväg och den enda förbindelsen mellan Riva och närliggande Valle di Ledro. Numera är det enbart tillåtet att pro­menera eller cykla här och Ponale är en av de absolut populäraste dagsturerna i området, bland annat för de fina vyerna över sjön.

Cyklist efter cyklist kommer åkande i hög fart ned­ för den branta vägen. Det är lite autostrada över det hela och man får passa sig så man inte blir påkörd.

– Sentiero Ponale markerade tidigare gräns mellan Österrike och Italien, berättar Carmen och visar oss in i några av de gigantiska tunnlar längs vägen som användes som befästningar av den österrikisk-­ungers­ka armén från 1800-­talets slut och framåt.

På uteserveringen som ligger ett par kilometer upp på Ponale pausar vi för en öl. Technotronics gamla hit Pump up the Jam ljuder mellan bergstopparna medan vi njuter av den absolut bedårande utsikten över sjön. Det är inte svårt att förstå varför så många lockas av denna vackra plats.

Efter långa uppförsbackar kommer belöningen i form av vidsträckta vyer. Foto: Pernilla Sjöholm
Utsikt över Gardasjön från Sentiero Ponale. Foto: Pernilla Sjöholm

Nästa dag är vi sugna på att ta oss an en större strapats. Att vandra upp till toppen av Cima Pari på nästan 2 000 meter anses vara en av de finaste topptu­rerna i området. För att ta oss till startpunkten kör vi på slingrande småvägar upp i bergen där mobilen bara stundtals har täckning.

Tillsammans med vandringsguiden Michael Broemsen ger vi oss ut på en hajk i den oexploatera­de terrängen. Han kommer från tyska Stuttgart och besökte ofta området som turist och fascinerades av klipporna och landskapet. Nu bor han vid Lago di Ledro där han har familj och jobbar som gympalärare.

– Det är väldigt harmoniskt att leva här, barnen är utomhus mycket och vana att gå i bergen.

Hajken på drygt en mil räknas som enkel men är stundtals ganska ansträngande. Halvvägs pausar vi vid de gamla skyttegravarna från första världskriget. Här gick fronten mellan Österrike-­Ungern och Italien. Över 100 år senare är stridslinjerna fortfarande synliga i naturen – skyttegravarna sträcker ut sig så långt ögat når. Det händer fortfarande att folk hittar bajonetter och osprängda granater här uppe, berättar Michael.

– Livet här uppe var tufft, på bilder från den tiden ser man att snön är flera meter hög. Fler dog av laviner och hygienproblem än av kulor, säger Michael Broem­ sen och fortsätter:

– Det är därför jag tycker den norra delen av Garda är så intressant. Naturen är fantastisk såklart, men det finns också en otroligt rik historia med lämningar från romartiden fram till idag.

Efter en lång uppförsbacke når vi toppen som mar­keras av ett kors, och njuter av 360 graders utsikt över Valle di Ledro. Även Garda skymtar en bit bort.

Ytterligare en stund senare pustar vi välförtjänt ut på uteserveringen vid Refugio Pernici där vi dricker Weissbier och äter polenta med gulasch och revbens­spjäll i solen. Det är en verklig fördel med att vandra i denna del av Europa: Oavsett hur långt från civi­lisationen man tycker sig vara så finns det alltid ett gemytligt värdshus som serverar väl tilltagna matpor­tioner inom räckhåll.

Vandringsguiden Michael Broemsen flyttade hit från Tyskland. Foto: Pernilla Sjöholm
Antipasti på vingården Sartori. Foto: Pernilla Sjöholm

Efter två dagar i Riva gör vi oss hemmastadda i vår nya bas vid sjön Ledro. Här är tempot betydligt lugnare, klimatet svalare och alpkänslan ännu mer påtaglig än i Riva del Garda. Vi bor på agriturismo­ gården Bosc del Meneghi, ett lyxigt lantboende omgi­vet av höns och vinfält. Här har man utsikt över sjön, som går att cykla runt på bara en halvtimme.

Dagen därpå ger vi oss ut på en cykeltur upp i bergen. Sjön ligger blank och det ångar från höbalarna på fälten när morgonsolen börjar värma. Vi passe­rar sågverk, stugor i alpstil och små porlande bäckar innan vägen börjar slutta kraftigt uppåt. Första delen går på snirklande asfaltsvägar och jag är tacksam för batteriturbon i min elcykel. Så kul är det inte att cykla uppför.

Tremalzo kallas rundturen som vi påbörjat, en 4,5 mil lång cirkel som har närmast kultstatus bland många cyklister. Vid ett stopp möter vi två killar från München som har kört Tremalzo 30 gånger. På vanlig mountainbike såklart.

– Vi kör old school – inget batteri! Tidigare så sa många cyklister: ”Du måste åka Tremalzo en gång i livet”. Men detta var innan e­bikes, nu är det ingen match att åka här. Har man elcykel måste man åka två varv, säger de och skrattar.

Backigt värre runt Gardasjön med med elcykel får man lite draghjälp. Foto: Pernilla Sjöholm
Riva del Garda är en mysig semesterstad med både berg och strand inom nära räckhåll. Foto: Pernilla Sjöholm

Första biten är vyerna mestadels täckta av gran­ skog, men snart kommer vi ut på ett fält med förfallna bondgårdar och i en vägkrök hittar vi en affär med en uteservering för inköp av välbehövlig energipåfyll­ning.

Trots den svettiga ouvertyren är cykelturen väl värd mödan. Efter Tremalzopasset går asfaltsvägen över till grus och vi färdas på snirkliga serpentinvägar nedför, med de mest fantastiska vyerna över ett vidsträckt bergslandskap. Det gäller att ha koll på bromsarna när det går brant utför på grusvägarna och dammet ryker, verkligen en adrenalinkick!

Vägarna här är även de ett militärhistoriskt minne, de byggdes under första världskriget för att frakta trupper uppför berget. Jag stannar cykeln och njuter av stillheten som bara bryts av en korp som kraxar.

Vid tvåtiden är vi nere vid Passo Nota där ett refugio erbjuder pasta aglio e oglio, som trots att den serveras på papperstallrikar är kokad perfekt al dente. Här finns även laddstationer för den som vill ladda sin elcykel. Refugiot tar inte kreditkort, så vi är glada att vi hade ett par eurosedlar med oss.

Efter att ha laddat med vatten och kolhydrater i solen på den rustika uteserveringen är vi redo för den sista biten ner till sjön Ledro. Där parkerar vi cyklarna och tar ett dopp i det klara vattnet. Det är svinkallt, men just känns det underbart. En perfekt avslutning på en strapatsfylld dag!


Text: Fredrik Brändström • 2024-06-16
ItalienRestipsReportageVandring

Nyhetsbrev

Missa inte våra bästa tips och guider!

Rulla till toppen